Nekromanti "Men jag fattar ju varför han stöter på mig"

Niklas73

Skapare av Starchallenge
Joined
20 Jan 2003
Messages
3,703
Location
Stockholm
Hur hanterar ni intelligens egentligen (eller länka till den uppenbara tråd som behandlar ämnet)? Snyggkillen raggar hårt på geektjejen i baren som har koll på morgondagens prov iom att hon pluggat galet. Snyggkillen skulle aldrig se åt henne om hon inte hade svaren till proven. Så han charmar henne i brygga enligt alla sociala konflikt regler och får reda på svaren till provet.

men geektjejens spelare vet så klart om den här anledningen till charmoffensiven. Hur ska vi nu spela det här?

Höjer vi SG för snyggo att attrahera geekis pga att spelaren fattar

Höjer vi SG för att det är uppenbart? (har inget med att spelaren vet eller inte så det är väl irrelevant).

Slår vi ingen konflikt alls för att spelaren overridear hela skiten genom att fatta att snyggo bara är ute efter hennes kro... ehh... kunskap.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Jag har väldigt svårt att se att jag skulle använda ett socialt konfliktsystem här.

Om båda inblandade är rollpersoner, så skulle jag nog låta spelarna spela ut det, och lita på att de valt rollpersoner de klarar av någorlunda att spela på ett trovärdigt, icke-fnissigt sätt.

Om den ene inblandade är en SLP blir det mycket enklare; snegla på den andres värde i lämplig färdighet, spela ut scenen, tolka det som sägs som lite smartare/dummare beroende på värdet man sneglade på.

Dvs: Om geektjejen är SLP och snyggkillen RP, så sneglar jag på snyggkillens sociala värden, konstaterar att de är höga. Spelar ut scenen. Tolkar allt spelaren säger som sin rollperson som lite charmigare, lite smidigare, än det egentligen är.

Och motsvarande då, om förhållandet är motsatt.
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,365
Location
Stockholm
Bra fråga. Plus. Är det verkligen hundra procent relevant för Geekelina att hon fattar vad han är ute efter. Är det inte så att hon i alla fall kan uppskatta hans närmanden fast de är på felaktiga premisser. Jag känner att hans fummelchans torde öka på något sätt eftersom han ju redan ifrån början agerar med smått förolämpande premisser.

Tror att det måste ha med hennes persona att göra också. Om hon är en person som ogillar att bli manipulerad och inser att det är det han håller på med så är det väl självklart att det inte blir något. Om hon däremot inte har några karaktärsdrag som direkt gör att hon måste motstå honom ifall hon fattar hans motiv så blir det väl mest svårare att lyckas eller?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Anarchclown said:
Bra fråga. Plus. Är det verkligen hundra procent relevant för Geekelina att hon fattar vad han är ute efter. Är det inte så att hon i alla fall kan uppskatta hans närmanden fast de är på felaktiga premisser.
Mycket god poäng.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Niklas73 said:
Hur hanterar ni intelligens egentligen (eller länka till den uppenbara tråd som behandlar ämnet)? Snyggkillen raggar hårt på geektjejen i baren som har koll på morgondagens prov iom att hon pluggat galet. Snyggkillen skulle aldrig se åt henne om hon inte hade svaren till proven. Så han charmar henne i brygga enligt alla sociala konflikt regler och får reda på svaren till provet.

men geektjejens spelare vet så klart om den här anledningen till charmoffensiven. Hur ska vi nu spela det här?

Höjer vi SG för snyggo att attrahera geekis pga att spelaren fattar

Höjer vi SG för att det är uppenbart? (har inget med att spelaren vet eller inte så det är väl irrelevant).

Slår vi ingen konflikt alls för att spelaren overridear hela skiten genom att fatta att snyggo bara är ute efter hennes kro... ehh... kunskap.
Frågan missar poängen lite som den är formulerad nu. Den klargör inte i sin nuvarande form vad som står på spel. Vi vet vad killen vill, men inte vad tjejen vill. Just nu har vi ingen konflikt.
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,365
Location
Stockholm
Jo precis. Vad är hennes motiv till att säga nej till att börja med? Om det är ett bra motiv, behöver vi verkligen slå tärning? Hon har ju redan bestämt sig? Om hon inte har något motiv till att säga nej (Kan vara vad som helst som stolthet, inte tid, personlig smak, har redan partner etc) så vet jag inte om det finns en konflikt mycket riktigt.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,477
Location
Uppsala
Jag antar raggningsscenariot bara är ett exempel så jag svarar utifrån ett lite bredare perspektiv.

Det här är en sådan grej där det är lite personberoende. Vissa spelare kan inte acceptera att deras rollperson tvingas till åsikter, känslor eller val medan andra ser det som en intressant rollspelsutmaning. Jag har båda sorterna i min spelgrupp så jag har valt att hantera det lite olika för spelarna så att samtliga kan få känna sig nöjda.

Därför skulle jag också gärna se att spelsystemet ger möjlighet till alternativ och poängterar att det här är ett område där det kan vara värt att köra olika från fall till fall.

Dvs, i vissa fall skulle jag vilja låta spelaren (eller spelarna) spela ut och styra scenen helt och hållet medan i andra fall vill jag slå tärningar och använde ett system. Helt beroende på SL's bedömning av hur scenen spelas bäst med just de berörda spelarna.

SG frågan ser jag inte som så intressant. Det kan SL bedöma efter vad han finner lämpligt.
 

Niklas73

Skapare av Starchallenge
Joined
20 Jan 2003
Messages
3,703
Location
Stockholm
Nej ingen konflikt är deklarerad, jag håller på att lära mig det där bare with me. jag är 1000ggr med oerfaren på det här planet än er.

Frågan handlar nog mer om problemet Intelligens. Om Geekelinas spelare fattar orsaken bakom det här närmandet - ska vi slå för om hon ska spela med för nåt värde eller ska Geekelinas spelare avfärda honom trots att Geekelina är galet attraherad av honom?

Det första tycker jag. Eller man kanske inte ens behöver slå? Det är väl ROLLspelande det handlar om?
Men påverkar det inte att spelaren vet om agendan?
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
I ett sånt tillfälle låter man alla komme överrens vad som är schyssta odds och om det blir några extrarull bonusar/avdrag på slaget. I enlighet med systemet i övrigt.

Klart.

Regler handlar om att det ska vara ett gemensamt språk för hur spelgruppen ser på situationen. Är det oklarheter pratar man.
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
AW löser det här genom att ge "offret" en piska och en morot. Ifall en rollperson övertala en annan rollperson om något så får de XP om de gör det och ifall de vägrar så måste de slå Act Under Fire, misslyckas det slaget får SL jävlas med denne på något sätt. Ifall den övertalande spelaren bara lyckas halvbra får den välja om den andra spelaren antingen får en morot eller en piska (lite taktiskt här också eftersom vissa rollpersoner är bättre på Act Under Fire). Snygg lösning eftersom spelarens autonomi inte begränsas.

Måste tilläggas då att både Seduction och Manipulation som de heter i AW kräver att den som övertalas/förförs har något att vinna på det som föreslås. I ditt exempel är saken outtalat att geektejen ska få kela med eller möjligen synas tillsammans med den snygga killen.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Så här löser jag problemet.
I första hand låter jag spelarna rollspela ut det - har man tur så fungerar det och jag som spelledare behöver inte göra någonting.

Har man otur så fungerar det inte, d.v.s. spelarna spelar sina rollpersoner på ett väldigt konstigt sätt - som om rollpersonerna hade någon form av personlighetsstörning.

Första gången detta händer tar jag upp detta med spelaren ifråga under eftersnacket (när jag delar ut poäng etc).
Med lite tur hjälper detta och spelaren skärper sig till nästa gång (att dela ut poäng för bra rollspel, d.v.s. INTE dela ut poäng till spelare som spelar konstigt är ohyggligt effektivt - spelare brukar lära sig väldigt snabbt hur de ska spela för att få många poäng).

Om spelaren VET (efter mina påpekanden) att han spelar "out of character", men fortsätter, så ger jag rollpersonen någon form av mental störning.
Vanliga störningar brukar vara sadism, känslokyla, irrationell, överaktiv, otrevlig, direkt på sak, överplanerande, o.s.v.

Till att börja med brukar spelarna inte bry sig då de ändå spelar sina rollpersoner så.
Men efter ett tag brukar jag hitta situationer där rollpersonens nya störning kommer fram fastän spelaren inte vill det.

Poängen är nämligen att spelare som spelar sina rollpersoner konstigt dessutom ofta metaspelar - d.v.s. de spelar ut sina störningar när det passar SPELAREN, inte rollpersonen.
Och jag anser att man ALLTID ska straffa spelare när de metaspelar.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,077
Location
Nordnordost
Charmar snyggot med INT? Det känns som jag missar något i ditt exempel.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
wilper said:
Charmar snyggot med INT? Det känns som jag missar något i ditt exempel.
Jag vet inte heller om jag riktigt är med men uppfattar det så här: Snyggot raggar inte med INT men Niklas funderar kring om man ska använda INT för att avgöra situationen som uppstår mellan de snyggot och geeken. Dvs. fattar (här föreslås INT) geeken att denne blir raggad på?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Tror du verkligen att intelligens är inblandat när det handlar om raggande? :gremwink:

Vad vi gör beror naturligtvis på vilket system vi använder oss av. De flesta system som hanterar den här typen av sociala konflikter (om vi nu antar att det är en konflikt, vilket inte alls är självklart efter din beskrivning -- nördtjejen kanske glatt ger bort svaren på proven i utbyte mot lite uppmärksamhet från snyggkillen) använder sig inte av några modifikationer. Spelarna får etablera rimliga mål och sedan är det tärningarna som avgör utgången. Nördtjejen skulle ju mycket väl kunna ha som mål att få snyggkillen i säng och sedan inte alls berätta svaren på provet.

Mitt svar är att modifikationer inte behövs, eller är önskvärt i en sådan situation. Det ökar regelhanteringen utan att medföra en ökning av inlevelsen, eller något annat positivt och eftersträvansvärt.

/tobias
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
solvebring said:
Jag vet inte heller om jag riktigt är med men uppfattar det så här: Snyggot raggar inte med INT men Niklas funderar kring om man ska använda INT för att avgöra situationen som uppstår mellan de snyggot och geeken. Dvs. fattar (här föreslås INT) geeken att denne blir raggad på?
Såhär förstår jag situationen:

Geeken blir raggad på.
Snyggot raggar, för att han vill ha hjälp med provsvaren. Dvs, snyggot har en dold agenda.

I trådstartarens huvud handlar att upptäcka sådant om INT, intelligens. Alltså, fattar geeken att snyggot raggar med baktankar.


Jag tycker mig också förstå att trådstartaren ser det som på något sätt önskvärt att använda regelmekanik för att avgöra detta. Tydligen måste denna regelmekanik också vara öppen, så att alla inblandade ser slag och känner till svårighetsgrader. Just de här delarna har jag dock lite svårt att sätta mig in i, om ni förstår, så här gissar man bara.

Så; om jag skulle formulera om frågan: "I en social situation där det finns dolda agendor, och där man önskar använda ett speligt öppet regelsystem för att avgöra huruvida en persons sociala offensiv "lyckas", hur gör man då för att hantera de dolda agendorna och den eventuella chansen att lyckas upptäcka dessa?"

...eller något i den stilen.


EDIT: Tillägg - det verkar också, från trådtiteln, röra sig om den typ av spelare som absolut inte är sugna på att leva sig in i en roll eller agera utifrån denna, utan hellre smiter undan med ett "du träffade mig inte alls" när man leker tjuv och polis. Jag fattar trådtiteln som just ett sådant tjurigt uttalande från en spelare.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Grejen är väl att det inte finns en lösning för alla spel. Allt handlar om vad spelet ämnar göra, skulle jag säga. Vill man ha ett spel där en sådan här sak påverkar karaktärernas känsloliv? Då ser man till att en sådan konflikt kan göra det. Vill man att en sådan här konflikt bara bygger upp mot rent fysiskt handlande, då ser man till att systemet bygger upp mot det. Osv osv.

Så, vad syftar spelet till? Vad handlar det om? Däri tror jag man bör ta avstamp, speciellt när man designar konfliktsystem för social interaktion.

Och, någon konflikt finns ju inte förens bägge har handlat, förens snyggot lagt sin hand på hennes lår och hon reser sig och ber honom gå och nickar åt vakten, tex.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Egentligen borde jag kanske inte svara eftersom jag helst stiger ur tradlådan när det gäller saker som Intelligens - eller när det gäller att med regler överhuvudtaget avgöra "social lekar", om spelet i fråga inte specifikt lägger tyngden på just den biten. För mig ska det sociala spelas - ageras fram; rolltolkas - inte avgöras av en siffra och slumpen.

Varför?

Tja, jag tycker att intelligens är något man borde spela på. Dvs rollspela på. För mig är det inte tärningsslag som gör en dum eller smart rollperson intressant, det är hur det tolkas; ageras ut. Alltså, för mig är intelligens något som hör hemma under karaktärsbeskrivningen och något som är intressant rent "skådespelsmässigt". Att slå tärning för att "fatta" något känns snett, för mig handlar det snarare om huruvida spelaren tolkar detta genom sin rollpersons beteende och persona. "Min roll, Henry är lite efter , speciellt vad det gäller social kompetens så jag väljer att missförstå det hela som...".

Men, då jag spelar trad och intelligens finns med så använder jag just dess värde som måttstock och inte så mycket mer. "Jag är ungefär så här (värde) smart/dum, därmed bör jag spela min roll som så". Till detta kan jag sedan som SL i trad som använder intelligens som egenskap med värden också göra "intelligensslag" om jag känner att spelarna sitter fast. Då låter jag rollpersonerna i fråga slå ett slag modifierat av vad de vet innan. Är rollpersonen smart är det större sannolikhet att denne kommer på lite mer, saker som jag då rabblar upp för spelaren i fråga.

Hur som helst... Jag ogillar intelligens och det är något som växt fram med åren. Det är kort och gott svårt att göra verklig nytta av den egenskapen. Det säger ju ingenting egentligen - är du dum eller smart, hur tolkar din roll i så fall läget? End of story. Däremot gillar jag bildning, det talar om hur beläst man är. Det går att mäta lite lättare och om man sedan då har färdigheter så kan man snabbt avgöra "Det här vet antagligen den här rollpersonen via sina studier, det här vet den å andra sidan inte".
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Aha, okej. Tja, då talar verkligen mitt föregående inlägg för vad jag vill säga. Med all risk för att låta dryg nu, men jag måste helt enkelt sjunga ut: Spela fram det och utmana dramat! =) Inga regler behövs, bara fantasi och äventyrslusta. Jag som spelare fattar ju naturligtvis, desto större anledning att haka på och spela som om min roll inte fattar. Massor av spännande saker kan ju komma utav det.

Dagens budord: Du skall icke blocka din nästa!

:gremwink:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
solvebring said:
=) Inga regler behövs, bara fantasi och äventyrslusta. Jag som spelare fattar ju naturligtvis
En annan variant är ju bara att vara rollpersonen, att inte metaspela.

Men jag förstår trådstartaren som att han vill ha ett regelsystem som tillrättavisar motsträviga spelare som hellre metaspelar. Jag vet inte riktigt vad det ska tjäna till, men det är så det verkar.
 
Top