Blorb beskriver sig själv som en ”playstyle” och gör inga anspråk på att vilja bli påprackad på nån som inte vill det. Namnen på de olika delarna av
RISS signalerar väl att hela bygget bör tas med en nypa salt, tänker jag. När jag läste det första gången var det en ögonöppnare, inte för att det konverterade mig till blorb-fanatiker, utan för det hjälpte mig att sätta form på en del luddiga rollspelstankar som flöt runt som en amorf blobb i mitt huvud. Utan att ta ställning om det är bra eller dåligt förstod jag helt enkelt lite bättre vad rollspel
kan vara, eller åtminstone någon annans perspektiv på det, och det är väl inte så dumt.