Nekromanti Mitt livs bottenpunkt

[Krille]

Hur gammal var du när du fick beskedet om cancer?

Det var tre månader innan jag fyllde 26. Läkaren sade att just den här formen av cancer mest drabbar unga män mellan 20 och 25, varvid jag skojade till det och sade "ja, det var ju i sista minuten - om tre månader hade jag ju missat chansen." Han skrattade gott åt det, och det gjorde väl jag också, men jag vet inte om det berodde på rädslan för cancer eller drogerna efter operationen, men inombords var jag livrädd.

 

[Sanjuro]

men inombords var jag livrädd.

Naturligtvis. Vilken ångest jag får när jag läser om det du gått igenom, alltså. Det är så fruktansvärt att någon sorts skyddsbarriär slår till i hjärnan på mig och jag intalar mig att du egentligen inte är en riktig person, utan bara något slags internetväsen, och att sådant inte kan drabba riktiga människor.

25 år alltså. Fantastiskt. Nu har jag, hypokondriker som jag är, fått en ny sak att oroa mig för. Jag har precis lyckats övertyga mig själv om att jag faktiskt inte har fågelinfluensan (för, jag vet inte, fjärde-femte gången?) och nu är det alltså cancer som står härnäst på dagordningen. Outstanding. Jag förutspår mig själv sysselsatt många långa timmar framöver med att klämma och knåda min pung.

 

[Foggmock]

Jag förutspår mig själv sysselsatt många långa timmar framöver med att klämma och knåda min pung.

Jag vill inte håna din hypokondri (eller Krilles cancer), men ... är inte det där fullt normalt för grabbar?

 

[Sanjuro]

By all means, håna den! Hypokondri är helt och hållet patetiskt. Jag hånar den själv, när jag inte är upptagen av att kolla puls och temp och överväga att skriva testamente efter att ha konstaterat halsont.

Vad gäller pungknådandet så är det abnormalt beteende i alla fall för mig personligen - vad du gör i hemmets lugna vrå har jag förstås ingen insyn i...

 

[ripperdoc]

Att suga på hockeyspel

Mitt livs bottenpunkt... hum. Det måste vara när jag 1998 storgrät över ett dataspel. Expert på NHL96 som jag var hade jag tagit mig an NHL1998, på samma svårighetsgrad. Jag fick spö och storspö och återigen spö av den fuskande AI:n. Ingenting gick min väg, deras mål var ungefär lika öppet som Vita huset och jag min självkänsla kraschade totalt.

Jag spenderade hela kvällen/natten med att ljudligt grina i sängen över hur patetiskt dålig jag var på hockeyspel. Ju senare kvällen led, desto mer grinade jag över hur patetiskt det är att grina över ett dataspel, och den onda cirkeln var sluten.

Men, jag kom över det. Det har bara gått uppför sedan dess Jag ser ju att andra haft det värre, så det finns inget att gnälla över.

 

[Nightowl]

Du var hur gammal? [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Eksem]

"När ska alla mobbare fatta att det är nördarna som vinner i det långa loppet liksom?"

Ledsamt nog pekar ganska mycket på att mobbare har det rätt bra hela livet, de fortsätter trycka ned folk och ta sig fram på andras bekostnad utan att lida psykiskt av det. Klart man sett några av ungdomsårens antagonister (i mitt fall andras antagonister, men jag vet ju vilka de var) glida utför medan deras offer ryckt upp sig ordentligt. Men jag har förstås sett en hel del exempel på motsatsen också.

 

[ripperdoc]

Re: Du var hur gammal? [NT]

Det var ju det jag lite diskret försökte undvika att besvara Jag antar att jag var 14-15 år då. Vilket gör det ÄNNU värre. Men jag är mycket mer harmonisk nu

 

[Xhakhal]

Lyssna på Nightowl.

Fittor är ju fan asjobbiga.

Menar ju det. Dyra är de också.

 

[Xhakhal]

Hirr. Hypokondri tackar jag min lyckliga stjärna att jag sluppit, mitt enda anfall av det var att gå och ta ett EKG under en period då jag fick hjärtklappning så fort jag försökte slappna av (typ sova...) och doktorn lugnade mig med att jag nog inte hade hjärtfel.

Men det hade inte förvånat mig om jag fått det också, med tanke på alla dumma neuroser jag lagt mig till med.

 

[ripperdoc]

Fast det är en korrekt uppfattning att många talar om att ta livet av sig trots att de inte har för avsikt att göra det. Men då syftar jag mest på sådana som alltid vill göra saker så dramatiska som möjligt och gärna svänger sig med saker som "annars tar jag livet av mig!".


/RD - Inte helt seriös(t).

 

[Saxifrage]

En sång för Organ...

Den där fullständigt vansinniga historien kommer mig att tänka på en låt jag snappade upp för ett tag sedan:

Oh, fy fan (info, text och mp3-länk)

/Sax, bonnkomik

 

[Nightowl]

Ledsamt nog pekar ganska mycket på att mobbare har det rätt bra hela livet, de fortsätter trycka ned folk och ta sig fram på andras bekostnad utan att lida psykiskt av det.

Mobbing är en alldeles utmärkt strategi för att klara sig i arbets- såväl som det svenska föreningslivet, och de flesta mobbare är socialt välanpassade och kompetenta människor, oftast mer än de de mobbar (eftersom mobbare är fega/förnuftiga nog att sikta in sig på de offer som har minst motståndskraft mot deras strategier).

Erik

 

[Vitulv]

Grattis

Du vann just internet.

- Vulf

 

[Pendragon]

Jag har blivit vräkt från min lägenhet och varit tekniskt sett hemlös. Det sög.

Jag har också varit sjukskriven i drygt för en deppression jag sökte hjälp för ett tiotal år försent och ett par år efter den förstört mitt liv (med god hjälp av mig).

Det är dock jävligt skönt på ett sätt att mitt livs bottenpunkt var så jävla låg, eftersom den ligger bakom mig nu. Jag kan alltid trösta mig med tanken på att det har varit värre. Det och antideppressiva gladpiller.

/Joel - föredrar att se lättsamt på det

 

[krank]

För att fortsätta olyckssagan:

Nu är min telefon avstängd också. Detta efter att de den 8:e, när alla pengar var slut, skickade ett inkassokrav (där det i övrigt inte stod ett dugg om avstängning) som skulle betalas den 16:e. Jag hade inte mer pengar den 16:e än vad jag hade den 8:e, kan jag säga. Min förmögenhet uppgår i 384:50, som jag har på banken, och en dryg hundring i plånboken (som jag fått av min chef på praktiken för *ehrm* reseomkostnader). Inkassokravet är på 555:-. 384 + 150 är inte lika med 555.

Ja, vad fan gör man? Man suckar. Här gick man i godan ro och såg hur allt långsamt började ordna sig, och vad händer - jo, såklart, nästa jävla avloppsbrunn visar sig vara öppen. Mitt liv är någon annans metafysiska slapstick.

 

[Wyldstorm]

Hrm..
Första besök till dåvarande flickvän, helt klart.
En längre tids nätbekantskap, nätporrande & extremt dyra telefonräkningar så hade man nåt som liknade ett distansförhållande. (jag var ung, och entusiastisk en gång i tiden.. (det gick över...))
Efter lång längtan hade man som sagt begett sig till usa, mitt i texas, specifikt san antonio..
Med instruktionen att ta buss lång sträcka & varningen att "kliver du av på fel station & är vit, så kan du råka illa ut.." så kommer man fram i alla fall & träffar personen man i sin ungdom har en massa (romantiskt) förutfattade meningar om..
Så långt allt väl..

Två dagar av gemenskap & "fooling around" senare så skulle hon visa sin skola..
Resan dit var anmärkningsvärd då jag var tvungen att gömma mig i bilen lite, texikanerna i plutskjul hade en tendens att inte alls behandla vita väl om de skulle komma in i deras "neighburhood"..
Bilresa senare, fick man se universitetet, träffa lite nördkompisar & annat, ganska gemytligt generellt.
Men...
På väg ut (fortfrande på rosa moln) märker man hur 3 texikaner möter upp oss, rätt målmedvetet..
Killen som kommer fram först, hälsar & säger nåt på arg spanska, varpå "flickvännen" ser gravt orolig ut..
Han skakar senare hand & klämmer i relativt hårt; Jag svarar naturligtvis i ond ton & klämmer till sisådär manligt markerande.
Därefter tar hon mig lite avsides & ger mig en sån där förklaring som raserar världar, universum & speciellt mig.. -som slutar med "im so sorry i didnt tell you, but im married. Ill meet you in the hotel tomorrow, 'kay?".
Jag blir lämnad kvar med 2 arga texikaner som ser till att jag inte pratar mer med henne när hon går iväg med sin MAN.

 

[Troberg]

Därefter tar hon mig lite avsides & ger mig en sån där förklaring som raserar världar, universum & speciellt mig.. -som slutar med "im so sorry i didnt tell you, but im married. Ill meet you in the hotel tomorrow, 'kay?".

Låt mig gissa, hon mötte inte dig på hotellet?

 

[Lindenius]

Ouch! [nt]

nt = NobbaT

//erik. fjeps

 

[Wyldstorm]

Låt mig gissa, hon mötte inte dig på hotellet?

Jo faktiskt..
Tydligen så hade dom gift sig på äkta söder-vis efter att ha jökat oplanerat, men det tyckte hon inte var så giltigt då det inte var en ceremoni...

Amerikanska södern & religion, mitt råd är "stay clear of it".
Skenhelighet är en konstform där.