Re: Kultur i Väster
Att Mundana är en kulturell soppa om man försöker skönja hur kulturerna har vandrat är vi ju eniga om. Thalamur, tex, ligger som en stor, konstig buffert mellan de 'europeiska' kulturerna Jargien och Asharina och det lika europeiska Consaber. Hade jag skapat Mundana hade Thalamur och Consaber/Tokon/Alarinn helt enkelt bytt plats. Eller, å andra sidan, Tokon och Alarinn
ska ju kännas som världens ände...så klokast är kanske att göra som jag gjort med Thalamur i mitt Mundana, och låtit det vara en mer neutralt 'europeisk' kultur?
Kulturer kan givetvis vara högstående på en mängd olika sätt, och vad som är högstående och inte är ju en väldigt subjektiv värdering. Generellt sett skulle jag nog betrakta Mundanska kulturer som högstående ifall de ger upphov till nydaningar eller rentav paradigmskiften inom några områden. Dvärgarna, tex, har kommit med en massa avancerade tekniska lösningar, massarméer och mekanik - klart viktiga landvinningar. Cirefalierna, å sin sida, har utvecklat bankväsenden, sjöfart och krigsakademier, samt ett samhälle utan egentlig adel, där kapitalet styr. Också en sorts landvinning, om man vill se det så. Consaber har vad som vagt kan liknas vid demokrati och rättssäkerhet, navigation, luftwaffe, rule-the-waves-attityd etc...också tecken på en högstående kultur. Bazirk har en attityd som inte går av för hackor, och kompetens att utnyttja sina schamaner offensivt. Alla underskattar dem, men om de inte redan är en högstående kultur så är de tusantamej up and going
Jargien, å andra sidan, är bara på dekis, och Soldarn och Drunok har absolut ingenting som omvärlden åtrår utöver kålrötter och arbetskraft (och enstaka älvor i Emori'an do'cenari), och gör inga landvinningar alls. Och därför finns inga skäl att kalla dem 'högstående' i min bok.
På den samhälleliga biten finns det på sätt och vis fog för att kalla Mûhad 'efterblivet' (även om jag aldrig hade varit så kategorisk IRL) - slavsamhället är helt enkelt en samhällsform som fallit ur modet längre österut i Mundana. Samtidigt ger slaveriet dock upphov till vissa fördelar - tex har Mûhad sanslösa mängder arbetskraft och en gedigen massarmé, vilket är få länder i Mundana förunnat som det är nu. Stora byggprojekt kan givetvis utföras genom dagsverkessystem i störra delen av Mundana, men i Västlanden är möjligheterna till detta än större, ändå. Mûhad såväl som dess granne Momolan, är framförallt framstående inom de sköna konsterna - arkitektur, kalligrafi, musik, dans och andra former av exotisk underhållning, och såväl tobak som en hel del fina viner och droger kommer därifrån. Måleriet (den här biten måste jag fundera mer på) är välutvecklat - mosaik och tuschmålningar på pergament är det populäraste, men det finns en stor varationsrikedom i såväl motiv som material. Såväl konstnärer som författare och poeter står högt i kurs och respekteras för sina privata visioner - så länge de inte upprör överheten, givetvis. Många alltför öppenhjärtliga lyriker har mött sitt öde för mûhadinsabeln. Läkekonsten är ungefär lika högt utvecklad som cirefaliernas, även om kirurgiska kunskaper i Västlanden ses som mer obskyrt. Genom traditionell kroppsutsmyckning såväl som vetenskaplig insikt har man lärt sig vikten av renlighet och sterilisering, och dödligheten i lindrigare skador är således mycket, mycket mindre än längre österut i Mundana. På den ofta magiteoretiskt influerade vetenskapsfronten finns, speciellt i Mûhad, en ohämmad entusiasm och entreprenörsverksamhet som bara explosioner, höga tempeltorn och/eller den lokala kefalens bila tycks kunna hejda. Vid flera tillfällen har den givit upphov till vetenskapliga landvinningar, men mestadels rinner de flummiga teorierna bara ut i ökensanden och dör bort med deras upphovsman.
Tidigare i historien gjorde västlänningarna många landvinningar inom sjöfart, vapenteknologi och krigets konst, men har hamnat mer i skymundan på dessa områden på sistone. Mûhadinska sjöfarare har emellertid fortfarande sjökort över hav varken Cirefalierna, Consaber eller Bazirk (nåja) någonsin skådat, och deras skepp far fortfarande över vågorna, mot Menon-Aun, Övärlden och Tharhai. Tunga rustningar används inte heller - påverkan från ett nu utdött ryttarfolk kring det forna Akpilos gjorde tidigt västerlandets krigare till lätt rustade spejare och ridande bågskyttar med sällan skådad snabbhet. Den individuellt präglade fäktkultur som nu florerar är av betydligt senare datum, och den jättelika slavarmén likaså.
För den vanlige Mûhadinen (eller Momolanen, i viss mån) är urbanisering, mercantilism, konstnärsskap och en god uppfattning om omvärlden de drag som främst utmärker hans 'högstående' kultur. Men också i detta samhälle fastnar folk lätt i hierarkins fack, och den rikaste handelsbaron kan bli uttråkad av den slentrianmässiga tillvaron. Många av de välbärgade har det helt enkelt
för bra - till skillnad från sina likar i öster har de varken gods eller förläningar att sköta, inga skördar att bärga och inga bönder att hunsa. De har bara hus, slavar och sanslösa tillgångar de inte vet vad de ska göra med. En uttråkad dekadens som ofta utmynnar i statusjakt och intriger, drogmissbruk och de sexualsadistiska tendenser jag nämnde i ett
tidigare inlägg en gång.
Sammanfattningsvis är Västländerna alltså på många områden 'efterblivna' eller bakåtsträvande gentemot andra Mundanska kulturer. På helt andra områden står de dock i främsta ledet, som en gammal men fortfarande högstående kultur. Än finns det styrka och nya idéer i väster.
- Ymir, med ofullständig, men förhoppningsvis ändå förståelig, vision
