Nekromanti Mutant Chronicles: Att fila bort serienummer

[Magnus Seter]

Vilket skulle motbevisas av att 3rd edition DND sålde så mycket att det är helt löjligt efter att Mutant Chronicles hade kommit ut och att hela hobbyn fick ett uppsving igen av detta.

D&D3 kom sex år efter att MC introducerades, och så vitt jag minns lades MC ner 1998 eller nått sånt?

D&D3 kom 2000 och lyckades med att träffa sin gamla målgrupp precis i mellangärdet när de hade fått jobb, gift sig och skaffat barn. Då ville de uppleva barndomens minnen igen till viss utsträckning, och till viss utsträckning spela med sina barn.

Så D&D3 var till största delen en triumf i att ha en marknadskampanj som träffade exakt och precis rätt, samt det starkaste varumärket som finns i rollspel.

MC spelar inte ens i samma division när det gäller att påverka rollspelshobbyn, och har aldrig gjort det. Så att D&D3 på nått sätt skulle vara en indikator på att MC var en dålig grej är för mig långsökt.

Såvitt jag vet gick Target omkull för att de gjorde dåliga affärer med stor ekonomisk förlust, och till "stora affärer" kan man knappast räkna rollspelsdelen så som den såg ut i mitten av 90-talet.

Fanbasen i Sverige kan mycket väl ha fått utstå sparkar, men för MC tillkom en helt ny fanbas i utlandet, som inte hade en historia av att spela gamla hederliga Mutant. Och de flesta hade slutat spela rollspel i alla fall, så det fanns inte så många kvar att sikta på.

Mutant UA skulle kunna ses motbevisa detta, men tänk då också på att försäljningskraven på MC låg skyhögt över vad som anses vara en succé idag. Om ett spel idag hade sålt lika mycket som MC gjorde, skulle det spelet dominera både den amerikanska och svenska rollspelsmarknaden. Då var det en annan sak.

EDIT: För att komma in på ICv2:s topplista krävs cirka 5000 ex sålda över tre månader. Inga stora siffror med slutet av 80-talets mått mätt, och inte heller så mycket när MC lanserades.

Times change, och allt sånt.

/Magnus

 

[Anarchclown]

Jag tror att det var OGL som gjorde en hel del för att återuppliva marknaden i början av 2000-talet också.

 

[Anarchclown]

Jag tror tvärt om att fanbasen i det här fallet kan ses som alla användare. Att byta namn och inriktning på en produkt totalt var femte år är inte något som bara inbitna fans bryr sig om. Det är något som gör casuals helt vansinniga också, jag lovar. Problemet med att göra en ny produkt, istället för att bygga på en gammal, är också att den måste leva helt på egna meriter och att man alltså måste göra en perfekt produkt varje gång.

Star Wars 1-3 kunde fortfarande få en väldig massa biobesökare till salongerna trotts att de ansågs som skräp för att de byggde på ett redan etablerat varumärke. Om man däremot hade släppt Star Wars: The Remake, som fokuserade på ett krig mellan Protosliknande aliens, zergliknande aliens och människor så skulle även någons mamma som bara sett filmerna en gång undra vad i helvete det var för junk hon tittade på? Detta skulle sträcka sig över att bara hardcorefans brydde sig och att nya kunder skulle köpa det ändå.

Som sagt. Med undantag av möjligtvis MUTANT: Rymd så var ju alla versioner av MUTANT faktiskt bra på sitt sätt. Samtliga var också dåliga på en hel bunt sätt men det är lite skit samma. Det som var dumt var hur kort tid det tog mellan de olika spelen och att inte ens företaget verkade tro på dem därigenom.

För övrigt en del av samma sak som känns som att det hände med Riotminds. DoD 6 sålde ju hiskeligt bra vad jag förstått men efter 4:e utgåvan på under 10 år så blev det väl inte riktigt lika framgångsrikt, och då har de inte ens bytt spelvärld utan bara system.

 

[krank]

Jag tror tvärt om att fanbasen i det här fallet kan ses som alla användare. Att byta namn och inriktning på en produkt totalt var femte år är inte något som bara inbitna fans bryr sig om. Det är något som gör casuals helt vansinniga också, jag lovar. Problemet med att göra en ny produkt, istället för att bygga på en gammal, är också att den måste leva helt på egna meriter och att man alltså måste göra en perfekt produkt varje gång.

...men casuals hade ju redan slutat köpa rollspel innan MC etc? Det är ju det som är min poäng. Folk hoppade av hobbyn i drivor för att den var en fluga - och flugor går över. De gick över till annat, för att de... gick ut högstadiet, hittade andra hobbies, vad vet jag. Det var inte Ä-spels produkter man gav sig bort från, utan hobbyn.

Men något jag vet är att om man tror på de som var med i Ä-spel på den tiden så vek kundunderlaget rätt rejält redan innan både Kultgrejen och Mutant Chronicles.

Där det senare, som påpekats, knappast kan batraktas som en flopp. Jag vet inga floppande spel som fått tiotalet hyfsat påkostade extraböcker, en andra utgåva av grundboken och en tredelars hyfsat episk kampanj. Att beskylla MC för Ä-spels fall är helt enkelt fel.

Åtminstone om man tror de av dåvarande Ä-spelsfolkets berättelser som kommit fram. Kultgrejen kanske inte hjälpte förfallet, men det var som att ösa vatten ur Titanic.

EDIT: För att citera Johan Anglemark, om just myten att Kult dödade hobbyn:

Den myten var ny för mig. Kvalificerat nonsens. Rollspelsförsäljningen hade minskat stadigt sedan 1988 och 1991 innebar ingen ökad nedgång, utan försäljningen fortsatte minska i ungefär samma takt. Kult innebar att Stor & Liten slutade sälja rollspel, men när övrig leksakshandel långsamt avvecklade rollspelen ur sortimentet var det pga att de sålde sämre och för att de var svårsålda -- leksakshandlarna själva hade ingen bra koll på vad rollspel egentligen var.

(Källa: kommentarerna till http://www.piruett.se/2009/08/03/sinkadus-mandag-del-30/ )

Observera att Mutant Chronicles kom 1993. RYMD kom 1992.

KULT kom visserligen 91, men då hade - enligt Angelmark - nedgången alltså redan startat.


Eller är det Cybermutant med svarta lådan (1989) du beskyller för förfallet?

EDIT #2: Och Mutant RYMD hade ett asbra rgeelsystem; lättare än Mutant 2, inte lika slumpstyrt som MC. Och spelvärlden har massor av förtjänster som saknas i MC, bland annat namngivna icke-megakorporationer och äventyrsplatser. mycket är sämre än i MC också, men nog har det förtjänster.

 

[Magnus Seter]

De gick över till annat, för att de... gick ut högstadiet, hittade andra hobbies, vad vet jag.

Troligen sex, sprit och rock'n roll.



/Magnus

 

[Vimes]

De gick över till annat, för att de... gick ut högstadiet, hittade andra hobbies, vad vet jag.

Troligen sex, sprit och rock'n roll.

När jag spelade som mest MC hade jag faktiskt gått ut högstadiet och höll på med allt det ovanstående.

---

Jag är jättepepp på det här projektet krank. Tänkte skriva något inlägg om vad jag skulle vilja se i en MC-remake, men har inte riktigt haft tid.

Ett "varningens finger" är dock att alla säkert kommer skrika "mer noir! mer Luna City! mindre militärrunk och axelskydd! angst!". Och dom kommer ha rätt, typ. Jag skulle kunna skrika det också. Men någonstans är ju den överspända estetiken en del av MC, det får inte bli grådaskig dystopi (i mängden) av det. Mitt MC målas i svart, blodrött, regngrått, sjukdomsgrönt med stänk av heroiskt blått. Det är noir, men det är skrikig noir.

EDIT: Redan när vi spelade MC i gymnasiet satt vi och fnissade åt de överdrivna vapnen och (speciellt) de abnorma stridsvagnarna som beskrivs i Bauhaus och Capitol-böckerna. Men samtidigt var det del av en helhet. COG:s planer på MC verkade balla och vuxna, men något av den helheten var försvunnen i hetsen att undvika pekoral.

 

[Magnus Seter]

EDIT: Redan när vi spelade MC i gymnasiet satt vi och fnissade åt de överdrivna vapnen och (speciellt) de abnorma stridsvagnarna som beskrivs i Bauhaus och Capitol-böckerna. Men samtidigt var det del av en helhet. COG:s planer på MC verkade balla och vuxna, men något av den helheten var försvunnen i hetsen att undvika pekoral.

När jag tänker på MC tänker jag att alla känslor är stora. Det är stor hopplöshet, det är stor kärlek, stort hat, det är stora passioner, det är stora tvivel. Alla känslor är större.

Det är egentligen mer opera än noir, egentligen. Även om noir-aspekten är den som resonerar mest med min egen stil, så finns ju det opera-anstrukna anslaget där, precis som du säger.

/M

 

[Vimes]

När jag tänker på MC tänker jag att alla känslor är stora. Det är stor hopplöshet, det är stor kärlek, stort hat, det är stora passioner, det är stora tvivel. Alla känslor är större.

Det är egentligen mer opera än noir, egentligen. Även om noir-aspekten är den som resonerar mest med min egen stil, så finns ju det opera-anstrukna anslaget där, precis som du säger.

/M

Bra uttryckt. Noir-opera.

 

[krank]

När jag tänker på MC tänker jag att alla känslor är stora. Det är stor hopplöshet, det är stor kärlek, stort hat, det är stora passioner, det är stora tvivel. Alla känslor är större.

Det är egentligen mer opera än noir, egentligen. Även om noir-aspekten är den som resonerar mest med min egen stil, så finns ju det opera-anstrukna anslaget där, precis som du säger.

/M

Bra uttryckt. Noir-opera.

Jag funderar på om man kan hitta en balans. Eller, en annan balans.

Eller, alltså, egentligen gillar jag ju även machogrejen, med opraktiska axelskydd och vapen som är mycket större än de är bra. Även om jag nog inte kommer att kunna låta bli att köra lite kvotering i leden och få in mer kvinnor.

För jag vill ha kvar bredden. Från Luna City till Venus djungler, även om det inte är säkert att det blir just Venus.

Stora känslor, absolut. Och antagligen lika stora axelskydd =)

 

[Anarchclown]

Låter som en lysande grundförutsättning. Glöm inte bort att det faktiskt är dark future också dock.