Nekromanti KULT: Skillnad mellan upplagorna?

Coffe_Kanon

Swordsman
Joined
10 Sep 2007
Messages
547
Location
Universums Nav
Är det någon här som har koll på vad det är för skillnad, rent innehållsmässigt på Kults första (dvs. den som kom i box) respektive andra upplaga (dvs. den som kom i en stor bok).

Vad var det exakt som lades till/togs bort/ändrades helt och hållet? Är någon av upplagorna bättre än den andra?

Vad jag har hört så ska den andra upplagan vara lite mer nedtonad när det kommer till våldsamma brutaliteter (med andra ord: mer censurerad) än den första. Om detta är sanning vet jag faktiskt inte, jag vet bara att jag har ett lånat exemplar av andra upplagan hemma och att hörsägnen säger att det är skillnad mellan de båda upplagorna.

Tackar på förhand för informationen

Coffe_Kanon/ Som diggar KULT-universumet stenhårt
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Nu spekulerar jag lite eftersom jag själv bara har första upplagan, men vad jag förstått innehåller den andra upplagan ingen magi (eller möjligen en lobotomerad variant av den magi som förekom i första upplagan).

Om jag har rätt är förhoppningsvis den första upplagan bättre än den andra eftersom den innehåller mer material. Om jag har fel kommer någon besserwisser säkert att berätta det för dig snart.

/tobias
 

Coffe_Kanon

Swordsman
Joined
10 Sep 2007
Messages
547
Location
Universums Nav
"Om jag har fel kommer någon besserwisser säkert att berätta det för dig snart."

Dessa Besserwissar välkomnas isåfall varmt. Men tack så mycket för din input. Då vet jag vad jag ska börja jämföra...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Det är lite jobbigt att det inte verkar finnas någon tydlig förteckning av vad som egentligen saknas i andra utgåvan.

Men jag tror att arketypen Papparazzo (som finns i tvåan) har tillkommit i denna version (efter att först ha publicerats i sinkadus) och att tvåan även har något kapitel om Demiurgens nyckel, som är nytt.

Men jag vet inte riktigt. Däremot skulle jag kunna göra en grundlig genomgång av skillnaden mellan andra och tredje utgåvan (den tredje är skriven på engelska och ges ut av ett gäng grodätare - och den är inget att ha).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Tvåan saknar magin, ja. Det har Gurgeh redan skrivit.

Jag pratar om de saker som tillkommit i den andra utgåvan, såsom det material som först publicerats i Sinkadus.

Det kom (enligt kult-rpg.com) fem nya arketyper i Sinkadus. Översatta till engelska så benämns de som The Lawyer, The Technology Expert, The Spearhead, The Occult investigator och The Papparazzi. Den sistnämnda är med i andra utgåvan.

Detsamma gäller "Den sista cykeln" och introduktionsäventyret "Det sista hoppet" som först publicerades i Sinkadus innan det kom med i andra utgåvan.

Jag vet inte om något annat eventuellt tillkommit i andra utgåvan.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Tvåan saknar magin, ja. Det har Gurgeh redan skrivit."

Okej, då tar jag det igen: Tvåan har Den Mörka Gåvan. Har ettan sagda gåva, det är det jag ville veta.


Storuggla, mordgalningar kom senare
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Svaret är: nej

Den mörka gåvan lade jag till till 2ndra upplagan, för att kompensera för bortfallet av magin.

EDIT: Om Den Mörka Gåvan är samma sak som The Dark Arts, vill säga.

/M
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Däremot skulle jag kunna göra en grundlig genomgång av skillnaden mellan andra och tredje utgåvan (den tredje är skriven på engelska och ges ut av ett gäng grodätare - och den är inget att ha).
Nu blir jag nyfiken - vad är det som gör att den tredje inte är något att ha, egentligen?
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Svaret är: nej

"EDIT: Om Den Mörka Gåvan är samma sak som The Dark Arts, vill säga."

Den Mörka Gåvan var, om jag minns rätt, i stil med "Gör vad du vill, slå en t20. Lyckas du så gör du det." Ungefär. Det var vog endast elakingarna som hade det, dock.


Storuggla, skulle kollat men Kult är i en låda
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Svaret är: nej

Förlåt. Jag missförstod din fråga. Jag trodde vi redan hade etablerat att magin i den första boxen omksrivits till den mörka konsten.

Den mörka konsten (inte gåvan) är en sorts telekinesis. Med den kan man påverka sin omgivning. Använder man reglerna så är den mest ett anfallssätt, med vilket en varelse kan anfalla med sitt Ego/4 antal handlingar och använder sitt värde i Den mörka konsten för att avgöra effekt. När man gör det så förlorar man 10 i Uthållighet.

Jag använder aldrig de reglerna. (Jag skulle förmodligen aldrig använda magireglerna i den första boxen heller btw, jag tycker helt enkelt inte att kraftfulla varelsers förmågor skall regelhanteras i Kult.)
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Re: KULT: Skillnad mellan upplagorna? [ant]

Jag har för mig att en liten tabell om hur man regerar på våldtäkt ströks.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,635
Location
Fallen Umber
Det är en massa texter som har skrivits om bedrägligt lite. Speciellt grejer som har med Metropolis att göra är annorlunda (Ktonor heter något annat, till exempel) utan någon uppenbar anledning. Jag vet sällan vad som är vad i utgåvorna, men de skiljer sig åt på många små oviktiga punkter i världsbeskrivningen i alla fall.


/Dimfrost
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Den tredje utgåvan: Bajsboken.

Saker jag avskyr med Tredje Utgåvan:
Det värsta med tredje utgåvan är hur dåligt den är formgiven. Dels är den rätt ful, men det har jag överseende med, men framförallt är den rörigt upplagd och väldigt jobbig att läsa. Typografin är usel med plåttriga och för långa rader, och allt är skrivet mot en mörk bakgrund, vilket gör den oerhört ansträngande och tröttande att använda. Trots att många saker i boken borde kunna vara intressant för mig, så blir jag alltid matt av att läsa boken.

Ofta pratar vi bara om "snyggt" resp. "fult" när vi talar om formgivning, men den tredje utgåvan är verkligen dåligt formgiven; den är jobbig att läsa och leta information i.

Jag avskyr också att man tappat fokus i spelet. Den andra utgåvan lade tonvikten på en enhetlig mytologisk vision där varje bit var nödvändig för den stora helheten, och där det var enkelt för läsaren att se vilken sorts atmosfär och historier som spelet var byggt för. Det fanns avstickande partier - såsom kapitlet om drömkonsten i Limbo, som kanske inte direkt var lämpat för spelarna - men dessa behandlades då kortfattat och med tonvikten lagd på äventyrsuppslag och idéer för spelledaren att själv brodera vidare på.

Den tredje utgåvan bajsar istället ut sig långa, meningslösa partier som ser ut som det fanmaterial som skrivs av sextonåriga Manowarlyssnare som vill blanda in asgårdsmyten i Kultuniversat.

Här sammanfattar jag mina åsikter om det som tagits bort från andra utgåvan, och det som tillkommit:

Bra saker som tagits bort:
Det är också konstigt att en utökad samlingsversion av gammalt material som denna saknar så många bra saker som jag sett som användbart för nybörjare. De har bara nio arketyper, till exempel (även om jag kan förstå och applådera att de tagit bort Storstadssamurajen så tycker jag att både Rockmusiker, Outsidern, Paparazzon, Gängmedlemmen, Veteranen och (framförallt) Muckrakern tillförde goda idéer åt nybörjarrollspelare), och bara de mörka hemligheter som fanns i första utgåvan (det saknas alltså Arvtagare, Rotlös/flykt, Efterlevande, Utvald och Väktare - var och en av dem kunde ge goda uppslag, och var definitivt användbara både för nybörjare och erfarnare spelare).

Alltså; många av de saker i andra utgåvan som hjälpte till att presentera spelets vision är borta, och har ersatts med saker som i min mening är helt poänglösa eller distraherande från vad som borde vara stämningen och mytologin i Kult (mer om det längre ner).

Dåliga saker som tagits bort:
Tredje utgåvan skall dock harangeras för att den utelämnar många saker som var crap i andra utgåvan. Här finns exempelvis inga Ki-förmågor, ingen fetischistisk vapenlista, och en del av de koboldigare grejerna har tagits bort (såsom Storstadssamurajen och Hämnaren). Bravo.

Bra saker som tillkommit:
Jag har inte hittat mycket, men det kan bero på att boken är så jobbig att läsa. Men i alla fall:

Det finns ett par småtexter här och var som jag tycker är bättre än i förlagan. Introduktionstexten känns mer fokuserad, exempelvis (andra upplagan är väldigt rörig i sin introduktion; med den meningslösa serien, och med texten som bl.a beskriver illusionen på ett helt annat sätt än resten av boken), och även några av stämningstexterna till arketyperna är bättre (konstnären i andra utgåvan var en klichémässig pajas, medan tredje utgåvan presenterar arketypen bättre, exempelvis). Men det är verkligen småsaker.

Lite viktigare är det nya textmaterial som jag faktiskt tycker broderar ut mytologin eller ger inspirationsmaterial på ett användbart och bra sätt. Dit räknar jag de nya kulter och organisationer som är insprängda lite varstans genom boken, och även ett par av de nya monstren.

Aetaterna är det kanske ingen annan än jag som ser någon användning av - men jag har använt aspektis till stor fördel och tyckte dessa hade ett par krokar att hänga upp äventyr på.

Lite intressantare är varelserna i kapitlet Beyond Passions som ger ett par trubbiga förslag på mer sexuellt inriktade äventyr. Ingenting sofistikerat, förvisso, men för nybörjare och ungar - bra stuff.

Men som sagt; de bra nya grejerna kunde få plats på typ tre A4-sidor, även om man formgav dem luftigt och ordentligt...

Fullständigt skräp som tillkommit:
Det börjar på sida 115 och slutar på 205; magikapitlet. Det här kan man lika gärna riva ut ur boken och slänga - så slipper man bära på det.

Det är ett extremt torrt beskrivet kapitel, där nästan ingenting passar in i Kultuniversat. För det första så beskrivs flera konster, såsom astrologi, numerologi, symbolism och tarotkort ur vår historiska synvinkel. Wow, i ett universa där dinosaurieben bara är en del av illusionen, så kan vilket fjortis-emo som helst få insikt i de magiska principerna genom att läsa artiklar på wikipedia. Fuck you. Hade jag velat läsa om ockultism i vår värld så hade jag köpt ett rollspel från någon idiot som behöver läsa Salomos Nyckel för att han är för lökig för att ha någon fantasi.

Och är det någon som blir glad av att veta att guden över galenskap tydligen är Pan? Ihop med sådana typiska Kultfigurer som Tiamat, Loke, Set och Dionysos? I boken står det att de är "kaosgudar". Hmm... Konstigt, jag trodde Sathariel och Minothorgon redan fyllde de rollerna alldeles utmärkt. Jag antar att författarna till detta kapitel aldrig läst Kultboken, eftersom de har ett sådant behov av att trycka in olika arselhål från all världens mytologier i Kultuniversat... Don't get me started on Voodoo-kapitlet...

Och besvärjelserna sedan; de är extremt många och listade såsom besvärjelser var i fantasyspel från slutet av åttiotalet. De har absolut inget att göra i ett modernt skräckrollspel. Här ges inga kittlande beskrivningar att själv spinna vidare på; utan ritualerna beskrivs lika strängt som atmosfärfattigt som i en teknisk instruktionsbok, och de är alla fullkomligt oanvändbara i skräckäventyr. Är det någon som känner ett behov av en besvärjelse såsom Illusion of Grandeur, som tillåter magikern att dubbla två egenskapsvärden och använda två färdigheter han inte har, så länge som han går omkring och tror att han är Napoleon eller Amerikas president? Tja, även om jag fnyser åt koboldbonusarna så tycker jag idén med storhetsvansinne är ett bra stoff åt magi i Kult (det är en av de bättre besvärjelserna i boken). Men vad jag inte vill veta är att svårigheten är 20, att man tappar 50 endurance, att ritualen tar 12 timmar och går till som så att magikern behöver en stav, en huvudbonad, ett porträtt av personen han vill personifiera, ett altare, och något att rita runt konturerna på detta porträtt innan han ritar sig själv i ansiktet för att framhäva de ansiktssdrag de båda har gemensamt, och att han skall rita ett hextagram i golvet och skriva namnen på sex arkonter i dess hörn; och att man ska skrika "he is me! Let the whole world know that I am him!" innan han går runt altaret och slutligen bränner porträttet.

What the fuck?! Så där håller det på, för varenda djävla besvärjelse! Långa djävla beskrivningar över varenda liten detalj - beskrivet på ett fullkomligt begränsande sätt. Wow, jag antar att det verkligen kommer bli roligt att spela igenom den ritualen när man utför den för femte och sjätte gången...

De undviker inte ens de detaljerade beskrivningarna när det gäller utpräglade plotbesvärjelser, såsom den ritual som kan låta en moder föda sitt barn så tidigt som en vecka efter att hon blivit gravid. Liksom, vem känner egentligen ett behov av regler och värden och instruktioner för en sådan ritual?

Varför är det så stelt beskrivet? Mer abstrakta och generella regler hade varit tusen miljoner gånger bättre.

Och för att göra saken värre ändå, så överlappar många av magireglerna med andra regler i boken. Det finns exempelvis monster som har Mörka Konsten och telekinesis, och det finns drömcentrerad magi utöver den vanliga drömkonsten. Det hela ger således ett extremt rörigt, redundant och ogenomtänkt intryck. Och för att distrahera läsaren ytterligare så har man ett helt uppslag med magikunniga arketyper, som om magi verkligen skulle vara så himla passande för rollpersoner...

---

Så den tredje utgåvan är verkligen bara bajs.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Re: Den tredje utgåvan: Bajsboken.

Här märker jag att vi helt enkelt inte kommer att komma överens - kanske har det att göra med att jag mest småbläddrat i äldre utgåvor av Kult (eftersom jag avskytt deras layout) och dessutom gjort det efter att jag läst och gillat den utgåva du hatar.

Det är också konstigt att en utökad samlingsversion av gammalt material som denna saknar så många bra saker som jag sett som användbart för nybörjare. De har bara nio arketyper, till exempel (även om jag kan förstå och applådera att de tagit bort Storstadssamurajen så tycker jag att både Rockmusiker, Outsidern, Paparazzon, Gängmedlemmen, Veteranen och (framförallt) Muckrakern tillförde goda idéer åt nybörjarrollspelare), och bara de mörka hemligheter som fanns i första utgåvan (det saknas alltså Arvtagare, Rotlös/flykt, Efterlevande, Utvald och Väktare - var och en av dem kunde ge goda uppslag, och var definitivt användbara både för nybörjare och erfarnare spelare).

Alltså; många av de saker i andra utgåvan som hjälpte till att presentera spelets vision är borta, och har ersatts med saker som i min mening är helt poänglösa eller distraherande från vad som borde vara stämningen och mytologin i Kult (mer om det längre ner)
Själv hoppade jag helt enkelt över stora delar av Arketypgrejorna av samma anledning som jag brukar göra det i rollspel; som vanligt var de nämligen totalt ointressanta. Det jag läst i äldre kultböcker gör att jag känner mig glad över att inte fler sidor slösats på sån onödig, oinspirerande skit. Med andra ord - jag skulle gärna sett färre arketyper, och detsamma gäller Mörka Hemligheter. För mig är sånt onödigt bjäffs som inte ger mig någonting.

Det börjar på sida 115 och slutar på 205; magikapitlet. Det här kan man lika gärna riva ut ur boken och slänga - så slipper man bära på det.
För mig var det det här kapitlet som gjorde boken värd sina pengar. Man tycks ha utgått från ett slags "kaosmagisk" syn på det hela, där gudar etc helt enkelt är manifestationer av typ Jungs arketyper och som kan användas för sitt symbolvärde i olika ritualer. Jag gillar också att man kopplat ockultismen i Kult till den i vår värld - det gör att jag får känslan av typ att nybörjarockultister tillber Pan och de andra grabbarna, och först när de börjar bli lite mer kompetenta får de reda på Sathariel och Minothorgon etc. Den här delen gav mig massor med inspiration, bland annat för att det kändes som att det knöt samman den värld vi faktiskt lever i och spelvärlden - och det är ju ändå tänkt att de på ytan ska vara ganska lika varandra, vad jag förstått. Om varenda liten kult eller ockultist man stöter på kan allt om Matropolis, nefariter och allt vad det är - vari ligger mysteriet? Nej, jag gillar det här. Men det kan ju ha att göra med att jag själv är kaosmagiker och därtill älskar vår världs ockultism, och tycker att nutidsrollspel generellt blir bättre helt enkelt av att ha med sånt.

Rituallistorna gillade jag också - just för att de gav inspiration till vilken typ av ritualer man kan tänka sig, vilka verktyg som ingår i hermetisk magi etc. För mig var listorna mycket, mycket inspirerande.


Så, jag gillar den tredje utgåvan. Särskilt magikapitlet. =)
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Den tredje utgåvan: Bajsboken.

Själv hoppade jag helt enkelt över stora delar av Arketypgrejorna av samma anledning som jag brukar göra det i rollspel; som vanligt var de nämligen totalt ointressanta.
Mmm, det kan jag tro att det finns flera som gör. Så det är bra att du tar upp detta.

För mig har dock Kult alltid varit ett väldigt personligt skräckrollspel, där fokus ligger på karaktärerna, snarare än på märkliga, främmande saker utifrån; såsom CoC och Chock - så för mig är nästan det viktigaste av allt just att spelarna kan göra riktiga Kult-rollpersoner och att de inte gör vanliga investigatorer som i andra skräckrollspel.

Men... men... det är intressant att du värdesätter andra saker, såsom du skriver här:

För mig var det det här kapitlet som gjorde boken värd sina pengar. Man tycks ha utgått från ett slags "kaosmagisk" syn på det hela
Well, jag är glad för din skull, att du fått behållning av materialet, men på vilket sätt tycker du dessa rigida beskrivningar är kaosmagiska? Såsom jag uppfattat kaosmagi så skall det vara just väldigt flexibelt och personligt till skillnad från traditionell ceremoniell magi. Ingenting av det finns ju i tredje utgåvans instruktionsmanualsbeskrivningar.

Jag hade gärna sett en riktigt kaosmagisk inriktning, där reglerna verkligen var "det finns inga andra regler än vad som fungerar för dig", där magi representerade och blev en förlängning av magikern själv. Istället så har man en uppräkning av traditionella ritual-instruktioner som skall följas till punkt och pricka, fullt av spelmässiga värden hit och dit som jag (som friformare) inte ser någon poäng med öht.

Jag citerar en webbsida:

Chaos Magic isn't "new", because every ancient adept who ever struck out on his or her own heretical path was, in effect, responding to the call of Chaos. But when a system grows out of any path, when holy books are written, when rituals and manners and moralities are prescribed for "the followers," it has ceased to be Chaos Magic.

Det är just den här systematiseringen som jag tycker präglar hela magikapitlet och som gör den så stel och tråkig. Jag hade mycket hellre läst om kaosmagiskt meta-belief där magikern hittar sin egen ritual än att han ska följa fastslagna regler i en instruktionsmanual (och att man överhuvudtaget har besvärjelser med tydligt beskrivna effekter känns inte särskilt kaosmagiskt, heller, så som jag har förstått det. Jag hade hellre sett universiella och flexibla principer såsom det jag läst om sigill, exempelvis. Kaosmagiker som jag har läst säger aldrig att sigill kan göra en enda sak, och att varje magiker måste rita ett och samma sigill för att uppnå denna sak, utan beskriver snarare en process och tanken bakom denna process - som magikern sedan kan applicera hur hon än vill, samt att hon måste finna sitt eget sätt att applicera den. Det senare hade varit mycket intressantare, enligt mig, och man hittar mycket mer av det i Kults andra utgåva (där dårarna exempelvis sägs utföra invecklade, och till synes meningslösa ritualer, och neurotiskt ritar symboler på väggarna eller till och med viftar med vinare(!) för att åstadkomma magi, medan det går till på helt andra sätt för Hellers eller andra organiserade kultister - dessa beskrivningar tycker jag på ett mycket tydligare sätt beskriver hur olika varelser använder magi på sina egna sätt, snarare än att följa en och samma punktlista ur magikapitlet för att öppna portaler eller whatnot. Värst är förstås att i tredje utgåvan så står det hur galningar använder magi på det gamla sättet - trots att inga av de nya besvärjelserna speglar detta)

Jag gillar också att man kopplat ockultismen i Kult till den i vår värld - det gör att jag får känslan av typ att nybörjarockultister tillber Pan och de andra grabbarna, och först när de börjar bli lite mer kompetenta får de reda på Sathariel och Minothorgon etc.
Hmm, men hur många av ockultister i vär värld känner inte till kabbalan och sephiroth? Kan inte varenda youtube-wicca namnen på flera av de mäktigaste varelserna i Kultuniversat?

Men okej... När det gäller att använda den riktiga världens ockultism eller inte så tror jag att vi två verkligen står på olika sidor av spektrat, eftersom jag vet att du faktiskt tror på den här sortens grejer, medan jag bara får mentala bilder av svettiga white trash-tjejer med hennafärgat hår och överbett, eller på skalliga gubbar som runkar framför sigill och vill knulla med de feta tjejerna. Jag har helt enkelt svårt för att ta "verklig" ockultism på allvar, och föredrar följaktligen helt klart Clive Barker- eller Grant Morrison-grejer.

Om varenda liten kult eller ockultist man stöter på kan allt om Matropolis, nefariter och allt vad det är - vari ligger mysteriet?
Jag tycker problemet är att de nya magireglerna säger att de kan för mycket om det. I texter till första och andra utgåvan, såsom "Golabs tjänare i Stockholm" som publicerades i Sinkadus, så fanns det tjänare högt upp i hierarkin som inte ens visste något om illusionen eller vad för varelse de tjänade. I den tredje utgåvan så är redan den lägsta trollformeln i Lore of Madness en portal till Metropolis som öppnas av att man bl.a. skriver "Metropolis" 778 gånger. Liksom, jag vill inte att varken spelledar- eller rollpersoner skall ha så mycket kunskaper om Kultmytologin. Den ges för tidigt och för enkelt i tredje utgåvan.

Rituallistorna gillade jag också - just för att de gav inspiration till vilken typ av ritualer man kan tänka sig, vilka verktyg som ingår i hermetisk magi etc.
Är du säker? Njae... jag tror nog allt att du gör en klassisk Krank och skämtar med mig Aprillo. Det är ju idel standardmagi 1A-beskrivningar; sånt som vilken finnig fanfictionförfattare som helst kan slänga ihop ett dussin på en kafferast.

Näru, den gubben gick inte!
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Re: Den tredje utgåvan: Bajsboken.

Well, jag är glad för din skull, att du fått behållning av materialet, men på vilket sätt tycker du dessa rigida beskrivningar är kaosmagiska?
Det kaosmagiska i mina ögon var snarare sättet man beskriver "de däringa ockultisternas" olika ritualiserade sätt att göra saker på. Det kändes med andra ord som om författarna utgick från den kaosmagiska syn bl.a Peter J. Carroll utgår ifrån i Liber Null, dvs att alla magikulturer egentligen är en och samma fast den ritualiserats på olika sätt... Begriper du nu? Det nästan parodiskt ritualistiska sätt saker och ting beskrivs på gör att jag får känslan av att det är någon som helst enkelt "vet mer" än utövarna själva, som skrivit själva texten... Vilket gör att texten - men inte utövarna - i boken känns "kaosmagiska". Hade man istället skrivit ett kaosmagiskt kapitel från grunden, så hade detta inneburit att man helt skar bort kopplingen till och mellan olika verkliga ockulta grupper, vilket jag tyckt varit synd. Bilden som presenteras i boekn är faktiskt ganska korrekt om man ser till hur löjligt fasta och rituella de flesta t.ex hermetiskt lagda sällskap är.

Är jag begriplig?

Nu hinner jag inte skriva mer, ska med tåg... Men jag kanske skriver mer senare ikväll.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Den tredje utgåvan: Bajsboken.

Det kändes med andra ord som om författarna utgick från den kaosmagiska syn bl.a Peter J. Carroll utgår ifrån i Liber Null, dvs att alla magikulturer egentligen är en och samma fast den ritualiserats på olika sätt... Begriper du nu?
Jag tror det. Du menar att ritualerna som beskrivs i boken bara är några exempel på hur magi faktiskt utförs i Kults värld - medan magin i sig saknar dessa regler och kan ta sig helt andra uttryck?

Jag kan dela denna åsikt, men jag tycker det är ganska drygt att illustrera den poängen med hundra sidors beskrivningar av olika - mer eller mindre identiska - ceremonier av standardsnitt. De hade ju istället lätt kunnat sammanfatta en generell beskrivning över vilka inslag och procedurer som är vanliga i ockulta ritualer, på blott en eller två sidor, och sedan låta bli att repetera detta om och om igen för varje ny besvärjelse. Jag menar; beskrivningarna till besvärjelserna för Time & Space går alla till såsom så att besvärjaren tänder något (rökelse, stearinljus m.m.) ritar någon symbol av något slag, kanske skriver något i symbolen, och utför någon viss procedur, såsom att vända sig åt alla väderstreck och ropa en fråga.

Vem behöver egentligen veta att Time Wanderer kräver sju stearinljus och doft av myrra, medan Memory of the Thing kräver fem stearinljus och doften av sandelträ? Seeker å sin sida kräver sju stearinljus precis som Time Wanderer, men där ska doften vara kamfer istället, och symbolen är inte ett pentagram utan en kvadrat från vars sida man ritar fyra lika stora trianglar. True Sight påminner om True Wanderer i det att magikern skall vända sig om åt vart och ett av väderstrecken, men istället för myrra så räcker det med sandelträ, och man behöver bara tända ett enda ljus.

Är du allvarlig när du säger att dessa små variationer verkligen är användbara och nödvändiga för dig? Du upplever inte att... tja, att man skulle kunna hitta på sånt här själv efter att bara ha läst en eller två ritualer? Liksom, med en lista på saker att bränna och några förslag på magiska symboler, så skulle jag faktiskt själv kunna slumpa fram ett antal stearinljus att tända, något luktis att bränna, något att rita på marken och något att ropa åt de fyra väderstrecken. Jag behöver inte läsa sida efter sida efter sida med obetydliga variationer på ett och samma tema...

Och jag tror varken att du behöver eller uppskattar det heller, för jag vet sedan tidigare att du är en simplist och förespråkar avskalad enkelhet och funktionalism. Nä, jag tror nog fortfarande att du leker med mig. I call shenanigans.
 
Top