Nekromanti MILF-vampyrer
- Thread starter Gurgeh
- Start date
Ja, det hade varit coolare om jag drivit med de som driver med twilight. varför tänkte inte jag på det?solvebring said:Nej, nej, sluta be om ursäkt för böveln!Recca said:...Jag driver lite med twilight-filmerna som jag upplever rikta in sig som mot en ung publik, främst yngre tonåren. Har inte läst böckerna men misstänker att de är lite så.solvebring said:Hm? Nog för att Twilight inte är de bästa böckerna man kan läsa (jag har läst dem allihop, ja), men de har sin grej och jag ser inte varför inte män skulle kunna läsa dem likaväl som kvinnor?Recca said:Jag tänker att är man 12 år gammal så kan nog Twilight va' okay även för pojkar.
Nu förstår jag iof inte vad du ville göra för poäng med ditt inlägg, men i alla fall.
Dåligt inlägg av mig eftersom diskussionen är intressant. Förlåt för det. :/
Ymir
Liten kantbaron
Utan att jag hunnit läsa resten av tråden (jag kan inte göra det just nu för jag är i världens ände och min lina är sjukt instabil):
Notera hur i alla -andra- genrer och settings där det rör sig om en parbildning mellan en människa och <insert "X" here> mystisk varelse, det alltid är människan som är mannen. Exempel: Alla alv-människa-romanser någonsin (Beren-Luthién, Aragorn-Arwen, Tuor och Idril, för att bara nämna Tolkiens). Alla manga/anime-romanser någonsin, vampyrer undantaget, nästan alla människa-cyborg/robot-romanser någonsin, nästan alla människa-alien-romanser någonsin.
Detta misstänker jag vara väldigt signifikant somehow, iochmed att just vampyrgenren utgör ett så spektakulärt undantag från denna norm. Jag har givetvis funderat på orsakerna, men inte kommit fram till något konkret. I alv-grejens fall finns ju, särskilt hos Tolkien-derivaten, en solklar symbol av att mannen erövrar/vinner den alviska (i.e, perfekta, undersköna, åtråvärda evigt unga etc,), kvinnan, som nån slags bedrift/belöning. Jämför hur älvor generellt skildras i fantasykulturen, och hur hurierna, jungfrurna som betjänar de rättrogna i paradiset, beskrivs i islamska källor från medeltiden:
(wall of text coming up, feel free to ignore)
Men varför är det inte likadant i vampyrgenren? Varför domineras den inte av män som vinner evigt unga, sexiga, spännande vampyrtjejer? Kanske är en delförklaring att det finns en premiss i vampyrgenren att vampyrerna är fysiskt starkare och farligare än människor, vilket därigenom skulle beröva hjälten hans manlighet, och reducera honom till botten i relationen? Nu finns det ju definitivt exempel på man-mystic girl-relationer där detta förehållande faktiskt råder, men jag vet inte, jag kommer inte på någon specifik, och har liksom för mig att tjejen då ofta istället skildras som naiv, ta Supergirl som ett praktexempel...nej, jag vet inte. Men typ, man-mystic girl-relationer är extremt vanliga, men sådana relationer där tjejen är starkare/fysiskt farligare är killen är inte särskilt vanliga. Kanske är det någon slags delförklaring på varför rollerna är omvända i vampyrgenren?
Man kan också notera att, eller nej, jag vet inte om det är en tendens, men jag reagerade på att, i den rätt balla tyska vampyrfilmen "We are the night", existerade inte manliga vampyrer överhuvudtaget, för de var galna och vampyrkvinnsen hade gjort sig av med dem för länge sedan. Jag får lite vibbar av typ den här magikergrejen i Wheel of Time, att manliga magiker alltid blir galna/onda/nåt sånt - jämför också med hur vampyrerna i Eon är en matriarkal kult, och även om det finns manliga vampyrer, har typ alla beskrivna vampyr-slp:er någonsin varit kvinnor. Det är typ som att, om de mystiska/magiska kvinnorna ska kunna vara starka, måste man först se till att det i settingen inte existerar några män av deras sort, eller reducera dessa män till en ren antagonistroll.
Notera hur i alla -andra- genrer och settings där det rör sig om en parbildning mellan en människa och <insert "X" here> mystisk varelse, det alltid är människan som är mannen. Exempel: Alla alv-människa-romanser någonsin (Beren-Luthién, Aragorn-Arwen, Tuor och Idril, för att bara nämna Tolkiens). Alla manga/anime-romanser någonsin, vampyrer undantaget, nästan alla människa-cyborg/robot-romanser någonsin, nästan alla människa-alien-romanser någonsin.
Detta misstänker jag vara väldigt signifikant somehow, iochmed att just vampyrgenren utgör ett så spektakulärt undantag från denna norm. Jag har givetvis funderat på orsakerna, men inte kommit fram till något konkret. I alv-grejens fall finns ju, särskilt hos Tolkien-derivaten, en solklar symbol av att mannen erövrar/vinner den alviska (i.e, perfekta, undersköna, åtråvärda evigt unga etc,), kvinnan, som nån slags bedrift/belöning. Jämför hur älvor generellt skildras i fantasykulturen, och hur hurierna, jungfrurna som betjänar de rättrogna i paradiset, beskrivs i islamska källor från medeltiden:
(wall of text coming up, feel free to ignore)
Temat är att välförtjänta män vinner perfekta kvinnor, helt enkelt, vilket säkerligen är centralti just alv-människa-grejen. Vad andra liknande relationer beträffar kan det vara mer av samma element, men också nån slags Magical Girl/Manic Pixie Dreamgirl-grej som somehow tjänar till att göra tjejen ännu mer åtråvärd (och kanske svåråtkomlig, eller, till dramats försvar, helt enkelt mer komplicerad).
Men varför är det inte likadant i vampyrgenren? Varför domineras den inte av män som vinner evigt unga, sexiga, spännande vampyrtjejer? Kanske är en delförklaring att det finns en premiss i vampyrgenren att vampyrerna är fysiskt starkare och farligare än människor, vilket därigenom skulle beröva hjälten hans manlighet, och reducera honom till botten i relationen? Nu finns det ju definitivt exempel på man-mystic girl-relationer där detta förehållande faktiskt råder, men jag vet inte, jag kommer inte på någon specifik, och har liksom för mig att tjejen då ofta istället skildras som naiv, ta Supergirl som ett praktexempel...nej, jag vet inte. Men typ, man-mystic girl-relationer är extremt vanliga, men sådana relationer där tjejen är starkare/fysiskt farligare är killen är inte särskilt vanliga. Kanske är det någon slags delförklaring på varför rollerna är omvända i vampyrgenren?
Man kan också notera att, eller nej, jag vet inte om det är en tendens, men jag reagerade på att, i den rätt balla tyska vampyrfilmen "We are the night", existerade inte manliga vampyrer överhuvudtaget, för de var galna och vampyrkvinnsen hade gjort sig av med dem för länge sedan. Jag får lite vibbar av typ den här magikergrejen i Wheel of Time, att manliga magiker alltid blir galna/onda/nåt sånt - jämför också med hur vampyrerna i Eon är en matriarkal kult, och även om det finns manliga vampyrer, har typ alla beskrivna vampyr-slp:er någonsin varit kvinnor. Det är typ som att, om de mystiska/magiska kvinnorna ska kunna vara starka, måste man först se till att det i settingen inte existerar några män av deras sort, eller reducera dessa män till en ren antagonistroll.
I wheel of time är ju männen starkare på magi än kvinnorna... För att liksom understryka naturlagen.Ymir said:
Din teori stämmer också på Underworldfilmerna t.ex. där tjejen har huvudrollen och är typ bäst men hennes pojkvän är ändå "the perfekt being", vamp-varulv-hybrid som finns med för att upprätthålla någon form av naturlags-balans. Hon är fortfarande bättre men inte för att hon som varelse är bättre utan för att hon är smidigare och mer skillad med svärd och pistoler.
Lite ot kanske
Men det verkar tyvärr vara ett ganska vanligt sätt att få 'starka' kvinnliga roller genom att inte ha med fungerade manliga roller av samma typ.
/Poseur funderar vad som hände med alla Jedi-kvinnor...
Och även om det vore så så är det ju bara tråkigt och ett fult sätt att visa att även inom magi är männen fysiskt mäktigare än gemene kvinna. Speciellt med tanke på att "urkällan" inte alltid gjort männen galna.
Men det verkar tyvärr vara ett ganska vanligt sätt att få 'starka' kvinnliga roller genom att inte ha med fungerade manliga roller av samma typ.
/Poseur funderar vad som hände med alla Jedi-kvinnor...
Pendragon
Swashbuckler
Nu var jag bara en extremt sporadisk tittare av Vampire tv-serien (Kindred: the embraced) som gick på nittiotalet, men hade inte den nån vampyrtjej som hade ihop det med en mänsklig man (som liksom i Innocent Blood var polis... ett tema?). Som straff för detta trendbrott har jag för mig att hon fick en påtvingad solbränna dock.
När jag ögnar igenom wikipediaartikeln verkar det dock vara mer centralt att vampyrhuvudpersonen (som är man) har ihop det med mänskliga kvinnor.
/Joel
När jag ögnar igenom wikipediaartikeln verkar det dock vara mer centralt att vampyrhuvudpersonen (som är man) har ihop det med mänskliga kvinnor.
/Joel
Pendragon
Swashbuckler
Jag kom på ett undantag. Drizzt har ihop det med en människa.Ymir said:
Och ja, jag skäms lite över att veta det.
Mogger
Hipsteranka
Ja.McFisk said:
Å andra sidan kan jag uppleva det som sjukt irriterande när det är tvärtom, kvinnan har alla förutsättningar för att var tuffast och coolast, hon är född med någon form av superkraft, är den hårdaste vampyren av alla etc. Men hon överträffas ändå alltid av någon man som blir nån räddare i nöden vid rätt tillfälle för att etablera att principen om "man over woman".Recca said:
Det här kan göras bra och det kan göras dåligt. Motparten måste ju också få bidra till filmens story, vare sig det är kvinnan eller mannen. Men det kan göras dåligt... Som drottningen i Game of Thrones som ständigt överträffas av sina bröder trots att de egentligen inte har hennes förutsättningar för intrigmakeri. Hon faller alltid offer för sina egna kvinnliga svagheter medan de för länge sen har lärt sig separera sina manliga från politiken.*
*Har bara sett serien säsong 1-2.
Men drizzt är ju en ugly drow. De är jätteotäcka och obehagliga. Romansen lider alltså av Skönheten och Odjuret-syndromet som är det enda som skiljer sig från "Ymirs lag"; det handlar om kvinnan som ger monstret en chans, faller för hans personlighet och hjältedåd och andra goda helst manligt omhändertagande egenskaper och övernaturliga förutsättningar att besegra fiender.Pendragon said:
True blood är mycket bättre på det här... Sookie är inte alls lika hjälplös som standarden...
Anarchclown
Swashbuckler
Enligt vad jag förstått är hon mycket dummare och våpigare i böckerna än i TV-serien. I det fallet misstänker jag dock att det har att göra med att böckerna är skrivna av en kvinna från Amerikanska södern och TV-serien är skriven av... vänta nu... Allan Ball är ju förfan en öppet homosexuell man ifrån södern. Jaha. Där dog mina fördomar om att det skulle vara folk från Kalifornien och Nordstaterna som skrivit serien.
Ja, jag tänkte ju på tv-serien. Jag läste Dexter som bok. Den var jättedålig. Fast serien är jättebra. Så jag ger inte serier the benefit of the doubt längre.Ankans Clown said:Enligt vad jag förstått är hon mycket dummare och våpigare i böckerna än i TV-serien. I det fallet misstänker jag dock att det har att göra med att böckerna är skrivna av en kvinna från Amerikanska södern och TV-serien är skriven av... vänta nu... Allan Ball är ju förfan en öppet homosexuell man ifrån södern. Jaha. Där dog mina fördomar om att det skulle vara folk från Kalifornien och Nordstaterna som skrivit serien.
Om du menar Cersei Lannister så är hon är relativt korkad. Men med för mycket makt. Hon tänker inte igenom saker. Nästan alla andra viktiga kvinnliga karaktärer är smartare än henne, med ett par undantag. Det är därför det mesta Cersei hittar på går åt skogen på något sätt. Men jag gillar henne ändå, fast hon är en ”skurk” (det är ju de flesta i GoT).Recca said:
Den här diskussionen kanske inte ska handla om Game of Thrones, den diskussionen finns ju redan och där så har det framkommit långt bättre kritik än vad jag kan plocka fram. Märker dock att du inte tagit intryck av den diskussionen så jag fattar mig bara lite kort nu.Arfert said:
Catelyn var jättekorkad i säsong två av tv-serien. Hon gick från intelligent, drivkraftig, respektingivande och vis till fullständigt imbicill genom att hon på grund av sina modersinstinkter befriar Jamie Lannister. Grejen är att det är ganska osmart av henne även om man inte har facit i handen som vi har. Men när man dessutom vet att motståndarsidan inte ens har Arya att förhandla med, så blir det ju alltså ännu mer korkat. Jag blir irriterad, rent ut sagt. Det känns som att kvinnorna är inkapabla att fatta beslut som inte baseras på sina väldigt kvinnliga egenskaper, typ modersinstinkten i det här fallet.
Sen irriterar jag mig också på att power-house-Brienne, hon som är jättestor och väldigt manlig av sig, är så infantil när det kommer till allt annat. Det är som att en kvinna måste vara mer man än kvinna för att kunna slåss. Det är ju ganska patetiskt. Nu äre ju så att det samtidigt är realistiskt i hans värld, författaren vad han nu heter (GRR?). Men det är ju han som har hittat på att det är realistiskt eftersom det är hans fantasyvärld.
Cybot
Mest spelbar
Det är inte alls korkat (om man inte har facit i hand) A Lannister always pays his debts.Recca said:
Med eller utan facit i hand så är det det smarta valet.
1. Det gör att Robb Starks armé inte slits i bitar. Robb kan helt enkelt inte avrätta Jamie förrän han vet att hans systrar är säkra (för han vet att A lannister always pays his debts. Om han avrättar Jamie så är hans systrar döda). Både hans ära och hans personliga känslor kräver det. Samtidigt så vill flera av hans viktigaste vassaler att Jamie ska dö, så det är en konstant påfrestning på lojaliteten mellan House Stark och dess undersåtar. Catelyn undanröjer skickligt det problemet, och deflekterar skulden till sig själv (och av henne är det nästan förväntat).
2. Det styr Jamie Lannister in på en väldigt sällsam färd, både fysiskt och moraliskt, och underminerar Lannisters ställning på ett sätt som en död Jamie aldrig skulle ha gjort.
Kort sagt så är det både utan och med facit i hand ett smart val.
Anarchclown
Swashbuckler
Dessutom visas alla Starks som ganska labila efter Neds död. Rob utropar sig själv till kung, Arya börjar planera mord, de två yngsta klarar sig relativt bra eftersom de har Maestern där och är unga, Sansa är ju faktiskt den som agerar mest kallt och logiskt av alla i hela släkten under sina omständigheter. Trotts att hon är den som folk uppfattar som svag när de läser om det så är hon den enda som lyckas klara sig trotts att hon är mitt i fiendeland och utan några som helst resurser. DVS att fatta beslut efter ens känslor verkar vara något som går i familjen. Men ja, det kanske är lite OT i allmänhet sådär.
Åter till ämnet
Om ni vill diskutera Game of Thrones så rekommenderar jag att ni gör på följande sätt:
1) Gör det i en tråd som handlar om Game of Thrones.
2) Varnar för att ni tänker spoila handlingen för oss som avvaktar med säsong 2 tills vi kan se den på TV/DVD.
/tobias
Om ni vill diskutera Game of Thrones så rekommenderar jag att ni gör på följande sätt:
1) Gör det i en tråd som handlar om Game of Thrones.
2) Varnar för att ni tänker spoila handlingen för oss som avvaktar med säsong 2 tills vi kan se den på TV/DVD.
/tobias
Okay, en jättesnabb respons på det här då så att vi kan återgå till ämnet. Jag uppfattade det inte så som du skriver, Cybot men det gör mig i alla fall glad att tanken bakom det hela var bättre än den verkade på "tv". Där ser det bara ut som om Catelyn låter sig luras av sina känslor. Väldigt tråkigt med tanke på att det är så genomgående gällande kvinnorollerna.
Jag är inte villig att starta någon tråd om GoT eftersom jag ser diskussionen som i princip avslutad nu. Men om någon annan önskar kommentera på den så får ni jättegärna starta en tråd om det.
På tal om MILF-vampyrer. Har ni tänkt på filmen Queen of the Damned? Nu var det jättelänge sedan jag läste boken och såg filmen och så, men framförallt i bokserien minns jag att kvinnorollerna är bra. Anne Rice' vampyrers skapelsehistoria bygger ju på två systrar som är häxor eller liknande, har jag för mig.
Jag är inte villig att starta någon tråd om GoT eftersom jag ser diskussionen som i princip avslutad nu. Men om någon annan önskar kommentera på den så får ni jättegärna starta en tråd om det.
På tal om MILF-vampyrer. Har ni tänkt på filmen Queen of the Damned? Nu var det jättelänge sedan jag läste boken och såg filmen och så, men framförallt i bokserien minns jag att kvinnorollerna är bra. Anne Rice' vampyrers skapelsehistoria bygger ju på två systrar som är häxor eller liknande, har jag för mig.