Recca said:
Ond bråd död said:
Genusteori och liknande har blivit ett tillhygge för att trycka ner folk eller, kanske främst, ett sätt att förhärliga sig själv utan att ta den minsta hänsyn till verkligheten.
Jag är heller inte säker på vad poängen är med att värna så specifikt om vissa minoriteter framför andra minoriteter. Men det är en annan fråga.
Du är förstås fullständigt medveten om att du spolar ned genusvetenskapen i toaletten med de här kommentarerna. Du gör detta antagligen fullt medveten om att vissa personer kommer ta extremt illa vid sig. Jag skulle uppskatta om du lät bli det eftersom jag helst undviker att ge mig in i en debatt där jag (återigen) känner att jag måste försöka påvisa att genusteori har ett signifikant värde inom vetenskap och i vårt samhälle. Så, snälla ODB, låt det här vara. Mina nerver tål inte det här.
Fast, till viss del, så håller jag med Ond Bråd Död här. Jag tar det bit för bit:
* Visst fanken finns det de som använder genusteori (och andra, liknande teorier för andra minoriteter) som ett oemotsägligt slagträ för att utan större finess trampa på andra. Jag säger inte att alla gör så, men de finns.
* Jag håller också med om att det är fel att särskilja vissa minoriteter. Heck, hela grejen med att "minoriteta" folk är ju en form av nedtryckning av dem. Ett "Ni är så svaga och det är så synd om er, så nu måste vi som är stora och starka komma och hjälpa er eftersom ni är för klena för att klara er själv". Jag tror att lösningen kommer när man betraktar folk som människor. Vi måste inkludera mer, att dela in folk i grupper (minoriteter eller andra) är att exkludera.
I den aktuella tråden så innebär det att vi har inte uppnått jämställdhet när vi har en inkvoterad företrädare för varje minoritet i varje sammanhang. Det innebär att vi har uppnått jämställdhet när vi inte längre ser personerna som olika.
Tyvärr ser jag lite likheter mellan de mer hårdföra genusförespråkarna och den bit av kommunismen som jag har svårast att förlika mig med, den delen som kallas socialism, folkets diktatur, där folket anses för dumma för att själva förstå sitt eget bästa och måste ledas i rätt riktning till varje pris. Jag tror det steget är onödigt i kommunismen, att det finns andra vägar till det kommunistiska idealsamhället, och jag tror att det steget är onödigt i jämställdhetskampen. Jag vill till och med ta resonemanget ett steg längre, det steget är motproduktivt i båda sammanhangen, det förvärrar problemet i båda sammanhangen.
Så, som kommunist och jämställdhetsförespråkare, så tror jag på öppenhet och inkludering, snarare än pekfingrar och reglering.