Nekromanti mysterier, en gång till

[RasmusL]

Hela Nerver av stål är sjukt beroende av Czege-principen, så den tolkningen får stå för dig! Om spelet bröt mot den skulle jag tycka att det var mycket tråkigare.

Ja det har nog helt att göra med vilken inställning vi närmar oss spelen. Jag har inga problem med känslan av uteblivet "kul" när jag är den som upptäcker både min rollpersons utmaningar och lösningarna på dessa. Så ja, i mina ögon är det en personlig preferens Czege nog hade och som jag inte alls delar

 

[Genesis]

För dem som inte är med i tugget: "Czege-principen" säger att det inte är kul att hitta på ett problem och sedan hitta på hur det ska lösas. Den underförstådda följdsatsen säger att det är kul att hitta på ett problem och se någon annan lösa det, eller att lösa ett problem som någon annan hittat på.

Visst kan detta ske genom monologerna, men framförallt sker det genom frågorna. Spelarna utmanar hela tiden varandra i att hitta olika förklaringar till de fakta som etableras i fiktionen. Så fort något är etablerat så är det sant, och då måste det få en förklaring som håller, utan bortförklaringar, handviftande eller intrighål. Så när jag sätter en scen där huvudpersonen kommer hem och finner sin lägenhet genomsökt, så ställer jag en utmaning till mina medspelare: "Förklara varför lägenheten blev genomsökt!". Och utmaningen är att hitta en bra förklaring, som är relevant för fallet, som känns logisk i sammanhanget, och så vidare. Det är här spelarna utmanar varandra, och även om jag skulle svara på mina egna frågor så kommer situationen att ha förändrats såpass mycket när jag väl får chansen, att det fortfarande är Czege-kompatibelt.

 

[Genesis]

Nyckeln är att vi aldrig accepterar dåliga förklaringar. Louise gav mig i uppdrag att hitta hennes man, men det var hon själv som var mördaren. Varför gjorde hon detta? Vad var hennes plan? Detta måste förklaras på ett tillfredsställande sätt. Så fort någon ser ett hål i intrigen måste denne bryta spelet och reda ut det. Kanske måste vi ta om scenen, eller kanske räcker det med att förklara, eller så skriver vi en ny fråga. Jag är benhård med detta när vi spelar, och ibland (men inte ofta) har vi tvingats spela om en hel scen, eftersom premissen för den inte funkade med grundståryn. Men så fort man accepterar ett intrighål så faller hela berättelsen pladask och spelet blir meningslöst.

 

[2097]

Men jag förstår inte detta. Den är genomsökt för att du hittade på att den skulle vara genomsökt. Förklaringen att BATF letade efter kubanska cigarrer kom in för att någon runt bordet hittade på det. Och motförklaringen att BATF-spåret var en lögn för egentligen ville Metzer plantera en dolk bakom din byrå kom också in för att någon runt bordet hittade på det.
Och så långt allt gott men det är ju hittepå…? Och då är det bara att hitta på svar?
Varför låg det en död påfågel i handfatet? Jo för Joe Saugherty ville ge dig en signal att skönheten ska dö.
Varför satt det ett fotografi av Queen Victoria i duschtaket? Jo för att Jenny L skulle klista fast det på väskan men det blåste in och upp genom fönstret.

Varför låg det tre döda kroppar i ett låst rum och den enda nyckeln satt i dörren, på insidan? Jo, en av dom tre dödade dom andra två och dog sen själv.

Hur kunde Lisha Monro rymma från Rikers, hon hade ju två år kvar? Jo, det är hennes dubbelgångare vi ser nu, Mary. Lisha sitter fortfarande kvar där inne. Osv

Var är det svåra…?! Inte retoriskt. Jag bara fattar inte. Jag skäms och känner mig autistisk

 

[2097]

Dessa svar har ju en massa följdfrågor ffa "varför" men det är ju så spelet fungerar. Man behöver bara svara lite i taget.
Joe ville ge den signalen för att skrämmas. Egenligen är han ute efter arvet.
Jenny skulle klistra det på väskan för att kunna känna igen den på flygplatsen. Hennes valp hette Victoria när hon var liten.
Dom döda i rummet var främlingar. Men dom hade slagit vad på en bar om vem som kunde överleva en knivstrid a trois. Men Morris tappade kontrollen och hjärtat orkade inte mer.
Lisha har anlitat sin dubbelgångare för att skrämma sina fiender — påstår hon. Egentligen vill hon bara att Mary ska dra på sig all heat medan hon själv slappar i LA när hon väl kommer ut från östkustskåken.

 

[2097]

Men om det blir ett intrighål (vilket det kommer bli med mig för jag är så glömsk) så backar man och gör om. Gör det det verkligen svårare?

 

[2097]

Genesis, detta menar jag inte för att säga att Nerver av stål vore dåligt. Det är bara detta specifika att frågorna skulle vara ett utmaningselement som jag inte förstår.

Det är därför jag tänker tumregeln och monologerna gör det svårt. Det är inte svårt att hitta på ett svar, men det är svårt för detektiven att få tag på dom fakta som gör att hen på ett trovärdigtsätt kan hitta dom svaren.

 

[2097]

Ex vis:
Påfågeln: hur ska detektiven ens få veta vem Joe är
Klistermärket: hur ska detektiven råka över en random förbipasserande voyager
Kropparna: hur ska någon nånsin få reda på sanningen där
Mary: ok, ok, denna kanske inte är så svår. '

Men i vissa filmer visar dom sanningen för publiken men inte för detektiven. Hmm

 

[Pilzefrau]

Det är därför jag tänker tumregeln och monologerna gör det svårt. Det är inte svårt att hitta på ett svar, men det är svårt för detektiven att få tag på dom fakta som gör att hen på ett trovärdigtsätt kan hitta dom svaren.

Caveat: jag har inte läst spelet, utan går från vad jag hört om det och luskat ut av den här tråden, men...

Det låter för mig som att precis den sortens utmaningar kan vara, om inte jättesvåra så åtminstone tillräckligt svårt för att vara en rolig och givande utmaning. Att skriva en tajt historia är som att lägga ett pussel. Om du tycker pussel är jätteenkla att lägga för att du alltid hittar rätt bit direkt, så är det en skillnad mellan oss som gör att du inte kan uppskatta samma pussel som jag.

(Och du skriver att du "känner dig autistisk" när du tycker att det här är väl inte svårt, och jag tänker att det kanske kan vara det för allt jag vet men det kan också vara så enkelt som en vana vid att skriva.)

Jag tänker också att det behöver inte vara så svårt att själva tankenöten är det roliga, dvs att stanna upp spelet och fundera länge och sedan säga "aha!" Det kan väl också vara att vi som grupp lämnar frågorna obesvarade, och varje enskild fråga är lättbesvarad när vi väl fokuserar på den, men just genom att inte fokusera på den utan lämna allting som ett stort "ska bli kul att se hur det här går ihop" under tiden.

 

[RasmusL]

Jag har bara spelat det en gång, och säkert då en tidig version, men det var då inte helt trivialt att nå fram till en definitiv och tillfredsställande lösning. Vi kom dig, det var awesome och det kändes "rätt" men samtidigt väldigt utmanande att ha tretton trådar och kollektivt förstå hur det var de hängde ihop från början. Varje handling, etablering, resultat, osv bygger ju komplexitet och om du bombar på med en massa coola randomgrejer så blir det tillslut ruggigt klurigt att hitta det rätta svaret.

 

[2097]

Ja... om vi gör ett hack av spelet där alla brottslingarna använder typ Euler-projekt problem...?


There was something sweet about her, when she handed me the note. She was scared, sure, but there was a rock-solid feeling of virtue in her. Unshakable, generous. I opened the envelope:

Take the number 6 and multiply it by each of 1273 and 9854:

6 × 1273 = 7638
6 × 9854 = 59124

By concatenating these products we get the 1 to 9 pandigital 763859124. We will call 763859124 the "concatenated product of 6 and (1273,9854)". Notice too, that the concatenation of the input numbers, 612739854, is also 1 to 9 pandigital.

The same can be done for 0 to 9 pandigital numbers.

What is the largest 0 to 9 pandigital 10-digit concatenated product of an integer with two or more other integers, such that the concatenation of the input numbers is also a 0 to 9 pandigital 10-digit number?

And I, uh.. ten digit... so the zero had to be there in some way...

I decided to hit up the usual lowlifes. They always give me good info. Sammy West coughed it up soon enough. The product didn't have to be single-digit by the spec, but in practice it probably was, since the order magnitude was the same between the input and output. Right when he was about to rattle off the concatenated output number, he took a pellet between the ears. Laurentz' goons.

"Whaddya want, boys?"

I asked them.

osv osv


Det skulle ta mig lång tid att klura ut!!!!

 

[2097]

Jag har bara spelat det en gång, och säkert då en tidig version, men det var då inte helt trivialt att nå fram till en definitiv och tillfredsställande lösning. Vi kom dig, det var awesome och det kändes "rätt" men samtidigt väldigt utmanande att ha tretton trådar och kollektivt förstå hur det var de hängde ihop från början. Varje handling, etablering, resultat, osv bygger ju komplexitet och om du bombar på med en massa coola randomgrejer så blir det tillslut ruggigt klurigt att hitta det rätta svaret.

Ah just det dom trasslar ju ihop varandra. Missade att frågorna behövde ett gemensamt svar

 

[2097]

I was lying bleeding on the bathroom floor of the cheapest hotel room I could afford on what was she was paying me, which was peanuts. My first thought was to make some sort of function to create all the different ways a ten digit could be split into two. 1 234567890, 12 34567890 etc. Getting the last digits was easy. Modulo 10^i, for the nine lowest integer i. While I was trying to remember away --- or figure out a way --- to get the first digits, there was a knock on the door.

 

[2097]

Ten knocks, which was already weird, but… they weren’t knocking at normal human height. They were knocking down at floor level. … of course! Divide & floor! And I could reuse the same 10^i in the same loop! That was the key.

(define (all-splits num)
  (flatten
   (list-ec (: i 1 10)
    (let ((key (expt 10 i)))
      (list (inexact->exact (floor (/ num key)))
        (modulo num key))))))

(all-splits 1234567890)

So, I had one piece of the puzzle... and I could see the big picture. I just needed the rest of the pieces to actually fit. I had the splitter... I could run a test with all single-digit products to see which generated pandigitally concatenable outputs, and then it was a simple manner of sorting. I could tell that this would require brute force with a capital B and and an F that would make you blush on a summer's day.

 

[2097]

"Oh," she said, and the hint of innocence was replaced with the taste of blood in the air... "you forgot the basics, didn't you? Just the splitter isn't enough. You're gonna need..."

"A generator for ten digit pandigitals," I sighed. Now, where was I going to find that? Mary "Combinatorics" Starlin. But... she was dead, wasn't she?

 

[2097]

I grepped my toolbox to see if I had one prepared already. No such luck.

So I did what I always did… started thinking in branches. That’s why they call me Green Thumbs Charlotte, right?

I could see that needed to start with every non-zero digit, and then create ten branches after that. A ten-deep, ten-wide tree (with one branch pruned at the root). Ouch. Ten billion nodes. I grit my teeth and sucked in cold air. Looks like there was more that one part of the puzzle where my approach was pretty… heavy-handed.

“Hold on”, she said — and now she was showing a third side; tenderness… almost patronizing tenderness… “every depth will have fewer and fewer branches.”

I just blinked at her. “Mary?” I asked. It couldn’t be her… here?

 

[Genesis]

Jag är inte riktigt säker på varför, Sandra, men det känns som att du letar efter något i det här spelet som inte finns där. Har du samma känsla av att det saknas logiska pussel i Svart av kval eller AW?

 

[Genesis]

Men jag förstår inte detta. Den är genomsökt för att du hittade på att den skulle vara genomsökt. Förklaringen att BATF letade efter kubanska cigarrer kom in för att någon runt bordet hittade på det. Och motförklaringen att BATF-spåret var en lögn för egentligen ville Metzer plantera en dolk bakom din byrå kom också in för att någon runt bordet hittade på det.
Och så långt allt gott men det är ju hittepå…?

Detsamma gäller ju om det står i en äventyrsmodul. Scenarioskribenten hittade på det. Det var Lisa som var mördare för att scenarioskribenten tyckte att det vore coolt.

Var är det svåra…?! Inte retoriskt. Jag bara fattar inte. Jag skäms och känner mig autistisk

Det är svårt på samma sätt som att det är svårt att skriva en dikt på fri vers. Liksom, det är inte alls svårt att göra. Vem som helst kan göra det. Skitenkelt. Men alla dikter är inte lika bra. Att skriva en dikt som du själv kan känna dig nöjd med, det är svårare. Det är en kreativ utmaning. Det finns inga svar som är fel, men det betyder inte att det inte är utmanande.

 

[Genesis]

Men om det blir ett intrighål (vilket det kommer bli med mig för jag är så glömsk) så backar man och gör om. Gör det det verkligen svårare?

Nej, inte alls. Det gör det lättare. Vilket är poängen. Spelet försöker att göra det så lätt som möjligt. Spelet försöker att göra det enklare. Om jag gör mitt jobb rätt så ska ingen misslyckas någonsin. Sedan kan resultatet vara av olika kvalitet, och vissa berättelser kommer att vara snyggare och klurigare än andra.

 

[Genesis]

Genesis, detta menar jag inte för att säga att Nerver av stål vore dåligt. Det är bara detta specifika att frågorna skulle vara ett utmaningselement som jag inte förstår.

Det är därför jag tänker tumregeln och monologerna gör det svårt. Det är inte svårt att hitta på ett svar, men det är svårt för detektiven att få tag på dom fakta som gör att hen på ett trovärdigtsätt kan hitta dom svaren.

Det är inte alls så jag upplever det under spel. Spelaren som spelar huvudpersonen kan ju hitta på vad som helst för att motivera att han* kan hitta de svaren. Varför skulle detta vara svårare att hitta på än själva svaret?

Alltså, kärnan i detta är kreativa utmaningar. De är inte kluriga, och det finns inget fel svar. Vi har skrivit en hel del om det på forumet under åren, oftast i form av "bananbeskrivningar", vilket det här klassas som, åtminstone i en vidare definition av termen. Här är ett par länkar:

Rickards artikel om bananbeskrivningar: http://urverkspel.com/artiklar/165-bananbeskrivningar-kreativa-spelare
En post där jag pratar om bananbeskrivningar som alternativ till "poäng för bra beskrivning": https://www.rollspel.nu/threads/656... i spelet. Det förklaras varför i regelboken.