DarkMystic
Swordsman
Länge har jag hört/läst om misslor och hur tuffa eller gulliga dem är. Mer en gång har jag sett vapenmästarmisslor, magikermisslor och till omed halvdemonmisslor... Misslor vad jag har förstått är gulliga, snälla, alltid positiva, naiva, fredliga, pacifistiska och generösa mot allt och alla. Hur funkar det i en värld som Mundana även med Kraggernas hjälp borde misslor blivit uppätna, ihjäljagade, brända, daakkorsfasta och allt annat hemskt. Misslor e klena varelser och med sin pacifism borde knappt kunna försvara sig mot en galen räv. Hur klarar dem sig? Det finns ju annat än vilda djur borde döda misslor och de kallas människor...
Asharien är fylld med giriga människor som kanske men bara kanske skulle vilja bränna Daggbacken misslornas enda egna stad.
Men hur lätta är misslor att spela? Alver är ganska svåra att spela när han/hon är 400 år gammel. Dvärgar är svåra att spela för sin envishet. Tiraker är svåra med sin brutalitet men det går att spela dem och folk använder sin fantasi. Men misslor är alltid glada typ. Hur spelar man en sån varelse? Själv skulle jag säga att misslan är svårast att spela.
Här frågar AEGIS PRIME om misslors tycke om långlingarna och det fick mej undra hur någon kan bli kär i ett barn. Misslor är ju barn och att bli kär i dem är ju typ av pedofilism.
Allt detta har skapat en förvirring och ett slags hat. Därefter har jag skapat ett äventyr som kommer sluta med Daggbackens därefter misslornas undergång.
Allt kommer börja med ett rykte om att Fala har bränts och spelarna som kommer spela tjänare åt Jarlarna skickas för att undersöka. De hittar en bränd stad men ingen av invånarnas kroppar syns till. Efter några dagars undersökande kommer de träffat folk som sett en arme som bara krossat stadens försvar och tagit kropparna och fortsatt ut norrut.
Spelarna kommer tvingas skynda sig norrut mot Jarla där de kommer får i uppdrag att varna Daggbacken. Och sedan kommer spelarna att tvingas försvara byn mot en "oslagbar arme".
Jag kommer återkomma med mer. Men lite tycke och tankar om Misslor och min ide om deras undergång kommer läsas gärna.(även negativa tankar).
/DarkMystic startar steg 1
Asharien är fylld med giriga människor som kanske men bara kanske skulle vilja bränna Daggbacken misslornas enda egna stad.
Men hur lätta är misslor att spela? Alver är ganska svåra att spela när han/hon är 400 år gammel. Dvärgar är svåra att spela för sin envishet. Tiraker är svåra med sin brutalitet men det går att spela dem och folk använder sin fantasi. Men misslor är alltid glada typ. Hur spelar man en sån varelse? Själv skulle jag säga att misslan är svårast att spela.
Här frågar AEGIS PRIME om misslors tycke om långlingarna och det fick mej undra hur någon kan bli kär i ett barn. Misslor är ju barn och att bli kär i dem är ju typ av pedofilism.
Allt detta har skapat en förvirring och ett slags hat. Därefter har jag skapat ett äventyr som kommer sluta med Daggbackens därefter misslornas undergång.
Allt kommer börja med ett rykte om att Fala har bränts och spelarna som kommer spela tjänare åt Jarlarna skickas för att undersöka. De hittar en bränd stad men ingen av invånarnas kroppar syns till. Efter några dagars undersökande kommer de träffat folk som sett en arme som bara krossat stadens försvar och tagit kropparna och fortsatt ut norrut.
Spelarna kommer tvingas skynda sig norrut mot Jarla där de kommer får i uppdrag att varna Daggbacken. Och sedan kommer spelarna att tvingas försvara byn mot en "oslagbar arme".
Jag kommer återkomma med mer. Men lite tycke och tankar om Misslor och min ide om deras undergång kommer läsas gärna.(även negativa tankar).
/DarkMystic startar steg 1