Nekromanti Måste du veta settingen?

[Mannen i skogen]

https://www.rollspel.nu/threads/72922?-svenska-väsen-och-folktro-möter-supernatural
I tråden ovan var jag på väg att skriva att den settingen gör sig bäst om spelarna inte vet om den från början (men det har inte så mycket med den tråden att göra, så jag startade en ny).
Min tanke var alltså att spelarna gör rollfigurer till en spelvärld som är identisk med vår verklighet, utan övernaturligheter. Sedan introduceras märkligheter allt eftersom, och dessa får en större effekt iom att de överraskar mer.

Detta ledde till den här trådens tre frågor: Om du spelat eller spellett ett äventyr eller kampanj där en grundpremiss var att settingen i själva verket var något annat än det spelarna fick veta. Och om detta i så fall blev bra. Och hur man frågar spelarna om de är med på det hela utan att avslöja vad det är de är med på.
Exempel:
Spelarna får veta att rollfigurerna ska vara barn som går på mellanstadiet. Kampanjen visar sig handla om kriget mellan småfolket och myrlingarna, där rollfigurerna hamnar i skottlinjen.
Spelarna får veta att det är en fantasysetting, men kidnappas första äventyret till en främmande planet. Deras vapen står sig slätt där, och de kan bara ta sig hem med sociala färdigheter.
Spelarna får veta att det är ett skräckrollspel, men kampanjen handlar om politiska intriger där Cthulu öht inte är med.
Spelarna gör rollfigurer som är sci-fi-agenter. Kampanjen utspelar sig under zombieapokalypsen.

Själv har jag aldrig gjort det, vad jag minns. Jag kan se en viss risk i att jag gör en rollfigur som passar väldigt bra i den utannonserade settingen, men blir sämre ju mer den verkliga settingen avslöjas.

 

[Ram]

Jag har både spelat och spellett detta ganska många gånger. Under en period av min "rollspelskarriär" var det om inte regel så ändå väldigt vanligt att spelet handlade om något helt annat än det som det först verkade handla om. Mina erfarenheter av det är generellt positiva. Det fungerar väldigt bra för att introducera en ny värld eller ett framför allt ett nytt koncept i en värld. Däremot så kräver det sin spelare om du förstår hur jag menar. Jag antar att ganska många spelare inte gillar det. Generellt sett så har vi pratat mycket om att man vill ha sin karaktär invävd i världen, att backstory spelar roll och så vidare. Detta går ganska rejält på tvärs med det tänket. Men för mig som gillar utforskning och culture gaming så är det generellt sett väldigt roligt.

 

[Krille]

Jag byggde ett helt rollspel på premissen: Skymningshem (det utan Andra Imperiet). Rollspelet utspelar sig på en skymningsmörk värld med en Gudarnas hemvist synlig på den gröna himlen. med trollkarlstorn, havsdrakar, troll, och en läskig ond kult som är ute efter en ring med vilken de kan få obegränsad makt.

Nånstans under kampanjen visade det sig att världen var en före detta jordisk koloni på en måne som kretsade kring en gasjätte, trollkarlstornen var de gamla kolonisationsskeppen, havsdrakarna var bara någon inhemsk jättemask, trollen var robotar, och ringen som kulten var ute efter var en fusionsreaktor (ringformad tokamak).

Och när de fick reda på att den Vita gudinnan levde för evigt för att det fanns saker i blodet som reparerade henne så utbrast en av spelarna "men det är ju nanotroll!" (det vill säga nano-maskiner).

 

[.113]

Jag skulle helt enkelt vilja säga att det beror på spelarna samt hur man sköter det.

Vi har kört någorlunda sådana upplägg och tycker det funkat bra, det har dock inte varit helt överdrivet med ändringar. Tex gillar jag fantasy mer än scifi och skulle antagligen bli besviken om jag var sjukt sugen på att köra fantasy men hamnade i Star Trek.. Å andra sidan, körde jag en sorcerer tex skulle det kanske bli lite coolt. Så det beror på hur pepp jag är på fantasy just då samt hur man sköter det.

Sen har vi kört world of darkness mycket och några gånger startat som människor bara, den mest chockerande gången var väl antagligen då vi mördades och slängdes ner i dödsriket som wraiths. Men där är det ofta ett bra grundkoncept , man får bättre känsla för vem människan var innan den blev något annat.

Vad mer...

 

[Skarpskytten]

Jag har varit med att börja spela Enemy Within, för att efter tre spelmöten bli teleporterad till Sigmars storslagna tid för att slåss vid hans sida. Det senare var så coolt att spelgruppen snabbt glömde det trista deckaräventyret i Bögenhafen. Jag har också spel-lett en kampanj där jag lurade i spelarna att deras karaktärer var Tzimsices, och där hela poängen var att de skulle räkna ut sanningen, som var att de var Salubris. Inte min bästa kampanj, men inte min sämsta heller.

Detta är inte riktigt det du beskriver, kanske, men snarlikt och jag tror det finns ett dåligt svar på din fråga här: om du gör det bra kommer (förmodligen) ingen att klaga.

Idag har jag förläst mig på det här med socialt kontrakt, och skulle inte göra så. Det tror jag inte. Som spelare skulle jag nog kunna slå bakut rejält mot något sånt här om det inte var annonserat på något sätt.

På något sätt tycker jag att du ska berätta för spelarna att ni kommer att börja i en setting, men kommer att övergå till en annan. Du behöver inte säga mer än så. Men den som inte är med på den premissen ska få en chans att inte vara med.

 

[Mogger]

Nej, jag måste inte veta settingen, men eftersom jag älskar settings och går igång på dem så finns det risk att jag känner ett "Meh!" över att byta ut settingen jag blev såld på mot en jag inte känner till.

Men, om det rör sig om en twist där settingen ändå är sann på något plan, säg Matrix, så är det inga problem. Då är det värre när man byter setting helt, typ Narnia. Eller kanske inte värre. Svårare.

 

[Mannen i skogen]

Jag byggde ett helt rollspel på premissen: Skymningshem (det utan Andra Imperiet).

Just det! Jag minns att jag inte kunde hålla mig från att läsa spoiler-kapitlet och sedan blev sur på dig.

 

[Mannen i skogen]

Tex gillar jag fantasy mer än scifi och skulle antagligen bli besviken om jag var sjukt sugen på att köra fantasy men hamnade i Star Trek.. Å andra sidan, körde jag en sorcerer tex skulle det kanske bli lite coolt.

Ja, det går kanske att fixa till så att rollfigurerna är mäktigare i den nya settingen än de var i urspringsmiljön. Och se om de verkligen vill tillbaka till den gamla.
Risken jag tänkte på var mer om min rollfigur är en överviktig datahacker som inte kan springa, och det första som händer i äventyret är att zombieapokalypsen bryter ut och internet slocknar. Dags för ny rollfigur? Eller byta namn på honom till "Fotbojan"?

 

[.113]

Angående dina exempel så tänker jag första är ju coolt, man är ju fortfarande barn och jag gillar ju mystiska väsen

Andra exemplet kan ju funka men som sagt fantasy känslan försvinner ju och om jag skapat barbaren Dunk så blir jag mest troligt meganegg eftersom jag lika gärna kan gå hem och låta de andra spela.
Tredje exemplet, får jag veta skräck och är pepp på skräck blir jag nog opepp på politik. Ser inte riktigt poängen att luras i det här läget.
Fjärde exemplet skulle jag antagligen spela timmar med att försöka klura ut vilket alienvirus som startat denna zombievågen. . Så det kunde ju funka ändå. Jag är ju scifi agent och trodde jag skulle möta Aliens men möter, tror jag, alienviruszombies.

Jag vet att jag någon gång startat en low fantasy grupp som blev upplockade av Space marines sen. Eller skulle bli men gruppen sket sig pga olika anledningar. Tror det skulle blivit intressant iaf. Men det hade nog inte funkat i alla grupper

 

[krank]

Oj, klassiker!

Det här har jag grälat om många gånger. Mest för att jag själv älskar den sortens twistar. Jag tycker närmast att det känns tråkigt och synd att jag antagligen skulle räkna med att det skulle komma något slags twist om någon SL försökte börja köra liksom "helt verkligt" i en kampanj. Då skulle jag liksom utgå från att det när som helst skulle komma magi eller cyborger från framtiden eller cthuloida monster eller vampyrer eller så skulle alltihop visa sig vara en dröm eller ett VR-spel som min riktiga rollperson i den riktiga SF-världen spelade.

Däremot finns det tydligen spelare som blir helt crazy bananas av det. Som känner sig svikna och arga, som bara blir frustrerade och upplever att SL ljög för dem. Som vill att om de en gång skapade en rollperson med en typ av förväntningar så ska resten av kampanjen följa de förväntningarna. Jag har svårt att riktigt sätta mig in i tankegången, men jag accepterar att det finns folk som känner så. Lite som att jag tvingats inse att det finns folk som inte tycker att twistar i filmer är speciellt viktiga, medan de för mig ofta är skillnaden mellan en film jag gillar och en film jag inte ens tycker är värd tiden. Apornas planet, till exempel, är en sån film som jag inte alls förstår lockelsen i när man redan vet twisten. Samma sak med Soylent Green.

(Jag tror att första gången jag diskuterade det här var när någon funderade på att börja köra en GURPS-kampanj, typ GURPS Cops eller så, som sedan skulle förvandlas till Nobilis. Jag tycker fortfarande att det låter som en awesome idé.)

Senast jag satte ihop en spelgrupp som var tänkt att spela lite olika spel så gjorde jag först en snabb undersökning så att vi skulle få koll på varandras spelstil. Jag bad bl.a spelarna att rangordna olika typiska saker rollpersoner gör efter hur mycket de gillade den sortens utmaningar, alltså typ "strid" eller "diplomati" eller "undersöka brottsplats". En av frågorna var då också om den här sortens twistar var OK.

Nu blev det aldrig aktuellt, men jag kände mig rätt trygg med att ha fått alla spelarnas OK.

Så min lösning på att det finns spelare som ogillar switcheroos är att helt enkelt kolla med spelgruppen innan det blir aktuellt. Göra det sociala kontraktet explicit, liksom.

 

[Xhakhal]

Just det! Jag minns att jag inte kunde hålla mig från att läsa spoiler-kapitlet och sedan blev sur på dig.

Jag minns att jag inte kunde hålla mig från att läsa spoilerkapitlet och sedan blev jätteglad

På samma vis läste jag spoilerboken till Eon, där det visar sig ungefär samma sak (komplett med alviska rymdskepp and whatnot) och blev jättesur... >_>

 

[JJoghans]

Jag håller med Skarpskytten om att jag skulle vilja ha någon sorts "innehållsdeklaration" i förväg om kampanjen är tänkt att byta tema till något helt annat, men om du håller dig någorlunda i skinnet så kommer det att fungera fint utan att flagga det i förväg. Dina exempel låter t.ex. som att de skulle fungera. Jag tror inte att jag skulle ha några problem att spela i något av de scenariona.

Om man som spelare däremot transporterades från t.ex. en gullig high fantasy-värld till en grusig zombieapokalyps, kan det kanske tillstöta problem(?).

 

[.113]

Fast eldbollar, präster med turn undead och tvåhandssvärd är ju som gjort för att möta en zombieapokalyps! odöda är ju basic liksom..

Tyckte faktiskt det lät skitcoolt. Man får först uppleva en jättestad i värsta high fantasy sen skiter sig allt och plötsligt står man där som en överlevare som skulkar runt i ruinerna.

"Within weeks the whole Sword Coast was reduced to ruins. Small Groups of paranoid survivors roam thé lands and brigands are becoming more and more common in thé struggle for survival. Thé zombies seem to be endless, no one knows there they came from though some rumors claim it was a failed experiment by thé red wizards of Thay which started the whole thing. No one seems to be alive enough ask though."

Blä skriva på mobil suger... Men iaf jag blev peppad

 

[Mannen i skogen]

Tredje exemplet, får jag veta skräck och är pepp på skräck blir jag nog opepp på politik. Ser inte riktigt poängen att luras i det här läget.

Behöver kanske inte vara politik, kanske. Tänkte typ att det skulle vara en twist som är en dubbelbluff. Börjar vi spela ett detektiväventyr i CoC så förväntar man sig att det finns en ond kult och onämnbara fasor. Twisten skulle vara om mördaren visar sig vara en svartsjuk man på fyllan, eller en sinnessjuk seriemördare som dock bara är psykiskt sjuk och inte har kontakt med okända väsen. Jag föreställer mig att rollfigurerna kommer vara rätt mycket på spänn, och på någon nivå kanske inte heller nöja sig med de förklaringar som framkommer i spelet.

 

[.113]

Behöver kanske inte vara politik, kanske. Tänkte typ att det skulle vara en twist som är en dubbelbluff. Börjar vi spela ett detektiväventyr i CoC så förväntar man sig att det finns en ond kult och onämnbara fasor. Twisten skulle vara om mördaren visar sig vara en svartsjuk man på fyllan, eller en sinnessjuk seriemördare som dock bara är psykiskt sjuk och inte har kontakt med okända väsen. Jag föreställer mig att rollfigurerna kommer vara rätt mycket på spänn, och på någon nivå kanske inte heller nöja sig med de förklaringar som framkommer i spelet.

Det vore mer en kul twist när man går omkring och är nervös för annat

Off topic det blev fan ett jordskalv nanting här nyss.

 

[Mannen i skogen]

...och rollfigurernas vänner och kollegor undrar varför de är så nervösa och skrockfulla. :grin:

 

[.113]

...och rollfigurernas vänner och kollegor undrar varför de är så nervösa och skrockfulla. :grin:

Precis! Som SL hade jag ju spelat på paranoian också och beskrivit hur kollegan liksom ler lite konstigt när han frågar, osv, så de kommer freaka ut totalt

 

[Inkognito]

Som jag ser det finns det två situationer:
1. Premissen är *valfri setting* men det visar sig vara post-apokalyps. = Säker vinnare.
2. Övriga upplägg. = Högoddsare. Exempel på lyckad film på temat: Evil Dead - Army of Darkness.

 

[Lupus Maximus]

Rätt utfört gillar jag när det finns en plot-twist, oberoende om det är som spelare eller spelledare.

Men om jag är utled på setting X där Y försöker Z, och jag har valt att vara med för jag tycker grundpremissen tilltalar mig, då kommer jag inte bli glad när det istället blir setting X där Y försöker Z. Mina vanligaste erfarenheter av plot-twistar som spelare är att det blir setting X där Y försöker Z i någon variation. Mina försök att förklara vad jag vill ha i spel, eller inte, har misslyckats då spelledare verkar ha hört "setting X där Y försöker Z, variant A" och utgår från att de är på rätt spår eftersom de har "setting X där Y försöker Z, variant B".

Så med rätt spelgrupp, där kommunikationen funkat, behöver jag inte veta vad det kommer ändras till. Men tills så är fallet gäller att det är öppet.

 

[luddwig]

Jag har aldrig spelat eller spellett något sådant, åtminstone inte så vitt jag kan minnas, men det låter intressant. Det som möjligtvis skulle kunna göra mig negativt inställd till bytet av setting är 1) om jag lagt ner mycket tid på t.ex. ett socialt nätverk som sedan bli helt oanvändbart eller 2) om min rollperson speltekniskt inte kan tillföra i princip någonting alls jämfört med de andra rollpersonerna i och med bytet. Eventuella negativa effekter bör dock gå att undvika med god kommunikation och det mesta verkar positivt så... kör!