[Minirollspelsbokcirkel] Alien RPG

[Dimfrost]

Det verkar aldrig finnas tillräckligt många som vill diskutera Alien-rollspelet för att det ska vinna en bokcirkelomröstning, men däremot tillräckligt många (dvs två) för att det ska gå att disktuera ändå. Alltså en separat tråd här. Jag vet att @krank siktade på att skriva en recensionstråd men jag vill ha något mindre ambitiöst (också). Det som följer är mina lite osorterade tankar i vanlig bokcirkelstil.

---

Jag har läst massor av Year Zero Engine-spel och spelat en hel del av dem. Jag är däremot inget direkt Alienfan, det finns flera filmer jag inte har sett och jag kan ingenting om universat utifrån serietidningar och annat. Jag köpte spelet på Black Friday-rean förra året men börjar läsa det först nu.

Först: det är en jättestor bok, jättetung, otymplig att läsa, även om den är fint inbunden och ligger uppe väl. Saknar bokmärkessnöre. Delvis handlar formatet om ett väldigt tjockt papper. Jag hade gärna sett något smidigare.

Det beror delvis på att layouten är luftig och har lett till ett enormt högt sidantal. Det är inte så att texten är svårläst för att den är stor, mycket hellre det här än Neotech Edge som för mig är på gränsen till oläslig. Det är heller inte direkt för mycket outnyttjad pappersyta; hellre det är motsatsen (jfr Mothership). Men det hela kunde varit mer komprimerat. Texten kunde också varit tightare, mindre pratig och upprepande.

Layouten är också förvånansvärt tråkig. Strukturen är ljusa textrutor mot mörk bakgrund, men färgen är grågrönbeige, och den stjärnhimmel som används som standardbakgrund på alla uppslag som saknar illustrationer är inte så spännande. Coriolis har ett liknande upplägg, med samma typ av textrutor som försöker efterlikna datordisplayer av något slag, men det görs bättre och snyggare där. Alien känns helt enkelt lite trist, inte inspirerande, när jag bläddrar. Det är sannolikt bara en fråga om smak, för det är inte direkt dåligt eller svårläst. Illustrationerna är lite skissartade concept art-aktiga bilder, men väldigt snygga. Dock inte så talrika. Många uppslag är lika varandra. Och rubriker, rubriknivåer och avsnittsindelningar är ibland mindre logiska eller tydliga. Jämför exempelvis s. 112–113, där en splashsida inför ett uppslags fordonsregler illustreras med en jättelik xenomorph som hänger samman med den lilla texten på s. 112.

Reglerna är jag däremot lika förvånansvärt imponerad av. Jag kände till stressystemet översiktligt, där man tar stress av att pressa slag, och stresstärningarna gör att man har större chans att lyckas men om de visar ettor så får man en panikreaktion. Men det integeras väl i helheten, tänket kring resurshantering och stealth mode (där man smyger omkring, innan man har nått närkontakt med fienden) känns välfungerande och jag blir sugen på att modda det för dungeon crawls, vilket det borde passa bättre för än systemet i Svärdet sång, till exempel, om man nu skulle vilja fokusera på YZE-dungeons. Jag gillar det här pressystemet mycket mer än Coriolis mörkerpoäng. Det skulle inte förvåna mig om det här är den bästa implementeringen av motorn sedan original-Mutant år noll.

Bilder och namn på vapen och fordon känns tråkigt generiska. I ett sf-action-rollspel vill jag bli sugen på att utrusta min rollperson och avlossa vapnen. Här är det mest anonyma bokstavs- och sifferkombinationer som vapennamn. Jag antar att det är för att jag inte har någon direkt relation till Aliensettingen?

Så långt har jag kommit hittills. Återkommer när jag börjat sätta mig in i världskapitlen mer.

 

[Khan]

 

[krank]

Jag kommer att försöka prestera en recension sen ja, men jag kan också ge lite korta intryck.

• Jag läser på en 11" surfplatta. Det ger ungefär lagom storlek. Den fysiska bokenär stor och klumpig och jag tycker det blir fult med den stora texten.
• Jag tycker inte att layouten är luftig. All luft fylls ju av bilder, mönster och grafiska element. Hade texten fått bo som svart text på helvita boksidor, då hade jag kanske kunnat tycka att den vore luftig.
• Fria Ligans scifi-layout med en massa små textrutor tilltalar mig verkligen inte. För mig blir läsningen hattig när jag ska hoppa mellan ramar. Det känns som att läsa tweets eller något; ingen kontinuerlig läsupplevelse. Känslan jag får är att den som layoutar egentligen inte gillar att läsa.
• Grunden i reglerna är helt OK. Men fy sören vad med plotter! Detaljistiska specialregler för precis allt. När jag insåg att de hade detaljerade regler för strid mellan rymdskepp så zoomade jag ut helt, och redan stridssystemet kändes för mig närmast ohanterligt. Här vet jag att jag är i minoritet dock; min känsla är att spelet satsar på att bli jättepoppis och världens mest populära rollspel (D&D) är ju också superdetaljistiskt och extremt plottrigt. Jag tror att D&D-målgruppen skulle upplevt spelet som "inkomplett" om det inte hade en massa regelbös.
• YZ-motorn är absolut inte för mig. För låga chanser att lyckas, och för mycket metaekonomier och skit. Men det är inte dåligt designat, och jag skulle absolut kunna modda det här till något jag stod ut med. Hugga bort 90% av extraböser, lyckas på 5+ och så bygga om pressa-reglerna så att de kunde funka 100% diegetiskt.
• Jag tycker om att spelet inte bara är en tidslinje över saker som hänt i filmerna och stats för typ Ripley och Vasquez. Istället är världsbeskrivningen mer som jag skulle skrivit den, så som jag jobbade med Universums Öde: Man läser förlagorna, och sen strukturerar och fyller i gapen och skapar en rollspelsbar setting. Många små fina äventyrsuppslag i beskrivningen av planeter och så.
• Kartan är rätt värdelös för mig. Inte bara för att min färgblindhet hindrar mig från att se skillnad på The Frontier och en av de andra områdena. Grafiken för stjärnorna och plottrigheten gör att jag har jättesvårt att orientera mig, och extra mycket gäller det i de små kartbitarna i världsbeskrivningen.

Jag håller på och läser om utomjordingar nu, återkommer kanske med mer tankar sen.

 

[Dimfrost]

För mig blir läsningen hattig när jag ska hoppa mellan ramar. Det känns som att läsa tweets eller något; ingen kontinuerlig läsupplevelse. Känslan jag får är att den som layoutar egentligen inte gillar att läsa.

Jag tycker dock att regeltext ofta lämpar sig väl för att presenteras just ickekontinuerligt. När man kollar upp regler letar man ju ofta efter något specifikt. Att inte gömma det i en massa löptext tycker jag är utmärkt pedagogiskt.

 

[krank]

Jag tycker dock att regeltext ofta lämpar sig väl för att presenteras just ickekontinuerligt. När man kollar upp regler letar man ju ofta efter något specifikt. Att inte gömma det i en massa löptext tycker jag är utmärkt pedagogiskt.

För all del, men regeltexten läste jag ju knappt. Det funkar ju likadant i världsbeskrivningarna, där olika delar av beskrivningen av samma grej ligger i olika rutor.

Jag tycker att rubriker innebär att det inte "göms i en massa löptext". Har man bara rubriker behövs inte en massa upphackade rutor.

 

[entomophobiac]

Kan summera min bild av spelet efter både läsning och spel. Mer negativt än jag brukar vara, men framförallt för att spelet krockade ganska stenhårt med vad vi hade hoppats på.

Saker jag inte gillade:

• Överdrivet luftig och otymplig bok som kunnat vara A5 utan att det gjort skillnad, känns det som.
• Gillar inte hur den är skriven. Det känns mer som fan service än som ett ärligt försök att göra ett bra spel i samma anda som Alien. Soldaterna är badass och citaten är överallt. "Take off and nuke it from orbit?" Du kommer läsa det minst två-tre gånger, direkt eller indirekt.
• Du är extremt begränsad i vilka rollpersoner du kan göra. Du kan göra rymdskeppsbesättning som i första filmen och du kan göra soldater som i andra filmen och korporationspampar som i filmerna. Känns som ramverk för one-shots mer än som ett 300+-sidors rollspel.
• Talangerna gör spelet ännu smalare och känns som de verkligen försöker kryssa av "beats" från filmerna (igen).
• Rymdstrid är riktigt dåligt. Liknande system som i Coriolis, som helt saknar relation till vad rollpersonerna gör i övrigt och kokar ned varje individ till en enda färdighet.
• Hela världskapitlet tyckte jag kändes meningslöst, med detaljer om saker som närmast helt saknar betydelse och som ofta trycker på saker som (åtminstone för mig) motsäger grundmaterialet. Exempelvis att Colonial Marines faktiskt är badasses, och inte (som i Colonial Marines Technical Manual) en tekniskt eftersatt "hoorah!"-ropande grupp dåligt finansierade Vietnamsoldater in space. Rollspelet väljer att tro på myten istället, vilket är supertråkigt tycker jag.

Saker min grupp inte gillade:

• Systemet för resurser skapar extremt swingy situationer. Visst går det att förklara bort saker, men jag tycker inte om när saker krockar med rollpersonernas agens. Har tagit upp exemplet förut, men vi hade en rymddräkt där luften tog slut efter ett eller två slag. Otur, och går absolut att förklara narrativt, men det förstörde väldigt mycket i situationen och kändes som helt fel fokus för spänning - det som var spännande hade inte med dräkten att göra.
• Äventyret, Chariot of the Gods, känns som en checklista av fan service-saker återigen. Vi hade halvroligt med det, men trots äventyret snarare än på grund av det. Du kommer få allt du förväntar dig när det står Alien på omslaget. Vare sig mer eller mindre. Snygga och väldigt användarvänliga kartor väger inte upp för trött innehåll.

Saker jag gillade:

• Stress är nog min favorit bland MYZ olika pressa-varianter. Funkar riktigt bra i spel och passar hela konceptet som hand i handske.
• Agendor! Riktigt kul grej och funkade väldigt bra i spel för att skapa intressanta intriger. Känns dock som att vissa saker återigen är fan service. "OMG! han är en android!" eller "Näe, företagsmuppen förrådde oss." Alla blev sjukt förvånade... (Båda är med i Chariot of the Gods.)
• Hur de olika typerna av aliens fungerar, framförallt hur de slumpar sina handlingar, var en riktigt kul touch. Det ger dem variation och gör deras beteende mer cinematiskt och spännande än att bara vara mer "klassiska" handlingar.

Valde att inte skriva en mer utförlig recension när det begav sig för jag vill vara positiv i långformsrecensioner i den mån jag kan, och Alien gjorde mig inte positiv.

 

[krank]

Jag hade nog hellre sett samma illustrationer som är nu, men en layout som var lite mer såhär:


(Aliens Adventure Game)

Men å andra sidan vet jag att jag är i minoritet, och att jag alltid vill ha minimalistisk och funktionell layout…

 

[Khan]

• Stress är nog min favorit bland MYZ olika pressa-varianter. Funkar riktigt bra i spel och passar hela konceptet som hand i handske.

Utveckla gärna! Hur funkar det Stress, och hur skiljer det sig från andra varianter av pressning?

 

[wilper]

Det är heller inte direkt för mycket outnyttjad pappersyta; hellre det är motsatsen (jfr Mothership). Men det hela kunde varit mer komprimerat. Texten kunde också varit tightare, mindre pratig och upprepande.

Inte läst det specifika spelet. Men från när jag var student kunde jag skönja samma tendens i läromedel för den amerikanska marknaden.

Att skriva långt och ha många sidor är ett mått på värde, så folk som köper spelet/kursboken får en känsla av värde för pengarna.

Tryckkostnad och andra saker avtar raskt med varje extra sida. Så att göra tjocka spel som ger "värde" är en väldigt rimlig väg att gå när spelen inte bara är spel utan också produkter.

 

[entomophobiac]

Utveckla gärna! Hur funkar det Stress, och hur skiljer det sig från andra varianter av pressning?

Fritt från minnet så kan du pressa slaget och få +1 på det i form av en Stress die. Dessa ackumuleras över tid, och om en enda av dem visar en etta så spårar du ur på ett sätt som avgörs av din karaktär. Mer stress betyder alltså bättre chans att lyckas, men också en växande risk att spåra ur. Push your luck. Att sänka Stress kräver sedan vila eller droger, och medförde bland annat att en cache med droger blev lite av en skatt att hitta för spelgruppen jag spelade med. Funkar väldigt bra i spel.

Gillar iofs varianten i Ur varselklotet, där du tar olika tillstånd för omslag, och även Mutant År Noll, där du bränner resurser. Men som ren mekanik klickade Stress bara väldigt bra och är en mekanik vars konsekvenser är hyfsat intuitiva. Spelade jag en ny Coriolis-kampanj hade jag ersatt mörkerpoängen med Stress utan tvekan.

 

[Dimfrost]

Spelade jag en ny Coriolis-kampanj hade jag ersatt mörkerpoängen med Stress utan tvekan.

Jag håller ju med om din värdering av Stress resp. Mörkerpoäng som mekanismer, men tror du verkligen att Stress fungerar i Coriolis? För mig känns det som om det behövs tidspress för att Stress ska vara meningsfullt, för annars kan man bara vänta ut att man lugnar ner sig, och jag vet inte om det alltid är så i Coriolis. I och för sig, i många situationer i de färdigskrivna äventyr jag har läst kanske det ändå är det.

Nu fick jag en annan idé. Man kanske skulle kunna köra samma regler i Coriolis, men låta stressen försvinna långsammare, och i stället orsaka något slags religiöst sammanbrott? Typ att man bygger upp ett Ikon-relaterat kraftfält som gör en bättre men hotar att brista om man överbelastar det utan att hantera det tillräckligt med böner och annat i lugnare perioder? Med reservation för att jag faktiskt inte spelat det spelet, bara läst ett gäng grejer.

 

[entomophobiac]

För mig känns det som om det behövs tidspress för att Stress ska vara meningsfullt, för annars kan man bara vänta ut att man lugnar ner sig, och jag vet inte om det alltid är så i Coriolis. I och för sig, i många situationer i de färdigskrivna äventyr jag har läst kanske det ändå är det.

Minns inte vad den heter, men i Coriolis finns det ju en mätare som typ är Stress. Vi körde att den gick ned varje gång du pressade/bad böner som en husregel efter ett tag, för att det skulle finnas en kostnad och inte bara begrava spelledaren under en hög mörkerpoäng. Stressen blir ju relevant en scen i taget typ, så tidspressen kommer ju finnas under tiden saker händer. Att det sedan går att få bort den lite snabbare genom vila eller droger tycker jag passar i båda spelen, men antagligen väldigt beroende av vad som händer, hur mycket vila som krävs, etc.

 

[Bifur]

Jag kan också vara med att tycka om Alien:

Jag kan börja med att vara tydlig med att jag redan när jag köpte spelet var ointresserad av att kampanjspela i det, jag tycker inte settingen i sig är tillräckligt intressant och jag har av den anledningen bara skummat bokens avslutande sex kapitel om system m.m. (utom det om xenomorpher). Av samma skäl struntar jag i verktyg för att generera system o.s.v. Jag har gillar film 1-3, det är bra rymdskräck, men har i övrigt inga vidare fasta uppfattningar om hur saker är i miljön. Denna ingång betyder dock att jag egentligen inte ser bortom att spelet ska funka för att köra korta grejer och detta är skrivet med den utgångspunkten.

Formgivning
För mig funkar ändå layouten. Den gör texten snabbläst och lätt navigerad - trots alla rutor (eller kanske tack vare, jag är osäker). Det ska dock understrykas att nu pratar jag om den pdf:en. Jag är väldigt nöjd med att bara ha köpt den. Den fysiska boken är alldeles för stor för min smak och där blir den luftiga stilen mer av en belastning i och med att det ökar antalet sidor jag behöver bära runt på. Hade starter set kommit först hade jag antagligen bara köpt det.
(För övrigt tycker jag det är en trend med Fria Ligans böcker jag inte är så förtjust i - Alien, Väsen, Hinderburg har alla mycket luft och är trycka på tjockt papper, det kräver mycket extra utrymme för att släpa runt.)

Regler
Jag håller med flera ovanstående om att det är den bästa versionen av pressa-mekaniken i motorn sedan Mutant År Noll, där det tydligaste utropstecknet förutom stress/panik är hur xeno-attacker funkar. I övrigt framstå strid, prylar, RP-skapande som habilt - bra grundnivå men inget som sticker ut jämfört med andra År Noll-spel. Att resurstärningar ibland gick åt snabbt tyckte jag aldrig var något som störde - antingen var det bara ett logiskt uttömmande av resursen eller så gav det roliga effekter. Men jag kan i och för sig se att det kan ge vissa problem över längre tid.

Det i reglerna jag tyckte var svårast att implementera i spel var faktiskt tidsenheterna. Jag tyckte inte de funkade och fick effekt på spelet förrän man räknade dem rätt petigt - vilket krävde ett schema där jag bockade av dem och vad RP gjorde under dem. Det var lite ovant att behöva göra, samtidigt använder spelet hela tiden turn och shifts för att mäta saker så om man höftar tappar man lätt känslan av tidspress som det ska förmedla. Det är kanske inte är en svaghet men i varje fall något som är lätt att missa att tillämpa.

Rymdstrid har jag inte läst så jag har ingen åsikt.

Äventyren
Än så länge har jag läst och spelat Chariot of the Gods och läst Destroyer of Worlds. Överlag tycker jag de är välskrivna, har vettig intrig och bra RP/SLP. Vissa val må vara stereotypa i relation till innehållet i filmerna men om man som jag bara spelar dem en eller två gånger och sedan inte Alien alls i övrigt gör det mig inget. Hela konceptet med cinematic mode tilltalar mig som en tydlig omväxling mot "normalt" kampanjspel med egengjorda RP. Som ett mycket välgjort konventsscenario men som jag kan i lugn och ro kan spela ut på 3-4 pass istället för att riva av på 5 timmar. Möjligen kan jag se en viss underförstådd tendens i dem till att SL förväntas rälsa vissa delar av handlingen - men det är subtilt och inte avgörande för framställningen. Jag upplevde åtminstone inga svårigheter att bara bortse från det i Chariot of the Gods och låta saker och ting utvecklas i den riktning spelarna valde. Men kanske att detta skulle kunna bli ett större problem i Destroyer, jag vet inte.

Summering
Jag gillar Alien men för det specifika syftet att spela dess cinematic adventures. Det närmaste jag kan jämföra det med i upplevelse (inte i innehåll eller känsla så klart) var mitt köp Upsala-sviten, som nog kostade ungefär lika mycket pengar och spelats ungefär lika mycket i tid. För min del hade gärna Ligan fått ge ut en komprimerad regelreferens bara för att ta sig an äventyren - typ kap 3-6, kap 11, ett settingkapitel och ett SL-kapitel. Hade räckt fint för mig.

 

[JohanL]

View attachment 7257

Splittringen var bra och nödvändig!

 

[krank]

Det i reglerna jag tyckte var svårast att implementera i spel var faktiskt tidsenheterna. Jag tyckte inte de funkade och fick effekt på spelet förrän man räknade dem rätt petigt - vilket krävde ett schema där jag bockade av dem och vad RP gjorde under dem. Det var lite ovant att behöva göra, samtidigt använder spelet hela tiden turn och shifts för att mäta saker så om man höftar tappar man lätt känslan av tidspress som det ska förmedla. Det är kanske inte är en svaghet men i varje fall något som är lätt att missa att tillämpa.

"You can not have a meaningful campaign if strict time records are not kept" – some dude, probably

(Inte en grej jag håller med om, jag hatar den sortens bokföring, men det är tydligen en grej en del rollspelare håller på med och tycker är viktigt… =))

 

[Bifur]

"You can not have a meaningful campaign if strict time records are not kept" – some dude, probably

(Inte en grej jag håller med om, jag hatar den sortens bokföring, men det är tydligen en grej en del rollspelare håller på med och tycker är viktigt… =))

Tja, det är som sagt inget jag brukar ägna mig åt i annat specifika fall (vad hann RPna göra innan X hände, vilken tid kom RPna fram vid resans slut sådana grejer). Men när det gäller Chariot tycker jag äventyret funkade bättre och blev roligare när jag räknade tid noggrant (dvs andra gången jag spelade det).

 

[Dimfrost]

Ja, just när man smyger omkring i korridorer och aktar sig för monster och resurserna riskerar att ta slut (oavsett om de är mat, vatten, facklor, batterier, ammunition, pilar eller syre) så tycker jag faktiskt att det är ytterst väl motiverat.

 

[entomophobiac]

För min del hade gärna Ligan fått ge ut en komprimerad regelreferens bara för att ta sig an äventyren - typ kap 3-6, kap 11, ett settingkapitel och ett SL-kapitel. Hade räckt fint för mig.

Håller med, förutom att jag helst sett att de struntat i settingmaterialet i så fall. Bilderna räcker gott och väl, eftersom Alien i mångt och mycket är en estetik. Men för mer lightweight och snarlikt spelande finns ju alltid Mothership.

 

[entomophobiac]

Ja, just när man smyger omkring i korridorer och aktar sig för monster och resurserna riskerar att ta slut (oavsett om de är mat, vatten, facklor, batterier, ammunition, pilar eller syre) så tycker jag faktiskt att det är ytterst väl motiverat.

När jag läste spelet kände jag så. När jag spelade spelet tyckte jag resurserna funkade sämre, men faktiskt att tidsbegränsningarna funkade rätt bra. Dock är ju tidsenheterna rättså anpassade efter "sjövakter", motsvarande, och skulle nog kännas lite märkligare om du gjorde något annat än lekte rymdångarpersonal som undersöker nödanrop...

 

[Dimfrost]

Ja, jag har ju inte testat spelet (eller läst mer än halva!). Det är bara mitt intryck. Men just nu skulle jag göra en mashup av Alien och Forbidden Lands om jag skulle vilja spela det senare, för det förra känns betydligt mer dungeonanpassat.