Re: Problem
Med det resonemanget förstår jag plötsligt vad du menar Szandor (gentemot tidigare förvirrande utlägg om försvarsmekanismer), OCH om man nu väljer att stödja radiohjälpen (fint i sig) så har man ju inte börjat att förbättra världen från den punkt man borde börja, sig själv (det där lät väll fint). NÄ, att stilla sitt EVENTUELLA dåliga samvete framför ärliga handlingar (tex ha roligt (tex rollspel)) är inte särskilt konstruktivt (och ett J**** dåligt resonemang).
För att försöka återgå till frågan, så tror (läs: TROR) jag att om man som spelledare gör en seriös insatts (utöver att vara en bra underhållare) så kommer de intryck som skapats att bevaras, det behöver inte vara av en moralisk typ, men det kommer definitivt att inehålla värderingar, det är ofrånkomligt. En spelledare behöver inte ha som motiv att förmedla budskap med sitt spelledande, de kommer ändå. Det finns inom skolor och andra institutioner ett utbrett nyttjande utav rollspel som pedagogisk metod, konflikt lösning o sånt. Detta är välkänt. Det används till att få en rad människor att bli genom dramatik insatta i olika situationer. Jag tror att den effekt som dessa "lekar" uppnår kan finnas inom vanligt rollspel oxå. Åter en koppling, kampsport är idag allmänt ansedd att vara ett utmärkt sätt för att bli av med en rad negativa känslor. Man får utlopp för agressioner samtidigt som våld blir avdramatiserat. Som motargument angående detta så kanske någon anser att det våldsamma händelser som fantiseras i rollsepel inte borde bli avdramatiserat, utan borde tas på mer allvar. Kanske, jag vet inte. Men jag anser att man inte bli "avtrubbad" i rollspel, man kanske får ett kyligare förhållningssätt (utåt) till "hemskheter". Men (min slutpoäng (ingen pungspark precis)) rollspel = lek!
Lek = övning, övning = inlärnnig (alternativt avlärning beroende på vilken pedagogisk skola man tror på). Titta på ungjävlarna när dom leker, det är fysiska lekar, mentala lekar, känslomässiga lekar. Vad som helst. Och det är ofta våldsamma lekar, dock oftast av pojkar, men rollspel är ju oxå dominerat av detta kön. De första lekarna ett barn gör är lekar som övar perception, motorik och att förstå känslor. När barn kommit till en ålder av 6 år ungefär kommer dessa ungar att börja leka lekar med regler av olika slag, fantasi lekar med en uppsättning bestämelser, dels för det kompetativa momentet dels för att uppnå balans och jämlikhet i leken och för det tredje för att de försöker kopiera/öva verkliga företeelser. Vad blir resultatet, jo en uppsättning värderingar och ett utvecklat moraltänkande (beroende på hur det går pålekarna oxå, ständigt misslyckande kan vara ganska så förödande).
Min poäng, DE LÄR AV VARANDRA! DE SKADAS INTE! DE MOGNAR!
Om vi inte är smartare är ett par sexåringar så beror det nog på att alla rollspelare är dumma, det tror inte jag. Har man DÅ som spelledare/spelare/åskådare ett ansvar för sig själv eller de andra att anamma/reflektera/förkasta olika sortes moral/etik/värderingar. Mitt svar: NEJ. varför, läs ovan!!!
ps: är detta den sorts debatt som diddi&björn ville uppnå?
Can you say kuh-THOO-loo?
