Nekromanti Min kvinna är stridens son?

[krank]

Nej, nej det är det inte. Att var den "enda" av någonting är precis lika illa som att vara det "sista" av något. Det stinker av uniksnöflingesyndromet och det är gjort till döds. Det är betydligt intresantare om folk följer sådana begränsningar och man kan se hur sådana begränsningar formar världen, vilket kan göras till bara en till interigerad del av världen.

Rollpersoner är, vågar jag säga, ganska så generellt undantagen från många regler. I de allra flesta spel.

Om det är förbjudet för kvinnor att vara riddare så kommer en extrem minoritet av kvinnorna att vara riddare. Inte noll, men antagnligen inte bara 1 heller. Det kommer att förekomma, men vara väldigt ovanligt.

Ungefär som att vara riddare överhuvudtaget, alltså. De flesta i spelvärlden är ju inte riddare, utan bönder. Rent statistiskt sett kan folk alltså inte vara riddare - ändå kan man tänka sig att rollpersonerna är det. Samma sak med legoknektar, murder hobos (="äventyrare") och annat rollpersoner brukar vara.

Det är intressant med begränsningar. Det som är intressant är hur rollpersonerna förhåller sig till dem. Både konformism och antikonformism är intressanta om det görs rätt vilket var den del av Ymirs inlägg du verkar ha valt att ignorera.

För att det ska bli intressant att kvinnor inte kan bli riddare så behövs faktumet föras in i spel. Kvinnor som vill bli riddare men inte får, kanske män som inte vill bli riddare men måste, enstaka fall av kvinnor som lyckats bli riddare genom att binda brösten och låtsas vara män, och så vidare. Inte nödvändigtvis som rollpersoner, men som reaktioner i spelvärlden på det förbud som finns.


//Krank, som tycker det här "kvinnor får inte"-grejset är gjort till döds...

 

[Lycan]

Det finns ju två saker att diskutera här, dels narcissisten som alltid vill gestalta det du föraktfullt uttrycker som "unika snöflingor" och dels utstickande karaktärskoncept som narrativ funktion.

- L

 

[God45]

Så, kvinnliga rollpersoner ska hålla sig hemma, vara omyndiga, ta hand om hus och hem och sitta och sticka och dra plogen?
För allting annat är ganska unikt.
Läs ganska.


jag tror att de flesta skulle tycka det är coolare och roligare att spela Jeanne d'arc än någon nunna eller piga. Går nog ganska många "normala" kvinnor på en d'arc.

/Poseur

Eller så kör man settings utan de begränsningarna och så kan alla vara vad de vill. Ska man inte följa begränsningar varför ha dem?

Sedan är pc:er speciella. Men om det görs dumt är det dumt. Görs det coolt är det coolt . Bonden som blir kung är coolt. Någon som måste spela den enda eller det sista av något VARJE gång är skit tråkigt. Har jag sagt inga mannliga riddare får du inte spela den enda för det är dumt. Om det inte finns en tvist! Spelar du en enuck? Coolt! Direkt intressant igen. Men "Jag bara är det. Fuxck din setting" avskyr jag.

 

[krank]

Eller så kör man settings utan de begränsningarna och så kan alla vara vad de vill. Ska man inte följa begränsningar varför ha dem?

För att begränsningarna skapar friktion, och friktion är intressant.

Men "Jag bara är det. Fuxck din setting" avskyr jag.

Avdelningen för halmdockor finns på våning fyra.

Allvarligt talat, det finns ingen här som fördordat den sortens spelande, den sortens ursäkter.

"Bönder blir inte kungar" är också en begränsning. Dessutom finns typ ingen twist alls i att "bondpojke blir kung", det har gjorts en biljon gånger. Så varför är just det exemplet på normbrytande beteende coolt?



Det Ymir sade var att om man gör X till norm så kommer en del av oss omedelbart börja fundera på hur den normen skulle kunna brytas. Det är bara du som snackat om "den enda".

 

[Anarchclown]

Jo. Fast det är ju inte så att han tagit det ur luften. Det är skitvanligt inom rollspelskretsar att folk ska spela just "den enda" av någonting. Det behöver väl inte ha nämnts av någon annan för att tas upp som exempel?

Med detta sagt har jag inget problem med folk som spelar undantag från regeln om det inte är hårdkodat i systemet eller settingen.
"I Call of Cthulhu kan man inte spela Deep Ones för att de är onda och inte passar som spelarkaraktärer".
"Aha! Men jag ska spela den enda goda deep onen och gå omkring i trenchcoat och fedora så att ingen ser vad jag är". "
"Men det är ju helt muppigt och tar bort hela skräckkänslan när de andra spelarna får träffa på onda deep ones sedan. Så kan du ju inte göra?"
"Äh, skit i din stämning och dina regler, jag ska spela Deep One!"

Detta är så klart ett extremt exempel. Det är dock så att settings är olika klara med vad de har för restriktioner. Men att spela "Den enda kvinna som någonsin har gått på Eton College" är ett specifikt val. Att spela den enda mannen som har lärt sig häxkonster är inte det. Skillnaden ligger i att Eton College är en specifik plats med specifika seder och regler. Häxkonster skulle i det här fallet vara ett yrke som utövades av kvinnor världen över på ett relativt decentraliserat sätt. Att någon skulle ha tagit en manlig lärling trotts att detta är emot "reglerna" är inte lika otroligt som att man skulle släppt in en tjej på en internatskola för pojkar.

På samma sätt är riddare ett manligt yrke i medeltida settings. Ändå finns det kvinnliga riddare, eftersom det är ett ospecifikt uttalande och därför kan finnas undantag. Om man däremot säger "franske kungens garde består av 8 män" och någon säger "då ska jag spela den enda kvinnan ibland dem" så blir det en annan sak.

Med detta sagt så tycker jag personligen att spelandet av deep ones, manliga häxor, franska kvinnliga gardister med mera låter awesome och att jag personligen skulle kunna tillåta alla dessa möjligheter med rätt bakgrund.

Men jag fattar definitivt irritationsmomentet. I Werewolf: The Apokalypse finns det en stam som heter Black Spiral Dancers. Dessa är onda(re) varulvar. Innan de var onda hette de White Howlers. White Howlers är utplånade sedan århundraden av Black Spiral Dancers. Det finns inga kvar och de andra stammarna sörjer deras hädangång.

Ändå om man går in på ett forum eller en chat tillägnad W:tA så upptäcker man att folk spelar White Howlers hela tiden. Detta dödar hela stämningen med att de är utdöda och förminskar sorgen i det de andra stammarna upplever och gör Black Spiral Dancers till byfånar som antagit att White Howlers är utdöda. DVS det gör mig skitirriterad. I just sådana tillfällen blir reaktionen "Om du vill spela något som inte finns kanske du ska spela en setting där det finns istället för att förstöra denna?"

Nu efter min långa rant vill jag bara säga rent On Topic från originalposten. Jag håller med. Stridens Barn fungerar alldeles utmärkt och i detta fall finns det ingen story i världen som gör att endast pojkar skulle kunna födas i stridens tecken. Faktum är ju att dessa tabeller ju just är sjukt ospecifika i allmänhet.

 

[Cassius]

Jag älskar motsättningar och ojämlikhet. Det är de som är världen. Jag gillar de inte för att jag tänder på att makt utan för att i friktionen mellan de övre och under skapar gnistor och en dag blir gnistor flammor och ibland bli flammor till präriebränder, som slukar hela samhällen.

De flesta gånger spelar min spelare gnistor, ibland blir det flammor och mindre eldar och väldigt sällan spelar dom underbara eldstormar som sprider sig i världen. Ett inferno som förgör allting och ur askan växer något nytt fram.

Detta är något jag älskar, det är världen. Det är tusentals kastade gatstenar, det är tiotusen Rosa Park som vägrar gå av bussen, det är giljotiner med högar av huvuden, det är c-4 fastsatta lägnst med de högsta tornet och det är en värld där beslut räknas och den enskilda människan blir hel. En värld utan begränsningar och motsättningar är ingen värld, det är en idé. Jag vill inte spela tomma idér, jag vill spela i en levande värld.

 

[Radioaktiv]

Jag tycker att det är lite konstigt att säga att rp skall hålla sig inom ramen för sina begränsningar. Det har människor genom historien aldrig gjort. Det har alltid funnits uppstickare, ofta inte så få heller. Bara för att det funnits ett socialt stigma eller lagar som begränsar betyder det inte att det inte har hänt.

 

[God45]

Jag tycker att det är lite konstigt att säga att rp skall hålla sig inom ramen för sina begränsningar. Det har människor genom historien aldrig gjort. Det har alltid funnits uppstickare, ofta inte så få heller. Bara för att det funnits ett socialt stigma eller lagar som begränsar betyder det inte att det inte har hänt.

Att göra det i spelet är inte bara okej, det är uppmuntrat Men när man är super speciell från sin bakgrunshistoria tenderar det att vare en en nots karaktär som inte passar in i settingen.

 

[Recca]

Jag tycker att det är lite konstigt att säga att rp skall hålla sig inom ramen för sina begränsningar. Det har människor genom historien aldrig gjort. Det har alltid funnits uppstickare, ofta inte så få heller. Bara för att det funnits ett socialt stigma eller lagar som begränsar betyder det inte att det inte har hänt.

Att göra det i spelet är inte bara okej, det är uppmuntrat Men när man är super speciell från sin bakgrunshistoria tenderar det att vare en en nots karaktär som inte passar in i settingen.

Instämmer!

 

[Poseur]

Jag tycker att det är lite konstigt att säga att rp skall hålla sig inom ramen för sina begränsningar. Det har människor genom historien aldrig gjort. Det har alltid funnits uppstickare, ofta inte så få heller. Bara för att det funnits ett socialt stigma eller lagar som begränsar betyder det inte att det inte har hänt.

Att göra det i spelet är inte bara okej, det är uppmuntrat Men när man är super speciell från sin bakgrunshistoria tenderar det att vare en en nots karaktär som inte passar in i settingen.

Instämmer!

Inte för att vara ett pain in the ass men jag skulle jättegärna vilja ha exempel från er båda?

Jag brukar anse att de enda gångerna det sker att spelarna vill spela någonting som inte passar in så har det inte med settingen att göra, utan missförstånd/oklarheter mellan SL och spelare om premisen för krönikan/kampanjen/äventyret/etc. inte att spelarna väljer att spela någonting som inte passar in i settingen.

Men jag skulle jättegärna få lite exempel


/Poseur

 

[Poseur]

Jag tycker att det är lite konstigt att säga att rp skall hålla sig inom ramen för sina begränsningar. Det har människor genom historien aldrig gjort. Det har alltid funnits uppstickare, ofta inte så få heller. Bara för att det funnits ett socialt stigma eller lagar som begränsar betyder det inte att det inte har hänt.

Medhåll! Dessutom är det roligt att utmana regler och normer i spelvärlden och se vad som händer och se om man kan överkomma de hindren med sin karaktär.


(Dock är det sjukt kul att försöka spela en roll med fullständigt konstig kultur och värderingar också)


/Poseur

 

[krank]

Jag brukar anse att de enda gångerna det sker att spelarna vill spela någonting som inte passar in så har det inte med settingen att göra, utan missförstånd/oklarheter mellan SL och spelare om premisen för krönikan/kampanjen/äventyret/etc. inte att spelarna väljer att spela någonting som inte passar in i settingen.

This.

Jag upplever generellt att problem man har med spelare som gör konstiga grejer med sina rollpersoner mycket handlar om att man inte är överens vad gäller förväntningar. Att man inte snackat ihop sig tillräckligt, inte skapat sig en gemensam vision för spelgruppen och kampanjen.

Jag rekommenderar då inte att man förbjuder undantag, utan att man antingen 1) pratar med sin spelgrupp eller 2) skaffar en ny spelgrupp, om den gamla inte vill prata.

Och sen skapar man rollpersoner tillsammans, och för löpande samtal om vad som passar sig och så.

 

[Bassejr]

När det kommer till könsroller i rollspelsvärldar tycker jag inte om konservativa samhällen där ingen ifrågasätter, och de som gör det blir stigmatiserade, som medeltida europa som exempel. Jag tycker om att spela i settings som sprudlar av kontroverser och politiska och moraliska konflikter. Jag vill ha fin jord att så storykrokar i. Det har man inte direkt i ett universum där det är allmänt accepterat att bara kvinnor är riddare, och män som försöker rida är bögar, eller alla kvinnor ska stå i köket och föra barn, och de som väljer att äventyra är satans avkomma.

Jag menar, det fins flera olika sätt att se på det. Ibland passar sådana settings jättebra för konfliktbildning och storyutveckling, som till exempel i en revolutionshistoria. Men det är betydligt lättare att bygga en historia i, säg Ravnica, eller Trakorien, där folk gör lite som de vill, och de inte direkt fins någon makt eller standard som är oifrågasatt. (rätta mig om jag har fel)
I ett medeltida europa blir det, som jag tidigare sagt, gärna fast i ett Princessan och Draken-stuk på berättelsen.

 

[Amroth]

Vilka begränsningar man kan ha i spelvärlden beror mycket på vilken typ av historia man vill berätta och på vilket sätt man spelar. Ska man till exempel ha hårda könsroller så måste domänen och fokuset för spelet väljas så att karaktärer av båda könen har lika stort inflytande över vad som sker kring bordet. Det behöver inte vara ett problem att spela i en setting där få kvinnor är riddare om spelat cirkulerar kring annat än det som specifikt riddare gör. Spelar man en kampanj som handlar om drakriddarnas kamp mot trollen bör man tillåta kvinnliga drakriddare, om någon önskar spela detta. Spelar man en kampanj som handlar om intriger i ett slott så kommer stereotypa könsroller inte vara något problem så länge man inte glömmer bort att uppmärksamma de områden och möjligheter som kvinnor har att intrigera i en sådan historia.

Traditionellt fokuserar rollspel och fantasy i allmänhet på historier om manliga karaktärer, som gör manliga saker i en mansdominerad värld. De finns inga kvinnliga karaktärer i dessa historier eftersom kvinnor, utifrån kontexten, inte har en roll att fylla i dem. Skapar man en historia där kvinnliga karaktärer har en chans att påverka så kommer det även att finnas en meningsfull plats för dem i "rollistan".

Personligen finner jag det värdefullt att säga JA till spelares idéer i allmänhet och om karaktären i synnerhet. Jag vill ju spela med kreativa spelare, då vill jag inte strypa den kreativiteten innan vi ens har börjat spela. Nej, jag spinner hellre vidare på de idéer som spelarna kommer med och anpassar mig.

 

[God45]

Men jag skulle jättegärna få lite exempel

När spelet ska handla om intriger i och runt hovet hos den lokala kungen till det xenofobiska människoriket kan du inte spela en gnome. Du kan specielt inte spela en gnome eftersom de är utdöda. Din gnome kan inte ha magi eftersom enbart människorna har magiker i settingen (vilket är settingens centrala premiss). När jag säger att den första storylinen ska handla om att diablorism börjar upptäckas och att ingen ännu har magi av den typen kan du inte spela en diablerist.

De här är bara att säga att man vill bryta mot reglerna för att det är coolt att bryta mot reglerna. Hade någon börjat forska om diablerism eller om vad som hände med gnomerna i spelet hade det varit coolt. Men när deras grundkoncept går rakt emot inte en men alla regler settingen har? Då handlar det om en unik snöflinga

Det här är inte mitt enda exempel men det här är välldigt tycligt. White howler exemplet tidigare i tråden är klockrent vad jag menar.

 

[Poseur]

Men jag skulle jättegärna få lite exempel

När spelet ska handla om intriger i och runt hovet hos den lokala kungen till det xenofobiska människoriket kan du inte spela en gnome. Du kan specielt inte spela en gnome eftersom de är utdöda. Din gnome kan inte ha magi eftersom enbart människorna har magiker i settingen (vilket är settingens centrala premiss). När jag säger att den första storylinen ska handla om att diablorism börjar upptäckas och att ingen ännu har magi av den typen kan du inte spela en diablerist.

De här är bara att säga att man vill bryta mot reglerna för att det är coolt att bryta mot reglerna. Hade någon börjat forska om diablerism eller om vad som hände med gnomerna i spelet hade det varit coolt. Men när deras grundkoncept går rakt emot inte en men alla regler settingen har? Då handlar det om en unik snöflinga

Det här är inte mitt enda exempel men det här är välldigt tycligt. White howler exemplet tidigare i tråden är klockrent vad jag menar.

Det verkar som i detta fallet är en blandning mellan konflikter i settingen såväl som konflikter i det sociala kontraktet.
Om spelet handlar om hovintriger bland människor och någon vill spela gnome så har det brustit i kommunikationen mellan SL och spelare i och med att alla inte köper kampanjens premiss; mänskliga hovintriger. Om alla spelare och SL utom en har kommit överens om detta och den sistnämnda fortfarande vill spela gnome så antingen förstår inte spelaren kampanjens premiss eller har ingen lust att följa den över huvud taget. Om det första fallet stämmer är det en kommunikationsmiss, är det det andra fallet så bör man antingen överväga att spela något annat som alla kan köpa/vill spela eller låta "gnome"-spelaren hoppa över att spela den kampanjen om hen inte vill spela den.

Att gnomer är utdöda, icke magiker eller gudar bortom stjärnorna är en settingpremiss. Om någon vill spela Gnome (som dessutom kanske är magiker) så håller jag med om att detta är en "unik snöflinga" men rakt av så ser jag inget fel med detta, om SL och resterande spelarna är med på det.
Settingpremisser är sådana som kan brytas emot om spelarna och SL är överens om detta utan att spelet skadas. Men det hela hänger mycket på SLs vilja att se utanför sin egen låda. I fallen tillsammans så skulle möjligen gnomen kunna representera en tidigare okänd enklav utav gnomefolket (som dessutom har magiker!) som nu skickat gnomen till hovet som ambassadör.
Men att bryta emot settingpremissen kräver just att alla kring spelbordet godkänner detta och kan se det som ytterligare en vinkling på kampanjpremissen.

Det som jag ser som problemet i dessa fall, är snarare att alla spelare brukar vilja spela "unika" då, men det hela är en del utav det sociala kontraktet. Om vi tar cWoD så (när vi spelade det) så var det inte ovanligt att vi skulle spela camarilla och alla kommer med karaktärsidéer om sabbat-vampyrer eller blodslinjer som inte existerar i camarillan. Men detta just på grund utav kommunikationsmissar mellan spelare och SL.

(att använda) Regler är en del utav kampanjpremissen och måste köpas utav alla inblandade annars leder detta åter igen till en miss i kommunikationen. Om kampanjen skall handla om en by som insjuknar i en underlig pest och detta är tänkt att drabba alla rollpersoner så vore en sådan regelpremiss vara att icke-tillåta vissa färdigheter eller vissa egenskaper, såsom "medicin, läkekonst eller sjukdomsresistans", om spelare inte köper detta, prata om det, spela något annat eller spela med andra/utan vissa.

Så med detta i bakgrund, om jag vill spela en kvinnlig riddare i en hovintrigs kampanj så borde det inte vara något problem, även om kvinnor sällan är riddare. Det borde inte hindras över-huvud-taget, men jag som spelare, personligen skulle vilja att min karaktär då också får uppleva problem som kvinnlig riddare.



/Poseur slänger med lite egna tankar

 

[Recca]

Jag har spelat jättemycket neverwinter nights. På vissa servrar var det extremt vanligt med snöflingekoncept. Det snöflingekonceptet som var mest jobbigt och också mest tydligt var "the Drizzits", sagt med spökröst.

Jag älskar snöflingekoncept som är unika inom sin norm eller trend. Det kan vara en male drow som är gay t.ex. Det är ett fantastiskt snöflingekoncept som inte rubbar fundament varpå hela rollspelet vilar.

Men Drizzt är ett undantag som R.A Salvatore har patent på. På samma sätt är det mot lagen att spatsera omkring med space-marine-rustning i en feodalsetting. Så snöflingekoncept måste hanteras på ett schysst balanserat sätt för att funka.

 

[God45]

Jag har spelat jättemycket neverwinter nights. På vissa servrar var det extremt vanligt med snöflingekoncept. Det snöflingekonceptet som var mest jobbigt och också mest tydligt var "the Drizzits", sagt med spökröst.

Jag älskar snöflingekoncept som är unika inom sin norm eller trend. Det kan vara en male drow som är gay t.ex. Det är ett fantastiskt snöflingekoncept som inte rubbar fundament varpå hela rollspelet vilar.

Men Drizzt är ett undantag som R.A Salvatore har patent på. På samma sätt är det mot lagen att spatsera omkring med space-marine-rustning i en feodalsetting. Så snöflingekoncept måste hanteras på ett schysst balanserat sätt för att funka.

Absolut! Den gay drow mannen är någonting som passar in i settingen men som skapar konflikt. Medan space marine rustningen helt enkelt inte passar in.

 

[Mundo]

Jag har spelat jättemycket neverwinter nights. På vissa servrar var det extremt vanligt med snöflingekoncept. Det snöflingekonceptet som var mest jobbigt och också mest tydligt var "the Drizzits", sagt med spökröst.

Jag älskar snöflingekoncept som är unika inom sin norm eller trend. Det kan vara en male drow som är gay t.ex. Det är ett fantastiskt snöflingekoncept som inte rubbar fundament varpå hela rollspelet vilar.

Men Drizzt är ett undantag som R.A Salvatore har patent på. På samma sätt är det mot lagen att spatsera omkring med space-marine-rustning i en feodalsetting. Så snöflingekoncept måste hanteras på ett schysst balanserat sätt för att funka.

Åh Gud inte mer snälla drower som blev dåligt behandlade för att de var snälla...

 

[jjjohan]

Jag har spelat jättemycket neverwinter nights. På vissa servrar var det extremt vanligt med snöflingekoncept. Det snöflingekonceptet som var mest jobbigt och också mest tydligt var "the Drizzits", sagt med spökröst.

Jag älskar snöflingekoncept som är unika inom sin norm eller trend. Det kan vara en male drow som är gay t.ex. Det är ett fantastiskt snöflingekoncept som inte rubbar fundament varpå hela rollspelet vilar.

Men Drizzt är ett undantag som R.A Salvatore har patent på. På samma sätt är det mot lagen att spatsera omkring med space-marine-rustning i en feodalsetting. Så snöflingekoncept måste hanteras på ett schysst balanserat sätt för att funka.

Åh Gud inte mer snälla drower som blev dåligt behandlade för att de var snälla...

Hur tänkte du nu? Sen när blev gay synonmt med snäll? En homosexuell kan väl vara precis lika ond och hjärtlös som en straight? Det enda homosexuell säger är ju vad personen ifråga tänder på. Eller?