Andy
Vila i frid
Igår skulle jag och min grupp fortsätta att spela Gemini 1576 men det visade sig att två inte kunde komma. Vad ska man göra?
Jo, jag hade börjat läsa Noir (som jag köpte i höstas men nästan inte öppnat, jag har haft lite motstånd då jag har lite svajiga vibbar av Eon och Neotech, men oj vad fel jag skulle ha) på tvärbanan på väg till jobbet och saker och ting hade börjat lägga sig på plats. Jag hade helt enkelt blivit lite nyfiken.
Så, när jag och två av mina fyra spelare satt där och kollade på Extreme Makeover: House edition så kom jag med förslaget att vi skulle testa att göra en huvudperson till Noir.
Vilken häftig upplevelse det blev! Helt prestigelöst och oförutsägbart printade jag ut rollformuläret och slog upp boken. Jag hade ett litet hmm om var vi skulle börja så vi delade ut värden på egenskaperna. Bara den, ganska basicgrej, blev skithäftig och upplevelsen och som krydda på moset så började huvudpersonen komma till liv när vi fördelade poängen på förmågorna. Men det var då som vi kom på att vi skulle ha ett koncept (jag hade missat det). Den ena av sa att han villa vara ninja (halvt på skoj) men han valde iskall inbrottstjuv, den andra ville vara politiker men valde slutligen konceptet beräknande affärsman och jag slog till med livvakt på helspänn. Redan här började vi skapa relationer mellan våra huvudperson.
Vi räknade ut skickligheten och gick vidare till expertiser. Här blev det lite bläddrande i boken för vi fattade först inte vad siffran efter expertisen innebar men efter lite informationssökning så fattade vi att värde gav en anvisning av hur många expertiser som en förmåga kunde klara av (expertisernas sammanlagda värde fick inte överstiga värdet för förmågan). Men då kom nästa fråga. Varför för en huvudperson ”bara” ha en expertis vid ett värde av 4-6 i förmågan och två expertiser vid 7+? Vi kunde inte fatta det men vi kom fram till att systemet måste vara ordentligt speltestat och att det fanns en poäng med att nya huvudpersoner begränsas. Så vi körde på den tabell som fanns.
Det var kul att se huvudpersonen växa fram och med små medel tvingades (på ett positivt sätt) man att utveckla karaktären. Det gick inte att ”bara gör en gubbe”.
Vi kom inte längre än så men jag vet att det finns massa roliga saker kvar att göra. Jag ser fram emot nästa gång vi tittar på EM: HE och fortsätter upptäcka våra huvudpersoner. Jag fick en känsla av ett huvudpersoner redan vandrade på Sandukars gator, vi hade bara lyckats hitta dom bland folkmassorna och beskrev dom på våra formulär.
En av mina spelar blev så tagen av Noir att ha inte vill fortsätta att spela Gemini utan byta, omedelbart, till Noir. Samma person tyckte att vi alltid skulle köra med Noirsregler, oavsett rollspel och då har vi inte ens börjat spela!
Jag är en extrem Kult-fantast men efter att ha tagit min Noiroskuld så kommer jag att lämna Kult och alla dom fantastiska minne jag har från det spelet och istället spel Noir. Min inställning till Noir har ändrats radikalt, som att byta till en ny sida i dagboken, öppna ögonen efter en fyra månader lång koma eller att läsa Den vidunderliga kärlekens historia för första gången. Jag tror att jag kommer att älska Noir och jag hoppas att mina förväntningar inte är för höga.
Så, jag lämnar Metropolis och tar mina första stapplande steg in i Sandukar. Jag känner den blöta dimma mot mitt ansikte och hör traverserna från industrikvarteren. Jag sätter mig på uteserveringen på ett ölcafé vid floden och tar fram tidningen. Det kommer att bli en bra dag, tänker jag. Men oj så fel jag skulle ha.
Vad har du för upplevelser av Noir?
Jo, jag hade börjat läsa Noir (som jag köpte i höstas men nästan inte öppnat, jag har haft lite motstånd då jag har lite svajiga vibbar av Eon och Neotech, men oj vad fel jag skulle ha) på tvärbanan på väg till jobbet och saker och ting hade börjat lägga sig på plats. Jag hade helt enkelt blivit lite nyfiken.
Så, när jag och två av mina fyra spelare satt där och kollade på Extreme Makeover: House edition så kom jag med förslaget att vi skulle testa att göra en huvudperson till Noir.
Vilken häftig upplevelse det blev! Helt prestigelöst och oförutsägbart printade jag ut rollformuläret och slog upp boken. Jag hade ett litet hmm om var vi skulle börja så vi delade ut värden på egenskaperna. Bara den, ganska basicgrej, blev skithäftig och upplevelsen och som krydda på moset så började huvudpersonen komma till liv när vi fördelade poängen på förmågorna. Men det var då som vi kom på att vi skulle ha ett koncept (jag hade missat det). Den ena av sa att han villa vara ninja (halvt på skoj) men han valde iskall inbrottstjuv, den andra ville vara politiker men valde slutligen konceptet beräknande affärsman och jag slog till med livvakt på helspänn. Redan här började vi skapa relationer mellan våra huvudperson.
Vi räknade ut skickligheten och gick vidare till expertiser. Här blev det lite bläddrande i boken för vi fattade först inte vad siffran efter expertisen innebar men efter lite informationssökning så fattade vi att värde gav en anvisning av hur många expertiser som en förmåga kunde klara av (expertisernas sammanlagda värde fick inte överstiga värdet för förmågan). Men då kom nästa fråga. Varför för en huvudperson ”bara” ha en expertis vid ett värde av 4-6 i förmågan och två expertiser vid 7+? Vi kunde inte fatta det men vi kom fram till att systemet måste vara ordentligt speltestat och att det fanns en poäng med att nya huvudpersoner begränsas. Så vi körde på den tabell som fanns.
Det var kul att se huvudpersonen växa fram och med små medel tvingades (på ett positivt sätt) man att utveckla karaktären. Det gick inte att ”bara gör en gubbe”.
Vi kom inte längre än så men jag vet att det finns massa roliga saker kvar att göra. Jag ser fram emot nästa gång vi tittar på EM: HE och fortsätter upptäcka våra huvudpersoner. Jag fick en känsla av ett huvudpersoner redan vandrade på Sandukars gator, vi hade bara lyckats hitta dom bland folkmassorna och beskrev dom på våra formulär.
En av mina spelar blev så tagen av Noir att ha inte vill fortsätta att spela Gemini utan byta, omedelbart, till Noir. Samma person tyckte att vi alltid skulle köra med Noirsregler, oavsett rollspel och då har vi inte ens börjat spela!
Jag är en extrem Kult-fantast men efter att ha tagit min Noiroskuld så kommer jag att lämna Kult och alla dom fantastiska minne jag har från det spelet och istället spel Noir. Min inställning till Noir har ändrats radikalt, som att byta till en ny sida i dagboken, öppna ögonen efter en fyra månader lång koma eller att läsa Den vidunderliga kärlekens historia för första gången. Jag tror att jag kommer att älska Noir och jag hoppas att mina förväntningar inte är för höga.
Så, jag lämnar Metropolis och tar mina första stapplande steg in i Sandukar. Jag känner den blöta dimma mot mitt ansikte och hör traverserna från industrikvarteren. Jag sätter mig på uteserveringen på ett ölcafé vid floden och tar fram tidningen. Det kommer att bli en bra dag, tänker jag. Men oj så fel jag skulle ha.
Vad har du för upplevelser av Noir?
