Pengar är en versatil superkraft; den som har pengar kan muta sig in genom dörrar, köpa bättre vapen inför potentiella strider, betala för bättre vård när striderna är över, betala borgen och en bra advokat om rättvisan slår till, köpa loss mystiska och sällsynta volymer, betala för livvakter och hyra in experter.
I Kutulu är rollpersonerna tänkta att vara personer som har det såpass gott ställt att de flesta av dem till exempel inte har något jobb de behöver gå till varje dag. Det gör att de alla bör ha relativt gott om pengar.
Dessutom har vi den klassiska CoC-grejen Kreditvärdighet, som ju beskriver rollpersonens samhällsklass, upplevda pålitlighet och i någon mån pengar på banken.
Här någonstans ser jag ett potentiellt problem. Om en rollperson har hög kreditvärdighet, finns det då någonting som hindrar vederbörande att helt enkelt lösa mysterierna med hjälp av den? Systemet har i dagsläget inget egentligt system för att köpa eller hyra saker, pengar i sig regleras inte annat än genom just den abstrakta Kredit-egenskapen.
Kan man motivera varför en rollperson som har hög kreditvärdighet inte bara hyr in en skock minions med olika specialkunskaper och -förmågor? Några beväpnade livvakter, en arkeolog, en psykolog...
En möjlighet är såklart att bara plocka bort kreditvärdighet som koncept. Alla har samma samhällsklass och har precis så mycket pengar att de klarar sig, men inte nog för att hyra in folk. Men det känns som en lite tråkig lösning.
En annan möjlighet, tänker jag, är att låta motsvarande möjligheter finnas för de andra motsvarande egenskaperna - har du hög Börd så kanske du kan övertyga folk att hjälpa dig genom det, har du hög Övertala så, tja, kan du locka till dig folk. Jag vet inte om det löser problemet, men det känns som att det balanserar det en smula.
Sedan kanske... minions gör att man öppnar upp sig för att få sänkt värde? En Minion som tvingas vara med om mystiska saker kanske accelererar rollpersonens förfall. Det finns plötsligt någon som kan prata med andra om vilka mystiska saker rollpersonerna gör. Eller som kan utpressa dem. Eller som kan bete sig illa och sänka personens anseende, då anseendet i någon mån är kopplat till ens förmåga att vara chef, om det är begripligt...
I Kutulu kan man ju få sina passiva egenskaper (Kredit, Övertala, Börd, Anseende) sänkta genom att själv bete sig illa eller vårdslöst. Kanske är risken med minions alltså att man inte bara måste passa sig själv utan även passa andra? Större risk för att betala för den extra hjälpsamheten?
Hm.
Har ni stött på motsvarande bekymmer i ert rollspelsmakande / spelledande? Hur har ni löst det?
(Ovanstående får nog inte plats i grundboken till Kutulu, men nå't ska man ju spara till Fenixartiklar och framtida moduler...)
I Kutulu är rollpersonerna tänkta att vara personer som har det såpass gott ställt att de flesta av dem till exempel inte har något jobb de behöver gå till varje dag. Det gör att de alla bör ha relativt gott om pengar.
Dessutom har vi den klassiska CoC-grejen Kreditvärdighet, som ju beskriver rollpersonens samhällsklass, upplevda pålitlighet och i någon mån pengar på banken.
Här någonstans ser jag ett potentiellt problem. Om en rollperson har hög kreditvärdighet, finns det då någonting som hindrar vederbörande att helt enkelt lösa mysterierna med hjälp av den? Systemet har i dagsläget inget egentligt system för att köpa eller hyra saker, pengar i sig regleras inte annat än genom just den abstrakta Kredit-egenskapen.
Kan man motivera varför en rollperson som har hög kreditvärdighet inte bara hyr in en skock minions med olika specialkunskaper och -förmågor? Några beväpnade livvakter, en arkeolog, en psykolog...
En möjlighet är såklart att bara plocka bort kreditvärdighet som koncept. Alla har samma samhällsklass och har precis så mycket pengar att de klarar sig, men inte nog för att hyra in folk. Men det känns som en lite tråkig lösning.
En annan möjlighet, tänker jag, är att låta motsvarande möjligheter finnas för de andra motsvarande egenskaperna - har du hög Börd så kanske du kan övertyga folk att hjälpa dig genom det, har du hög Övertala så, tja, kan du locka till dig folk. Jag vet inte om det löser problemet, men det känns som att det balanserar det en smula.
Sedan kanske... minions gör att man öppnar upp sig för att få sänkt värde? En Minion som tvingas vara med om mystiska saker kanske accelererar rollpersonens förfall. Det finns plötsligt någon som kan prata med andra om vilka mystiska saker rollpersonerna gör. Eller som kan utpressa dem. Eller som kan bete sig illa och sänka personens anseende, då anseendet i någon mån är kopplat till ens förmåga att vara chef, om det är begripligt...
I Kutulu kan man ju få sina passiva egenskaper (Kredit, Övertala, Börd, Anseende) sänkta genom att själv bete sig illa eller vårdslöst. Kanske är risken med minions alltså att man inte bara måste passa sig själv utan även passa andra? Större risk för att betala för den extra hjälpsamheten?
Hm.
Har ni stött på motsvarande bekymmer i ert rollspelsmakande / spelledande? Hur har ni löst det?
(Ovanstående får nog inte plats i grundboken till Kutulu, men nå't ska man ju spara till Fenixartiklar och framtida moduler...)