Löptext är överskattat (och skrämmer bort spelare)

[Quasimodo]

Grundhypotes
För mycket information förmedlas i löptext, istället för i punktform, tabeller, mindmaps, attribut:värde eller whatever.

Var menas med löptext?
Stycken text som följer varandra utan mellanrubriker, och där styckena behöver förhålla sig till varandra för att skapa ett stilistiskt och logiskt flyt. (öppet för annan tolkning)

Rollspelskoppling
Många rollspelsmakare envisas med att förklara regler och världar i löptext; som skulle vara betydligt mer överskådliga och lättillgängliga i annan form.

Exempel
- Färdigheter beskrivs i några hundra tecken text styck, istället för uppunktat efter ett antal (rollspelsspecifika) attribut.
- stridsregler beskrivs i långa textsjok, istället för uppunktat

Varför?
Kanske för att:
- det känns av olika anledningar mer litterärt och/eller "finare'
- det kräver mindre eftertanke/planering i startskedet, dvs följer minsta motståndets lag
- folk är mer skolade i att producera löptext och har inte lärt sig att tänka och skriva mer strukturerat
- de tidiga rollspelen hade mycket löptext och det har bara fortsatt
- gemene person har faktiskt lättare att ta sig till löptext
- {egen teori}

Problemet
Rollspelsregler blir svårare att ta till sig, vilket gör att folk lägger ner innan de ens börjat spela; alternativt greppar inte alls regler och missar därför nyanser i spele

 

[ceruleanfive]

Medhåll!

Merparten av alla rollspelstexter skulle göra sig bättre som punktlistor (eller åtminstone som mer kortfattad löptext). Det är i mina ögon helt orimligt att praxis inför att spelleda ett färdigskrivet traditionellt rollspelsäventyr verkar vara att läsa hundra sidor wall-of-text och sen göra egna anteckningar för att det ska bli begripligt och användbart i spel.

 

[Quasimodo]

Min främsta hypotes varför är helt enkelt skaparglädje. Det är härligt att sitta och randa ur sig fantasi och se scener framför sig. Och det känns ju hemskt att gnälla på - säkert skulle en del fantastiska äventyr aldrig blivit till utan löptext.

Men önskar rollspelsmakare ibland såg spelare och spelledare framför sig istället. Speciellt när det kommer till tydligt kommersiella produkter. Hur är nya DoD till exempel?

 

[Rickard]

Merparten av alla rollspelstexter skulle göra sig bättre som punktlistor (eller åtminstone som mer kortfattad löptext).

Förståsigpåare ogillar dock punktlistor, nu förvisso i formen av "power point"-presentation, då punktlistorna är fantasilösa. Vad de föreslår är istället grafiska element ... och jag kan på ett sätt hålla med dem, eftersom den typen av diagram mest är upphottade punktlistor.

Här är mest ett kortare läsförslag som folk kan ögna för att lättare förstå vad som menas:

How To Design A Clear, Concise Presentation — Without Bullet Points

Learn how to design a clear and concise presentation without resorting to bullet points. Discover alternative ways to engage your audience.

www.slidescarnival.com

 

[krank]

I mina ögon beror det väldigt mycket på vilken del av rollspelet det handlar om. Vissa saker funkar bäst som punktlistor – regler t.ex. – men samtidigt bör man vara medveten om att det finns läsare som inte kan hålla fokus när de läser igenom punktlistor. För mig har lösningen blivit att (precis som jag gör i jobbet) tillhandahålla båda: löptext, och sedan en hierarkisk punktlista som "snabbreferens".

Äventyr funkar i mina ögon bäst som nodkartor, men det är ju för att jag mest gillar utredande/undersökande äventyr, som sällan är vare sig helt öppna/kaotiska eller helt linjära.

Spelvärldstext tycker jag funkar bäst som löptext. Men jag tillhör å andra sidan de som kan läsa punktlistor men som aldrig riktigt får in flödet där., Ska jag läsa mer omfattande grejer vill jag ha (väl strukturerad) löptext. Att läsa är inte jobbigt, att läsa är att slappna av. För mig. Men även där är jag 100% positiv till sammanfattningar i punktform.

 

[Basenanji]

Jag håller med om mycket! Ofta blir jag förundrad över hur brädspel lyckas förklara spelet så bra utan att ha löptext mm. Kanske för att de många gånger ser ut att först och främst fokusera på att läsaren lär sig reglerna - snarare än att presentera ett visst innehåll? (Det jag ogillar mest är när rollspelsförfattare skriver läsaren på näsan och förklarar varför reglerna ser ut som de gör! Gary Gygax skrev ofta så i AD&D 1st edition, kanske för att han kände ett behov av att ”läxa upp” meningsmotståndare?)

Punktlistor och illustrationer är bra till mycket. Det jag tycker att de gör sämre är kontroversiellt innehåll dvs sådant man kan ha olika åsikter om.
Då är det att föredra med resonerande löptext där det finns utrymme för nyanser.

 

[ceruleanfive]

Jag håller med om mycket! Ofta blir jag förundrad över hur brädspel lyckas förklara spelet så bra utan att ha löptext mm. Kanske för att de många gånger ser ut att först och främst fokusera på att läsaren lär sig reglerna - snarare än att presentera ett visst innehåll? (Det jag ogillar mest är när rollspelsförfattare skriver läsaren på näsan och förklarar varför reglerna ser ut som de gör! Gary Gygax skrev ofta så i AD&D 1st edition, kanske för att han kände ett behov av att ”läxa upp” meningsmotståndare?)

Punktlistor och illustrationer är bra till mycket. Det jag tycker att de gör sämre är kontroversiellt innehåll dvs sådant man kan ha olika åsikter om.
Då är det att föredra med resonerande löptext där det finns utrymme för nyanser.

Man får komma ihåg att i brädspel är fiktionen högst sekundär om den alls finns, medan i rollspel är fiktionen minst lika viktig som reglerna och de behöver interagera med varandra.

 

[krank]

Tillägg: Jag tänker att så länge man väljer antingen eller, så kommer någon grupp att utestängas. Det är inte en generell sanning att punktlistor är lättare att läsa för alla.

Som lärare tänker jag på det här i termer av inkluderande undervisning och differentiering. Den korta varianten på det är typ att man istället för att tänka hur ska jag exkludera färst vänder till att tänka hur kan jag inkludera flest.

När jag ger mina elever uppgifter i textform brukar jag t.ex. göra såhär (med ledning från råd jag fått från specialpedagog etc):

• På första sidan finns en punktlista. Läser man bara den och inget annat så kommer man fortfarande att lösa uppgiften och kan komma igång. Det viktigaste överst i listan.
• På nästa sida finns mer detaljer kring uppgiften, hur den bäst utförs, inspiration, hjälplänkar etc. Förklaringar i löptext, länkar som listor.
• Efter det finns en mer detaljerad punktlista med vilka saker man bör försöka få med för att den betygsgrundande uppgiften ska bli komplett och eleven inte ska behöva komplettera något i efterhand. (Det hade hamnat högre upp om inte ämnet till sin natur prövar alla kriterier i varje uppgift/projekt).
• Slutligen, för de elever som behöver det, en 3-4 sidors väldigt detaljerad uppspaltning av exakt vad jag letar efter i deras kod när jag bedömer, uppdelat efter kursens betygskriterier. Väldigt konkretiserade betygskriterier med andra ord.

Det här blir en "allt åt alla"-lösning där de som har svårt med läsning kan scanna punktlistan snabbt och komma igång, de som har lättare för läsningen kan kolla nästa del, och de som har behov av väldigt rigida och tydliga strukturer kan scrolla ner till slutet.

Rollspelsmotsvarigheten tänker jag kanske skulle vara något i stil med:

• Först kort snabb sammanfattning av reglernas grund & spelvärlden, kanske i punktform.
• Därefter mer utförliga textversioner som förklarar mer med exempel etc.
• Därefter kapitel om specifika spelvärldsdetaljer, special- och undantagsregler etc.

Hm. Jag har faktiskt inte tänkt på att ha punktlistorna först tidigare. Det borde jag nog testa…

 

[Basenanji]

Man får komma ihåg att i brädspel är fiktionen högst sekundär om den alls finns, medan i rollspel är fiktionen minst lika viktig som reglerna och de behöver interagera med varandra.

Verkligen! Samtidigt tror jag i linje med OP att vissa rollspelsregler skulle kunna förfinas genom att bli tydligare. Jaktreglerna i Call of Chtulhu t ex, kunde nog trimmas en aning. Men som sagt jag tror att det största problemet är att författaren skriver utifrån vad ”författaren vill ha sagt”, snarare än vad ”en läsare behöver läsa för att förstå”.

 

[Feuflux]

Skriver man ett spel så lever man med texterna i huvudet varenda dag (killgissar jag) och vet hur stridsreglerna fungerar, vem som är kung i Långbortistan vad priset är för att hyra en packåsna. Det är svårt att veta om information är lätthittad eller ej.

Som spel-läsare mellan after work med kollegorna och tvättstugebesök så har man IPA, strumpor och ifall man kom ihåg att köpa mjölk i huvudet och det är svårt att hitta info om packåsnor om det inte finns ett register i boken som säger sidan 53 och det är den enda sidan där packåsnor nämns.

Tror det var första utgåvan av The One Ring (inte läst andra utgåvan) där det fanns rutor med regelsammanfattningar bland löptexten och det tyckte jag var jättebra. Text är stämningsfullt men tar 5 gånger så mycket plats på sig att förklara något som en konkretiserad punktlista/flödesdiagram/tabell.

 

[kloptok]

För mig är en viktig distinktion om informationen ska användas i spel eller ej.

Ska den vara effektiv vid spelbordet kan detaljer inte vara dolda u stycken med text. Och där är jag ganska hård med vad jag tycker är godtagbar mängd text. Jag har alldeles för många gånger suttit och letat febrilt efter den där meningen jag vet stod någonstans på det där uppslaget jag har uppe. Helst punkter, gärna också typografi som framhäver viktiga detaljer (fetstil/kursiv/etc, separera ut saker till marginalen och liknande). Här tycker jag många rollspelsprodukter har alldeles för mycket löptext. Standard borde vara inte alls löptext i det här fallet tycker jag, utan andra sätt att förmedla information.

Är det text som är mer bakgrundsinformation eller stämningsbetonat kan löptext däremot vara helt rätt, för att ha en möjlighet att brodera ut lite och skapa den ton man är ute efter på ett enklare sätt.

 

[Hägerstrand]

Något jag uppskattar med de gamla Mutant Chronicles-böckerna är hur de separerat ut mycket setting- och stämningstext till små berättelser i marginalerna (fast marginalerna kanske inte är det bästa stället? Jag vet inte). Jag får en bättre känsla av stämning av en historia än en världsbeskrivning, och det är väldigt tydligt att jag aldrig behöver leta i en berättelse efter regelförtydliganden.

Jag kan inte komma på några moderna rollspel som använder mininoveller på det sättet, de enda exempel jag kommer på är när man använder berättelser som spelexempel, vilket är något annat.

Exempel:

 

[Tarsus]

Något jag uppskattar med de gamla Mutant Chronicles-böckerna är hur de separerat ut mycket setting- och stämningstext till små berättelser i marginalerna (fast marginalerna kanske inte är det bästa stället? Jag vet inte). Jag får en bättre känsla av stämning av en historia än en världsbeskrivning, och det är väldigt tydligt att jag aldrig behöver leta i en berättelse efter regelförtydliganden.

Jag kan inte komma på några moderna rollspel som använder mininoveller på det sättet, de enda exempel jag kommer på är när man använder berättelser som spelexempel, vilket är något annat.

Chronopia gjorde det om något ännu bättre än Mutant Chronicles med sina guidade turer av staden där berättelsen stod i centrum och hade små textrutor vid sidan om med ingående förklaringar.

 

[hedmeister]

Tillägg: Jag tänker att så länge man väljer antingen eller, så kommer någon grupp att utestängas. Det är inte en generell sanning att punktlistor är lättare att läsa för alla.

Som lärare tänker jag på det här i termer av inkluderande undervisning och differentiering. Den korta varianten på det är typ att man istället för att tänka hur ska jag exkludera färst vänder till att tänka hur kan jag inkludera flest.

När jag ger mina elever uppgifter i textform brukar jag t.ex. göra såhär (med ledning från råd jag fått från specialpedagog etc):

• På första sidan finns en punktlista. Läser man bara den och inget annat så kommer man fortfarande att lösa uppgiften och kan komma igång. Det viktigaste överst i listan.
• På nästa sida finns mer detaljer kring uppgiften, hur den bäst utförs, inspiration, hjälplänkar etc. Förklaringar i löptext, länkar som listor.
• Efter det finns en mer detaljerad punktlista med vilka saker man bör försöka få med för att den betygsgrundande uppgiften ska bli komplett och eleven inte ska behöva komplettera något i efterhand. (Det hade hamnat högre upp om inte ämnet till sin natur prövar alla kriterier i varje uppgift/projekt).
• Slutligen, för de elever som behöver det, en 3-4 sidors väldigt detaljerad uppspaltning av exakt vad jag letar efter i deras kod när jag bedömer, uppdelat efter kursens betygskriterier. Väldigt konkretiserade betygskriterier med andra ord.

Det här blir en "allt åt alla"-lösning där de som har svårt med läsning kan scanna punktlistan snabbt och komma igång, de som har lättare för läsningen kan kolla nästa del, och de som har behov av väldigt rigida och tydliga strukturer kan scrolla ner till slutet.

Rollspelsmotsvarigheten tänker jag kanske skulle vara något i stil med:

• Först kort snabb sammanfattning av reglernas grund & spelvärlden, kanske i punktform.
• Därefter mer utförliga textversioner som förklarar mer med exempel etc.
• Därefter kapitel om specifika spelvärldsdetaljer, special- och undantagsregler etc.

Hm. Jag har faktiskt inte tänkt på att ha punktlistorna först tidigare. Det borde jag nog testa…

Detta påminner mig om en sak @ceruleanfive gör i reglerna till Vindsjäl. I kapitlet om spelvärlden Agweon finns en lista med 25 man bör veta om världen, med instruktioner att gå igenom alla regler tillsammans. Sedan kommer mer detaljerade beskrivningar i löpande text. Just den listan tjänar både som enkel och tydlig genomgång av det viktigaste, och man kan lätt gå tillbaka till den för att snabbt kolla upp nåt om världen. Det finns fler exempel på tydliga punktlistor i Vindsjäl; i spelledarkapitlet finns en punktlista för vad man som SL ska tänka på när man beskriver varje del av Agweon.

 

[Rickard]

Man får komma ihåg att i brädspel är fiktionen högst sekundär om den alls finns, medan i rollspel är fiktionen minst lika viktig som reglerna och de behöver interagera med varandra.

Å andra sidan är fiktionen någonting som genereras under spel, vilket gör att det blir omständligt att ha settingen skönlitterärt, för då måste läsaren omforma den texten till någonting som går att använda under spel.

Jag anser att de som gillar att sitta och läsa skönlitterärt har fått för mycket plats i rollspel rent historiskt, varav vi har historie-/geografiupplägg på rollspelsböcker.

 

[hedmeister]

Chronopia gjorde det om något ännu bättre än Mutant Chronicles med sina guidade turer av staden där berättelsen stod i centrum och hade små textrutor vid sidan om med ingående förklaringar.

Som ung köpte jag flera Chronopia-böcker men fick aldrig möjlighet att spela det med någon. Min stora behållning med de böckerna var just dessa guidade turer!

 

[entomophobiac]

Rollspelsregler blir svårare att ta till sig, vilket gör att folk lägger ner innan de ens börjat spela; alternativt greppar inte alls regler och missar därför nyanser i spele

Jag tror inte de bara blir svårare att ta till sig, utan en direkt konsekvens är att folk inte läser rollspel alls utan istället "fyller i" antingen med fördomar de har från vad de hört om spelet de håller i händerna eller preferenser de har kring hur rollspel skall/bör/måste spelas.

Det klart roligaste med att läsa och recensera rollspel de här senaste två åren (eller vad det nu är) har varit att upptäcka det unika med både gamla och nya spel. Hur mycket nyans som dränks av ord, precis som du är inne på. Men i praktiken måste det ju också innebära att en stor del av den mängd text som skrivs aldrig blir läst...

En sak jag försöker göra numera, med egna rollspelstexter, är att inte berätta om saker utan skriva ut dem istället.

Exempel. Låt säga att det är ett äventyr som beskrivs. Tidigt i texten kanske du vill skriva "ni får information om vad som händer i slutet på s. X" eller "alla SLPs beskrivs senare". Det skulle jag ta bort idag, för det räcker att bläddra eller titta i ett index för att se att så är fallet. Värdeord är en annan sån sak. "Det här är en snabb scen" är en totalt överflödig mening.

Kort och gott: den text du har bör utföra något "jobb", eller tas bort. Om det hårddras.

 

[Mogger]

Jag anser att de som gillar att sitta och läsa skönlitterärt har fått för mycket plats i rollspel rent historiskt, varav vi har historie-/geografiupplägg på rollspelsböcker.

Jo, det är ju synd när folk har roligt på fel sätt

 

[Mekanurg]

Jag tillbringade årtiondet före pensionen som techwriter och vet hur viktigt det är att skilja på "en beskrivning av funktionen" och "en beskrivning av hur man använder funktionen". Därför beskriver mina regelavsnitt många:

• funktioner -- vad: punktlistor med allt som spelaren kan göra med funktionen
• procedurer -- hur: numrerade steg-för-steg-beskrivningar
• exempel -- gör så här: Förklarande in-game-situationer, t.ex. en stridsbeskrivning runda för runda med förklaringar hur reglerna tillämpas i varje fas

 

[krank]

Jag anser att de som gillar att sitta och läsa skönlitterärt har fått för mycket plats i rollspel rent historiskt, varav vi har historie-/geografiupplägg på rollspelsböcker.

Om du tror att skönlitterära texter är samma sak som historie- och geografiboksupplägg så har vi väldigt olika uppfattningar om vad som är "skönlitterär text".

Och att ha sammanhängande brödtext behöver varken betyda skönlitterär text eller historie/geografibok. Det behöver s a s varken bli Oktoberlandet eller Eon.

(Inget fel på varken Eon eller Oktoberlandet, såklart)