Nekromanti Noir: Styrkekrav

[Arfert]

jag ser vapenval väldigt mycket som ett "fashion-statement"... en fatal beauty skulle knappast ha en colt 45 utan en liten försilvrad automatpistol med pärlemokolv, medan en polis har en hederlig colt 38-revolver, en privatdeckare en "snubnose"-revolver osv... man vill ju hålla stilen...

...precis som en adelsman i ett 1700-talspel naturligtvis ska ha en elegant värja, ALDRIG en "huggare" (även om huggare eventuellt skulle ge mer skada)... Man väljer vapen efter vem man är, inte efter eldkraften.

När jag exempelvis rollspelat en pensionerad brittisk officer i CoC har jag bara använt en gammal Wembley... Det skulle aldrig falla min RP in att använda nåt så vulgärt som en Thompson eller liknade... även om han fick välja vapen helt fritt utan begränsningar.

MEN: eftersom en hel del spelare hemfaller tilla tt vilja ha det HÄFTIGASTE vapnet som deras RP kan använda kanske man ska ha sådana begränsningar som Marco funderat på..

 

[peta]

Jag använde enbart en färdighet, som inte har något att göra med STY, SMI utan grundegenskapen Strid, för att avgöra om man träffar.
Skadan beräknas dels av vapnets skada dels av hur bra man träffar.

 

[Jarfi]

Stilkrav?

MEN: eftersom en hel del spelare hemfaller tilla tt vilja ha det HÄFTIGASTE vapnet som deras RP kan använda kanske man ska ha sådana begränsningar som Marco funderat på..

Eller helt enkelt ha ett straff/belöningssystem för vapen/utrustnings 'moderiktighet'. Inför en 'StilPoäng' helt enkelt.
Tar Femme Fatale'n ålötsligt fram en slägga, så är det minus hela dagen, emedan musketören med en elegant värja får han stilpoäng.

 

[Rising]

MEN: eftersom en hel del spelare hemfaller tilla tt vilja ha det HÄFTIGASTE vapnet som deras RP kan använda kanske man ska ha sådana begränsningar som Marco funderat på..

Mmm, en del regler för hur vapen och vapenbärare fungerar ihop (såsom styrkekrav) är just begränsningar; man uppmuntras till att välja det största och battigaste vapnet ens karaktär kan bära.

Men det går att göra andra regler också. Man kan skriva regler som uppmuntrar personerna att använda vapen som reglerna menar passar för dem; alltså, det "häftigaste" valet leder till olika vapen för olika typer av personer: De stora uppmuntras till att använda feta kanoner och de små uppmuntras till att använda luriga grejer. Derringern blir alltså bättre i handen på en luris än på en gorilla.

Jag står lite kluven till den metod du pratar om (som jag också har använt mig av enhel del) - det dåliga med den är att personer agerar tvärt emot spelets naturlagar om de medvetet gör dåliga val bara för stilens skull, vilket kan få min känsla för trovärdighet att rubbas. Det bra med den, däremot, är ju att valet verkligen blir rollpersonens och inte något som påtvingats denne av reglernas syn på saken.

De regler som jag tycker bäst fungerar för den lösning som du pekat på är de regler som inte gör så stor skillnad på olika vapen inom vissa vapengrupper. D&D är ett bra exempel, där många vapen är mer eller mindre identiska spelmässigt sett, men där de ändå kan se ut på rätt olika sätt och medföra olika känslor. Då blir valet i första hand kosmetiskt och naturlagarna rubbas inte fastän man utgår från vad man själv tycker vore coolast.

Det finns alltså lite olika sätt att se på saken. Det sätt som du pratat om är en gestaltningsmetod, medan jag har pratat om en problemlösningsmetod.

 

[Nightowl]

det dåliga med den är att personer agerar tvärt emot spelets naturlagar om de medvetet gör dåliga val bara för stilens skull, vilket kan få min känsla för trovärdighet att rubbas

Det är också mitt problem med den sortens regler.

Jag har mer och mer hemfallit till idén att antingen envisas man med att vapen ska vara någorlunda realistiska, och då måste de ha andra skillnader i värden än enbart skada, eller så skiljer man inte så mycket på olika vapen och rollpersonerna väljer det som ser koolast ut i bild.

Erik, mer om detta vid annat tillfälle

 

[Selly]

Nitpick. [ANT]

”Även de största svärd väger aldrig över 2kg[…]”

Inte helt riktigt: Tvåhandssvärd brukar väga mellan 2½ och 4 kg. Men ja, det handlar förstås ändå mest om teknik.

 

[Demiurg]

Re: Stilkrav?

Tar Femme Fatale'n ålötsligt fram en slägga, så är det minus hela dagen

Men hur snyggt hade det inte varit med en skitförbannad brud i syndigt röd klänning, höga klackar, uppsatt hår och en fet slägga? Släggan är så fel att det blir rätt. Den är primitiv så det funkar. En kulspruta eller yxa hade inte varit lika läckert. Möjligen då en brandyxa av äldre modell.

 

[Jarfi]

Re: Nitpick. [ANT]

Ceremoniella exemplar isf.
Läs gärna här

 

[Jarfi]

Re: Stilkrav?

Jag köper det.
Jag tänkte själv så när jag skrev. Dock kan jag när jag nu läser ditt inlägg att det är situationsrätt av en störtläcker femme Fatale att ta till ett vapen som understryker hennes veritabla furioso. Däremot blir det bara fel om hon bär omkring på den där släggan hela tiden.

 

[thark]

Re: Stilkrav?

City Hunter har förvisso vissa drag av Noir-stämning, men jag tror inte riktigt det är vad Marco är ute efter.

 

[Selly]

Re: Nitpick. [ANT]

”Ceremoniella exemplar isf.”

Nej. Själv rekommenderar jag den här sidan; den är trevlig och informativ, och har hängt med ett bra tag. ARMA:s artikel om tvåhandssvärd (som alltså finns här) är i bästa fall virrig och inkonsekvent; det står ”Note that unlike ceremonial specimens, none of the fighting weapons exceeded 4 pounds”, men då detta motsägs av resten av artikeln blir det svårt att ta den på allvar (vem vet, han kanske skrev fel); vi ser ett par genomgångar av svärd från ”the State Art Collection at the Royal Castle of Wawel, Krakow, Poland”, samt från Livrustkammaren, där ett antal pjäser i viktklassen jag nämnde räknas upp utan att bli stämplade som ceremoniella. Samt det här: ”One historian states, ’The true two-handers really did require two hands, though their overall weight averaged only about 8 to 10 pounds.[…]’” … Kort sagt, mindre vimsiga källor uppskattas (se ovanstående rekommendation). ^_~

<font size="1">Och det här blev ju inte alls särskilt noirigt. ¬.¬;</font size>

 

[Jarfi]

Re: Nitpick. [ANT]

Samt det här: ”One historian states, ’The true two-handers really did require two hands, though their overall weight averaged only about 8 to 10 pounds.[…]’” … Kort sagt, mindre vimsiga källor uppskattas

De otaliga citat (se ovan) som finns i artikeln är där för att illustrera den utbredda misinformation som finns angående svärds vikt och antagna klumpighet. Hela artikeln håller en sarkastisk ton gentemot de många källor som uppger felaktiga data på svärd.
Den propagandan härstammar åtminstone delvis från fäktvärjornas inträde på scenen när krutvapnen hade gjort helrustningen obsolet, och därmed även de större svärden. För visst är även ett 2kgs zweihander otympligt i jämförelse med en 7-800gr värja på 80-90cm....
Dessutom finns en poäng i att glorifiera duellerandet med värjor, när enbart adeln har råd med dem. Åtminstone från adelns synvinkel och det var nog mest adeln som stod för propaganda under senrenässansen.
Att artikeln framstår som vimsig har ju inget med dess faktainnehåll att göra. Det är ett ad hoc från din sida.

Inte heller på Björns sida står det att finna svärd, som brukats i strid överstigande 5lbs i vikt. Länken du gav talar aldrig om vikt utan enbart om balans och kinetik.


Jag antar (eftersom det är sällsynt) att du aldrig tränat svärd under instruktör? Utan den upplevelsen kan det vara svårt att förstå den tekniska skillnaden mellan ca 2kg om 1½m och 4kg om 1½m.
Mitt eget 1½H svärd är smitt för träning med kontakt och har därför spänstigare stål än medeltida vapen hade och en något tjockare klinga. det väger 2,6kg och är jobbigt att hantera, trots att jag skulle klocka in på mitt imellan strength 3 och 4 i WoD.
Klart att det blir lättare med teknik, ett 4kg vapen är inte vad jag skulle förlita mig på om det gällde mitt liv (vilket det oftast gjorde på ett medeltida slagfält).

inte heller detta var särskilt Noir. F'låt Marco

 

[Selly]

Re: Nitpick. [ANT]

”Jag antar (eftersom det är sällsynt) att du aldrig tränat svärd under instruktör?”

Felaktigt antagande, ty det har jag gjort. Nå, jag tar resten av mitt svar i PM för Marcos skull.

 

[Jarfi]

Fair enough, och slut på den här avstickaren [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[gråhök]

Jag har mer och mer hemfallit till idén att antingen envisas man med att vapen ska vara någorlunda realistiska, och då måste de ha andra skillnader i värden än enbart skada, eller så skiljer man inte så mycket på olika vapen och rollpersonerna väljer det som ser koolast ut i bild.

Jupps, jag har (i Project Unnamed) skjutvapenskadorna "2T6", "3T6" och "3T6+1" (det sista på ett vapen, det har grövre kaliber än de som ger 3T6).

jag tycker det funkar, fast i mitt fall slipper man titta på bilder.

 

[ÄlveKatt]

Re: Nitpick. [OT]

Kan man anta att eftersom du bor i Linköping så har du tränat med Rost?

Jag tänkte rekommendera Pavel Mocs svärd då några av hans träningsvärdiga 1½handssvärd väger strax under två kilo, jag vill tro att han har den bästa relationen mellan kvalitet, balans och pris.

 

[Jarfi]

Re: Nitpick. [OT]

Man kan anta vadsomhelst

Allvarligt. Jag var på något läger av/med Guy Windsor innan ROST bildades. En god vän till mig och nga andra på lägret bildade sedan ROST.
Själv har jag mest kampsportsbakgrund, med Escrima Concepts till och från sedan 1999. EHCG är väl vad min huvudsakliga medeltidsstrid kommer från (bortsett Escrima då).
Pavel Moc, Del Tin, K + K Arts och Albion är vad som rekommenderats mig kommersiellt. Sedan har jag fått vitsord angående någon smed i sthm-området (Peter?) också.

Jag tror det är lämpligast med övrig medeltida vapendiskussion i separat tråd eller PM.

 

[Nightowl]

SteveD pa rpg.net hade en kommentar angande Warhammer-rollspelet av typen "Varierande vapenskada ar for mesar! Det ar tung grej av metall som dodar folk, det ar allt du behover veta!"

Fan, jag maste skriva den dar traden...

Erik

 

[Big Marco]

Fast är det sant?

Kanske är mer rätt i ett spel där närstrid figurerar, men när det gäller skjutvapen så är kalibern rätt viktig.

 

[Nightowl]

Tja, blir man skjuten i axeln blir man skjuten i axeln, blir man skjuten i skallen sa blir man skjuten i skallen.

For en skjutvapensanalfabet som mig, vem fan bryr sig? Bade i verkligheten och i fiktionen overlever folk ganska hemska skottskador, medan en del dor av ett skott fran en .22. Om inte medicinsk realism ar sa vasentlig, ar det inte ganska intuitivt att det ar potentiellt dodligt att bli skjuten av de flesta handeldvapen?

Jag skulle, som mestg, skilja pa "stor puffra, puffra och liten puffra".

Resten ar gravy.

Erik