Ingen bryr sig om mig, men ändå:
Okej, jag är förmodligen den enda som
inte är så förtjust i Lemuria (pga de argument jag tog upp i den
här tråden) så jag har väl egentligen ingen talan, men skulle ändå vilja säga att jag tror att herrarna gör ett misstag.
Först är det ju en fråga om vad herrarna egentligen vill uppnå? Vill man tjäna pengar eller har man konstnärliga ambitioner? Jag tar för givet att man både vill göra ett spel som hittar sin publik och som herrarna själva kan tycka är roligt att spela och utveckla. För enkelhetens skull tänkar jag ändå dela upp min argumentering i en kommersiell del och en konstnärlig del.
Kommersiella skäl att undvika D20:
Min första invändning är att jag tror herrarna har glömt att när man väljer D20 så får man inte bara ett spelfundament, utan det kommer också en massa
värderingar på köpet. Värderingar som påverkar eventuell försäljning, men också vilket första intryck publiken får av produkten. Jag kan enkelt föreställa mig att många kommer undvika Lemuria bara för att det står D20 på det. En vacker dag kanske folk ser hur fritt D20-licensen faktiskt är, (hade CoC
20 sett väldigt annorlunda ut så kanske folk redan hade insett det idag) men eftersom det är som det är så tror jag inte Lemuria blir titeln som får alla att öppna ögonen och skaka av sig sina fördomar. Det blir säkert inte tillräckligt stort för det. Vad ni får när ni väljer D20 är alltså en massa dåliga associationer från presumptiva kunder.
Det kan också påverka vilken syn publiken får på spelet när de börjar bläddra i det, och då är det alltså möjligt att många spelare som provar Lemuria för första gången får spela det med en spelledare som skrivit ett äventyr i DnD-stil, och det kan avskräcka folk från att bli intresserade av spelet.
Om jag har förstått Lemuria rätt så är det ett koncept som behöver utforskas med helt fördomslös blick för att nå sin fulla potential.
Alltså, ni har redan ett fantastiskt bra varumärke:
era namn! Det är det som kommer sälja Lemuria, de ger ungefär en och samma positiva associationer också. Däremot ger D20
inte associationer som lirar bra ihop med "Blixt" och "Sundelin". Det känns som en kompromiss. Som "Håkan Hellström sjunger duett med E-type". Risken är att det varken blir vad Blixt/Sundelin-fansen eller D20-fansen är ute efter.
Konstnärliga skäl att undvika D20
När jag bläddrar mig igenom den gamla ideologi-diskussionen så hittar jag en massa saker bland dina kommentarer:
"Jag vill i Lemuria visa att de svaga endast har chansen klara sig om de håller samman och står emot tyrannerna."
"Jag har inte förespråkat att man med våld ska lösa de problem man ställs inför i Lemuria. List vore sannerligen bättre och dessutom en större utmaning för spelarna."
"Det finns idag djärva människor som frivilligt ger sig in i lejonets kula för att hjälpa de enkla och fattiga som håller på att krossas när totalitaristerna utövar sin makt. Läkare utan gränser är ett bra exempel."
Är inte D20 snarare ett perfekt system om man vill gestalta en av
förtryckarna med makt att rå på horder av mindre motståndare? Med Läkare utan Gränser i bakhuvudet har jag svårt att förstå vad du menar med
"Den actionstämning jag eftersträvar i spelvärlden hanteras mycket väl av D20 Modern" och pratet om
"tappra och dugliga människor". Jag ser nämligen inte Läkare utan Gränser (eller de journalister som du föreslog att man skulle kunna gestalta för att hjälpa den stackars befolkningen på Lemuria) som "tappra och dugliga" actionhjältar, utan vad som gör dem så djärva är väl snarast att de
inte är dugliga actionhjältar, utan att de kämpar i
underläge bara för att uppnå något som gör gott.
Den delen av Lemuria är den jag tycker är fin. När du målar upp de onda förtryckarna i världen så ser jag framför mig en hjälte i stil med den här studenten, och inte någon actionhjälte.
Det är inget djärvt eller demokratiskt över att slå skiten ur den som företräder en ideologi man ogillar, och jag tycker att det känns väldigt kluvet när reglerna talar ett språk och världen ett annat. Om spelet skall premiera "samarbete mellan de svaga" så kan man inte använda regler som premierar dugliga actionhjältar (som ju klarar sig på egen hand), och om världen säger att man inte bör använda våld för att överkomma utmaningar, då skall man ju använda regler där våld faktiskt
är en dålig konfliktlösningsmetod.
Ur ett konstnärligt perspektiv tycker jag mig alltså se stora orosmoln vid horisonten. Det känns kluvet. Det känns som om två stora spelskapare får kompromissa med regelsystemet de har valt.
Är det ett spel med Indiana Jones-hjältar, eller ett spel med Läkare utan Gränser-hjältar?
Är det ett spel där man bekämpar förtryckande ideologier, eller ett spel där man blott bekämpar de lurade människor som företräder dem?
Det är väl för guds skull inte ett mellanting som inte klarar av att vara varken det ena eller det andra särskilt bra?
/Rising