Hrm..
Första besök till dåvarande flickvän, helt klart.
En längre tids nätbekantskap, nätporrande & extremt dyra telefonräkningar så hade man nåt som liknade ett distansförhållande. (jag var ung, och entusiastisk en gång i tiden.. (det gick över...))
Efter lång längtan hade man som sagt begett sig till usa, mitt i texas, specifikt san antonio..
Med instruktionen att ta buss lång sträcka & varningen att "kliver du av på fel station & är vit, så kan du råka illa ut.." så kommer man fram i alla fall & träffar personen man i sin ungdom har en massa (romantiskt) förutfattade meningar om..
Så långt allt väl..
Två dagar av gemenskap & "fooling around" senare så skulle hon visa sin skola..
Resan dit var anmärkningsvärd då jag var tvungen att gömma mig i bilen lite, texikanerna i plutskjul hade en tendens att inte alls behandla vita väl om de skulle komma in i deras "neighburhood"..
Bilresa senare, fick man se universitetet, träffa lite nördkompisar & annat, ganska gemytligt generellt.
Men...
På väg ut (fortfrande på rosa moln) märker man hur 3 texikaner möter upp oss, rätt målmedvetet..
Killen som kommer fram först, hälsar & säger nåt på arg spanska, varpå "flickvännen" ser gravt orolig ut..
Han skakar senare hand & klämmer i relativt hårt; Jag svarar naturligtvis i ond ton & klämmer till sisådär manligt markerande.
Därefter tar hon mig lite avsides & ger mig en sån där förklaring som raserar världar, universum & speciellt mig.. -som slutar med "im so sorry i didnt tell you, but im married. Ill meet you in the hotel tomorrow, 'kay?".
Jag blir lämnad kvar med 2 arga texikaner som ser till att jag inte pratar mer med henne när hon går iväg med sin MAN.