Min rollpersons bakgrund ...

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,403
Location
Örebro
Bör den finnas med eller bör den skippas? Om det finns en bakgrund till rollpersonen vad ska den egentligen innehålla och vilket syfte fyller bakgrunden i spel? Tanken uppkom när jag läste om vad som är hippt i rollspel just nu.

Jag ska helt ärligt säga att bakgrund till en rollperson är en av sakerna som jag gärna skippar eller håller i kortaste laget om det inte finns tabeller där det går att slumpa fram allt detta. Har jag tabeller som styrs av slump och bygger på varandra så blir jag mer investerad i min rollpersons bakgrund, se till exempel rune quest: Glorantha som ger mig en överblick över min familjs historia och händelser som präglat släktens liv. Här blir bakgrunden något som inspirerar och hjälper till med att upptäcka vem rollpersonen är i spelvärlden vid starten av spelandet.

Annars är min generella hållning att jag vill upptäcka min rollperson vid spelbordet, inte genom dess bakgrund. Med det sagt så tycker jag att det finns några saker en bakgrund bör ha med sig och det är att den ska svara på följande frågor:

- Varför befinner sig rollpersonen i världen? på denna plats? och vad driver rollpersonen framåt vid spelets start?

Frågor som besvaras genom systemet som jag nämnde ovan med Rune Quest. Blir det mer än så är det svårt för mig personligen att se en nytta med bakgrunden till en rollperson. Jag är inte vid spelbordet för att skapa en berättelse om det som har hänt, jag är vid spelbordet för att skapa en berättelse om det som ska komma att hända. Sen kan såklart nutiden färgas av rollpersonens historia, men då ska bakgrunden vara kort, koncis och inriktad på saker som kan införlivas i valen rollpersonen gör i nutid.

Vad är era tankar om bakgrundens vara och icke-vara?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Tycker inte bakgrund brukar tillföra så mycket, annat än för den spelare som själv skrivit den. Det är dock mer än tillräckligt skäl att skriva den för den som så önskar. Ibland har jag uppmuntrat folk att skriva bakgrunder genom någon form av XP-belöning eller liknande, för att det behövts mer sammanhang. Men det brukar inte just ändra på något av det.

Det största dilemmat uppstår, för mig, i samma förhållande som det som alltid existerar mellan material som skrivs före spel och det som uppstår genom spel. Helt enkelt - situationer där någon kan säga "well, actually..." om någonting. Detta sker mycket mer sällan på grund av bakgrundshistorier än andra former av världsdata, men oavsett om vi spelar one-shots eller kampanjer så tycker jag helt enkelt att den data som uppstår genom spel brukar få ett högre värde även framöver.

Lifepath-varianter och liknande saker, som skapar en karaktär med en mer komplett plats i sin värld, är däremot något jag uppskattar väldigt mycket. Den typen av stolpar på rollformuläret kan ge mer än tillräckligt med kött på benen.

Men så lutar mina preferenser också väldigt hårt mot att det som händer runt bordet är det som händer, och allt annat är sekundärt. Det färgar givetvis min syn på bakgrunder också.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,538
Location
Göteborg
Jag tycker likadant. Slumpade bakgrunder är asballt, men att skriva en bakgrund har jag inte gjort på årtionden. Då ser jag den hellre växa fram i spel. Underskatta inte kraften i flashbackscener!
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
Jag älskar bakgrunder. De är så sjukt mycket roligare att läsa och skriva. Jag ser gärna att min rollperson är någon innan spel. Att få en förskriven karaktär eller bara rulla en gubbe och sen köra är för mig, typ sämst.

När jag spelleder älskar jag att få bakgrunder. Beskriver du att du har en mormor du älskar, perfekt för mig hon blir en kultist som dränker amuletter i blod i fullmånenssken. Kanske beskrev du din bostad som ung, en ädling kan mycket väl fått fiender på sitt fars hov som han inte visste om men jag älskar att få spelarnas backstories så jag kan väva in dem i spelet.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,672
Som ofta med mig kan jag gilla både ock. Långa bakgrunder som spelaren inte använder eller inte får bäring på vad som händer i spel är trista, men helt blanka RP utan förankring i spelvärlden är inte heller spännande. Bra verktyg för att generera sådant innehåll är fint, men de är fortfarande bara verktyg - i sig inte bättre än att en spelare kommer på samma sak själv.

Två fördelar med bakgrunder:
  • Det ger ändå SL och övriga spelare lite att laborera med som är förankrat hos RPn. Med rätt balans tycker jag inte det behöver stå i motsats till att upptäcka i spel.
  • Många spelare är faktiskt ganska dåliga på att skapa anknytningar till spelvärlden i stunden. Har de en bakgrund får de lite stöd (och kan utifrån den också bli hjälpta av övriga).
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,324
Location
Helsingborg
Jag skriver bakgrunder mest för min egen del, så att jag lättare ska komma ihåg rollpersonen när jag kommer tillbaka till den. När jag skriver den så försöker jag skapa situationer som visar hur han tänker - döttrarna är exempelvis rollpersonens personlighet splittrad i fyra delar. Något jag också försöker väva in är saker som spelledaren kan haka tag i; saker jag lämnar outsagda, exempelvis vart en av hans döttrar tagit vägen.

Den här bakgrunden är dock för lång för min smak. Hälften hade varit nog, om ens så mycket.
Valaric har inte behövt göra mycket i sitt liv, utan kunnat leva gott på arvegodet efter efter vad hans förfader tog hem från slaget i North Downs. En stor hobhåla, med promenadavstånd till Brandywine River, fylld till bredden av allting Valaric och hans fru behövde för att bjuda hem grannar, nästkusiner och vänner till middagar. Så mycket mer än så bestod inte av Valarics liv, utan han kunde förnöjt avnjuta mat och tobak i goda vänners lag.​
Han har alltid varit stolt över sin bakgrund och familjen Gölfots namn, något han påmindes om då och då och förde in i samtal. Fyra flickor fick han med sin fru och livet fortsatte i sakta mak tills det att alla flög ut ur boet. Alla middagar och uppmärksamhet gjorde att Valaric kände sig som en viktig figur. Folk kom inte bara till honom för dryck och efterrätt utan även för att be om råd och lyssna på Valarics ord.​
Över åren skulle man kunna säga att det här kanske steg Valaric över huvudet och när den tragiska olyckan skedde med hans fru som drunknade i floden mörkades den äldre hobens sinne. Han började se skvallret bakom honom. Hur hans döttrar övergivit hans ord - bara hans nästyngsta dotter behöll kontakten - och det ryktades om att det rann dvärgblod i hans ådror.​
Hobhålan blev allt mer tom och mörk då folk drog sig undan med Valaric kvar i hans tankar. En dag bestämde han sig. Det är dags att visa de andra vad en Gölfot går för. Det är inte bara tomma ord. Det är ära. Det är äventyr. Det är dags att lära sig mer om de folk som förekommer i Valarics historier och sånger och upprätta sitt familjenamn.​
---​
Valaric Gölfot är en överviktig hob som har passerat femtiostrecket. Han klär sig i en omsydd läderharnesk med ett emblem på sig och har en något dåligt sittande metallhjälm på huvudet. När han vandrar tar han hjälp av sin stav för att täcka upp när hans värkande höft som gör sig påmind. Hans bruna hår är lätt lockigt med en stadig skepparkrans som ramar in anletet med en bred näsa hårt planterad i ansiktet. Han är på ytan en glad figur. Social, rådvis, uppmuntrande, men med en romantiserad bild av riddaridealet i huvudet. Detta yttre är vad Valaric försöker fylla upp sitt inre mörka tomrum med, där det finns en osäkerhet men också en ilska.​

Diana: yngsta dottern - den gladlynta. Det stang i Valarics kropp att hans fru inte fick se sin yngsta dotter gifta sig.​
Ermenberga: nästyngsta dottern, som alltid höll nästintill daglig kontakt med sin far. Hon flyttade in Valarics håla med sin familj när han begav sig av.​
Sistiva: nästäldsta och den äventyrliga dottern, som rymde med en Took. Vet inte var hon är, men det gör inget, då hon är inget vi ändå pratar om.​
Chlodesvint: äldsta dottern. Nu en rådig kvinna med en stor familj på tre barn. Är van att klara sig själv, ta hand om andra och bli lyssnad på.​
 
Last edited:

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Det beror på. Jag har haft spelledare som trålat bakgrunder för inspiration för att skriva äventyr och då tillför bakgrunder så klart väldigt mycket. En gång gjorde jag t ex en rollperson vars pappa torskade på opiater och försvann ur hennes liv när hon var 13, och hon hade därför en väldigt strulig tonårstid. Rätt spelledare kommer läsa det där och lägga in att hennes pappa dyker upp och hävdar att han är ren nu och vill ha en relation och det är ju kraftfulla grejer, det. Eller så blir pappa kidnappad. Eller bara att villain of the week kidnappar uteliggare och experimenterar på dem, och så får jag en chans att spela ut att det här är extra jobbigt pg av att det hade ju kunnat vara min pappa.

Nu hade jag dock fel spelledare som jag knappt vet om han ens läste min bakgrund och då blir det som ento sa att bakgrunden mest var ett stöd för mig att veta hur jag skulle reagera på saker i spel. Kanske någonting jag kunde referera till någon gång i spel för att ge min rp lite djup i resten av gruppens ögon. Och det är ett stöd jag i allmänhet känner att jag vill ha, så för mig tillför det definitivt något. Men andra spelare är ju annorlunda, så så länge som inte SL gör en grej av att reagera på folks bakgrunder så är det väl upp till var och en.

Min erfarenhet av att improvisera sånt här är att det inte blir lika bra som om man faktiskt tänker igenom saker ordentligt. Framför allt så är det stringensen som brukar bli lidande. Att komma på någonting i stil med att din rps pappa försvann in i herointräsket när hon var 13 och hon har aldrig sett honom igen går oftast rätt bra, men att hon som en konsekvens av det här pluggade journalistik på en sports scholarship*, det ska man vara en jävel på improvisation för att bara hitta på i ögonblicket.

* Efter att pappa försvann så hamnade hon i Fel Kretsar. För att få ut henne ur de kretsarna så gick hennes mamma ihop med hennes fotbollstränare och fixade ett sports scholarship på... vad det nu var för universitet och så sa de "du kan få det här men då måste du skärpa dig".

Übereil
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,978
Location
Stockholm
Jag ser det som ett verktyg som har sina användningsområden i en del fall. Exempelvis ett intrikat förskrivet relationsdrama med hemligheter, skuggigt förflutet etc. kan det vara kanonbra. Om det är "skapa drama" på agendan uppskattar jag om bakgrunderna är öppna så att alla deltagare kan veta om alla hemligheter från start och spela runt och på dem. Men då ska ju bakgrunden vara på förhand skriven, antingen till scenariot eller i grupp inför spel.

Men verkligen inte alltid! Jag har nog en bild av min rollis även utan brödtext.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,544
Jag älskar bakgrunder. De är så sjukt mycket roligare att läsa och skriva. Jag ser gärna att min rollperson är någon innan spel. Att få en förskriven karaktär eller bara rulla en gubbe och sen köra är för mig, typ sämst.

När jag spelleder älskar jag att få bakgrunder. Beskriver du att du har en mormor du älskar, perfekt för mig hon blir en kultist som dränker amuletter i blod i fullmånenssken. Kanske beskrev du din bostad som ung, en ädling kan mycket väl fått fiender på sitt fars hov som han inte visste om men jag älskar att få spelarnas backstories så jag kan väva in dem i spelet.
Den här grejen där bakgrunden bara används mot en är en stor anledning till att folk inte skriver dem.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,544
Karaktärer kan må bra av en hook. Så någonstans mellan 5-50 ord bakgrund kan vara positivt. Upp till 300 ord kan jag stå ut med. Men bäst är ingen backstory bortom vad som händer i spel och mekaniska val.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Jag gillar bakgrunder, men det är så sällan jag varit spelare de senaste åren att jag inte haft tillfälle att skriva någon på länge.

Jag gillar bakgrunder för att de ger mig saker att hänga upp mitt tänkande på när jag spelar. Jag är egentligen helt ointresserad av att bakgrunden på något sätt ska komma i spel, däremot. De andra spelarna behöver inte ha någon koll alls, vi kan köra en hel kampanj utan att nån av dem någonsin får reda på stora sjok av den. Det är lungt, den är inte till för dem. Spelledaren bör väl ha lite översiktlig koll så att hen inte explicit motsäger det jag hittat på, men hen behöver verkligen inte på minsta sätt knyta an till den.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,403
Location
Örebro
Beskriver du att du har en mormor du älskar
Det här kan var jag som tänker annorlunda. Jag har gärna med relationer till rollpersoner jag skapar, dock behöver dessa nödvändigtvis inte vara en del av bakgrunden.

Relationer är något som jag lägger större värde vid än bakgrund till rollpersonen. En relation säger något om vem rollpersonen är och vad rollpersonen värderar. Hur deras relation uppstod och vad som format den får gärna växa fram vid spelbordet. En kort kommentar.

Annars är det kul och givande att se hur folk förhåller sig till bakgrunder. Vill trycka på att det finns ju inget rätt och fel sätt, utan bara flera sätt att se på saken :gremsmile:
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
Vad är era tankar om bakgrundens vara och icke-vara?
Före spel behöver jag en bakgrund som typ består av:
  • Vem är jag och var kommer jag ifrån?
  • Var är jag nu och vart är jag på väg?
  • Vilka älskar/hatar mig? Vilka hjälper/stjälper?
Som SL är det ungefär vad jag behöver veta med. Om denna info hittas på fritt, genereras av tabeller eller kommer mer eller mindre färdig med rollen spelar i princip ingen större roll men jag gillar system som ex Burning Wheel, Traveller, Eon IV, Western IV etc där man får lite oväntad input som gör att jag blir lite överraskad.

Väl i spel använder jag denna info precis som övrig setting. Min vänner är sådana jag kan gå till för att få hjälp, mina fiender är de jag misstänker när det går illa. Mitt jobb och min familj innebär resurser men också ansvar som jag måste förhålla mig till. Min plats/status ger mig en uppsättning verktyg som jag använder. Jag kan naturligtvis även aktivt försöka förbättra min situation eller någon annans.

Som SL använder jag bakgrunder på samma sätt. Fiender kan ge sig nära och kära, jobbvänner kan behöva hjälp, gamla kontakter kan bli allierade, etc

Jag behöver bry mig om min rollperson. Om min RP är en kuliss så bryr jag mig inte. Att ha en bakgrund underlättar detta något enorm för mig.

Hur lång denna bakgrund sedan är, eller hur den presenteras - punktform om tre punkter, lifepaths+circles+relationer, ett släktträd, en essä, etc - spelar ingen roll så länge vi som spelar är med på att information ska användas i spel.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
Den här grejen där bakgrunden bara används mot en är en stor anledning till att folk inte skriver dem.
Jag blir bara glad om spelledaren väver in min bakgrundshistoria även om det är skitsaker som händer.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
Jag blir bara glad om spelledaren väver in min bakgrundshistoria även om det är skitsaker som händer.
Exakt. Och naturligtvis bör man blanda. Bra saker händer, och dåliga saker händer. Precis som rollspel i övrigt. SL kan ju låta Darth Vader förinta planeten RP är på i första scenen, men rimligtvis gör hen inte det. Rollspel är en lagsport. Spelar man i ett lag där en är ett as så bör man byta lag.

Så jag vill nog mena att om man inte använder bakgrunder för att man är rädd att SL ska använda den mot en så har man snarare problem i spelgruppen, än med konceptet i sig.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,914
Jag brukar ha en vag idé om vad min rollpersons bakgrund är innan jag börjar. Men det är först efter att jag börjat spela och själv lärt känna rollpersonen lite som en mer detaljerad bakgrund utkristalliserar sig. Men om spelledaren verkligen skulle be om en mer detaljrik bakgrund från början skulle jag funder ut en sådan. Det är bara inte sättet jag föredrar att använda.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,403
Location
Örebro
Varför är kapten Haddocks bakgrund intressant? Svaret på den frågan är relevant även för rollspel.
Och min motfråga är den verkligen intressant? Jag menar inte att vara djävlig eller så men det är inte alla som vill veta bakgrunden till en fiktiv person. Somliga vill se personen här i nuet för att sedan skapa sig en uppfattning om vem personen kan ha varit tidigare.
 

Oscar Silferstjerna

Doktor Snuggles urmakare
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,685
Location
Nirvana
Och min motfråga är den verkligen intressant? Jag menar inte att vara djävlig eller så men det är inte alla som vill veta bakgrunden till en fiktiv person. Somliga vill se personen här i nuet för att sedan skapa sig en uppfattning om vem personen kan ha varit tidigare.
Utan kapten Haddocks bakgrund hade varken
”Enhörningens hemlighet” eller ”Rackham den rödes skatt” varit möjliga. Bakgrunden skapar berättelser och gestaltar världen. I ett rollspel hade de två berättelserna varit antingen två äventyr eller en mindre (?) kampanj.

Något (men kanske inte allt) i en RP:s bakgrund behöver vara betydelsefull i spel för att vara riktigt intressant.
 
Last edited:
Top