Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Bra, men Manne är ingen mödare. Och med 'vinden' hade jag syftat på en 'vind' man förvarar saker på
Bra, men Manne är ingen mödare. Och med 'vinden' hade jag syftat på en 'vind' man förvarar saker på
Nekromanti Legender, myter,sagor o En främmande man!!!!!!!!
- Thread starter Farbror Funkus
- Start date
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Nej nej jag tänkte inte så det var mer att han skulle se att alven sov.så att stackars sömnlösa manne kunde träffa fröken Helen imorron också o inte ligga isäng hela dagen.
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Men Manne vet, att alver aldrig sover... Aaaaah!
Ps; snart låser nog någon den här tråden...
Men Manne vet, att alver aldrig sover... Aaaaah!
Ps; snart låser nog någon den här tråden...
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Skriv på ändå.
Din tur.
Skriv på ändå.
Din tur.
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Manne hade ögonen slutna i sin rädsla, och högerhanden slöt sig om svädshjaltet i bältet.
Skulle han våga öppna ögonen och vända sig om?
Han svalde hårt. Alven skulle skära strupen av honom.
-" F-f-förlåt. Det var inte meningen." Menns röst var tyst och ljus av rädslan. Han fick tvinga fram orden.
Med ens kände han hur stålet försvan från halsen. Det blev tyst. Manne kände kallsvetten, vad skulle hända nu? Han öppnade ena ögat, och vände sig om.
-" H-h-helen?" Han röst lät lättad, och han sjönk nerpå golvet. Han måste inbillat sig alvesn röst. Det var bara Helen som gripit en kniv, och smygit sig upp för atts e vem som förde ojud på nedervåningen mitt i natten.
-" Ja? Vem trodde du Manne? Jag hoppas du har en väldigt bra förklaring till varför du smyger omkring i mitt Värdshus mitt i natten" Henns röst var sträng, och lät lite smått iritterad.
Manne suckad. Han var lycklig att det bara var Helen och ingen alv.
-" Förlåt Helen. Jag var så hungrig. Maten är slut hemma och..." Han titta på Helen, hon ahde börjat le.
-"Din byfåne." Hon ruskade på huvudet. "Om du var hungrig kunde du väl åtminstone ha knackat? Nåja, jag ska hämta något."
Helen försvan iväg in i köket. Manne log, och satte sig vid ett bord, och trokade svetten ur pannan. Vilken natt. Han lyssnade på hur Helen rotade runt i köket. Hon kom snart in tassande med en brödbit med trokat kött, och en sejdel öl. Hon ställde det framför Manne, och sjönk ner på stolen bredvid. Hon titta på honom och suckade.
-" Du höll på att skrämma ihjäl mig!" Hon lekte med sina blonda lockar och titatde på Manne som åt försiktit av maten. Hon var glad över att hon skrämt honom, smyga sig in i värdshuset?!
Manne log. "Förlåt mig." Sade han med munnen full av bröd
Manne hade ögonen slutna i sin rädsla, och högerhanden slöt sig om svädshjaltet i bältet.
Skulle han våga öppna ögonen och vända sig om?
Han svalde hårt. Alven skulle skära strupen av honom.
-" F-f-förlåt. Det var inte meningen." Menns röst var tyst och ljus av rädslan. Han fick tvinga fram orden.
Med ens kände han hur stålet försvan från halsen. Det blev tyst. Manne kände kallsvetten, vad skulle hända nu? Han öppnade ena ögat, och vände sig om.
-" H-h-helen?" Han röst lät lättad, och han sjönk nerpå golvet. Han måste inbillat sig alvesn röst. Det var bara Helen som gripit en kniv, och smygit sig upp för atts e vem som förde ojud på nedervåningen mitt i natten.
-" Ja? Vem trodde du Manne? Jag hoppas du har en väldigt bra förklaring till varför du smyger omkring i mitt Värdshus mitt i natten" Henns röst var sträng, och lät lite smått iritterad.
Manne suckad. Han var lycklig att det bara var Helen och ingen alv.
-" Förlåt Helen. Jag var så hungrig. Maten är slut hemma och..." Han titta på Helen, hon ahde börjat le.
-"Din byfåne." Hon ruskade på huvudet. "Om du var hungrig kunde du väl åtminstone ha knackat? Nåja, jag ska hämta något."
Helen försvan iväg in i köket. Manne log, och satte sig vid ett bord, och trokade svetten ur pannan. Vilken natt. Han lyssnade på hur Helen rotade runt i köket. Hon kom snart in tassande med en brödbit med trokat kött, och en sejdel öl. Hon ställde det framför Manne, och sjönk ner på stolen bredvid. Hon titta på honom och suckade.
-" Du höll på att skrämma ihjäl mig!" Hon lekte med sina blonda lockar och titatde på Manne som åt försiktit av maten. Hon var glad över att hon skrämt honom, smyga sig in i värdshuset?!
Manne log. "Förlåt mig." Sade han med munnen full av bröd
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Kan jag fortsätta.
Kan jag fortsätta.
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Ja, de va väl poängen
Ja, de va väl poängen
Ymir
Liten kantbaron
Re: Fråga en mûhadin...
Jag ser det som att alver är skitsnygga, helt enkelt. Och det är de ju. Och därför har de -Ob1T6 på Förföra mot människor, eftersom alverna (i regel) motsvarar dessas skönhetsideal ganska väl. Fråga en mûhadin om det, liksom.
Undantag finnes ju, tex kan alver och älvor lätt vara för spensliga för somliga - då skiter man helt sonika i modifikationen.
- Ymir, ser inget problem alls med den
Jag ser det som att alver är skitsnygga, helt enkelt. Och det är de ju. Och därför har de -Ob1T6 på Förföra mot människor, eftersom alverna (i regel) motsvarar dessas skönhetsideal ganska väl. Fråga en mûhadin om det, liksom.
Undantag finnes ju, tex kan alver och älvor lätt vara för spensliga för somliga - då skiter man helt sonika i modifikationen.
- Ymir, ser inget problem alls med den
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Efter en halvtimme eller så, började Manne ge sig hemmåt.Han sa adjö till Helen och gav sig ut i den nu kalla nattluften.Medan han gick funderade han på varför han hadde varit så dum och gått dit överhuvudtaget.Han ville inte ha ett ont öga till Helen tvärtom.Men det som var gjort var gjort.Han slog sig själv i huvudet några gånger för o hålla sömnen borta.Den hadde smygit sig på honom mer o mer sedan det trevliga samtalet med Helen.Han gick vidare.När han kom hem fann han dörren olåst.
-"Nåja" sa Manne tyst för sig själv.
-"Jag glömde väl i all hast att låsa dörren"
Han klev in i köket och värmde spisen för att göra sig lite te`.Medans kitteln puttrade på satte sig Manne ner för att vänta,det skulle bli skönt med lite dryck nu efter allt tumult.Han tänkte igenom dagen som den varit.Det hadde varit en händelserik dag,ja vid Daak det hadde det sannerligen varit.Först hadde han knockat en Alv.Eller hadde han? Han tänkte på det bessynerliga leendet som Alven hadde haft på läpparna.Hursomhelst hadde han sedan tack vare sitt alkohol intag trott att alven försökt överfalla han.Sedan när han inte kunnat sova tackvare sina tankar på Alven så hadde han gått för att se ifall denne låg och sov på värdshuset.Han hadde inte kunnat se detta eftersom Helen hadde stoppat honom.Han hällde det nu färdiga tet i en kopp och lät det rinna ner i hans torra strupe.
När han druckit opp gick han o la sig.Han lät sömnens sköna täcke skölja över honom.
***********************************************************************************************************************
Han vaknade av att solens varma strålar sköljde över honom.Han hörde en röst vid sin sida.
-"Godmorgon Manne"
Manne satt sig upp med ett ryck.
Din tur Jimmy.
Ursäkta tiden jag skriver väldigt sakta på datorn
Efter en halvtimme eller så, började Manne ge sig hemmåt.Han sa adjö till Helen och gav sig ut i den nu kalla nattluften.Medan han gick funderade han på varför han hadde varit så dum och gått dit överhuvudtaget.Han ville inte ha ett ont öga till Helen tvärtom.Men det som var gjort var gjort.Han slog sig själv i huvudet några gånger för o hålla sömnen borta.Den hadde smygit sig på honom mer o mer sedan det trevliga samtalet med Helen.Han gick vidare.När han kom hem fann han dörren olåst.
-"Nåja" sa Manne tyst för sig själv.
-"Jag glömde väl i all hast att låsa dörren"
Han klev in i köket och värmde spisen för att göra sig lite te`.Medans kitteln puttrade på satte sig Manne ner för att vänta,det skulle bli skönt med lite dryck nu efter allt tumult.Han tänkte igenom dagen som den varit.Det hadde varit en händelserik dag,ja vid Daak det hadde det sannerligen varit.Först hadde han knockat en Alv.Eller hadde han? Han tänkte på det bessynerliga leendet som Alven hadde haft på läpparna.Hursomhelst hadde han sedan tack vare sitt alkohol intag trott att alven försökt överfalla han.Sedan när han inte kunnat sova tackvare sina tankar på Alven så hadde han gått för att se ifall denne låg och sov på värdshuset.Han hadde inte kunnat se detta eftersom Helen hadde stoppat honom.Han hällde det nu färdiga tet i en kopp och lät det rinna ner i hans torra strupe.
När han druckit opp gick han o la sig.Han lät sömnens sköna täcke skölja över honom.
***********************************************************************************************************************
Han vaknade av att solens varma strålar sköljde över honom.Han hörde en röst vid sin sida.
-"Godmorgon Manne"
Manne satt sig upp med ett ryck.
Din tur Jimmy.
Ursäkta tiden jag skriver väldigt sakta på datorn
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
- "Godmorgon Manne. Dags att arbeta"
Manne blev bländad av solets strålar, och fick ha handen för ögonen. Han suckad av lättnad. För några ögonblick hade han trott att det var alven. Han satte sig upp i sängen, och gnugade sömnen ur ögonen.
-"Du ser trött ut? Vart uppe hela natten?" Reven log och kliade sig i det blonda håret.
-"Hmpf, du är inte så vacker själv..." Manne gäspade och tittat på sin arbetskamrat och vän. "Och vad ska vi göra idag?"
-"Res dig upp och tvätta ansiktet. Vi ska ut i den härliga naturen och fälla några träd!" Rakel flinade och ställde sig väntande vid dörren. Manne såg hur Rakel tog upp sin yxa från bordet, och lade den över axeln.
Manne gäspade ytterligare och lunkade upp mot handfatet. Han tvättade sig snabbt, och plockade fram sin yxa ur skåpet.
Rakel hade ställt sig utan för dörren. Manne gic mot honom, och såg till att låsa efter sig den här gången.
De båda vännerna vandrade sedan tillsammasn ut i skogen.
---------
Go on funkus!
- "Godmorgon Manne. Dags att arbeta"
Manne blev bländad av solets strålar, och fick ha handen för ögonen. Han suckad av lättnad. För några ögonblick hade han trott att det var alven. Han satte sig upp i sängen, och gnugade sömnen ur ögonen.
-"Du ser trött ut? Vart uppe hela natten?" Reven log och kliade sig i det blonda håret.
-"Hmpf, du är inte så vacker själv..." Manne gäspade och tittat på sin arbetskamrat och vän. "Och vad ska vi göra idag?"
-"Res dig upp och tvätta ansiktet. Vi ska ut i den härliga naturen och fälla några träd!" Rakel flinade och ställde sig väntande vid dörren. Manne såg hur Rakel tog upp sin yxa från bordet, och lade den över axeln.
Manne gäspade ytterligare och lunkade upp mot handfatet. Han tvättade sig snabbt, och plockade fram sin yxa ur skåpet.
Rakel hade ställt sig utan för dörren. Manne gic mot honom, och såg till att låsa efter sig den här gången.
De båda vännerna vandrade sedan tillsammasn ut i skogen.
---------
Go on funkus!
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Vädret var vackert likaså naturen utanför den lilla byn.De båda vännerna vandrade ut i skogen sjungande på en sång som byäldsten lärt dem.
-"Hörde att du gav den där Alvfånen på käften igår"
-"Mmm"mumlade Manne
-"Komma här och kalla vår vackra by för råtthål"
-"Mmm"mumlade Manne igen.De båda vännerna vandrade djupare o djupare in i skogen.Det var en vacker o luftig skog.Vinden susade i boklöven,en ekorre sprang uppför en tall,en vråk flög ovanför dom spejande efter någon sork som vågat sig fram i dagsljuset.
-"Då var vi framme!!!"sa Rakel och stannade tvärt.
-"Va?"sa Manne
-"Åååh lär dig lyssna!!!"sa Rakel
-"Du tar de bjäsarna därborta"sa Rakel
-"O jag tar dom där borta"sa Rakel ytterligare.
De båda sjöng på en arbetssång medans de båda hugg för fulla muggar.Efter ungefär 3 timmar var alla talllar nerhuggna och det var lunchrast.För Manne som inte hadde ätit någon frukost var detta mycket välkommet.
Där satt de båda vännerna och åt kornbröd med ost o smör på.
-"Så då är det bara att ta bort grenarna o sen går vi till värdshuset o hälsar på fröken Helen samt tar en öl.sa Rakel
-"Men vem släpar bort träden till stora sågen?"
-"Det får dom som kommer imorron göra"
-"Det ska bli skönt att vara ledig en hel vecka nu eller hur"
De båda vännerna fortsatte samtalet medans de tog bort grenarna från den sista tallen och sedan gick tillbaka till byn och där in på värdshuset.
De satte sig ner vid ett bord och beställde in två stop öl till de båda.De samtalade om lite ditt o datt tills Rakel bestämde sig för å gå.Manne sa adjö till Rakelmen satt själv kvar och njöt av den öl han hadde kvar.
-"Du och jag lite ouppklarade affärer"
Manne kände hur någon grep tag i han o slängde över med full kraft.Manne kände hur han vart dåsig och någonstans kunde han höra fröken Helens skrik.När han slog upp ögonen såg han att det stog en Tirak framför honom.
Han kände igen Tiraken meddetsamma.Det var Garsch dräparen.När Manne känstgjort som stadsvakt i Uriens hadde han hindrat Garsch från att slå ihjäl en stackars fet liten värdshusvärd.Sedan dess hadde Garsch hatat Manne.
Garsch tog upp en stol och svingade den med full kraft mot honom.Stolen träffade benet och han kände hur något knäcktes inuti det.Smärtan fick honom att skrika högt.
Garsch tog upp en dolk och skulle precis hugga honom när det var Tirakens tur att skrika.En pil hadde träffat honom i handen.En pil kom åter,den här gången träffade den bröstkorgen och Garsch föll död ner till marken medans det svarta blodet sprutade över Manne.
Den arrogante alven som Manne hadde gett en högerjabb gick fram mot Tirak liket,spottade på det och vände sig sen till Manne och sa-"Inte äns du förtjänar att dödas av en pälsing.
Han drog ut pilarna ur Tirakens kropp och ropade.
Värdshusvärd vatten behövs.
Helen.....
Vädret var vackert likaså naturen utanför den lilla byn.De båda vännerna vandrade ut i skogen sjungande på en sång som byäldsten lärt dem.
-"Hörde att du gav den där Alvfånen på käften igår"
-"Mmm"mumlade Manne
-"Komma här och kalla vår vackra by för råtthål"
-"Mmm"mumlade Manne igen.De båda vännerna vandrade djupare o djupare in i skogen.Det var en vacker o luftig skog.Vinden susade i boklöven,en ekorre sprang uppför en tall,en vråk flög ovanför dom spejande efter någon sork som vågat sig fram i dagsljuset.
-"Då var vi framme!!!"sa Rakel och stannade tvärt.
-"Va?"sa Manne
-"Åååh lär dig lyssna!!!"sa Rakel
-"Du tar de bjäsarna därborta"sa Rakel
-"O jag tar dom där borta"sa Rakel ytterligare.
De båda sjöng på en arbetssång medans de båda hugg för fulla muggar.Efter ungefär 3 timmar var alla talllar nerhuggna och det var lunchrast.För Manne som inte hadde ätit någon frukost var detta mycket välkommet.
Där satt de båda vännerna och åt kornbröd med ost o smör på.
-"Så då är det bara att ta bort grenarna o sen går vi till värdshuset o hälsar på fröken Helen samt tar en öl.sa Rakel
-"Men vem släpar bort träden till stora sågen?"
-"Det får dom som kommer imorron göra"
-"Det ska bli skönt att vara ledig en hel vecka nu eller hur"
De båda vännerna fortsatte samtalet medans de tog bort grenarna från den sista tallen och sedan gick tillbaka till byn och där in på värdshuset.
De satte sig ner vid ett bord och beställde in två stop öl till de båda.De samtalade om lite ditt o datt tills Rakel bestämde sig för å gå.Manne sa adjö till Rakelmen satt själv kvar och njöt av den öl han hadde kvar.
-"Du och jag lite ouppklarade affärer"
Manne kände hur någon grep tag i han o slängde över med full kraft.Manne kände hur han vart dåsig och någonstans kunde han höra fröken Helens skrik.När han slog upp ögonen såg han att det stog en Tirak framför honom.
Han kände igen Tiraken meddetsamma.Det var Garsch dräparen.När Manne känstgjort som stadsvakt i Uriens hadde han hindrat Garsch från att slå ihjäl en stackars fet liten värdshusvärd.Sedan dess hadde Garsch hatat Manne.
Garsch tog upp en stol och svingade den med full kraft mot honom.Stolen träffade benet och han kände hur något knäcktes inuti det.Smärtan fick honom att skrika högt.
Garsch tog upp en dolk och skulle precis hugga honom när det var Tirakens tur att skrika.En pil hadde träffat honom i handen.En pil kom åter,den här gången träffade den bröstkorgen och Garsch föll död ner till marken medans det svarta blodet sprutade över Manne.
Den arrogante alven som Manne hadde gett en högerjabb gick fram mot Tirak liket,spottade på det och vände sig sen till Manne och sa-"Inte äns du förtjänar att dödas av en pälsing.
Han drog ut pilarna ur Tirakens kropp och ropade.
Värdshusvärd vatten behövs.
Helen.....
Farbror Funkus
Warrior
Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek (ant)
Oops, från reven till Rakel en liten miss...
Oops, från reven till Rakel
en liten miss...Jimmy_SL
Warrior
Re: Manne Ek
Manne hade ögonen slutna. Han kände hur det pulserade av smärta i benet. Det måste gått av. Vid Daak. Det fick inte hända. Han bet sig hårt i läppen för att inte skrik ännu en gång. Vad hade Tiraken här att göra? Och Alven, varför hade den räddat honom?
-" Vid Daak! Hur är det med honom?" Det var Helens röst, den lät uppröd och en aning rädd.
Manne, öppnade ögon och såg hur Helen började vika upp byxbenet, han lutade sig tillbaka på golvet och stönade. Det kändes som om någon huggt av det.
Han öppnade åter ögonen och såg hur Alven släpade ut liket. Han vände sedan blicken mot Helen. Hon satt på knä framför hans ben, och var blev i ansiktet.
-"Jag, tror det är... Brutet" Muttrade Manne genom sin smärta. Han funderade på om Alven skulle kräva någon betalning. Aj, fan vad ont det gjorde.
-"Kan någon hjälpa mig med att bära hem honom?" Helen hade ställt sig upp, och pratat med de övriga på värdshusen, de felsta satt skräckslagna lutade mot ena väggen, upprörda över vad dem sett. Ett odjur? Knappast människa. En Tirak, som byäldsten brukade berätta om. Fanns det fler?
En man i gröna kläder klev fram till Helen, dom pratade med varandra. Manne uppfattade det inte. Han såg det mesta som en dimma... Allt var så långt bort. Han hörde alvens röst någonstans, sedan blev allt mörkt. Han svimmade.
Manne hade ögonen slutna. Han kände hur det pulserade av smärta i benet. Det måste gått av. Vid Daak. Det fick inte hända. Han bet sig hårt i läppen för att inte skrik ännu en gång. Vad hade Tiraken här att göra? Och Alven, varför hade den räddat honom?
-" Vid Daak! Hur är det med honom?" Det var Helens röst, den lät uppröd och en aning rädd.
Manne, öppnade ögon och såg hur Helen började vika upp byxbenet, han lutade sig tillbaka på golvet och stönade. Det kändes som om någon huggt av det.
Han öppnade åter ögonen och såg hur Alven släpade ut liket. Han vände sedan blicken mot Helen. Hon satt på knä framför hans ben, och var blev i ansiktet.
-"Jag, tror det är... Brutet" Muttrade Manne genom sin smärta. Han funderade på om Alven skulle kräva någon betalning. Aj, fan vad ont det gjorde.
-"Kan någon hjälpa mig med att bära hem honom?" Helen hade ställt sig upp, och pratat med de övriga på värdshusen, de felsta satt skräckslagna lutade mot ena väggen, upprörda över vad dem sett. Ett odjur? Knappast människa. En Tirak, som byäldsten brukade berätta om. Fanns det fler?
En man i gröna kläder klev fram till Helen, dom pratade med varandra. Manne uppfattade det inte. Han såg det mesta som en dimma... Allt var så långt bort. Han hörde alvens röst någonstans, sedan blev allt mörkt. Han svimmade.
Pendragon
Swashbuckler
Re: Manne Ek (ant)
Är inte Rakel ett kvinnonamn?
/Joel
Är inte Rakel ett kvinnonamn?
/Joel
Farbror Funkus
Warrior
Re: Manne Ek
Manne flög igenom en mörk tunnel.Han flög men kom aldrig fram till dit han skulle.Han såg massor med andsikten inuti tunnelns vägar.Gubben som sade sig vara magiker, Alven,Reven,Helen och till sist Garsch.Ett ljus började framträda långt borta. det kom närmare o närmare.Manne flög in i ljuset och så.......
-"Manne!"
-"Manne!"
Helens röst ekade i hans huvud. Han slog upp ögonen och fann sig själv ligga och titta upp i taket i sin egen säng.Han kände sig dåsig och illamående.
-"Ta det lungt låt han vila" hörde han en främmande röst som sa.
Manne såg åt sidan där satt Helen och den gamle Mannen i den lila klädnaden.Båda log åt honom.Manne var för trött för att ens göra en min.
-"Skulle du kunna hämta lite varmt vatten" sa den gamle mannen leende till Helen som genast reste sig upp och göra som hon blev tillsagd.Från köket hördes plåt skrammel och sedan det välbekanta ljudet av kokande vatten.Efter en minut eller så, kom Helen ut med en ångande bägare i handen.
Den gamla tog bägaren hällde i lite färggranna pulver medans han mumlade på ett okänt språk han gav bägaren med den nu klarblå vätskan.
Manne drack inehållet med en klunk.Dåsig heten försvann genast från hans kropp och han lemmar blev varma.
Manne gav ifrån sig en högljudd flämtning.För mitt framför honom stog Alven nu leende sjungandes en sång på alvernas tungomål.Den gamle vände sig mot Alven och sa sitt ner Lunerian.
-"Manne här har just vaknat"sa den gamle.
Alven gjorde som han vart åtsagd fortfarande sjungande och leende.
Din tur Jimmy.
Manne flög igenom en mörk tunnel.Han flög men kom aldrig fram till dit han skulle.Han såg massor med andsikten inuti tunnelns vägar.Gubben som sade sig vara magiker, Alven,Reven,Helen och till sist Garsch.Ett ljus började framträda långt borta. det kom närmare o närmare.Manne flög in i ljuset och så.......
-"Manne!"
-"Manne!"
Helens röst ekade i hans huvud. Han slog upp ögonen och fann sig själv ligga och titta upp i taket i sin egen säng.Han kände sig dåsig och illamående.
-"Ta det lungt låt han vila" hörde han en främmande röst som sa.
Manne såg åt sidan där satt Helen och den gamle Mannen i den lila klädnaden.Båda log åt honom.Manne var för trött för att ens göra en min.
-"Skulle du kunna hämta lite varmt vatten" sa den gamle mannen leende till Helen som genast reste sig upp och göra som hon blev tillsagd.Från köket hördes plåt skrammel och sedan det välbekanta ljudet av kokande vatten.Efter en minut eller så, kom Helen ut med en ångande bägare i handen.
Den gamla tog bägaren hällde i lite färggranna pulver medans han mumlade på ett okänt språk han gav bägaren med den nu klarblå vätskan.
Manne drack inehållet med en klunk.Dåsig heten försvann genast från hans kropp och han lemmar blev varma.
Manne gav ifrån sig en högljudd flämtning.För mitt framför honom stog Alven nu leende sjungandes en sång på alvernas tungomål.Den gamle vände sig mot Alven och sa sitt ner Lunerian.
-"Manne här har just vaknat"sa den gamle.
Alven gjorde som han vart åtsagd fortfarande sjungande och leende.
Din tur Jimmy.