Nekromanti [Kutulu] Att nerfa superkraften Pengar

[krank]

Pengar är en versatil superkraft; den som har pengar kan muta sig in genom dörrar, köpa bättre vapen inför potentiella strider, betala för bättre vård när striderna är över, betala borgen och en bra advokat om rättvisan slår till, köpa loss mystiska och sällsynta volymer, betala för livvakter och hyra in experter.

I Kutulu är rollpersonerna tänkta att vara personer som har det såpass gott ställt att de flesta av dem till exempel inte har något jobb de behöver gå till varje dag. Det gör att de alla bör ha relativt gott om pengar.

Dessutom har vi den klassiska CoC-grejen Kreditvärdighet, som ju beskriver rollpersonens samhällsklass, upplevda pålitlighet och i någon mån pengar på banken.

Här någonstans ser jag ett potentiellt problem. Om en rollperson har hög kreditvärdighet, finns det då någonting som hindrar vederbörande att helt enkelt lösa mysterierna med hjälp av den? Systemet har i dagsläget inget egentligt system för att köpa eller hyra saker, pengar i sig regleras inte annat än genom just den abstrakta Kredit-egenskapen.

Kan man motivera varför en rollperson som har hög kreditvärdighet inte bara hyr in en skock minions med olika specialkunskaper och -förmågor? Några beväpnade livvakter, en arkeolog, en psykolog...

En möjlighet är såklart att bara plocka bort kreditvärdighet som koncept. Alla har samma samhällsklass och har precis så mycket pengar att de klarar sig, men inte nog för att hyra in folk. Men det känns som en lite tråkig lösning.

En annan möjlighet, tänker jag, är att låta motsvarande möjligheter finnas för de andra motsvarande egenskaperna - har du hög Börd så kanske du kan övertyga folk att hjälpa dig genom det, har du hög Övertala så, tja, kan du locka till dig folk. Jag vet inte om det löser problemet, men det känns som att det balanserar det en smula.


Sedan kanske... minions gör att man öppnar upp sig för att få sänkt värde? En Minion som tvingas vara med om mystiska saker kanske accelererar rollpersonens förfall. Det finns plötsligt någon som kan prata med andra om vilka mystiska saker rollpersonerna gör. Eller som kan utpressa dem. Eller som kan bete sig illa och sänka personens anseende, då anseendet i någon mån är kopplat till ens förmåga att vara chef, om det är begripligt...

I Kutulu kan man ju få sina passiva egenskaper (Kredit, Övertala, Börd, Anseende) sänkta genom att själv bete sig illa eller vårdslöst. Kanske är risken med minions alltså att man inte bara måste passa sig själv utan även passa andra? Större risk för att betala för den extra hjälpsamheten?

Hm.

Har ni stött på motsvarande bekymmer i ert rollspelsmakande / spelledande? Hur har ni löst det?


(Ovanstående får nog inte plats i grundboken till Kutulu, men nå't ska man ju spara till Fenixartiklar och framtida moduler...)

 

[Jocke]

1. Om spelarna tycker att det är roligt att lösa mysterier med superkraften pengar är det då ett problem?

2. Jag tror inte att "vanliga" detektiver, psykologer och hejdukar kommer att finna sig i att möta kosmisk fasa. Det är ju ändå en av grejerna som gör rollpersonerna unika. De kan misstänka en hybridras av tosk-män för att ha rövat bort barnhemsbarn när polisen tycker att spåren inte leder vidare osv.

 

[Swedish Chef]

Man kan se till så det inte är jättelätt att hitta minions, de finns ju ingen arbetsförmedling direkt för folk som ska syssla med underligheter. Vet inte hur många arbetslösa psykologer och Arkeologer som sitter och väntar på ett samtal för att få vara med och utforska något underligt. Livvakter och avdankade soldater är ju inte heller så lätt att bara leta upp.

Sen ska väl rollpersonerna vara speciella antar jag, möter man monster tänker jag att de flesta minionsen flyr , tror inte man kan förbereda sina minions på ideen att man kan möta monster (då lär de tro att man är galen).

 

[Skarpskytten]

Kan du inte bara skriva att Kredit, Övertala, Börd, Anseende aldrig kan användas för att få någon annan att 1) bryta mot lagen och 2) göra något förenat med uppenbar fysisk fara?

 

[Rymdhamster]

En annan möjlighet, tänker jag, är att låta motsvarande möjligheter finnas för de andra motsvarande egenskaperna - har du hög Börd så kanske du kan övertyga folk att hjälpa dig genom det, har du hög Övertala så, tja, kan du locka till dig folk. Jag vet inte om det löser problemet, men det känns som att det balanserar det en smula.


Sedan kanske... minions gör att man öppnar upp sig för att få sänkt värde? En Minion som tvingas vara med om mystiska saker kanske accelererar rollpersonens förfall. Det finns plötsligt någon som kan prata med andra om vilka mystiska saker rollpersonerna gör. Eller som kan utpressa dem. Eller som kan bete sig illa och sänka personens anseende, då anseendet i någon mån är kopplat till ens förmåga att vara chef, om det är begripligt...

I Kutulu kan man ju få sina passiva egenskaper (Kredit, Övertala, Börd, Anseende) sänkta genom att själv bete sig illa eller vårdslöst. Kanske är risken med minions alltså att man inte bara måste passa sig själv utan även passa andra? Större risk för att betala för den extra hjälpsamheten?

Sen ska väl rollpersonerna vara speciella antar jag, möter man monster tänker jag att de flesta minionsen flyr , tror inte man kan förbereda sina minions på ideen att man kan möta monster (då lär de tro att man är galen).

Här tycker jag både Krank och Swedish Chef är inne på rätt grej. Rollpersonerna borde i det här fallet utgöra de där "unika" individerna som faktiskt besiter lite extra "umpf" i kampen mot mörkret och galenskapen. Minions borde fly, få panik och bli galna i mycket snabbare takt och större utstärkning. De borde även dö i större utsträckning när "wiered things hände". Och att se folk runt omkring sig bryta ihop fullständigt och kanske bli slitna i stycken borde definitivt ha en negativ påverkan. I synnerhet om man själv är den som faktiskt släpade dit dem och palcerade dem i den situationen.

Så Minions tycker jag borde vara en risk lika mycket som en tillgång.

Kanske "flykt" bör vara den största risken. Detta har ingen större negativ inverkan på rollpersonerna, utan utgör bara förlorade resurser (vet inte om anställning av massor av minions kanske kan påverka kreditvärdigheten negativt). Därefter kommer vansine och död som ger stegrande påverkan.

 

[Tony.Meijer]

Pengar är en versatil superkraft; den som har pengar kan muta sig in genom dörrar, köpa bättre vapen inför potentiella strider, betala för bättre vård när striderna är över, betala borgen och en bra advokat om rättvisan slår till, köpa loss mystiska och sällsynta volymer, betala för livvakter och hyra in experter.

Nja. Många förslag du har leder egentligen bara till mer problem later on. Exempel:
Alla tar inte emot mutor, speciellt inte i en hedersknyffelskultur (i viss mån England 1920 och absolut Engelsk överklass). Men, låt oss säga att du hittar någon som gör det och därefter begår ett brott, hur kommer det att se ut då?
Köpa bättre vapen, ja då måste du ha licens eller göra det via den undre världen. Hur kommer det se ut efter att du har använt din nyinförskaffade kanon? Best case så tappar du din license och får aldrig någon ny, worst case så hamnar du i finkan.
Bättre vård betyder att fler frågor kommer ställas. Den skumma kvartersdoktorn med ett morfinberoende kommer inte att ifrågasätta ett skotthål eller två, men top-läkaren på sjukhuset kommer absolut att göra det.
Köpa loss magiska böcker... ehh... det är cthulhu, det är inte mentalt bra att göra såna grejer och du tenderar att få kulter efter dig. Det finns liksom en rad äventyr som börjar med att du ärver något magiskt till CoC.

Här någonstans ser jag ett potentiellt problem. Om en rollperson har hög kreditvärdighet, finns det då någonting som hindrar vederbörande att helt enkelt lösa mysterierna med hjälp av den? Systemet har i dagsläget inget egentligt system för att köpa eller hyra saker, pengar i sig regleras inte annat än genom just den abstrakta Kredit-egenskapen.

Ja, på samma sätt som du inte kan använda färdigheten pistol för att lösa alla problem. Det är klart du kan köra upp en pikadol i näsan på folk och tvinga dem att sammarbeta, men det leder till frågor och problem vid senare tillfällen.

Kan man motivera varför en rollperson som har hög kreditvärdighet inte bara hyr in en skock minions med olika specialkunskaper och -förmågor? Några beväpnade livvakter, en arkeolog, en psykolog...

Låt dem göra det en gång, när huvuddelen av dessa dör eller blir galna så kommer det inte finnas så mycket att göra.

Dessutom, jag kan nog betala dig för att lära en unge teologi, men om jag skulle be dig resa till Calcutta och lära ung-jäveln voodoo-riter tillsammans med en kannibal så skulle du nog rygga tillbaka, nästan oavsett hur mycket pengar jag kastade på dig.

Sedan kanske... minions gör att man öppnar upp sig för att få sänkt värde? En Minion som tvingas vara med om mystiska saker kanske accelererar rollpersonens förfall. Det finns plötsligt någon som kan prata med andra om vilka mystiska saker rollpersonerna gör. Eller som kan utpressa dem. Eller som kan bete sig illa och sänka personens anseende, då anseendet i någon mån är kopplat till ens förmåga att vara chef, om det är begripligt...

Minions är ett tveegat svärd, speciellt om man köpt dem. Även om man håller dem i liv och vid sinnens fulla så kan en person med mer pengar få dem att trycka kniven i ryggen på dig.

Har ni stött på motsvarande bekymmer i ert rollspelsmakande / spelledande? Hur har ni löst det?

Ja, jag har haft spelarroller som försökt muta sig igenom allt. Deras motståndare tenderar att anfalla via den vektorn, dvs ta bort deras rikedom eller muta spelarens hantlangare.

 

[Tony.Meijer]

Pengar är en versatil superkraft; den som har pengar kan muta sig in genom dörrar, köpa bättre vapen inför potentiella strider, betala för bättre vård när striderna är över, betala borgen och en bra advokat om rättvisan slår till, köpa loss mystiska och sällsynta volymer, betala för livvakter och hyra in experter.

Nja. Många förslag du har leder egentligen bara till mer problem later on. Exempel:
Alla tar inte emot mutor, speciellt inte i en hedersknyffelskultur (i viss mån England 1920 och absolut Engelsk överklass). Men, låt oss säga att du hittar någon som gör det och därefter begår ett brott, hur kommer det att se ut då?
Köpa bättre vapen, ja då måste du ha licens eller göra det via den undre världen. Hur kommer det se ut efter att du har använt din nyinförskaffade kanon? Best case så tappar du din license och får aldrig någon ny, worst case så hamnar du i finkan.
Bättre vård betyder att fler frågor kommer ställas. Den skumma kvartersdoktorn med ett morfinberoende kommer inte att ifrågasätta ett skotthål eller två, men top-läkaren på sjukhuset kommer absolut att göra det.
Köpa loss magiska böcker... ehh... det är cthulhu, det är inte mentalt bra att göra såna grejer och du tenderar att få kulter efter dig. Det finns liksom en rad äventyr som börjar med att du ärver något magiskt till CoC.

Här någonstans ser jag ett potentiellt problem. Om en rollperson har hög kreditvärdighet, finns det då någonting som hindrar vederbörande att helt enkelt lösa mysterierna med hjälp av den? Systemet har i dagsläget inget egentligt system för att köpa eller hyra saker, pengar i sig regleras inte annat än genom just den abstrakta Kredit-egenskapen.

Ja, på samma sätt som du inte kan använda färdigheten pistol för att lösa alla problem. Det är klart du kan köra upp en pikadol i näsan på folk och tvinga dem att sammarbeta, men det leder till frågor och problem vid senare tillfällen.

Kan man motivera varför en rollperson som har hög kreditvärdighet inte bara hyr in en skock minions med olika specialkunskaper och -förmågor? Några beväpnade livvakter, en arkeolog, en psykolog...

Låt dem göra det en gång, när huvuddelen av dessa dör eller blir galna så kommer det inte finnas så mycket att göra.

Dessutom, jag kan nog betala dig för att lära en unge teologi, men om jag skulle be dig resa till Calcutta och lära ung-jäveln voodoo-riter tillsammans med en kannibal så skulle du nog rygga tillbaka, nästan oavsett hur mycket pengar jag kastade på dig.

Sedan kanske... minions gör att man öppnar upp sig för att få sänkt värde? En Minion som tvingas vara med om mystiska saker kanske accelererar rollpersonens förfall. Det finns plötsligt någon som kan prata med andra om vilka mystiska saker rollpersonerna gör. Eller som kan utpressa dem. Eller som kan bete sig illa och sänka personens anseende, då anseendet i någon mån är kopplat till ens förmåga att vara chef, om det är begripligt...

Minions är ett tveegat svärd, speciellt om man köpt dem. Även om man håller dem i liv och vid sinnens fulla så kan en person med mer pengar få dem att trycka kniven i ryggen på dig.

Har ni stött på motsvarande bekymmer i ert rollspelsmakande / spelledande? Hur har ni löst det?

Ja, jag har haft spelarroller som försökt muta sig igenom allt. Deras motståndare tenderar att anfalla via den vektorn, dvs ta bort deras rikedom eller muta spelarens hantlangare.

 

[Rymdhamster]

Ja, jag har haft spelarroller som försökt muta sig igenom allt. Deras motståndare tenderar att anfalla via den vektorn, dvs ta bort deras rikedom eller muta spelarens hantlangare.

Jag tycker förvisso inte att man ska lösa problem genom att straffa spelare eller rollpersoner, men rimliga konsekvenser borde ju däremot vara helt okej.

Så en annan aspekt är ju så klart att om man går runt och "flashar sina pengar" hela tiden, så är ju risken stor att någon ljusskygg individ bestämmer sig för att de där pengarna borde tillhöra dem istället, och agerar därefter. Kanske borde saker som mutor och generösa jobberbjudanden ha en risk för att leda till personrån också.

 

[Tony.Meijer]

Jag tycker förvisso inte att man ska lösa problem genom att straffa spelare eller rollpersoner, men rimliga konsekvenser borde ju däremot vara helt okej.

Såklart, samtidigt så är det lite som att anfalla en spelare som har mycket i svärd med folk som försöker fäkta ner den. Jag tar som inte bort spelarens pengar bara sådär, deras rikedomar blir däremot anfallna på olika sätt (jaha, du har ett företag som ger cash, någon försöker göra en hostile takeover).

 

[Gurgeh]

Kan man motivera varför en rollperson som har hög kreditvärdighet inte bara hyr in en skock minions med olika specialkunskaper och -förmågor? Några beväpnade livvakter, en arkeolog, en psykolog...

Räcker det inte att det är tråkigt att göra så? Rollpersonerna är antagligen personer som är nyfikna och/eller äventyrslystna; de vill inte betala någon för att bestiga Mount Everest, skjuta ett lejon i Afrika eller upptäcka Nilens källa -- de vill göra det själva. Och spelarna är där av samma anledning: de vill själva uppleva äventyret, inte bara se till att det blir avklarat på effektivast möjliga sätt.

Det är möjligt att jag överskattar både spelarna och deras rollpersoner, men jag tror att den enklaste medicinen mot överanvändande av ekonomiska tillgångar är det faktum att det blir jävligt trist att spela det.

 

[Vimes]

Alltså, hög kreditvärdighet innebär väl inte att man kan hyra in en armé specialister att arbeta i ett projekt som går med tokförlust (vilket väl jakten på Cthulhu gör). Även om du sitter på slottsägor, arv och så vidare så har din kreditvärdighet inte råd med hur många kostbara projekt som helst.

Also. Övriga specialister är förstås också (likt RP) mer eller mindre ekonomiskt oberoende och kan alltså inte hyras för pengar. Och även de med specialkunskaper som kan hyras eller mutas måste hittas först.

Jag tror inte det här är ett problem.

Men man kan ändå fråga sig om du behöver ha kreditvärdighet som ett värde alls? Tanken är väl att RP ska slippa arbeta, ha ett hem, kunna resa obehindrat och så vidare? Behöver det finnas en skala där utöver?

 

[RasmusL]

Jag tänker mig att det kan vara ganska krångligt att hyra in folk och att det har långa ledtider, särskilt om det är känsliga ämnen som ska behandlas. Om det är någon utöver dina nära och kära, hur försäkrar du dig om att de inte snackar vitt och brett om sitt arbete på ledig tid? Att de inte bara ger upp och drar vid första möte med den kosmiska fasan? Att de inte använder dina, troligtvis rätt skumma, hobbyundersökningar som leverage för att utpressa dig?

Jag gillar iofs tanken på att styra upp expeditioner, team med grävande journaliser, horder av revisorer som kan plocka isär mythos-kultens bokföring, etc men att det skulle göra saken superenkel är ju inte så givet. Kolla på Batman liksom.

 

[kwarnberg]

Nu har jag inte läst alla svar tidigare i tråden, så jag ber om ursäkt om jag upprepar vad andra redan sagt. Jag gillar att använda mig av drivkrafter. Rollpersonerna drivs av något som gör att de själva vill utföra det här. Det kan röra sig om en personlig vendetta, en oerhörd nyfikenhet på det okända, äventyrslust, m.m. En drivkraft av det slag att de inte nöjer sig med att hyra in andra för att lösa deras mysterier. Trail of Cthulhu har flera bra och intressanta förslag på olika typer av drivkrafter. Låt varje rollperson besvara frågan "Varför gör jag det här själv i stället för att hyra in någon som gör det åt mig?" Det borde besvara frågan varför de inte hyr in någon, tänker jag.

 

[ceruleanfive]

Här någonstans ser jag ett potentiellt problem.

Frågan är om det inte är just vad du säger – ett potentiellt problem. Det är inte nödvändigtvis därmed ett reellt problem.

Särskilt folk som ägnar sig åt Chuthulu-spelande känns som att de vill uppleva mysterier och lite maktlöshet. Med andra ord känns det inte helt sannolikt att man försöker få någon annan att göra allt det roliga åt en. Ofta är man ju dessutom lite isolerad. En kreativ SL bör oavsett kunna lösa situationen, exempelvis genom de många kloka förslag och synpunkter som presenterats ovan.

Å ena sidan är det bra att förebygga att ens produkt brakar samman. Å andra sidan ska man nog inte konstruera den med destruktiva brukare i åtanke – vill de kasta produkten i backen och hoppa på den får de skylla sig själva när den går sönder.

 

[Ram]

Man skulle kunna göra det till en abstrakt begränsad resurs. Man har gott om pengar, men mängden likvida medel gör dem komplicerade att använda. Små mutor till dörrvakter går troligen att ordna utan större problem rent finansiellt (men vakten kommer att reagera enligt tabell 16A modifierat med mängden flis och fv i muta eller så), men större saker som att hyra in en mindre armé, ett stort fartyg eller en schyst professor kostar såpass mycket att man bara kan göra det någon gång per lämplig tidsenhet även om man är rejält rik.

 

[Rymdhamster]

Man skulle kunna göra det till en abstrakt begränsad resurs. Man har gott om pengar, men mängden likvida medel gör dem komplicerade att använda. Små mutor till dörrvakter går troligen att ordna utan större problem rent finansiellt (men vakten kommer att reagera enligt tabell 16A modifierat med mängden flis och fv i muta eller så), men större saker som att hyra in en mindre armé, ett stort fartyg eller en schyst professor kostar såpass mycket att man bara kan göra det någon gång per lämplig tidsenhet även om man är rejält rik.

Det finns ju andra spel som, om jag förstått det rätt, fungerar så att du typ slår mot din kreditfärdighet, och vid en total framgång får man det man ville, med vid en begränsad framgång får man välja; antingen misslyckas man eller så får man det man ville ha i utbyte mot att ens kreditvärde sänks.

 

[erikt]

Pengar löser onekligen många problem men långt ifrån alla, och även om personer är rejält rika så lär de ju inte ha helt obegränsat med pengar. Och även om de köper sig förbi problem, så kan det ju vara intressant hur de gör det - det gäller att komma på rätt sak att spendera pengarna på.

Ett perfekt exempel är den klassiska boken "Jorden runt på 80 dagar" av Jules Verne. Huvudpersonen där har gott om pengar och många problem i boken löses helt enkelt med att spendera pengar - men ändå så blev det en rätt spännande äventyrsberättelse av det hela.

 

[RasmusL]

Alltså, har ni jobbat i en organisation där pengar till konsulter inte är något större problem? Varför väljer vi då genomgående att göra så mycket som möjligt själva?

 

[ceruleanfive]

Alltså, har ni jobbat i en organisation där pengar till konsulter inte är något större problem? Varför väljer vi då genomgående att göra så mycket som möjligt själva?

För att om det ska göras rätt får man göra det själv...?

 

[entomophobiac]

Om man ser till det Lovecraft skrev så handlar det nästan oavkortat om rättså kufiga karaktärer som undersöker ännu kufigare mysterier, och inte sällan med omvärldens direkta eller indirekta förakt. Tvivlar på att det första Delapore tänkte på när han ville undersöka Exham Priory var "shit! jag måste hyra in någon och betala massor av pengar för undersöka det". Snarare undrade han vart alla råttor kom från.

De som har stark kreditvärdighet har sällan kapital i pengar, heller. Det kan röra sig om gods, konst, delägande i framgångsrika (eller mindre framgångsrika) bolag, etc. Experter är inte alltid jätteintresserade av att få betalt i aktier eller guldklockor, trots allt.

Så på sätt och vis låter det lite naivt att se pengar som en "superkraft", tycker jag. Som någon var inne på - det är inte mer superkraft än någon annan färdighet.