Jag förstår ärligt inte argumentet här. Långa kampanjer är ju inte långa för att man gör så mycket långtråkiga saker så att de blir långa. Det är ju ett helt bakvänt sätt att se på det. Visst hade man i Konfluxsviten kunnat hoppa över profetian, ö-hoppandet och dra direkt till slutfajten, men... Vad skulle det tillföra? Det låter lite som att man visst kan göra en boeuf bourguinon på 20 minuter om man skalar bort allt det onödiga (fast man inte kan det). Eller att det är mer effektivt att köpa fisk i affären framför att fiska den själv. Argumentet håller liksom inte. Klart det går snabbare att läsa baksidestexten av en bok eller se filmatiseringen, men alla dessa exempel jag har radat upp tillför något som den snabbare varianten saknar. Att köpa fisk är dock inte en sämre variant av att fiska, och att fiska är inte långtråkigare variant av att köpa fisk.
Jag tycker att det är intressant, det där. Men för mig som aldrig upplevt det har jag svårt att föreställa mig det. Jag kan liksom inte se på den mastodontlånga kampanjen på tolv speltillfällen jag var med om och se vad som skulle till för att göra den längre. Annat än, typ, att fortsätta med samma sak som vi gjort i tolv speltillfällen. Men på vilket sätt är det annorlunda än att spela en ny kampanj på tolv speltillfällen? Var kommer det där extra ifrån som inte finns i korta kampanjer? Jag tror inte att jag någonsin kommer att spela en kampanj som folk här skulle anse lång, men det vore intressant att förstå vad som gör det så bra. Och inget av det jag läst i tråden hittills har fått mig att förstå det. Bara typ "mer tid till karaktärsutveckling", men jag är rätt säker på att på tolv speltillfällen hinner jag med mer karaktärsutveckling än vad en traditionell kampanj hinner med på 80. Det är inte för att jag är bättre, utan för att jag spelar en spelstil som premierar just det. En traditionell kampanj på tolv tillfällen skulle hinna med mer problemlösning än jag skulle få in på 80, eftersom jag inte prioriterar problemlösning.
Den bild jag fått hittills är att man i många spel gillar att hålla på med problemlösning, planering, diskussioner, strider, mysterielösning och utforskning. Det gör att ståry och karaktärsutveckling tar tid, för att det finns en massa annat man spenderar den mesta tiden på. När jag spelar fokuserar jag nästan bara på ståry och karaktärsutveckling, eftersom jag finner allt det där andra tråkigt. Att utforska en mystisk ruin, att komma på ett sätt att smyga in i fiendelägret, att lista ut vem som dödade hertigen, allt det där roar mig inte. Och att spela en lång kampanj skulle då innebära att jag antingen får fylla ut den med en massa problemlösning och utforskande som inte intresserar mig, eller så skulle jag klämma in sjukt mycket karaktärsutveckling och ståry.
Ovanstående beskrivning kan mycket väl vara felaktig. Men det är den bild jag fått hittills av att läsa i tråden.
