Nekromanti Nördar vs Sportfånar

[slanfan]

Såatteh... Har nördar ett behov av att försvara sig mot den hemska sporten, eller är det bara jag som ser sånt här?

Jag tror det varierar från person till person. Har för mig att deltagarantalet på det stora nördmötet där förakt mot sport klubbades var ca 45% av sveriges nördar. Och beslutet fick endast 51% av rösterna.

 

[Vitulv]

Utöver trauman, så är ju hela grejen att kolla på sport på tv rätt så absurd egentligen. Det tror jag även de som kollar på sport håller med om. Att man lyfter upp en lek till såna nivåer. Att media ser det som relevant att rapportera om. Att man kan identifiera sig med ett lag så extremt mycket, t o m om det är ett lag som inte ens spelar i ens eget land, utan i England, men som man ändå bara bestämt sig för att hålla på.

Rätt mycket påminner sportintressen om religion. Lika absurt, och på (nästan) samma blodiga allvar.

Det är svårt att inte reagera mot sånt. Och det är nog bara sunt. Ibland måste såna fenomen ifrågasättas.

Sen handlar det också om vad som värderas i samhället och vad som ses som rätt. Man upplever att ens egna intressen inte tas på samma allvar, och i förlängningen att man själv inte tas på samma allvar som de som tycker att sportresultaten är viktiga.

Sport är politik, och politik genomsyrar all mänsklig interaktion. Just därför medför sportintresse för många den sorts passion du finner absurd.

Hur menar jag att sport är politik? Jo, all idrott (nu använder jag begreppen sport och idrott som synonymer, även om det inte riktigt är så) är en ritualiserad strid - en sorts konflikthantering om man så vill. Jag vill mena att konflikt är grunden till all politik, och därmed är cirkeln mellan sport och politik sluten. Det finns en hel del skeenden runt om i världen som styrker den tesen, i länder där fotbollen har en oerhörd politisk makt genom supportrarna. Revolutionen i Ukraina möjliggörs mer eller mindre genom att de s.k. Ultras har anslutit sig till folkets protester mot regimen. Samma sak hände i nordafrika. I stora delar av latinamerika är fotbollssupporterkulturen direkt sammanlänkad med diverse poltiska rörelser, och i forna Jugoslavien har fotbollssupportrarna kommit att spela en avsevärd roll. Listan kan göras ännu längre.

Med konflikten kommer också en sorts dramatik som många uppfattar som extremt medryckande. Att bli hänförd av den idrottsliga konflikten är egentligen inte konstigare än att ryckas med i en spännande berättelse, film eller ett dataspel (eller under ett rollspelsäventyr, om man så vill). Så vi har alltså en konfliktbaserad politisk faktor, och en konfliktbaserad dramaturgisk faktor. Det bäddar för ett passionerat intresse.

Men framförallt är sport en blandning av rekreation och gemenskap, vilket för mig är bland det viktigaste i livet. Allt jag gör i mitt liv syftar till att då och då få njuta och koppla av. Det får mig att må bra. Att följa ett fotbollslag och låta mig ryckas med i den kultur, spänning och gemenskap som finns runt laget uppfyller så många delar av Maslows behovstriangel att det faktiskt inte är så konstigt att idrott (faktiskt fotboll om man skall vara specifik) är den enskilt största kulturyttringen i mänsklighetens historia.

Så om sportintresse är absurt, ja då är all kultur och mellanmänskliga relationer absurda.

 

[Cassius]

Utöver trauman, så är ju hela grejen att kolla på sport på tv rätt så absurd egentligen. Det tror jag även de som kollar på sport håller med om. Att man lyfter upp en lek till såna nivåer. Att media ser det som relevant att rapportera om. Att man kan identifiera sig med ett lag så extremt mycket, t o m om det är ett lag som inte ens spelar i ens eget land, utan i England, men som man ändå bara bestämt sig för att hålla på.

Rätt mycket påminner sportintressen om religion. Lika absurt, och på (nästan) samma blodiga allvar.

Det är svårt att inte reagera mot sånt. Och det är nog bara sunt. Ibland måste såna fenomen ifrågasättas.

Sen handlar det också om vad som värderas i samhället och vad som ses som rätt. Man upplever att ens egna intressen inte tas på samma allvar, och i förlängningen att man själv inte tas på samma allvar som de som tycker att sportresultaten är viktiga.

Sport är politik, och politik genomsyrar all mänsklig interaktion. Just därför medför sportintresse för många den sorts passion du finner absurd.

Hur menar jag att sport är politik? Jo, all idrott (nu använder jag begreppen sport och idrott som synonymer, även om det inte riktigt är så) är en ritualiserad strid - en sorts konflikthantering om man så vill. Jag vill mena att konflikt är grunden till all politik, och därmed är cirkeln mellan sport och politik sluten. Det finns en hel del skeenden runt om i världen som styrker den tesen, i länder där fotbollen har en oerhörd politisk makt genom supportrarna. Revolutionen i Ukraina möjliggörs mer eller mindre genom att de s.k. Ultras har anslutit sig till folkets protester mot regimen. Samma sak hände i nordafrika. I stora delar av latinamerika är fotbollssupporterkulturen direkt sammanlänkad med diverse poltiska rörelser, och i forna Jugoslavien har fotbollssupportrarna kommit att spela en avsevärd roll. Listan kan göras ännu längre.

Med konflikten kommer också en sorts dramatik som många uppfattar som extremt medryckande. Att bli hänförd av den idrottsliga konflikten är egentligen inte konstigare än att ryckas med i en spännande berättelse, film eller ett dataspel (eller under ett rollspelsäventyr, om man så vill). Så vi har alltså en konfliktbaserad politisk faktor, och en konfliktbaserad dramaturgisk faktor. Det bäddar för ett passionerat intresse.

Men framförallt är sport en blandning av rekreation och gemenskap, vilket för mig är bland det viktigaste i livet. Allt jag gör i mitt liv syftar till att då och då få njuta och koppla av. Det får mig att må bra. Att följa ett fotbollslag och låta mig ryckas med i den kultur, spänning och gemenskap som finns runt laget uppfyller så många delar av Maslows behovstriangel att det faktiskt inte är så konstigt att idrott (faktiskt fotboll om man skall vara specifik) är den enskilt största kulturyttringen i mänsklighetens historia.

Så om sportintresse är absurt, ja då är all kultur och mellanmänskliga relationer absurda.

+1

 

[kloptok]

De sporter som blir stora (främst i TV) måste uppfylla 2 krav:

1. De ska vara hyfsat titt-bara.

2. Man måste kunna spela på dem.

Krav två gäller extra mycket för sporter som det tjatas om varje dag, som trav, fotboll och NHL. Det finns stora pengar att tjäna för någon, det är business.

Och här har vi nog ringat in varför rollspel inte fungerar som TV-sport - det är svårt att spela på. Men det vore faktiskt riktigt kul om man gjorde riktig sport av typ D&D. Reglerna måste vara solklara så klart och det kan inte finnas något utrymme för godtycke från SL:s håll (SL blir då en Referee i ordets bokstavliga betydelse). Fixar man det vore det sjukt coolt att kolla på världsmästarna i dungeoncrawling ta sig an typ Tomb of Horrors eller något.

 

[Vimes]

Så om sportintresse är absurt, ja då är all kultur och mellanmänskliga relationer absurda.

Var hittar man de här "Jag tycker som Viulv"-bilderna?

 

[Vimes]

Om rollspel visades på TV och sport var en Märklinhobby skulle förhållandet förmodligen vara det omvända.

Så du menar att om sport hade samma status som rollspel och rollspel hade samma status som sport, så skulle rollspel ha samma status som sport och sport samma status som rollspel?

Eller missar jag något? Krank +1:ade dig, men jag ser bara en tautologi.

 

[Krille]

Alla spelar tv-spel (de flesta mer än jag), alla läser/ser på fantasy och saker som Community och Big bang theory (som är en skitserie men spridit nördkultur) har gjort att folk vet vad rollspel är. Nördkulturen segrade, alla är vi.

Det finns tre stycken O'Learys sport bar i Göteborg. Det finns bara en rollspelsbar, och det bara vid påsk.

När det finns tre året om-Dragon's Lair-rollspelsbarer i Göteborg så kan jag gå med på att nördkulturen har segrat.

 

[kloptok]

Så du menar att om sport hade samma status som rollspel och rollspel hade samma status som sport, så skulle rollspel ha samma status som sport och sport samma status som rollspel?

Eller missar jag något? Krank +1:ade dig, men jag ser bara en tautologi.

Min poäng var att något som utövas av fler personer kommer att vara mer välförstått och accepterat av majoritetssamhället (vilket är rätt självklart). Rollspel är mindre populärt och lättillgängligt än sport idag men jag tror inte det beror på någon intrinsisk egenskap hos rollspelandet i sig utan snarare på yttre omständigheter.

EDIT: man skulle kunna säga att det var en omständlig beskrivning av att normer bestäms av majoritetssamhället.

 

[krank]

Eller missar jag något? Krank +1:ade dig, men jag ser bara en tautologi.

Jag klippte lite slarvigt; det här är delen jag ville +1:a:

"Egentligen tror jag inte att det är just sportintresserade som blir stela och obekväma om man diskuterar rollspel utan större delen av samhället."

 

[Vimes]

Ait, då är jag med på vad ni, kloptok och krank, menar. Så är det förstås.

 

[krank]

Sport är politik, och politik genomsyrar all mänsklig interaktion. Just därför medför sportintresse för många den sorts passion du finner absurd.

Hur menar jag att sport är politik? Jo, all idrott (nu använder jag begreppen sport och idrott som synonymer, även om det inte riktigt är så) är en ritualiserad strid - en sorts konflikthantering om man så vill. Jag vill mena att konflikt är grunden till all politik, och därmed är cirkeln mellan sport och politik sluten. Det finns en hel del skeenden runt om i världen som styrker den tesen, i länder där fotbollen har en oerhörd politisk makt genom supportrarna. Revolutionen i Ukraina möjliggörs mer eller mindre genom att de s.k. Ultras har anslutit sig till folkets protester mot regimen. Samma sak hände i nordafrika. I stora delar av latinamerika är fotbollssupporterkulturen direkt sammanlänkad med diverse poltiska rörelser, och i forna Jugoslavien har fotbollssupportrarna kommit att spela en avsevärd roll. Listan kan göras ännu längre.

Jag har funderat några dagar på varför det här resonemanget stör mig. Jag tror att det är för att i mina ögon är konflikt inte grunden i politik, utan effekten av att det finns olika politiska viljor. Det slutar ju inte vara politik även om konflikterna skulle upphöra. Konflikt är det oönskade, så att säga.

Politik är för mig varmt sammanknippat med ideologi; att man vill något med samhället. Och jag tycker inte att jag upplever att det är någon större ideologisk skillnad mellan olika fotbollslag, till exempel. Valet att hejja på det ena eller det andra laget känns mycket mer godtyckligt än valet av till exempel politisk ideologi eller parti.

Och ja, jag vet att det också finns en hel del som "defaultar" in i det ena eller det andra politiska partiet eller ideologin. Men jag tycker inte riktigt att det är samma grej. Vad är Djurgårdens centrala politiska åsikter? Vad är deras ideologi? Och hur skiljer den sig från Hammarbys?


Jag tänker inte uttala mig om gemensamheten du talar om. Jag förstår den i nån mån, även om jag inte känner den själv och verkligen avskyr när den övergår i hat riktat mot såna som hejjar på ett annat lag. Jag tänker heller inte säga något om sportens förmåga att vara medryckande. Det är bara den politiska vinkeln jag är skeptisk till.

Därmed inte sagt att enskilda klubbar eller förbund är opolitiska, absolut inte. Det ÄR ett politiskt beslut att ge OS till Ryssland eller andra tvivelaktiga regimer. Klubbar, förbund etc kan agera politiskt.

Och givetvis kan det finnas politiska motsättningar mellan lag, det utesluter jag inte heller. Det kan också finnas klassproblematik etc. Och det är definitivt politiskt att toppidrottare får så bisarrt höga löner.

 

[Genesis]

Alla spelar tv-spel (de flesta mer än jag), alla läser/ser på fantasy och saker som Community och Big bang theory (som är en skitserie men spridit nördkultur) har gjort att folk vet vad rollspel är. Nördkulturen segrade, alla är vi.

Det finns tre stycken O'Learys sport bar i Göteborg. Det finns bara en rollspelsbar, och det bara vid påsk.

Ja, och Big Bang Theory handlar väl om att skratta åt fula losernördar som inte får ligga, är i sjukt dålig form och sysslar med töntsaker som att klä ut sig till Spock och spela D&D? Rollspel och serietidningar är ju delar av deras loserimage och uppenbarligen inget som normala människor sysslar med.

 

[Dante]

Ja, och Big Bang Theory handlar väl om att skratta åt fula losernördar som inte får ligga, är i sjukt dålig form och sysslar med töntsaker som att klä ut sig till Spock och spela D&D? Rollspel och serietidningar är ju delar av deras loserimage och uppenbarligen inget som normala människor sysslar med.

Um … har vi sett två helt olika BBT?

Jag uppfattar serien som en ganska kärleksfull drift med nördkulturen.

 

[chrull]

Det slutar ju inte vara politik även om konflikterna skulle upphöra. Konflikt är det oönskade, så att säga.

Är det verkligen politik om ingen tycker olika? Om det inte finns en konflikt så är det inte politik, då blir det ju fakta?

 

[krank]

Alla spelar tv-spel (de flesta mer än jag), alla läser/ser på fantasy och saker som Community och Big bang theory (som är en skitserie men spridit nördkultur) har gjort att folk vet vad rollspel är. Nördkulturen segrade, alla är vi.

Det finns tre stycken O'Learys sport bar i Göteborg. Det finns bara en rollspelsbar, och det bara vid påsk.

Ja, och Big Bang Theory handlar väl om att skratta åt fula losernördar som inte får ligga, är i sjukt dålig form och sysslar med töntsaker som att klä ut sig till Spock och spela D&D? Rollspel och serietidningar är ju delar av deras loserimage och uppenbarligen inget som normala människor sysslar med.

Det lilla jag sett av BBT var helt fruktansvärt och jag ville omedelbart ta avstånd från de pinsamma människor som var med (nördarna, alltså). Så jag håller med.

 

[Guest]

Ja, och Big Bang Theory handlar väl om att skratta åt fula losernördar som inte får ligga, är i sjukt dålig form och sysslar med töntsaker som att klä ut sig till Spock och spela D&D? Rollspel och serietidningar är ju delar av deras loserimage och uppenbarligen inget som normala människor sysslar med.

Vad menar du? Alla får ju ligga i Big Bang Theory.

 

[krank]

Är det verkligen politik om ingen tycker olika? Om det inte finns en konflikt så är det inte politik, då blir det ju fakta?

Jag tycker inte det; även i åsiktshomogena sammanhang finns politik.

Wikipedia definierar politik såhär:

Politik betyder ursprungligen 'statskonst', och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar, å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse. Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden.

Jag tycker inte att politik "blir fakta" bara för att det inte finns konflikter eftersom jag inte tycker att konflikter är ett måste för statskonst eller statlig verksamhet.


Även om så alla i världen var helt överens om hur man skulle prioritera mellan olika intressegrupper så skulle det fortfarande vara politik. För mig blir det lika bisarrt som när folk säger att den ena eller den andra åsikten är "opolitisk" eller framställer den egna politiken som "neutral" och "självklar". Stolligt, bara.

 

[Ond bråd död]

"Kärleksfullt" är nog att ta i. De framställs som ytterst patetiska, framförallt den där snubben som har en en serietidningsaffär.

Sen är Pennys roll lite skum. Hon framställs som rätt manipulativ, med sex som ett förhandlingsmedel. Killen hon är ihop med verkar konstant befinna sig i ett underläge pga det. Inte så snyggt.

 

[Mogger]

Och ja, jag vet att det också finns en hel del som "defaultar" in i det ena eller det andra politiska partiet eller ideologin. Men jag tycker inte riktigt att det är samma grej. Vad är Djurgårdens centrala politiska åsikter? Vad är deras ideologi? Och hur skiljer den sig från Hammarbys?

Men krank... Du vet verkligen ingenting om fotboll. Djurgården är moderater (”Lite finare, lite bättre”) och Hammarby är sossar. Det är kanske den tydligaste uppdelningen inom svensk fotboll.

Men det är ännu tydligare utomlands där ett betydligt större supporterunderlag möjliggör väldigt tydliga politiska uppdelningar.

Så jo, att vara supporter innebär till stor del en ideologisk identitet.

 

[krank]

Men krank... Du vet verkligen ingenting om fotboll. Djurgården är moderater (”Lite finare, lite bättre”) och Hammarby är sossar. Det är kanske den tydligaste uppdelningen inom svensk fotboll.

Du menar att det skulle vara nån skillnad mellan moderater och sossar? =)