Baldyr
Hero
fler fördomar (OT)
"...jag tycker du ska kolla in "Rocky" och "Arne Anka"..."
Jag vill inte minnas att jag sett något annat än billig humor och billiga poänger i nämnda serier, men jag är som sagt inte insatt. Även om det kan tyckas vuxet med ämnen som inte direkt lämpliga för barn så skulle jag inte vilja kalla det speciellt "moget" (snarare tvärtom). Men roligt är det, och det känns mycket viktigare. (Om jag mot förmodan skulle köpa ett seriealbum så skulle jag antagligen förvänta mig ett visst underhållningsvärde för pengarna. Jag förväntar mig däremot inte att bli bättre människa genom fina budskap, konstupplevelser eller liknande. Speciellt inte i Arne Anka, kan tilläggas...)
Exempel på serier som jag gillar är förresten Ediká, Grimmy och Larson (om det nu räknas till det finkulturella serie-mediet - vad vet jag?). Men det är nog mest för humorn skull - eventuella "budskap" bryr jag mig inte speciellt mycket om. Det räcker med att albumen är roliga, tycker jag.
Asterix och Obelix är också en gammal favorit, även om det lär vara minst 15 år sedan jag läste ett senast. Sedan tror jag att jag skulle kunna uppskatta vissa av Alien- och Star Wars-serier, men dessa skulle jag i så fall sluka som lättsmält skräpkultur. (Jag råkar nämligen gilla båda koncepten väldigt mycket. H.R. Giger må sedan vara en "konstnär" men för mig är Alien ändå mest et häftigt skräck-SF-koncept.)
Jag försökte förresten lära mig uppskatta skräckserier en tid - efter alla propaganda i Sinkadus efter det att Kult kom ut. Men jag förstod nog aldrig riktigt tjusningen med serier, trots allt. (Någon som vill köpa gamla Terror- och Inferno-tidningar?)
Däremot har jag faktiskt sett några förhållandevis "vuxna" serier vilka behandlade historiska ämnen på ett väldigt sakligt och intressant sätt. (Min sambo har dille på allt förmedeltida och samlar även på serietidningar och -album med sådana teman.) Underhållning med pedagogiska ambitioner, ungefär. (Vad jag förstår så är alla bilder fackmässigt korrekta rekonstruktioner av forntiden, om än i stiliserad serie-stil. Lärorikt värre om man vill lära sig något om ämnet ifråga.) Men jag är nog inte tillräckligt intresserad av mediet för att faktiskt orka läsa igenom serierna. Om jag däremot skulle vilja få en snabb-kurs i ämnet ifråga så skulle det vara betydligt enklare att börja med ett seriealbum än en svårtillgänglig fackbok. En bild säger dessutom mer än tusen ord (såvida tecknaren gjort sin hemläxa då).
Vad gäller definitioner på kultur respektive konst så kan jag knappast tänka mig ett tristare diskussionsämne (speciellt på det här forumet). Därför ursäktar jag mig och låter bli att kommentera ditt svar. Jag tycker bara att pretentioner inte nödvändigtvis är det jag saknar i rollspelsutbudet. (Ett rollspel får gärna innehålla konst och budskap, antar jag, men om det blir ett självändamål så finns risken att jag bara skulle tycka att spelet är obegripligt och ointressant.)
/Baldyr, som aldrig riktigt förstått sig på seriemediet överhuvudtaget
"...jag tycker du ska kolla in "Rocky" och "Arne Anka"..."
Jag vill inte minnas att jag sett något annat än billig humor och billiga poänger i nämnda serier, men jag är som sagt inte insatt. Även om det kan tyckas vuxet med ämnen som inte direkt lämpliga för barn så skulle jag inte vilja kalla det speciellt "moget" (snarare tvärtom). Men roligt är det, och det känns mycket viktigare. (Om jag mot förmodan skulle köpa ett seriealbum så skulle jag antagligen förvänta mig ett visst underhållningsvärde för pengarna. Jag förväntar mig däremot inte att bli bättre människa genom fina budskap, konstupplevelser eller liknande. Speciellt inte i Arne Anka, kan tilläggas...)
Exempel på serier som jag gillar är förresten Ediká, Grimmy och Larson (om det nu räknas till det finkulturella serie-mediet - vad vet jag?). Men det är nog mest för humorn skull - eventuella "budskap" bryr jag mig inte speciellt mycket om. Det räcker med att albumen är roliga, tycker jag.
Asterix och Obelix är också en gammal favorit, även om det lär vara minst 15 år sedan jag läste ett senast. Sedan tror jag att jag skulle kunna uppskatta vissa av Alien- och Star Wars-serier, men dessa skulle jag i så fall sluka som lättsmält skräpkultur. (Jag råkar nämligen gilla båda koncepten väldigt mycket. H.R. Giger må sedan vara en "konstnär" men för mig är Alien ändå mest et häftigt skräck-SF-koncept.)
Jag försökte förresten lära mig uppskatta skräckserier en tid - efter alla propaganda i Sinkadus efter det att Kult kom ut. Men jag förstod nog aldrig riktigt tjusningen med serier, trots allt. (Någon som vill köpa gamla Terror- och Inferno-tidningar?)
Däremot har jag faktiskt sett några förhållandevis "vuxna" serier vilka behandlade historiska ämnen på ett väldigt sakligt och intressant sätt. (Min sambo har dille på allt förmedeltida och samlar även på serietidningar och -album med sådana teman.) Underhållning med pedagogiska ambitioner, ungefär. (Vad jag förstår så är alla bilder fackmässigt korrekta rekonstruktioner av forntiden, om än i stiliserad serie-stil. Lärorikt värre om man vill lära sig något om ämnet ifråga.) Men jag är nog inte tillräckligt intresserad av mediet för att faktiskt orka läsa igenom serierna. Om jag däremot skulle vilja få en snabb-kurs i ämnet ifråga så skulle det vara betydligt enklare att börja med ett seriealbum än en svårtillgänglig fackbok. En bild säger dessutom mer än tusen ord (såvida tecknaren gjort sin hemläxa då).
Vad gäller definitioner på kultur respektive konst så kan jag knappast tänka mig ett tristare diskussionsämne (speciellt på det här forumet). Därför ursäktar jag mig och låter bli att kommentera ditt svar. Jag tycker bara att pretentioner inte nödvändigtvis är det jag saknar i rollspelsutbudet. (Ett rollspel får gärna innehålla konst och budskap, antar jag, men om det blir ett självändamål så finns risken att jag bara skulle tycka att spelet är obegripligt och ointressant.)
/Baldyr, som aldrig riktigt förstått sig på seriemediet överhuvudtaget