Dimfrost
Special Circumstances
Det verkar aldrig finnas tillräckligt många som vill diskutera Alien-rollspelet för att det ska vinna en bokcirkelomröstning, men däremot tillräckligt många (dvs två) för att det ska gå att disktuera ändå. Alltså en separat tråd här. Jag vet att @krank siktade på att skriva en recensionstråd men jag vill ha något mindre ambitiöst (också). Det som följer är mina lite osorterade tankar i vanlig bokcirkelstil.
---
Jag har läst massor av Year Zero Engine-spel och spelat en hel del av dem. Jag är däremot inget direkt Alienfan, det finns flera filmer jag inte har sett och jag kan ingenting om universat utifrån serietidningar och annat. Jag köpte spelet på Black Friday-rean förra året men börjar läsa det först nu.
Först: det är en jättestor bok, jättetung, otymplig att läsa, även om den är fint inbunden och ligger uppe väl. Saknar bokmärkessnöre. Delvis handlar formatet om ett väldigt tjockt papper. Jag hade gärna sett något smidigare.
Det beror delvis på att layouten är luftig och har lett till ett enormt högt sidantal. Det är inte så att texten är svårläst för att den är stor, mycket hellre det här än Neotech Edge som för mig är på gränsen till oläslig. Det är heller inte direkt för mycket outnyttjad pappersyta; hellre det är motsatsen (jfr Mothership). Men det hela kunde varit mer komprimerat. Texten kunde också varit tightare, mindre pratig och upprepande.
Layouten är också förvånansvärt tråkig. Strukturen är ljusa textrutor mot mörk bakgrund, men färgen är grågrönbeige, och den stjärnhimmel som används som standardbakgrund på alla uppslag som saknar illustrationer är inte så spännande. Coriolis har ett liknande upplägg, med samma typ av textrutor som försöker efterlikna datordisplayer av något slag, men det görs bättre och snyggare där. Alien känns helt enkelt lite trist, inte inspirerande, när jag bläddrar. Det är sannolikt bara en fråga om smak, för det är inte direkt dåligt eller svårläst. Illustrationerna är lite skissartade concept art-aktiga bilder, men väldigt snygga. Dock inte så talrika. Många uppslag är lika varandra. Och rubriker, rubriknivåer och avsnittsindelningar är ibland mindre logiska eller tydliga. Jämför exempelvis s. 112–113, där en splashsida inför ett uppslags fordonsregler illustreras med en jättelik xenomorph som hänger samman med den lilla texten på s. 112.
Reglerna är jag däremot lika förvånansvärt imponerad av. Jag kände till stressystemet översiktligt, där man tar stress av att pressa slag, och stresstärningarna gör att man har större chans att lyckas men om de visar ettor så får man en panikreaktion. Men det integeras väl i helheten, tänket kring resurshantering och stealth mode (där man smyger omkring, innan man har nått närkontakt med fienden) känns välfungerande och jag blir sugen på att modda det för dungeon crawls, vilket det borde passa bättre för än systemet i Svärdet sång, till exempel, om man nu skulle vilja fokusera på YZE-dungeons. Jag gillar det här pressystemet mycket mer än Coriolis mörkerpoäng. Det skulle inte förvåna mig om det här är den bästa implementeringen av motorn sedan original-Mutant år noll.
Bilder och namn på vapen och fordon känns tråkigt generiska. I ett sf-action-rollspel vill jag bli sugen på att utrusta min rollperson och avlossa vapnen. Här är det mest anonyma bokstavs- och sifferkombinationer som vapennamn. Jag antar att det är för att jag inte har någon direkt relation till Aliensettingen?
Så långt har jag kommit hittills. Återkommer när jag börjat sätta mig in i världskapitlen mer.
---
Jag har läst massor av Year Zero Engine-spel och spelat en hel del av dem. Jag är däremot inget direkt Alienfan, det finns flera filmer jag inte har sett och jag kan ingenting om universat utifrån serietidningar och annat. Jag köpte spelet på Black Friday-rean förra året men börjar läsa det först nu.
Först: det är en jättestor bok, jättetung, otymplig att läsa, även om den är fint inbunden och ligger uppe väl. Saknar bokmärkessnöre. Delvis handlar formatet om ett väldigt tjockt papper. Jag hade gärna sett något smidigare.
Det beror delvis på att layouten är luftig och har lett till ett enormt högt sidantal. Det är inte så att texten är svårläst för att den är stor, mycket hellre det här än Neotech Edge som för mig är på gränsen till oläslig. Det är heller inte direkt för mycket outnyttjad pappersyta; hellre det är motsatsen (jfr Mothership). Men det hela kunde varit mer komprimerat. Texten kunde också varit tightare, mindre pratig och upprepande.
Layouten är också förvånansvärt tråkig. Strukturen är ljusa textrutor mot mörk bakgrund, men färgen är grågrönbeige, och den stjärnhimmel som används som standardbakgrund på alla uppslag som saknar illustrationer är inte så spännande. Coriolis har ett liknande upplägg, med samma typ av textrutor som försöker efterlikna datordisplayer av något slag, men det görs bättre och snyggare där. Alien känns helt enkelt lite trist, inte inspirerande, när jag bläddrar. Det är sannolikt bara en fråga om smak, för det är inte direkt dåligt eller svårläst. Illustrationerna är lite skissartade concept art-aktiga bilder, men väldigt snygga. Dock inte så talrika. Många uppslag är lika varandra. Och rubriker, rubriknivåer och avsnittsindelningar är ibland mindre logiska eller tydliga. Jämför exempelvis s. 112–113, där en splashsida inför ett uppslags fordonsregler illustreras med en jättelik xenomorph som hänger samman med den lilla texten på s. 112.
Reglerna är jag däremot lika förvånansvärt imponerad av. Jag kände till stressystemet översiktligt, där man tar stress av att pressa slag, och stresstärningarna gör att man har större chans att lyckas men om de visar ettor så får man en panikreaktion. Men det integeras väl i helheten, tänket kring resurshantering och stealth mode (där man smyger omkring, innan man har nått närkontakt med fienden) känns välfungerande och jag blir sugen på att modda det för dungeon crawls, vilket det borde passa bättre för än systemet i Svärdet sång, till exempel, om man nu skulle vilja fokusera på YZE-dungeons. Jag gillar det här pressystemet mycket mer än Coriolis mörkerpoäng. Det skulle inte förvåna mig om det här är den bästa implementeringen av motorn sedan original-Mutant år noll.
Bilder och namn på vapen och fordon känns tråkigt generiska. I ett sf-action-rollspel vill jag bli sugen på att utrusta min rollperson och avlossa vapnen. Här är det mest anonyma bokstavs- och sifferkombinationer som vapennamn. Jag antar att det är för att jag inte har någon direkt relation till Aliensettingen?
Så långt har jag kommit hittills. Återkommer när jag börjat sätta mig in i världskapitlen mer.