Vi föredrar att spela lite mer jordnära. Vet inte om man kan räkna det som gritty. Jag är dock med på Gemstones linje, kör man bara reglerna fullt ut så är allting jättelivsfarligt hela tiden. Även med 25 i FV så räcker det med två sexor av tre på ett normalt slag för att missa en parering. Även spelledarpersoner kan få in perfekta med resultat att rollpersoner får ohyggliga skador. Om man därtill räknar in infektioner, sjukdomar, och gifter så drar man sig in i det längsta för att ge sig in i strid.
Det finns dock några förändringar jag gjort som spelledare. Regelförändringarna i strid tänker jag inte gå in på. Låt oss bara säga att de ändrats för att i vårat tycke bättre representera hur strid är på riktigt. I övrigt har jag inte känt att magi behöver tonas ner. Faktum är att det finns väldigt få magiker, även i mundanas originalskapelse. Visst finns det beskrivet flertalet magivägar och skolor, men när man tittar på medlemmarna i dessa så är de inte speciellt många sammanslaget. Merparten är dessutom upptagna "med sitt" och är inte ute och flänger runt mundana i jakt på nya upptåg. Genom att helt enkelt låta de vara precis så sällsynta som de är i mundana duckar man effektivt för en massa magiska effekter överallt.
I övrigt kör vi ganska hårt på utbud och efterfrågan. Därtill har vi gjort så att mynt är sällsynta. Väldigt sällsynta. I städer kan man hitta dem, men även där är de bland de flesta vanliga personer sällsynta. Grundtanken med sällsynta mynt är att för att slå mynten måste man ha tillgång till metallerna som de slås av, och med tanke på att dessa metallers värde ökar om de görs till ett hantverk snarare än ett mynt, så är det mer värdefullt att ta sitt silver och göra en ljusstake av det än det är att slå mynt av silvret. Förutom detta så är folk misstänksamma mot mynt, alla går inte omkring med en våg för myntvägning och goda kunskaper i värdera, åtminstone inte så goda att man vill ta emot mynt (vars värde man inte känner alltid känner till). Man får tänka på att det bara är i våra regelböcker saker är värderade till en viss mängd silver. En bonde tänker inte i koncept som "mja, en packhäst är väl en sådär 120 silver." Han tänker snarare "en packhäst kan jag nog byta till mig mot fem krus brännvin."
Genom att förändra hur NPCer tänker och talar, och förvägra rollpersonerna regelböcker för att jämföra priser, får man ett mycket vådligare företag när man handlar. Det påverkar vardagen. Som jag sade tidigare - utbud och efterfrågan, det gäller även mynt (vars värde egentligen är metallens, våra dagars fiata fraktionsbanker är ingenting som förekommer i fantasy. Dessutom - att låna ut mot ränta är ocker, och det hugger de av händerna på dig för). Ponera att rollpersonerna lallar in på ett lantligt värdshus som inte får mycket besökare. Där kan det gott räcka med ett guldmynt för att få både husrum, mat, stallplats och sprit. I staden däremot kanske man får lägga två eller kanske tre guldmynt för en hel grupp äventyrare.
Men det finns få mynt, och det borde finnas få mynt. Bönder trycker inga mynt. Handelsmän trycker inga mynt. Smeder producerar inga mynt. De enda som kan (eller får, snarare) producera mynt är de styrande, dvs Adeln. Men adeln behöver knappt några mynt. De får sina resurser från dagsarbeten och varor som deras undersåtar producerar och som de sedan kräver i skatt. Det enda tillfället de behöver mynt är när de skall införskaffa saker som de inte kan kräva in med dagsarbeten, och enda sättet de kan trycka sagda mynt är som sagt om de har tillgång till metallerna som krävs för det. Och om de nu har tillgång till rätt metaller, så är det ändå mycket mer praktiskt för bonden om man kan betala honom något som han kan använda. T.ex en plog. Eller boskap.
Nog om mynt. Infektioner och sjukdomar bör göras livliga, och ofta förekommande. Man bör också titta på lönerna för arbetare som ett mått på hur mycket varor deras arbetsgivare tillhandahar, återigen inga mynt inblandade - men här kommer min poäng.
Om du inte får jobb då?
Det finns ingen a-kassa i mundana.
Inget soc.
I mundana är du hemlös, svältande och tvingas till tjuveri, prostitution eller än värre om du inte har ett jobb. Och ett jobb går inte alltid att få. Det finns heller inga tidningar, inget media, och det betyder att all information måste tas på allvar. I våra dagar får vi lära oss att vara kritiska och misstänksamma mot rykten, men man kan helt enkelt inte göra så i mundana. Det finns ingenting att korsreferera sin information med, så rykten kan vara sanna, och i en värld där arbetslöshet i praktiken är en dödsdom vill man inte anställa någon som på något vis kan ställa till det för en. Det betyder att det finns drivor med sjuka, utslagna, vanvårdade människospillror i städerna. Och detta om man bortser från att grisar springer på gatorna, där de också gör ifrån sig, och man kastar ut pottans innehåll på gatan, tillsammans med matavfall. Våra kunskaper om hygien är inte mundanas kunskaper om hygien.
Slår man sedan samman allt det här så är mundana en smutsig och farlig plats att leva på. En plats där de starka äter de svaga, där den som har makt har allt, och den som stöter sig med fel person är en död man.
Jag har hållit mina spelare extremt snålt med det, delvis för att jag ogillar hur hela stridskonst systemet är uppbyggt samt att jag helt enkelt har hållit på det att de flesta bra stridsskolor är väldigt selektiva med vad de tar in...
