Långa kampanjer

[Mogger]

Fast det är ju egentligen inte det jag säger. Jag säger att man TROLIGTVIS skulle kunna korta ner långa kampanjer en del utifrån att man plockade bort saker som inte är så intressant. Vad som kan anses ointressant är ju såklart upp till var och en att bedöma, men för egen del så finns det gott om tid man lägger på strider som (fortfarande enligt mig) känns som man kunde spendera på något roligare (t.ex. att fylla kampanjen med annat, eller spela en ny kampanj).

Jag vet inte det. Jag har ingen lust att börja kapa i min kampanj Det är min poäng. Hade kampanjen varit full av tråkig dötid så hade jag hållt med dig. Men nu är det inte så.

 

[Christoffer]

Alternativet är att man ser "Lukes relation till sin pappa" som en sak som spelas ut under den större kampanjen, som snarare är "upproret mot Imperiet och dess följder". Kampanjen blir då snarare att man följer ett historiskt skeende och får tillfälle att se vissa människoöden under detta, men det är inte människoödena som utgör dess existensberättigande.

Rent allmänt absolut, sen kan vi specifikt ta Stjärnornas krigs existensberättigande efter Luke's daddy issues i en annan tråd.

Men håller med, i rollspel är ju världen oftast en karaktär för sig som kan existera som någon slags "primordial soup" (har vi ett namn för detta på svenska?) för alla karaktärer. Men tänker också att det inte är ovanligt att en karaktär efter att den gjort en sådan resa som ex. Luke i tre första filmerna känns "färdiga" och att det är dags att byta.

 

[Leon]

Men håller med, i rollspel är ju världen oftast en karaktär för sig som kan existera som någon slags "primordial soup" (har vi ett namn för detta på svenska?) för alla karaktärer.

Ursoppan (Svenska 1, Engelska 0)

Det är ett bra sätt att se det, sätter fokus på ett läsare upplägg där värld/kampanj ger ingredienser, och berättelsen uppstår emergent. Lite det vi menar med ramverk.

 

[Mogger]

För att nyansera lite. Jag har spelat tråkigt rollspel. Det har varit enstaka tillfällen under en kväll, en hel kväll, vissa speltillfällen eller större delen av en kampanj. I inget av dessa fall har det berott på kampanjens totala längd. Det har berott på:

• Spelregler som inte funkar för oss
• Spelare med olika preferenser
• Oförenliga RP
• Färdigt material av låg kvalitet
• Oförmåga att improvisera
• Oförmåga att lära sig reglerna
• Favorisering av spelare
• Story som inte engagerar
• Setting som inte engagerar
• Bruten inlevelse
• Etc
• Etc
• Etc

Vad vi har gjort är att lösa dessa problem för att få ut så mycket kul/tillfälle som möjligt. Det är ju därför vi spelar. Så, frågeställningen bör kanske vara, om man nu är intresserad av det, "hur får man kul i långa kampanjer?"

Jag gick länge och trodde att grottkräl var tråkigt. För det grottkräl jag hade spelat var tråkigt. Min lösning då var att inte spela grottkräl. Och det funkade naturligtvis. Det innebär såklart inte att grottkräl är tråkigt. Jag hade bara inte förstått vad som var roligt med det. På senare tid har jag försökt ge det en chans. Jag har läst rät mycket, diskuterat en hel del och det börjar klicka. Jag börjar förstå vad som är roligt med det. Jag kan nämligen inte spela grottkräl exakt så som jag spelar i vanliga fall. Jag måste förändra hur jag spelar. Och jag är rätt sugen på det. Jag vet inte när jag får tid till det men jag ska nog lura in mina spelare i grotta någon gång, och ha kul när jag gör det!

Poängen är alltså, visst kan man skala bort sånt man tycker är tråkigt. Man kan också försöka lösa problemet så att det istället blir kul. Personligen tycker jag att det är mer fruktbart.

Sedan finns det saker som man helt enkelt ogillar. De behöver man inte ägna sig åt alls. Mitt trick där är att inte ens prata om dem. Jag ignorerar dem. (Minis när man spelar är en sådan grej. Jag kommer aldrig använda det och jag har inget intresse av att prata om det eller försöka förstå charmen/poängen. Vill jag spela med minis så spelar jag Blood Bowl eller nått istället)

 

[Christoffer]

Ursoppan (Svenska 1, Engelska 0)

Ah, hade nog inte hört det på svenska innan, bara tyskans Ursuppe. Men tyskan vinner ju alltid i sådana här lägen.

 

[Christoffer]

Jag börjar förstå vad som är roligt med det. Jag kan nämligen inte spela grottkräl exakt så som jag spelar i vanliga fall. Jag måste förändra hur jag spelar. Och jag är rätt sugen på det.

Detta är typ värt en egen tråd. Erfarenheter av att ändra inställning, att fokusera på andra saker, att upptäcka nöjet i något en tidigare tyckt känts blaj. Osv. Känner själv att det är lätt att tro att en uppskattar rollspel på ett sätt, nu har jag vidgat det till lite mer, är inte så nitisk men har solklart mina preferenser såklart, men de är nog inte alls lika obstinat smala som de en gång i tiden varit.

 

[Genesis]

Poängen är alltså, visst kan man skala bort sånt man tycker är tråkigt. Man kan också försöka lösa problemet så att det istället blir kul. Personligen tycker jag att det är mer fruktbart.

Det tycker jag låter vettigt. Och jag avundas ibland de på wrnu som har bred smak i rollspel. Samtidigt har jag så jäkla kul på det sättet jag spelar nu att jag liksom inte kan motivera mig att hitta ett spelsätt som skulle göra det kul att syssla med de saker jag skippar idag. Det finns så mycket att utforska i den sml nisch jag befinner mig i att det räcker i en livstid, känns det som.

 

[Mogger]

Det tycker jag låter vettigt. Och jag avundas ibland de på wrnu som har bred smak i rollspel. Samtidigt har jag så jäkla kul på det sättet jag spelar nu att jag liksom inte kan motivera mig att hitta ett spelsätt som skulle göra det kul att syssla med de saker jag skippar idag. Det finns så mycket att utforska i den sml nisch jag befinner mig i att det räcker i en livstid, känns det som.

Jag kan å andra sidan avundas de som är nöjda med att stanna i och utforska sin nisch. Jag är för nyfiken och hoppas visserligen att nya upptäckter ska berika mitt sätt att spela. Jag har ännu inte alla redskap jag vill ha. Det finns alltid nån som har tänkt på nått smart som jag har missat

 

[Sömniga Isaac]

Lite sen in, men ursprungsfrågan om den långa kampanjen inte är fantastisk. Nej jag tycker verkligen inte det, jag är en person som knappt klarar av att se en film för jag tycker mediet tar för lång tid. Läser jag så läser jag dikter eller noveller och inte romaner för jag har personligen svårt att hålla koncentration i saker som drar ut på tiden för mycket. Mitt intresse av rollspel ligger inte i karaktärsutvecklingen över tid utan i att se en hel berättelse ta plats från början till slut och då på en tillräckligt kort tid utan att jag tappar intresse. Jag spelar ändå med spelare och i grupper där många uppskattar den långa kampanjen och där spelarna själva upplever att den långa kampanjen har en mening, men jag har för det mesta redan tappat intresse efter spelmöte 5-6 i samma äventyr/kampanj. Smärtgränsen går någonstans vid 10 möten sen byter jag gärna system, äventyr och värld som ska utforskas.

Samtidigt kan jag sitta timar utan problem och sjunka ned i torra faktatexter och dylikt utan problem, men i fiktion fungerar det inte på samma sätt för mig för det måste ske med ett högre tempo.

Det här är en anledning till att jag börjat kika på system som har inbyggt i sig själv att kampanjerna/äventyren ska vara korta och avgränsade för att sedan var avslutade för att påbörja nästa berättelse med nya rollpersoner som väver en ny berättelse. Resor, de utdragna striderna och utfyllnaden mellan platserna där händelser äger rum tråkar ut mig såväl som spelare som spelledare. För det mesta känns det som att långa kampanjer endast har en tendens att bli en repetition där samma rytm, mönster och händelser återupprepas utan att något nytt tillförs till bordet.

Med det sagt så är mitt stora intresse som spelare att utforska och utreda, att utforska en fråga som väcker tankar. Men efter den frågan eller mysteriet är utforskat är det klart för mig, då vill jag gå vidare och tappar ganska snabbt intresse. Stora frågor kan vara intressanta, men då utforskar jag den hellre genom flera mindre kampanjer som utforskas från olika vinklar istället för en stor lång kampanj som utforskar frågna från samma perspektiv rakt igenom och med samma rollpersoner rakt igenom.

 

[dancodan]

Jag uppskattar både one-shots och kampanjer. Enligt min erfarenhet (Startade 1990ish) så brukar one-shots leda till hemmasnickrade kampanjer bestående av flertalet one-shots där rollpersonerna får fortsättas utvecklas.
De senaste fyra åren så har vi i princip bara spelat kampanjer. Vi hoppar ibland mellan dem för att variera men återkommer efter några månader.
Kan ju dock tillägga att vi lägger ner ganska mycket tid i skapandet av rollpersonerna. Dessa personer är fyllda av liv och backstory när äventyret sätter igång och då brukar spelarna knyta ann med sina karaktärer.
Det leder ju automatiskt till att de spelar flera äventyr med rollpersonerna (som då flätas ihop till en sorts kampanj).