Efter att ha spelat Psychodrame (Google translated till engelska här) med Genesis så har tankar rullat på i huvudet. Är du friformare kanske du kommer tycka att det här är gamla nyheter, men bear with me.
Jag brukar säga att en historia handlar om relationer (dina relationer till andra och till dig själv) som förändras, resten är bara pynt.
Psychodrame är just det: Några karaktärer och en kris. Inget yttre hot, ingen magi, inga vapen, inget science fiction. Inte heller något manus, inga akter, mål, storymätare eller poäng. Man bara sätter scener och spelar sin karaktär som det känns rätt.
Det gav mig en saftig tankeställare. Behövs inte det där pyntet?
Jag brukar säga att en historia handlar om relationer (dina relationer till andra och till dig själv) som förändras, resten är bara pynt.
Psychodrame är just det: Några karaktärer och en kris. Inget yttre hot, ingen magi, inga vapen, inget science fiction. Inte heller något manus, inga akter, mål, storymätare eller poäng. Man bara sätter scener och spelar sin karaktär som det känns rätt.
Det gav mig en saftig tankeställare. Behövs inte det där pyntet?