Nackdelar och poäng går hand i hand

[Zeedox]

Inspirerad av Rickards tråd om nackdelar fyller jag här på med tankar och åsikter från någon som tycker att poäng och pillande är roligt.

Vi känner alla till "ninjan som kan smyga bra för att den har dålig andedräkt".

Nackdelar som ger poäng, antingen under spelmöte eller vid karaktärsskapande.

---

Fast när jag har spelat med nackdelar har jag märkt att det ofta blir att nackdelarna är det som karaktäriserar rollpersonen. Detta märkte jag tydligast när vi hade positiva egenskaper som nackdelar, som "vacker", "omtyckt", "bra på matte", etc.

Jag har testat under en tid att inte ge poäng alls för nackdelar. De är bara en grej. En grej som karaktäriserar rollpersonen och lämnar över till andra deltagare att skapa situationer där nackdelen kommer in. Så att spelaren hela tiden får användning av sin nackdel och den förstärks ständigt genom att den sätts i nya situationer, så spelaren kommer att komma in i sin roll på ett mer effektivt sätt.

För att få poäng för att använda nackdelar gör att spelaren mekaniskt spelar ut dem, istället för att faktiskt spela på dem. Välj nackdelar som du vill spela ut istället. Egenskaper som verkar intressanta. Mekanik i sig är sällan intressant.

Ett exempel på där mekanik förstör själva spelandet, precis som alla belöningssystem kan göra, när man gör någon för belöningen istället för att det är kul (overjustification effect och CET). För vi vill ha kul med spelandet, inte bara med mekaniken.

(folk som tycker "men att få poäng är kul" behöver inte svara i tråden, eftersom tråden riktar inte sig till sådana personer.)

Det finns en kombonjutning att både få den spännande fokusen på egenskapen i historien, få regelmässiga poäng för det, och samtidigt inte känna att det är obalanserat. Brädspeligt och roligt. Ett Devil’s Bargain i Blades in the Dark, Trauma i samma spel, en Key i Lady Blackbird, eller ett Karaktärsdrag i Eon IV. Alla dessa är inte nackdelar, men exempel på att konstla sig för att få regelmässiga fördelar.

Jag upplever också att det känns lite extra när något har grund i reglerna. Visst att jag kan spela lättlurad, eller lättretad, men att vara Lättlurad och få en Plopp för det, eller tvingas spendera en Plingelplång för att undvika sin Lättretadhet, då höjer jag på nördögonbrynen!

 

[Zeedox]

I system där man ger varandra poäng är det också ett rätt bra sätt att uppmuntra folk att engagera sig med varandra.

- Spelare 1: Jag pekar pickadollen mot Lady Bomb och säger coolt: ”Spelet är slut”
- SL / Spelare 2: Åh, jag kom på! Du får en Deckar-poäng om du Tvekar med pistolen och låter Lady Bomb fly undan!
- Spelare 1: Hmmmmm!!!! Alltså jag behöver ju poängen, men vi har ju jagat henne länge… Asch jag gör det! I en sekunds tvekan tittar Svenio ned i golvet och tänker tillbaka på när han Tvekade och lät sin partner dö…

 

[Zeedox]

I karaktärsskapandet tänker jag också tillbaka till Eon 2, med sina långa roliga bakgrundstabeller man kunde rulla på för att brodera ut rollpersonen och dessutom få fler fördelar och kompetenser. Normalt sett fick du bara 7 rullar, men genom att rulla fram en Nackdel kunde du på så sätt köpa ännu fler tabellslag.

Visst att det skulle gå att husregla ”rulla tills du är nöjd”, men ger inte det där utbytet något speciellt, ändå? Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men på något sätt känns det roligt att behöva ”betala” med en intressant nackdel.

I praktiken blev det förstås att nästa alla spelare rullade på Nackdelstabellen helt oavsett, för att den gav spännande karaktärisering (och förstås glatt tog emot det extra tabellslaget det innebar).

 

[Zeedox]

Jag inte inte om jag har någon intressant frågeställning för tråden, så hitta gärna något att driva definitionsdiskussion om, fyll på eller säg emot.

 

[Quadrante]

Jag inte inte om jag har någon intressant frågeställning för tråden, så hitta gärna något att driva definitionsdiskussion om, fyll på eller säg emot.

Hur mycket hjärngympa är roligt (aka bokföring) och spenderar man mer tid på att spela spelet än att spela rollen?

eller

Är alla poäng man kan tjäna genom spel lika roliga att spela?

 

[God45]

Min favoritnackdel någonsin, från Savage Worlds:

”Bloodthirsty (Major): Your hero never takes prisoners unless under the direct supervision of a superior. This can cause major problems in a military campaign unless his superiors condone that sort of thing. Your killer suffers -4 to his Charisma, but only if his cruel habits are known.”

Så vi håller på att göra ett bankrån, okej? Vi är superskurkar. En av oss är Alice i underlandet baserad för fan! Vi har skjutit på polisen med terrorgas och vi har slagit oss in i kassavalvet. Allting går enkelt och vi kommer bli lagom efterlysta. Vi har lämnat tjejen med lasersvärdet med gisslan, vi är i valvet i fem jävla minuter för att fylla säckarna… Och när vi kommer ut har hon gått full Hannibal Lector på dem. Där är bitar överallt, hon bär en tjejs ansikte som en mask och hon fnissar som en skolflicka.

Vi är cyberpunks och politiska extremister. Vi ska förstöra ett corps databas över skulder för att befria en massa folk fast i generationslånga skulder. DollarBrain ska bara skapa en distraktion med att slå ut elen för kontoret med en liten bomb. Liksom, folket som jobbar på kontoret är inte skurkarna! De är bara drönare, folket som vi vill befria! Istället planterar han en massiv bomb och spränger ett par hundra kontorsarbetare till döds. Av ingen jävla anledning.

Vi har en alv i gruppen, stereotyp ranger. Det är krig mot orcherna och vi är legosoldater. Vi är inne bakom deras linjer och spionerar. Vi försöker ta någon levande för att snacka och rangern hade varit användbar för det! Om hon mågonsin kunde ta någon levande! ”Jag är ledsen, den här 12 åringen kämpade emot! Jag var tvungen att skära ut hans ögon!”

 

[Svarte Faraonen]

Själv tycker jag att den sortens poängekonomier där man får betalt för att aktivera dåliga saker och sedan får betala för att aktivera bra saker tar mig ur inlevelsen. Jag förstår varför man vill ha det – det är ett praktiskt sätt att balansera för- och nackdelar, men jag tycker inte det är så kul att behöva gå via reglerna och spendera en abstrakt resurs för något som i mitt tycke borde komma naturligt ur fiktionen. Lustigt nog har jag inte samma problem med system där man får extra erfarenhetspoäng för att ens nackdelar aktiveras, kanske för att de känns mindre intrusiva i spelflödet. Min preferens om man ska ha ”neutrala” egenskaper – alltså sådana som kan användas som både för- och nackdelar – är att man kan använda dem som fördel efter eget behag, och att man får erfarenhetspoäng eller liknande om de används som nackdelar. Ingen poängekonomi i centrum för spelet, alltså.

 

[Zeedox]

Själv tycker jag att den sortens poängekonomier där man får betalt för att aktivera dåliga saker och sedan får betala för att aktivera bra saker tar mig ur inlevelsen. Jag förstår varför man vill ha det – det är ett praktiskt sätt att balansera för- och nackdelar, men jag tycker inte det är så kul att behöva gå via reglerna och spendera en abstrakt resurs för något som i mitt tycke borde komma naturligt ur fiktionen. Lustigt nog har jag inte samma problem med system där man får extra erfarenhetspoäng för att ens nackdelar aktiveras, kanske för att de känns mindre intrusiva i spelflödet. Min preferens om man ska ha ”neutrala” egenskaper – alltså sådana som kan användas som både för- och nackdelar – är att man kan använda dem som fördel efter eget behag, och att man får erfarenhetspoäng eller liknande om de används som nackdelar. Ingen poängekonomi i centrum för spelet, alltså.

Erfarenhetspoäng är väl ändå en poängekonomi? Nog den vanligaste när det gäller nackdelar, vad jag snabbt kommer på.

Men oavsett det, är det samma sak om det gäller att spendera en abstrakt poäng för att aktivera något positivt?

 

[Theo]

Själv tycker jag att den sortens poängekonomier där man får betalt för att aktivera dåliga saker och sedan får betala för att aktivera bra saker tar mig ur inlevelsen.

Jag vet inte om de direkt behöver höra ihop? Jag kan också tycka det känns lite gamey och abstrakt att behöva spendera en abstrakt resurs för att få aktivera en fördelaktig egenskap som man "ändå" har, men jag gillar däremot konceptet med nackdelar som ger en någon sorts metaresurs - om det så bara är bonus-xp - när de faktiskt ställer till det för en i spelet.

 

[Gamiel]

I Barbarians of Lemuria innebär de flesta nackdelarna att viss typ av slag slås med nackdel - t.ex. har man 'dålig syn' så är alla slag som kräver bra syn med nackdel, är man 'landkrabba' så är alla slag man gör medan man är ombord en båt/liknande med nackdel.

 

[Svarte Faraonen]

Erfarenhetspoäng är väl ändå en poängekonomi? Nog den vanligaste när det gäller nackdelar, vad jag snabbt kommer på.

Men oavsett det, är det samma sak om det gäller att spendera en abstrakt poäng för att aktivera något positivt?

Det jag tycker är skillnaden där är nog ifall poängekonomin kommer under eller efter spelmötet, så att säga. Jag tycker också rätt illa om att man ska behöva spendera poäng för att aktivera något positivt – det blir ett sorts fjärmande för det som hade varit naturligt i fiktionen om det man är bra på bara räknas ibland, baserat på hur mycket motgångar man mött tidigare. Det bygger ju i grunden på att man jobbar utifrån en narrativ båge – först ska man möta motgångar, sedan ska man nå framgångar – som jag tycker tränger sig på lite för mycket om man vill spela mer simulerande.

 

[SpringandeKulle]

Jag har aldrig spelat GURPS men gjort karaktärer för det för länge sen. Det var min första inblick att köpa nackdelar och fördelar med poäng under karaktärsskapandet.
Karaktärerna blev mycket mer intressanta spelmässigt på grund av detta. Deras bakgrunder innehöll många saker som en spelledare kunde utnyttja i äventyr. Så för att skapa intressanta karaktärer som är lite mer än föräldrarlös hämndlysten krigare är poängsystem bra. Visst går det göra i andra system utan mekanik men när något uppmuntras är det enklare att få till. Spelade dock aldrig GURPS så vet inte hur det skulle funka i spel...

FATE som har sin mekanik att man kan få metapoäng för att man har nackdelar har jag spelat och upplevde att det var ett okej sätt att få in nackdelarna i spelet. Främst känner jag nog det som spelledare att jag inte är lika taskig mot spelaren om jag ger en belöning samtidigt som sätter dem i svårigheter. Som spelare är jag främst glad över att någon uppmärksammar min karaktärs egenskaper och behöver ingen belöning. Jag valde ju nackdelen för jag ville ha den så då är det bara kul om den används.

D&D 5e med sina du får bara använda en fördel 1 gång per dag (eller typ av rast) tycker jag är en riktigt dålig version av mekanik. Så jag kan bara bli arg tre gånger per dag? Varför?!?!

Roligast tycker jag nack/fördelar som ger någon typ av förändring av berättelse istället för ge +-2 på ett slag. Att ha Fiende: Maffia ger roligare spel än Skarpsynt: +3 till finna dolt.

 

[Rickard]

D&D 5e med sina du får bara använda en fördel 1 gång per dag (eller typ av rast) tycker jag är en riktigt dålig version av mekanik. Så jag kan bara bli arg tre gånger per dag? Varför?!?!

Du kan bli arg hur många gånger du vill, men det påverkar bara historien tre gånger per dag.

 

[Quadrante]

Berättar man en historia, skapar en historia eller skapas en historia av det man gör.

 

[Sömniga Isaac]

Du kan bli arg hur många gånger du vill, men det påverkar bara historien tre gånger per dag.

Precis, här är ju det skillnad på mekaniken rage och att bli alldagligt förbannad. Rage är ju att plocka fram något inom dig som kör slut på dina krafter. Jag tänker inte ta rage i försvar, men jag vet med mig själv att ett rejält raseri tar all kraft och jag tror inte jag skulle kunna uppnå den nivån av raseri igen på samma dag, för den typen av känsla är explosiv och uttömmande till skillnad från att vara arg som även det tar på krafterna, men inte fullt lika mycket som ett totalt raseri.

Edit: Ändrade ett att till ta, så det står rätt "ta rage i försvar".

 

[Rickard]

Precis, här är ju det skillnad på mekaniken rage och att bli alldagligt förbannad. Rage är ju att plocka fram något inom dig som kör slut på dina krafter. Jag tänker inte att rage i försvar, men jag vet med mig själv att ett rejält raseri tar all kraft och jag tror inte jag skulle kunna uppnå den nivån av raseri igen på samma dag, för den typen av känsla är explosiv och uttömmande till skillnad från att vara arg som även det tar på krafterna, men inte fullt lika mycket som ett totalt raseri.

Och för att spelandet är det inte så kul i längden om en i gruppen har samma personlighet som Hulken.

 

[Sömniga Isaac]

Och rent spelmässigt är det inte så kul i längden om en i gruppen är Hulken.

Instämmer.

 

[Quadrante]

Fjärde gången den dan …

 

[SpringandeKulle]

Arg är bara ett exempel av alla saker som bara påverkar historien ett begränsat antal gånger per tidsrymd. Mekaniken uppmuntrar till ett visst beteende men enbart i begränsad mängd. Jag tycker inte det är en rolig mekanik då det förklaras ofta med 'för balansen skull' utan koppling till världsbygge vilket då försvårar inlevelse i världen.

 

[Sömniga Isaac]

Arg är bara ett exempel av alla saker som bara påverkar historien ett begränsat antal gånger per tidsrymd. Mekaniken uppmuntrar till ett visst beteende men enbart i begränsad mängd. Jag tycker inte det är en rolig mekanik då det förklaras ofta med 'för balansen skull' utan koppling till världsbygge vilket då försvårar inlevelse i världen.

Den ingången förstår jag, samtidigt har jag alltid upplevt att DnD lutar mer mot den speliga och mekaniska* sidan av rollspel, snarare än sidan för inlevelse och mekanisk frihet.

*Talar här om upplagorna från 3 och framåt. Längre bak än så har jag sämre koll.