I morse fick jag mitt ex av Noir, och här kommer mina första intryck.
Det är som tidigare nämnts i trådar och i recensionen är Noir en rejäl pjäs, stor och tung. Det är nästan som jag vill frångå min grundfilosofi (ett spel - en grundbok).. hade kanske vart mer praktiskt med 2 böcker. Fast det finns inte två naturliga avdelningar i boken, så det hade kanske blivit svårt.
Hursomhelst känns det som en kvalitetsprodukt, även om jag inte vill hålla med om att det är den absolut snyggaste rollspelsprodukten på den svenska marknaden; det finns flera andra som är lika bra (som några av Dantes alster till exempel). Bilderna är överlag bra gjorda, en del mycket bra. Layouten håller måttet, även om kapitel- och mellanrubriker av nån anledning är satta med ett sjukt fult typsnitt, enligt min smak. Fick nån hjärnsläpp? ;-) Annars är det en kompetent layout. Och jag gillar "huvudpersons-formuläret". Sammanfattningsvis är det inte mycket att gnälla på så här efter en snabbkoll. Bra gjort, även om jag inte tycker att boken är så värst mycket "lyxigare" eller bättre gjord än en del annat som getts ut senaste året, bara tjockare.
Tjockare ja... Här kommer akilleshälen med Noir: det är sjuuukt mycket att läsa innan man kommer igång... skulle gissa att man behöver läsa en tre-fyra gånger mer i Noir än i ett jämförbart spel som Kult för att greppa hur det funkar.
Sen är det ju möjligt att det rullar på bra när man väl spelar... men innan dess... oj oj oj, Noir är ett monster! Lyckligtvis verkar det vara OK skrivet, kanske inte på samma nivå som världstexterna till H&T, men i alla fall lika bra som Mutant eller Saga (inga stilistiska jämförelser för övrigt). Och så vitt jag kan se bör man i alla fall läst en drygt 200-250 sidor för att komma igång. Puh.
Ska inte gå in på kampanjvärlden så mycket, men det känns mer som ett slags "40-tals Kult" än ett Sin City (som har nån slags humor i all sin våldsamhet) till exempel... Noir är mörkt, mycket mörkt... Men är det din grej, och pallar du tjocka regelböcker, så är nog Noir för dig.
Det är som tidigare nämnts i trådar och i recensionen är Noir en rejäl pjäs, stor och tung. Det är nästan som jag vill frångå min grundfilosofi (ett spel - en grundbok).. hade kanske vart mer praktiskt med 2 böcker. Fast det finns inte två naturliga avdelningar i boken, så det hade kanske blivit svårt.
Hursomhelst känns det som en kvalitetsprodukt, även om jag inte vill hålla med om att det är den absolut snyggaste rollspelsprodukten på den svenska marknaden; det finns flera andra som är lika bra (som några av Dantes alster till exempel). Bilderna är överlag bra gjorda, en del mycket bra. Layouten håller måttet, även om kapitel- och mellanrubriker av nån anledning är satta med ett sjukt fult typsnitt, enligt min smak. Fick nån hjärnsläpp? ;-) Annars är det en kompetent layout. Och jag gillar "huvudpersons-formuläret". Sammanfattningsvis är det inte mycket att gnälla på så här efter en snabbkoll. Bra gjort, även om jag inte tycker att boken är så värst mycket "lyxigare" eller bättre gjord än en del annat som getts ut senaste året, bara tjockare.
Tjockare ja... Här kommer akilleshälen med Noir: det är sjuuukt mycket att läsa innan man kommer igång... skulle gissa att man behöver läsa en tre-fyra gånger mer i Noir än i ett jämförbart spel som Kult för att greppa hur det funkar.
Sen är det ju möjligt att det rullar på bra när man väl spelar... men innan dess... oj oj oj, Noir är ett monster! Lyckligtvis verkar det vara OK skrivet, kanske inte på samma nivå som världstexterna till H&T, men i alla fall lika bra som Mutant eller Saga (inga stilistiska jämförelser för övrigt). Och så vitt jag kan se bör man i alla fall läst en drygt 200-250 sidor för att komma igång. Puh.
Ska inte gå in på kampanjvärlden så mycket, men det känns mer som ett slags "40-tals Kult" än ett Sin City (som har nån slags humor i all sin våldsamhet) till exempel... Noir är mörkt, mycket mörkt... Men är det din grej, och pallar du tjocka regelböcker, så är nog Noir för dig.