Narrativa wtf?!

[Christoffer]

Det här har alltid gjort mig högst förvirrad, vad tusan menar ni med att ett spel är narrativt? Narrativa delar? Osv osv. Min förvirring uppkommer i detta, hur kan det inte vara det? För mig så producerar rollspel fiktion oavsett, det är vad de gör, det är deras unika karaktär. Dvs saker sker, tid går, utfall från ageranden osv osv. Detta helt oavsett om vi kör full on strid på karta, om vi kör stenhård räls, samberättar eller spelar mer öppet, om vi spelar i lite större skala och mer krigsfokus osv osv. Jag har svårt att se hur fiktion inte produceras genom att vi spelar.

Är inte så intresserad av en definitionsdiskussion här utan mer vill se hur olika/lika definition andra har av detta (och vill man debattera det så ta en annan tråd kanske?) och har själv mycket god koll på forgeteori och det här har uppenbarligen inget att göra med kreativ agenda (och nej den diskussionen tar vi inte heller). Så här först och främst intresserad av vad som läggs i begreppet från olika personer på forumet. Vad menar man egentligen med en narrativ del i ett rollspel? Eller att ett helt rollspel är narrativt? Eller för den delen hur är ett rollspel inte narrativt?

 

[Rickard]

Jag läser "narrativt" som "med fokus på det narrativa". Man kan ha fokus på att rollspela (läs: rollgestalta), på utforskning (via rollpersonerna i miljön) och massor av annat slarvigt språkbruk som jag brukar tolka som om det är "fokus" på just den biten.

 

[nano]

Det är för mig när presentationen och reglerna innehåller uttryckliga referenser till berättarteknik. Som att dela in spelet i akter, att bortförklara logiska luckor i historien med att berättaren är opålitlig, att man uppmanas göra flashbacks eller montage eller kamerasvepningar. Etc.

 

[Fnord]

För mig så är ett "narrative game" ett där reglerna har en betydligt mindre betydelse än historieberättandet som kommer från spelarna & SL. Sedan så instämmer jag helt i att tärningsrullandet från en strid ändå kan skapa riktigt intressanta historier så det blir lite fel om man säger att ett spel som D&D inte kan resultera i bra narrativ bara för att det är crunchy och man följer reglerna, men ett "narrative game" är bra mycket mindre begränsat av reglerna (på gott och ont).

 

[Lemur]

När jag läser att att spel är "narrativt" så tänker jag att det har någon slags regler som styr narrativet. Jag håller med dig @Christoffer om att jag inte fattar varför det skulle bli mer narrativt för den sakens skull, eller varför det ens är önskvärt. Att "narrativa" spel kännetecknas av färre regler håller jag inte alls med om. Blades in the dark är ju en tegelsten, exempelvis.

 

[Gamiel]

Tror begreppet kommer från att "klassiskt" rollspel i USA många gånger är, eller iallafall presenteras som att det handlar om, att ha ett gäng stridsdugliga äventyrare som rör sig från rum till rum i ett underjordiskt komplex och där hittar monster att besegra och skatter, vilket gör din karaktär bättre så hen kan slåss mot än värre monster och hitta bättre skatter, som gör en än bättre och man då kan mäta än värre monster ad infinitum - och social interaktion är en fråga om att övertyga de lokala handlarna och prästerskapet att ge en rabatter på bättre utrustning och välsignelser.

Eftersom rollspelande i Sverige inte har haft samma koncept om att bli bättre genom att bara slåss och hitta skatter utan social interaktion har varit en naturlig del så har vi aldrig behövt ha någon uppdelning av icke- "narrative game" och "narrative game".

 

[entomophobiac]

De flesta i spelsammanhang slänger sig med ett anglifierat "narrative". Och narrative i den bemärkelsen är ett av de grundläggande sätten att kommunicera på ("modes of discourse"): att berätta saker i linjär följd. Det är den typ av narrativ som kopplas till exempelvis "narrative bias", det vill säga människors tendens att se händelsekorrelationer även där de inte finns. Narrative är då återberättade händelser, och i praktiken något som bara kan ske antingen förutbestämt ("räls") eller i efterhand.

Bland rollspelare blir jag aldrig klok på vad som menas, däremot. I digitala spel vill jag inte att ordet används alls, för det brukar föra med sig en utgångspunkt om att det skrivna "narrativa" spelet är frikopplat från det interaktiva, just på grund av att det är en linjär "mode of discourse".

 

[Rymdhamster]

Jag håller med Rickard: det handlar om var fokuset ligger.

Jag tycker absolut att DnD som spel har fokus på strid. Men som grupp kan man mycket väl ha narrativet som fokus. Apocalypse world har fokus på narrativet, men i teorin man som grupp ha fokus på strid när man kör det.

Så ett spel kan vara narrativt, eller inte.
En kampanj kan vara narrativt, eller inte.
En grupp kan spela narrativt, eller inte.

 

[JohanL]

Jag läser "narrativt" som "med fokus på det narrativa".

Och mer specifikt, med fokus på det dramatiska (vi fick ju GNS genom att byta ut D mot N i GDS). Alltså, att utföra en strid skapar ju vad som händer i fiktionen på ett sorts vis, men vad det inte skapar är koherent plott. Saker händer utifrån hur tärningarna rullar, och det är en ren tillfällighet om det råkar bli dramatiskt/narrativt tillfredsställande.

För att ta ett helt explicit exempel: i reglerna till HeroQuest II ska svårigheten för att lyckas inte sättas utifrån hur svårt det realistiskt sett borde vara att lyckas, utan utifrån hur avvikande från ett dramatiskt mönster det skulle vara, och att göra exakt samma sak kan få olika svårigheter beroende på om du lyckades i den förra scenen eller ej, även om den var helt orelaterad, eftersom reglerna vill få fram en cykel av pass/fail där svårighetsgraden blir högre ju fler lyckade saker i följd du har gjort.

 

[Christoffer]

Jag är alltså inte alls intresserad av ett spånande om vad någon annan menar med det, utan istället vad de som använder termen menar med den (och i det finns ju inget rätt eller fel utan bara vad det är man menar).

 

[Rangertheman]

Jag ser det som att icke-narrativa regler/system ställer frågan "lyckas du?", medan de narrativa frågar "på vilket sätt?". Självklart kan båda skapa en tillfredsställande berättelse, men du får liksom inte så mycket hjälp av det icke-narrativa systemet.

 

[Rymdhamster]

Och för att bygga på mitt förra inlägg handlar då "narrativt" för mig om att fokuset ligger på berättande. Och då menar jag alltså att det är berättandet som är det drivande.

Jag berättar vad jag gör, du berättar vad det resulterar i, jag berättar hur jag reagerar på det. Kan hända slås det några tärningsslag där nånstans, men fokus ligger inte på tärningsslagen.

Väldigt narrativt:
"Jag drar ut skrivbordslådan och vänder den upp och ner för att se om något är fasttejpat på undersidan."
"Inget är fasttejpat på undersidan, men när du vänder lådan upp och ner ramlar den falska botten ur och avslöjar ett par pappersark som låg dolda under den."

Inte alls narrativt":
- Jag letar efter gömda saker.
- Slå finna dolda ting.
- 4!
- Du hittar två pappersark gömda i en skrivbordslåda.

För att ta två "extremer" av skalan som exempel (för det är en glidande skala).

Självklart kan saker som strid också ha mer eller mindre narrativt fokus, där DnD generellt sett har 0 narrativt fokus i strid, även om man å klart kan väva in narrativa element själv.

 

[Cybot]

Hela den här tråden ger mig huvudvärk där folk anekdotar och använder subjektiva förklaringsmodeller istället för att fokusera på semantiken.

Så:
1. "Narrativt" är ett buzzword, rollspelsvärldens motsvarighet till "synergy". Det används slarvigt och inkonsistent och olika människor menar olika saker när de säger det.
2. Vissa lånar ifrån dramateori, där berättelser kan vara narrativt drivna kontra karaktärsdrivna. I en narrativt driven berättelse så är det händelsen som driver berättelsen frammåt. En olycka, en heist, ett krig osv. I karaktärsdrivna så är det karaktärernas interaktioner som driver berättelsen frammåt.
3. Om ett rollspel är beskrivet som narrativt så kan det betyda två olika saker: a. Reglerna försöker berätta en viss typ av berättelse, t.ex. "Det är ett heist rollspel". b. Rollspelet fokuserar på berättandet.

Så beroende på vem som beskriver ett rollspel och hur den personen förstår ordet "narrativt" så kan samma rollspel vara narrativt och inte vara narrativt.
Ta t.ex. Apokalypse World. Enligt definition 3 är det narrativt i att det fokuserar på berättandet och det är narrativt i att det försöker berätta en viss typ av berättelse. Det är INTE narrativt i betydelse 2, då spelet är framför allt karaktärsdrivet.

Slutsats: När någon använder ordet narrativt så har du tre alternativ:
1. Skrik BINGO och gå därifrån (Buzzword bingo).
2. Lyssna och försök arbeta ut vad de säger ifrån kontext.
3. Be dem förklara vad just de menar med "narrativt".

 

[Christoffer]

3. Be dem förklara vad just de menar med "narrativt".

Det är ju vad som gjorts. Så om du har huvudvärk så får jag peka på det som ditt eget fel för att du inte läste trådstarten.

 

[JohanL]

Hela den här tråden ger mig huvudvärk där folk anekdotar och använder subjektiva förklaringsmodeller istället för att fokusera på semantiken.

To be fair är det vad som uttryckligen efterfrågas efterfrågas i originalinlägget.

Jag skulle säga att det är när spelets utfall definieras mer av vad som uppfattas som dramatiskt tillfredsställande än av vad som är realistiskt (och ja, jag är medveten om att det flyttar mycket av definitionsbördan till "realistiskt" ).

 

[Genesis]

Jag använder inte termen själv, och har därmed inget att bidra med i tråden. Men intressant att se perspektiven från dem som använder ordet!

 

[Quadrante]

Narrativt=ROLLspela till skillnad från RULLspela om det senare handlar om att utnyttja ett system så korrekt och optimalt som möjligt. Så brukar jag i alla fall läsa det. Håller med om att det är svårt att påstå att man rollspelar/spelar rollspel om man inte också berättar och upplever tillsammans ... men det kan man i och för sig göra med brädspel också. I övrigt läs: Vad @Rickard sa ...

 

[Christoffer]

För att ta ett helt explicit exempel: i reglerna till HeroQuest II ska svårigheten för att lyckas inte sättas utifrån hur svårt det realistiskt sett borde vara att lyckas, utan utifrån hur avvikande från ett dramatiskt mönster det skulle vara, och att göra exakt samma sak kan få olika svårigheter beroende på om du lyckades i den förra scenen eller ej, även om den var helt orelaterad, eftersom reglerna vill få fram en cykel av pass/fail där svårighetsgraden blir högre ju fler lyckade saker i följd du har gjort.

Tycker HQ2 är lite intressant här för det placerar sig på en plats där det både älskas och hatas på grund av pass/fail cycle och där bägge sidorna antagligen skulle säga att de har ett fokus på berättelsen. Jag hör till gruppen som inte alls gillar de råden och ser dem som att de går rakt emot att vår interaktion kring spelbordet ska vara grunden för att skapa en berättelse, ser dem mer som ett finare sätt att skriva att SL ska göra vad hen kan, inklusive strunta i reglerna, för att grantera önskade utfall. Andra ser dem som befriande och som grund för att verkligen gå in för att forma en berättelse och dess dramaturgi.

Så mer att, fokus på berättelse är inte en sak vi kan hävda utan att parallellt synliggöra hur vi har detta fokus och vilka aktiviteter vi runt spelbordet främjar som önskvärda i detta hur.

 

[JohanL]

Tycker HQ2 är lite intressant här för det placerar sig på en plats där det både älskas och hatas på grund av pass/fail cycle och där bägge sidorna antagligen skulle säga att de har ett fokus på berättelsen. Jag hör till gruppen som inte alls gillar de råden och ser dem som att de går rakt emot att vår interaktion kring spelbordet ska vara grunden för att skapa en berättelse, ser dem mer som ett finare sätt att skriva att SL ska göra vad hen kan, inklusive strunta i reglerna, för att grantera önskade utfall. Andra ser dem som befriande och som grund för att verkligen gå in för att forma en berättelse och dess dramaturgi.

Så mer att, fokus på berättelse är inte en sak vi kan hävda utan att parallellt synliggöra hur vi har detta fokus och vilka aktiviteter vi runt spelbordet främjar som önskvärda i detta hur.

Ian Cooper som tagit hand om QuestWorlds nu (finns det något rollspel med fler namnbyten?) brukar säga att spelet är beroende av att man är någorlunda överens om vad som går att göra i världen. Har Batman en chans att besegra Superman? Hur mycket kan en nybörjare göra med sin stormmagi? Den sortens saker. I mer traditionella spel regleras det av reglerna i stället.

 

[aknaton]

Jag spelar vanligt jävla narrativt rollspel. Och följande är hur *jag* uppfattar vad ett narrativt spel är. Om rollspelsregler ska kunna kallas narrativa så måste det innehålla *regler* som gör att utfallet av handlingar i spelet tenderar till att emulera en bra historia. Det blir inte bara slumpen som styr om en sittning resulterar i något minnesvärt. Det handlar inte om det finns mycket regler eller inte. Det handlar inte heller om rälsande för att få ett förutbestämt utfall.