Nekromanti Nidare...

[Aceod]

Jag satt och klurade lite på Hjältarnas motsats här om dagen. I min grupp brukar vissa av spelarna tendera att svänga mer åt den onda sidan, trots att karaktärerna från början tillhörde den "goda" skaran. Är det helt enkelt lättare att spela ond?

Verkar som det, för okomplicerade spelare som inte är genuint intresserade av rollspel är det enklare att lösa problem genom att skapa tex en stor barbar som slaktar hänsynslöst... inte mycket till tankearbete där - även om nu en sådan karaktär också har sin charm.

Som SL är det svårt att styra upp en vettig kampanj när spelarna sysselsätter sig med div. onda aktiviteter. Givetvis kan man straffa dem på ett eller annat sätt, men det tar liksom det roliga ut det hela. Man ju alltid göra kampanjer där de också får sin del av tankearbetet, men det blir svårt att balansera in både onda och goda karaktärer i samma grupp. Det bli alldeles för mycket interna konflikter för att spelet ska flyta på bra... vägrar dock att ge upp... några kreativa förslag?

 

[Tarill]

Tja, vi har ju de förslagen vi talat om...kicka Jürch, Micke och Klasken...skulle underlätta en del...


Inte för att det är konstruktivt...så då tar vi det konstruktiva...

Pumpa Klasken full med uppåttjack och börja med minnesövningar för honom...

Micke kan spela bra om inte Jürch är med...

Jürch har jag ingen aning vad vi ska ta oss till med...

Och sen måste vi komma ihåg att inte spela med Johan och Stefan samtidigt...

 

[Rising]

"för okomplicerade spelare som inte är genuint intresserade av rollspel är det enklare att lösa problem genom att skapa tex en stor barbar som slaktar hänsynslöst..."

Det beror på vilka problem du har i dina äventyr. Om äventyret går ut på att skaffa sig en medalj från en gammal eremit så är det visserligen mycket enklare att bara spöa gubben än att övertala honom om att det vore bättre om medaljen kom i dina händer, men genom att skriva äventyr där det bästa sättet att nå målet också är det roligaste sättet, så premieras spelarna att göra roliga rollpersoner och spela dina äventyr på ett omväxlande och kul sätt.

Jag har inget emot lynniga, skurkaktiga rollpersoner. Jag föredrar nog dem framför den självgoda, dygdiga sorten. Däremot ogillar jag rollpersoner som löser sina problem på tråkiga och enformiga sätt. Därför föredrar jag att äventyren är skrivna på så sätt att de mest "framgångsrika" vägarna genom äventyret också är sådana som inbjuder till roligt och omväxlande rollgestaltande.

Höftskynkesbarbarer har till exempel inte mycket att göra i intriger och politiskt rävspel...

/Riz

 

[Aceod]

Problemet är att många av spelarna väljer att döda oskyldiga... eller döda alla som kommer i vägen för dem. Då går det till överdrift. Färdigheter som övertala och liknande finns där av en anledning.
Om de blev överraskade av ett troligen överlägset (nummerärt iaf) rövarband skulle de välja att anfalla trots att de förmodligen skulle dö på kuppen. Förhandla ingår inte i vissas vokabulär.

Det är inte lätt att bygga upp ett omväxlande och roligt uppdrag när nästan alla tycker att känslokallt mördande är det bästa sättet att lösa ett problem. Jag har själv inget emot skurkaktiga allmänt nedriga karaktärer, de gör det roligare att spela. Men såna karaktärer behöver inte vara känslokalla mördarmaskiner. Enbart slakt blir som sagt mycket enformigt

Höftskynkesbarbarer har ju som sagt ett ganska begränsat intellekt... men en hyfsad yrkesmördare eller krigare skulle tex inte riskera att döda en massa personer som bara kom i vägen för dem. Speciellt inte om stadsvakten var i närheten. Inte heller skulle de kasta sig över stadsvakten om de nu inte var i yttersta nödläge.

 

[Aceod]

Det är ju ett alternativ. Klask är officiellt skrotad... heh

Micke kan vara seriös... sant...

 

[Tarill]

Eller får vi bara spela med Klasken om vi skulle hinna spela dagtid någon gång...

 

[Kwarzim]

ond hmm... nja om du kallar det och vara ond, jag brännde ner ett helt värdshus för att värden slängde ut mig(DoD6), dessutom lönmördade jag alla poliser och vapen smugglare i en liten stad för att de försökte sätta dit mig för att jag hade gjort nått(nya mutant), sparkade in huvudet på en massa vättar(DoD6), brännde upp en palisadmur(DoD6). Cohen slaktade ett helt gangster gäng med en bil och brände ner en mack(Nya mutant), sprättade upp magen på en fängelse vakt och knöt upp han i taket med tarmarna efter det han hade slagit sej igenom vägen!

 

[Johan K]

Kanske det...

Det är nog den enkla lösningen med våld som kanske lyser igenom innimellanåt.. Sånt kan ju var skoj innemellanåt, men sånt går nog över med tiden...
Varför kan man inte göra en kampanj som har en ond karaktär, så man kan testa den sidan åxå...
Jag för min gillar mer en välgjord mix av det mesta, med lite lagom god balans av det t. ex våld, tänkeverksamhet, epos & hjältemod.

 

[Illern]

Där ser man, vi har alla olika problem: mina spelare är tvärtom för mjäkiga ganska ofta. Jag har problem att få dem att agera utifrån vad som är rätt i kulturen men relativt ofta tvivelaktigt för oss helyllesvenskar...

Skillnaden mellan straff och konskvens av handling är väl hårfin. Om en rollperson gör något dumt så att stadsvakten ger sig på denne och i stället för att fly vänder sig för att slåss mot en övermakt. Är det då verkligen att straffa om de skulle dö. Är det inte bara vad som var troligt att det skulle hända? Man skall enligt min mening inte heller vara för snäll mot spelarna bara för att de är spelare heller. Faktiskt tycker jag det är roligare om världen agerar på ett troligt sätt mot mig men å andra sidan gillar jag att gnugga geniknölarna emellanåt...

 

[Railin av Zolod]

Personligen gilalr jag att SPELA ond, som i Ond, inte i kaotiskt-dåligt-rollspelande, som det där med att bränna byar, plundra lik, slakta osv är.
Annars är det tvärt om lite i min grupp, jag håller på och konverterar en ateistisk cyniker till god filsof...

 

[Aceod]

Våra grupper kombinerade skulle alltså ge en rätt bra blandning...

Det är faktiskt svårt att leva sig in i sin karaktär... man har ju som du säger en massa värderingar som man både medvetet och undermedvetet leds av.
Jag försöker vara opartisk och behandla spelarna som vilka som helst i fantasivärlden, men det är inte lätt. Lite svårt att utveckla sig när alla (nästan alla) andra har okomplicerade stereotypa karaktärer. En hade tex detta som beskrivning på sin karaktär: " Svart hår och skägg" När jag försökte få honom att skriva mer så kladdade han dit lite om kallblodighet och liknande. Själv så brukar jag skriva så inte pappret räcker

 

[Aceod]

Re: Kanske det...

Våld är ju en stor del i de festa världarna... för att inte säga alla. Så det ska helt klart användas. Jag har inget emot onda karaktärer... dock ogillar jag de ensidiga mosa-döda-slakta-gubbarna.

 

[Aceod]

Men... din karaktärer gjorde väl inte sånt hela tiden och använde sin hjärna oftast? Annars brukar såna karaktärer inte bli långlivade.

 

[PAX]

Be all you can be...

Be Evil...

http://shop.alderac.com/d20.html

 

[Aceod]

Re: Be all you can be...

vackert

 

[Cohen]

Cohen slaktade ett helt gangster gäng med en bil

Det var goda tider det. Jag utförde en fin handbromssladd över två av skurkarna samtidigt som jag matade skott med hagelbössan.
Men du glömde att jag också dödade två portvakter och rev halva stan. Allt i samma vända.
Uppdraget var att hämta lite pengar, men alla prylar kom lite ivägen liksom.
Snubben med pengarna var min f.d. chef och jag hade en del klagomål. Han var lite osammanhängande när jag gick.

sprättade upp magen på en fängelse vakt och knöt upp han i taket med tarmarna efter det han hade slagit sej igenom vägen!

Gammal betong

 

[Kwarzim]

jo... Och jag använder min hjärna för att komma på de mest ondskefulla saker(det gör jag jämt), komma på nya tortyer, hundra olika sätt att döda en gubbe på. Ja jag är genom ond i ALLA rollspel så fort jag får möglihet(nästan jämt förutom)! Och jag ger mig på alla saker som går att döda vare sig de är 1 eller 100. Oj ursäkta jag glömmde att jag kastrerade en tirak med en dolk,

 

[Cohen]

Men... din karaktärer gjorde väl inte sånt hela tiden och använde sin hjärna oftast? Annars brukar såna karaktärer inte bli långlivade.

Jo. Det kan jag intyga. Han var väldigt intelligent. Du skulle inte tro hur många elakheter han kunde tänka ut.

 

[Man Mountainman]

Ja du...

Vad är skälet till att spelare beter sig på ett sätt i spelet som frångår alla deras moraliska normer i verkligheten? Jag tror att det enkla svaret är att i spelet riskerar vi inte samma återverkan på oss själva när vi utför "nidningsdåd" som vi i verkligheten skulle uppleva från vänner, omgivning och laguppehållande väsen. Det värsta som kan hända är ju att våra rollpersoner dör. I de laglösa världar som de flesta rollspel tycks utspela sig i, är det inte ens särskilt stor chans att *någon* vedergällning drabbar rollpersonerna. Min lösning skulle därför vara något av följande:

1. Låt orsak ge verkan: formge världen så, att brott bestraffas. En mördad uppdragsgivare innebär en polisutredning, att rollpersonerna blir efterlysta och drabbas av socialt stigma, att de får hämndlystna släktingar efter sig. När tilläckligt många rollpersoner blivit dödade på det här sättet, kanske spelarna fattar.

2. Tvinga rollpersonerna att följa protokoll. Om rollpersonerna är poliser, eller agenter för någon byrå, så kan de inte avvika från sina restriktioner, eftersom detta automatiskt skulle leda till att de får sparken och därmed misslyckats med sitt uppdrag.

3. Ge rollpersonerna goda incitament. Rollpersonerna utför inte uppdrag för att de vill ha pengar eller makt, utan för att de är hyvens killar. Eftersom spelarna härmed inte har en enda handling som genererar belöningen, utan belöningen är själva den känsla av godhet som kommer sig från att ha gjort något bra (eller vad det nu är som motiverar goda snubbar), så blir den exakta vägen till målet minst lika viktig som målet självt. Om du motiveras att rädda prinsessan för att du är *god*, varför skulle du utföra räddningen genom att göra *onda* handlingar?

4. Kör deras game. Vältra dig i blod, våld och elände. Låt rollpersonernas fiender vara de goda snubbarna. Låt spelarna märka att deras allierade är förvridna, psykotiska typer vars enda njutning kommer från att mörda, plundra, våldta och plåga. Illustrera med all önsvärd detaljnivå det lidande, den skräck och fasa som rollpersonerna för med sig vart de än går. Till slut, förhoppningsvis, kanske spelarna blir så äcklade att de byter inriktning på sitt spel.

5. Finn dig i det. Om spelarna vill spela öndingar, låt dem göra det. Som spelledare har man väl ändå roligast när man känner att spelarna är intresserade av äventyret, eller?

 

[Kwarzim]

"Du skulle inte tro hur många elakheter han kunde tänka ut."

Jupp jupp.. som det där med jätten som jag NÄSTAN sparkade ihjäl.

Det här med elakheter är vad alla tänker på i våran skola!