Ett manifest:
Följande förändringar måste ett rollspel göra för att få bli kallat en mogen berättarkonst: (enligt mig, förstås)
Inget mer rollspel för blott rollspelandets skull!
Dagens äventyr arbetar efter nästan samma principer som de allra första speltesterna på DnD-stridssystemet: Man går omkring lite, möter ett monster, försöker slå ner monstret, belönas med xp, erfarenhet och kanske lite utrustning. Sedan fortsätter man att gå en bit. Återigen möter man ett monster. Denna gång är det en något svårare motståndare, men om man vinner så får man återigen ett gäng med belöningar. Därefter så går man ytterligare en bit...
Och så vidare... Det här har spelat ut sin roll och nu för tiden skiter vi i monster av varierande svårighetsgrad. Vi har nämligen redan hackat oss upp mot drakarna (eller vad vi nu har i toppen) genom hela skalan av goblins, owlbears och beholders. Det är inte roligt längre. Det där är bara rollspel för rollspelandets skull och det har ingen plats i framtidens mogna rollspel.
Inget mer idisslande av färdigtuggad genreunderhållning!
Rollspel är ett kraftfullt medie och förtjänar bättre än att enbart kunna hantera en och samma historia sett genom tusen olika genrer av varierande fantasifullhet. Om det handlar om historiskt korrekt medeltid eller fantasifull zombiewestern spelar ju i längden ingen roll.
Framtidens mogna rollspel kommer kunna ta mediet på allvar och berätta viktiga och angelägna historier om trovärdiga människor. Man kommer fortfarande kunna använda fantasifulla miljöer som fond åt äventyren, men det kommer inte bara vara fråga om meningslös sensationalism, utan bakom varje fantasifullhet kommer det att finnas symbolism, dolda budskap och finstilta samhällskommentarer. Tänk på "Gullivers resor" (eller vad boken heter) -framtidens viktigaste rollspelsutvecklare kommer utgöras av filosofer och journalister snarare än dagens blandning av akademiker och genrefanatiker.
Vi har redan fattat att en cyborg, en zombie och en golem fungerar på ungefär ett och samma sätt, fast sett ur tre olika genresynvinklar. Det räcker inte för att underhålla oss längre. Den sortens substanslösa detaljförändringar har ingen plats i framtidens mogna rollspel.
Ingen mer nostalgisk stagnation!
Vi behöver nytt blod. Vi behöver rebeller. Vi behöver galningar som återuppfinner rollspelsmediet och de måste vara fullständigt hänsynslösa mot allt som heter "tradition" och "så ska det vara".
Bort med alla gamla rollspel! Alla gamla befintliga rollspel har varit värdelösa! Nu behövs det nytänkande! Rollspelshobbyn behöver motsättningar. Det behövs en svulstig symfonirockscen som kan ta över från den okomplicerade sextiotalspoppen och därefter en punkscen som kan ta tillbaka musiken från symfonirockarna. Vi behöver den här typen av kulturella motpoler, den här typen av bredd och den här typen av bråk i rollspelsvärlden. Ni kanske säger "jamen friformare och tabellkobolder hatar ju varandra!" men jag pratar om större och viktigare motsättningar än så! Det ska inte bara finnas motsättningar mellan oss spelare, rollspelskonstruktörerna måste vara oense också. Utgivarna med.Vi måste ha uppstickare i rollspelsbranschen som räcker finger åt alla andra. Det kanske låter tokigt, men alla medier behöver egensinniga galningar som Strindberg, Kubrick, Picasso och Johnny Rotten.
Vi behöver nytänkare som inte stryker rollspelarna medhårs. Nostalgi och konservatism har ingen plats i framtidens mogna rollspel.
Inget mer trams!
Rollspel behöver genomgå samma utveckling som serier har gjort. Dels måste det till lite flummiga Robert Crumb-rollspel som sätter sig på tvären mot allt vad traditionellt rollspel heter och som kan göra rollspel "farligt" igen.
Sedan behöver vi en Alan Moore och en Frank Miller som kan göra "övergångsrollspel". Det ska vara titlar som både har charmen hos traditionella barnrollspel, men som också vidareutvecklar genren och sätter den i ett nytt, vuxnare sammanhang. Satir, samhällskritik, experimentlusta... Det kommer krävas mycket av dessa rollspel!
Efter det ska vi dundra på med renodlade, lågmälda vuxenrollspel som appelerar till andra än de redan rollspelsfrälsta. Ungefär som serievärldens självbiografiker: Hernandez, Clowes, Tomine, Ahlgren osv... De kommer sätta rollspelen på kultursidorna och använda rollspelsmediet till något helt nytt och obeprövat. Folk ur alla samhällsklasser kommer dras till hobbyn och en rollspelsexplosion kommer vara i antågande.
Först och främst behövs det däremot ett superverk som förändrar hela mediet över en natt.
Vi behöver en "Maus" - en Art Spiegelman.
Vårt rollspel behöver kanske inte vinna pulitzerpris, men det ska med all tydlighet bevisa för alla att rollspelsmediet är kapabelt att behandla svåra ämnen med allvar och skarpsynthet utan att bli tråkigt eller mästrande. Verket ska visa att rollspelsmediet är utmärkt till att behandla även obekväma, aktuella och vuxna ämnen lika bra som barnsligt charmiga och lättillgängliga sådana.
Vem kommer skapa rollspelens motsvarighet till seriernas "Maus"? Vad kommer det att handla om?
Det vet vi inte idag, men det kommer helt klart inte handla om grottgångar och owlbears. Sån skit har ingen plats i framtidens mogna rollspel.
Jag föreslår:
Ett deckarskräckrollspel utan övernaturligheter. Ett thriller-rollspel. thrillern är en genre som tilltalar många och som är enkel att använda som bas för svidande satir och samhällskritik samt intressanta personporträtt. Om spelet utspelas i vår verklighet så blir inlärningsperioden dessutom föredömligt kort.
Reglerna ska vara strama och påminna mest om ett tärningslöst Storytellersystem. Det ska stå på rollformuläret vad du kan, helt enkelt. När man skapar sin rollperson så väljer man endast attribut från en stor lista, men egenskaperna ska sakna siffervärden helt. I vårt rollspel slår man inte tärningar utan berättandet står helt i fokus. fördelen med polisthrillern är att den största utmaningen i den genren är tankearbete och problemlösning, vilket innebär att spelarnas klurförmåga kommer vara det viktigaste. Det gör spelet lättförståeligt för nybörjare. Att få en mordgåta på halsen är en uppgift som alla kan sätta sig in i. Det har de ju sett på teve.
Rollspelet ska vara socialt och en viktig del av spelsessionerna ska gå åt till familjeliv och liknande. Det här kommer göra spelet intressantare än vanliga "tjuv-och-polis"-spel. Hur det ska gå till i spelmekanismer vet jag inte. Rollspelet får inte vara exklusivt för spelgrupper med supererfarna spelledare.
Man måste tänka till i själva konceptet så att inte rollspelet blir ett vanligt "göm er i källaren och spela"-rollspel. Istället borde man försöka vinkla rollspelet till att bli en sorts partyrollspel som man kan plocka fram och köra utan alltför stora förberedelser. Något som känns lika naturligt att ta fram som TP med andra ord. Det är målsättningen.
Slutligen behövs det många och bra mordgåtor. De ska inte köpas separat som våra vanliga äventyr (det är för nördigt) utan på något vis ska de kunna genereras fram av spelledarna själva på nolltid. Hur man lyckas med detta utan att äventyren blir förutsägbara och färglösa, det vet jag inte. Förmodligen mha ett system med olika kort som man kan kombinera och på så vis få en komplett mordgåta. Det kommer nog ändå krävas väldigt mycket arbete från spelledaren. Man skulle kunna ha färdiga äventyr, men då måste dessa vara konstruerade så att spelledaren inte ska behöva plugga in äventyren i förväg utan kan spelleda dem på flygande fot.
Det viktigaste blir dock samhällskritiken och de vardagliga partierna. Ett vanligt parti måste hålla i jämförelse med våra populäraste deckarförfattares verk i fråga om djup och budskap. Det är väl ett plus om spelet blir spännande också.
---
Något sån't.
Det var mina tankar om moderna, mogna rollspel.
/Rising