Re: Det här ser jag fram imot !
Om vi ska dra upp vad vi läst kan jag ju säga att den som läst lite mer än den minsta lilla gnutta fantasy inser hur mycket mer mångfacetterad den genren är än din nidbild av den. Gå och läs något av Mieville (som är trotte, och därmed knappast benägen till konservatism) eller Martin (vars medeltida samhälle näppeligen kan betecknas som romantiserande), om du nu nödvändigtvis ska försöka uttala dig ur ett von oben-perspektiv.
Som jag skrev i en annan post - visst finns det författare som imponerar även inom fantasyn. På samma sätt som det finns en författare inom rymdoperan som jag uppskattar, så finns det en eller ett par inom fantasyn. Men det handlar snarare om mästarförfattare än om fantasyn i sig... Det jag uttalade mig om gällde majoriteten, inte undantagen. De gånger fantasy blir bra, är när författaren
bryter mig genrens standard. När alver och orcher inte finns med eller i vart fall inte är nidbilder med rasistiska förtecken. När magi inte handlar om eldbollar. När prinsar, kungar och riddare inte är hjältar. När det inte finns några drakar, eller drakarna ser ut eller beter sig vare sig som monster eller som "ädla gamla visa, magikunniga" saker. När andra kulturer än den anglosaxiska används (Daughter of the Empire-serien är t.ex lysande). När folk går ifrån den ack så trista sagoboksstrukturen med bondpojken som växer upp och blir häftig magiker, kung eller whatever. När huvudpersonen inte är någon goodguy. När det inte finns några svartvita moraliska ställningstaganden inbyggda i världen. Och så vidare.
Sedan handlar troligen min ovilja att ha med fantasyn att göra om att jag helt enkelt inte är det minsta intresserad av riddare, alver, orcher, nekromantiker eller det feodala samhället.
Mieville, snackar vi killen med Perdido Street Station etc? Han skriver väl mer urban fantasy? Återigen vad jag skulle kalla avstamp från fantasygenren i stort. Och jodå, Martin är helt OK, om vi snackar R.R - och han gör också det positiva i att utelämna delar av den centrala "fantasyn".
Däremot gubbar som Tolkien, Eddings, Brooks, Salvatore och den där fruktansvärda kvinnan vars böcker och namn jag inte minns, men där vi har en ovillig kung som är son till en ond kung och hon spenderar en hel bok med att göra en nidbild av socialismen... De ska verkligen bara försvinna.
Lite som den här förbannade Guldkompassen, som jag visserligen bara sett filmen av. Gräslig, romantiserad crap.