"Sekulariserade värderingar brukar alltid innehålla ett rätt stort mått av tolerans mot avvikelser ("det är ok så länge ingen blir skadad") medan religiös moral - kristen eller annan - så gott som alltid inbegriper "objektivt" gott och ont, en absolut moral som ger folk rätt att döma andra efter den."
Det jag menade var de stora värderingarna, som t.ex. att det är fel att döda, man skall tycka om varandra o.s.v. Det är något som gått igen i hela Sverige sen vi kristnades.
"Man kan tvinga på rollpersonerna den moral som finns i spelvärlden (vare sig det är fantasy i en klankultur där man dör i blodsfejd hellre än vanärar släkten o dyl, eller en nutidsmiljö där alla till höger om Centerpartiet är känslolösa psykopater därför att SL tycker det) - men det är fortfarande inte spelarnas verklighet, och den varar bara så länge som spelsessionen."
Naturligtvis kan man måla upp en viss moral i ett rollspel, men SL kommer ändå att bygga upp den och förhålla sig till den i enlighet med sin egen moral. Detta skapar, möjligtvis undermedvetet, en sorts moralisk anda i rollspelet. Dessutom så är det inte troligt att en SL som har värderingarna "alla judar skall dö" gör ett äventyr där RP skall rädda sin släktingar undan de onda nazisterna.
/staffan