Vad finns det egentligen för välkända feta äventyrsserier och vad är det som gör dem så bra och värda att spela?
Efter att ha läst den här tråden så började jag fundera på fenomenet. Jag har inte själv spelat mer än två stycken av de mest välkända kampanjerna, (Enemy Within och Svavelvintersviten) båda i vuxen ålder. Men frågan är vad som är så speciellt med dem? Rätt ofta får jag intryck av att bara själva grejen att spelgruppen lägger ner mycket tid på en kampanj, en äventyrsserie och att det finns en rejäl hop intriger och spelledarpersoner att ta av leder till minnesvärda upplevelser. Sedan är det inte lika noga hur väl äventyren håller samman, hur orginella intrigerna är eller hur mycket handlingsfrihet som finns.
Jag har själv läst och spellett gamla omtalade "Enemy Within" fram till den nästsista delen och jag tycker inte att det är ett särskilt orginellt, nyskapande eller intressant äventyr. Det skulle möjligtvis vara i Middenheim där det krävs en hel del rollspelande för att få träffa greven. Men annars är det onda, onda kaoskultister, dungeons och stereotypa karaktärer för hela slanten och inte håller delarna ihop särskilt väl heller. Man måste acceptera en viss sorts logik för att jaga efter enskilda obetydliga personer mellan olika episoder eller för den delen att överhuvudtaget engagera sig i allt skit och intrigerande som man stöter på. I slutändan så betvivlar jag inte att mina spelledare hade kul och upplevde sig som delaktiga i något episkt och storslaget.
Alltså, vad är det egentligen som är bra och vad är det som bara blir bra på grund av spelgruppens inneboende magi? Är Enemy Within verkligen bättre än Riotminds DoD-epos (vad det nu heter)? Eller sker det mesta inne i våra huvuden och ute under spelmötena?
Efter att ha läst den här tråden så började jag fundera på fenomenet. Jag har inte själv spelat mer än två stycken av de mest välkända kampanjerna, (Enemy Within och Svavelvintersviten) båda i vuxen ålder. Men frågan är vad som är så speciellt med dem? Rätt ofta får jag intryck av att bara själva grejen att spelgruppen lägger ner mycket tid på en kampanj, en äventyrsserie och att det finns en rejäl hop intriger och spelledarpersoner att ta av leder till minnesvärda upplevelser. Sedan är det inte lika noga hur väl äventyren håller samman, hur orginella intrigerna är eller hur mycket handlingsfrihet som finns.
Jag har själv läst och spellett gamla omtalade "Enemy Within" fram till den nästsista delen och jag tycker inte att det är ett särskilt orginellt, nyskapande eller intressant äventyr. Det skulle möjligtvis vara i Middenheim där det krävs en hel del rollspelande för att få träffa greven. Men annars är det onda, onda kaoskultister, dungeons och stereotypa karaktärer för hela slanten och inte håller delarna ihop särskilt väl heller. Man måste acceptera en viss sorts logik för att jaga efter enskilda obetydliga personer mellan olika episoder eller för den delen att överhuvudtaget engagera sig i allt skit och intrigerande som man stöter på. I slutändan så betvivlar jag inte att mina spelledare hade kul och upplevde sig som delaktiga i något episkt och storslaget.
Alltså, vad är det egentligen som är bra och vad är det som bara blir bra på grund av spelgruppens inneboende magi? Är Enemy Within verkligen bättre än Riotminds DoD-epos (vad det nu heter)? Eller sker det mesta inne i våra huvuden och ute under spelmötena?