TomasFriaLigan_UBBT
Swordsman
Hej alla!
Som kanske är bekant så filar Fria Ligan på planer att göra ett rollspel av Peter Bergtings romanserie Legenden om Morwhayle. Tanken är att det ska bli ett renodlat nybörjarspel, förhoppningsvis något som kan locka fler till hobbyn.
Då inställer sig frågan förstås vad nybörjarvänligt egentligen innebär. Regler är en sak, men just nu klurar jag på scenariostruktur, och det vore väldigt intressant att höra era tankar. Det har sagts att raka och rälsade scenarion är mest nybörjarvänligt. Kanske är det så, men jag vill i alla fall utforska andra vägar.
(Rälsat betyder att det finns en färdig story att servera, och då måste SL läsa på för att kunna servera den storyn. Jag är inte säker på att det är så nybörjarvänligt egentligen).
Från mina egna allra tidigaste rollspelsdagar minns jag ett ännu mer basic sätt att spela - göra RP, plocka fram en slumptabeller och en monsterbok och sen bara spela och se vad som händer. Utan förberedelser. Jag undrar om det finns något att hämta ur den typen av protorollspelande (som ju faktiskt uppvisar vissa likheter med Story Now - berättelsen får bli vad den blir). Samtidigt vill man ju få till lite mer spännande berättelser än "vi slog ihjäl karkionen".
Min nuvarande idé är att du när du skapar din RP får välja en kort fras som beskriver din bakgrund. Du får en lista att välja från, men du kan också skriva din egen. Två (mycket hastiga) exempel:
*Din åtskildes från din bror (A) när er by överfölls av en rövarkung (B), och du såldes som slav till en mäktig magiker (C) och blev hans lärling.
*Du är dotter till en rövarhövding (B) men blev utstött när du vägrade plundra en by där du mött en pojke (D) som var lärling hos en mäktig magiker (C).
Bokstäverna är arketypiska SLP - brodern, rövarkungen, magikern, lärlingen, osv, som alla beskrivs i reglerna. De namnges inte när RP skapas, utan först när de dyker upp i spelet. Eftersom de olika bakgrunderna innehåller delvis samma bokstäver (SLP) så skapas automatiskt relationer mellan RP.
Nu till själva äventyret. Det är mycket kort, beskriver bara en laddad situation som kräver en lösning av något slag, samt förslag på händelser som kan inträffa utan inbördes ordning (slumptabell utan slump). Och en karta! Sedan får spelarna fria händer. Till SLP används samma arketyper som i RP-makandet. "Slumphändelserna" relaterar oftast till de viktiga SLP, detta tillsammans med spelarnas agerande driver berättelsen framåt mot ett slut som inte är förutbestämt.
Exempel: Invånarna i en by vill bli av med en mäktig besvärjare (C) som slagit sig ner i ett gammalt torn där de misstänker att han brukar svartkonst, och har tagit en rövarkung (B) till hjälp för att driva bort magikern. Men rövarna är mer intresserade av att supa och slåss på byns taverna än att ge sig på magikern. Missnöjet kokar och några ungdomar ledda av pojken (A) har beslutat att ta saken egna händer...
Ett mycket hastigt exempel, men framgår det vad jag menar? Tanken är att på ett snabbt och lätt sätt ge varje RP en unik backstory och väva in den i varje äventyr, oavsett vilket du spelar. RP får automatiskt en relation till de viktiga SLP, vilket är kul och passar bra med stilen i romanen, där familjeband har en avgörande roll.
Varje äventyr behöver inte ta in alla SLP ur backstoryn, det räcker med någon för varje RP. Metoden är främst tänkt för one-offs - spelar man kampanj så skapar man sina egna relationer i alla fall, och blir mindre beroende av backstoryn.
Ok, det blev lite långt och råddigt. Begripligt? Nåt att gå vidare med?
Som kanske är bekant så filar Fria Ligan på planer att göra ett rollspel av Peter Bergtings romanserie Legenden om Morwhayle. Tanken är att det ska bli ett renodlat nybörjarspel, förhoppningsvis något som kan locka fler till hobbyn.
Då inställer sig frågan förstås vad nybörjarvänligt egentligen innebär. Regler är en sak, men just nu klurar jag på scenariostruktur, och det vore väldigt intressant att höra era tankar. Det har sagts att raka och rälsade scenarion är mest nybörjarvänligt. Kanske är det så, men jag vill i alla fall utforska andra vägar.
(Rälsat betyder att det finns en färdig story att servera, och då måste SL läsa på för att kunna servera den storyn. Jag är inte säker på att det är så nybörjarvänligt egentligen).
Från mina egna allra tidigaste rollspelsdagar minns jag ett ännu mer basic sätt att spela - göra RP, plocka fram en slumptabeller och en monsterbok och sen bara spela och se vad som händer. Utan förberedelser. Jag undrar om det finns något att hämta ur den typen av protorollspelande (som ju faktiskt uppvisar vissa likheter med Story Now - berättelsen får bli vad den blir). Samtidigt vill man ju få till lite mer spännande berättelser än "vi slog ihjäl karkionen".
Min nuvarande idé är att du när du skapar din RP får välja en kort fras som beskriver din bakgrund. Du får en lista att välja från, men du kan också skriva din egen. Två (mycket hastiga) exempel:
*Din åtskildes från din bror (A) när er by överfölls av en rövarkung (B), och du såldes som slav till en mäktig magiker (C) och blev hans lärling.
*Du är dotter till en rövarhövding (B) men blev utstött när du vägrade plundra en by där du mött en pojke (D) som var lärling hos en mäktig magiker (C).
Bokstäverna är arketypiska SLP - brodern, rövarkungen, magikern, lärlingen, osv, som alla beskrivs i reglerna. De namnges inte när RP skapas, utan först när de dyker upp i spelet. Eftersom de olika bakgrunderna innehåller delvis samma bokstäver (SLP) så skapas automatiskt relationer mellan RP.
Nu till själva äventyret. Det är mycket kort, beskriver bara en laddad situation som kräver en lösning av något slag, samt förslag på händelser som kan inträffa utan inbördes ordning (slumptabell utan slump). Och en karta! Sedan får spelarna fria händer. Till SLP används samma arketyper som i RP-makandet. "Slumphändelserna" relaterar oftast till de viktiga SLP, detta tillsammans med spelarnas agerande driver berättelsen framåt mot ett slut som inte är förutbestämt.
Exempel: Invånarna i en by vill bli av med en mäktig besvärjare (C) som slagit sig ner i ett gammalt torn där de misstänker att han brukar svartkonst, och har tagit en rövarkung (B) till hjälp för att driva bort magikern. Men rövarna är mer intresserade av att supa och slåss på byns taverna än att ge sig på magikern. Missnöjet kokar och några ungdomar ledda av pojken (A) har beslutat att ta saken egna händer...
Ett mycket hastigt exempel, men framgår det vad jag menar? Tanken är att på ett snabbt och lätt sätt ge varje RP en unik backstory och väva in den i varje äventyr, oavsett vilket du spelar. RP får automatiskt en relation till de viktiga SLP, vilket är kul och passar bra med stilen i romanen, där familjeband har en avgörande roll.
Varje äventyr behöver inte ta in alla SLP ur backstoryn, det räcker med någon för varje RP. Metoden är främst tänkt för one-offs - spelar man kampanj så skapar man sina egna relationer i alla fall, och blir mindre beroende av backstoryn.
Ok, det blev lite långt och råddigt. Begripligt? Nåt att gå vidare med?