Rising
Vila i frid
För dumma fårdammar
"Jag har inte lagt märke till den första delen av tendensen som du har lagt märke till (mognad = realism)."
Well, liite märks det ju.
Pale Imp: "Med ett moget rollspel menar jag något som på ett bra sätt behåller en viss mängd realism"
Herr Nils: "De jag kräver av ett ”moget rollspel” är att jag inte förolämpas i texten genom att konstruktörerna har gjort dålig efterforskning, kitschig okunnighet..."
Och man ser antydningar till realismsträvan i andras meddelanden också.
Det är iaf ingen som önskat sig mer och vildare eskapism till fantasifullare världar med konstigare regler.
"jag har inte lagt märkte till någon "tendens", i alla fall inte om man ska titta på tråden i sin helhet."
Well, jag tycker det tydligaste är "rollspel blir vad man gör det till, alltså kan man spela DnD moget om man bara agerar disciplinerat runt spelbordet" osv. Jag är iaf rätt ensam (som vanligt) med att vilja förnya hela rollspelskonceptet.
Där har jag till och med mött på motstånd (apati var väntat, men motstånd mot förnyelse?). De vanligaste argumenten var "ångest och drama suger", "man spelar inte rollspel för någon annan skull än att ha roligt" och "rollspel = äventyr".
Men okej, "Culture Gaming"-konceptet är nog alla överrens om att det är utpräglat moget. Jag håller med. Jag ser på Gondica och Västmark som på DKR och Watchmen. De fungerar både till spännande äventyr som till lite vuxnare handlingar med utrymme för eftertanke och analyser. Kanske allra helst i ett och samma äventyr. Precis så som barnboken "liten är fin" både är en spännande historia om en drake som får nya huvuden och hotar skogens djur, samtidigt som det ju egentligen är en historia om miljöförstöring.
Överlag tycker jag nästan att de flesta barnboksförfattare är mycket bra på att berätta vuxna historier. Det är väl därför barnboksförfattare ofta fortsätter vara populära även när barnen blivit stora medan de flesta ungdomsförfattare inte klarar sig lika bra i längden. Det finns förstås gott om undantag till den regeln.
/Siring
"Jag har inte lagt märke till den första delen av tendensen som du har lagt märke till (mognad = realism)."
Well, liite märks det ju.
Pale Imp: "Med ett moget rollspel menar jag något som på ett bra sätt behåller en viss mängd realism"
Herr Nils: "De jag kräver av ett ”moget rollspel” är att jag inte förolämpas i texten genom att konstruktörerna har gjort dålig efterforskning, kitschig okunnighet..."
Och man ser antydningar till realismsträvan i andras meddelanden också.
Det är iaf ingen som önskat sig mer och vildare eskapism till fantasifullare världar med konstigare regler.
"jag har inte lagt märkte till någon "tendens", i alla fall inte om man ska titta på tråden i sin helhet."
Well, jag tycker det tydligaste är "rollspel blir vad man gör det till, alltså kan man spela DnD moget om man bara agerar disciplinerat runt spelbordet" osv. Jag är iaf rätt ensam (som vanligt) med att vilja förnya hela rollspelskonceptet.
Där har jag till och med mött på motstånd (apati var väntat, men motstånd mot förnyelse?). De vanligaste argumenten var "ångest och drama suger", "man spelar inte rollspel för någon annan skull än att ha roligt" och "rollspel = äventyr".
Men okej, "Culture Gaming"-konceptet är nog alla överrens om att det är utpräglat moget. Jag håller med. Jag ser på Gondica och Västmark som på DKR och Watchmen. De fungerar både till spännande äventyr som till lite vuxnare handlingar med utrymme för eftertanke och analyser. Kanske allra helst i ett och samma äventyr. Precis så som barnboken "liten är fin" både är en spännande historia om en drake som får nya huvuden och hotar skogens djur, samtidigt som det ju egentligen är en historia om miljöförstöring.
Överlag tycker jag nästan att de flesta barnboksförfattare är mycket bra på att berätta vuxna historier. Det är väl därför barnboksförfattare ofta fortsätter vara populära även när barnen blivit stora medan de flesta ungdomsförfattare inte klarar sig lika bra i längden. Det finns förstås gott om undantag till den regeln.
/Siring