God45 said:
Men jag skulle jättegärna få lite exempel
När spelet ska handla om intriger i och runt hovet hos den lokala kungen till det xenofobiska människoriket kan du inte spela en gnome. Du kan specielt inte spela en gnome eftersom de är utdöda. Din gnome kan inte ha magi eftersom enbart människorna har magiker i settingen (vilket är settingens centrala premiss). När jag säger att den första storylinen ska handla om att diablorism börjar upptäckas och att ingen ännu har magi av den typen kan du inte spela en diablerist.
De här är bara att säga att man vill bryta mot reglerna för att det är coolt att bryta mot reglerna. Hade någon börjat forska om diablerism eller om vad som hände med gnomerna i spelet hade det varit coolt. Men när deras grundkoncept går rakt emot inte en men alla regler settingen har? Då handlar det om en unik snöflinga
Det här är inte mitt enda exempel men det här är välldigt tycligt. White howler exemplet tidigare i tråden är klockrent vad jag menar.
Det verkar som i detta fallet är en blandning mellan konflikter i settingen såväl som konflikter i det sociala kontraktet.
Om spelet handlar om hovintriger bland människor och någon vill spela gnome så har det brustit i kommunikationen mellan SL och spelare i och med att alla inte köper kampanjens premiss; mänskliga hovintriger. Om alla spelare och SL utom en har kommit överens om detta och den sistnämnda fortfarande vill spela gnome så antingen förstår inte spelaren kampanjens premiss eller har ingen lust att följa den över huvud taget. Om det första fallet stämmer är det en kommunikationsmiss, är det det andra fallet så bör man antingen överväga att spela något annat som alla kan köpa/vill spela eller låta "gnome"-spelaren hoppa över att spela den kampanjen om hen inte vill spela den.
Att gnomer är utdöda, icke magiker eller gudar bortom stjärnorna är en settingpremiss. Om någon vill spela Gnome (som dessutom kanske är magiker) så håller jag med om att detta är en "unik snöflinga" men rakt av så ser jag inget fel med detta, om SL och resterande spelarna är med på det.
Settingpremisser är sådana som kan brytas emot om spelarna och SL är överens om detta utan att spelet skadas. Men det hela hänger mycket på SLs vilja att se utanför sin egen låda. I fallen tillsammans så skulle möjligen gnomen kunna representera en tidigare okänd enklav utav gnomefolket (som dessutom har magiker!) som nu skickat gnomen till hovet som ambassadör.
Men att bryta emot settingpremissen kräver just att alla kring spelbordet godkänner detta och kan se det som ytterligare en vinkling på kampanjpremissen.
Det som jag ser som problemet i dessa fall, är snarare att alla spelare brukar vilja spela "unika" då, men det hela är en del utav det sociala kontraktet. Om vi tar cWoD så (när vi spelade det) så var det inte ovanligt att vi skulle spela camarilla och alla kommer med karaktärsidéer om sabbat-vampyrer eller blodslinjer som inte existerar i camarillan. Men detta just på grund utav kommunikationsmissar mellan spelare och SL.
(att använda) Regler är en del utav kampanjpremissen och måste köpas utav alla inblandade annars leder detta åter igen till en miss i kommunikationen. Om kampanjen skall handla om en by som insjuknar i en underlig pest och detta är tänkt att drabba alla rollpersoner så vore en sådan regelpremiss vara att icke-tillåta vissa färdigheter eller vissa egenskaper, såsom "medicin, läkekonst eller sjukdomsresistans", om spelare inte köper detta, prata om det, spela något annat eller spela med andra/utan vissa.
Så med detta i bakgrund, om jag vill spela en kvinnlig riddare i en hovintrigs kampanj så borde det inte vara något problem, även om kvinnor sällan är riddare. Det borde inte hindras över-huvud-taget, men jag som spelare, personligen skulle vilja att min karaktär då också får uppleva problem som kvinnlig riddare.
/Poseur slänger med lite egna tankar