Nekromanti Nu måste vi döda varandra...

[Illern]

Re: Underlig frågeställning

Nja, det räcker gott och väl med att försätta motståndarna ur stridbart skick – de behöver inte dö. Ett krossat knä, en rejäl hjärnskakning, ett par avhuggna fingrar på vapenhanden – det kan vara nog.

De allra flesta torde sluta strida när de blivit ordentligt skadade, snarare än att lönlöst fortsätta kämpa tills de dör.

Precis därför som våra strider i Terra draconis långt ifrån alltid slutar med att motparten dör. Det förutsätter förstås att regelsystemet ger utrymme för att man blir sämre och sämre på att slåss allt eftersom man blir skadad så det finns något mellanläge där man kan inse att om jag slutar nu så kommer jag i princip återhämta mig och klara livhanken. Ett system där man bara räknar ned kroppspoäng och där man kan slåss tills de når 0 gynnar däremot inte ett sådant tankesätt. Då känns det troligare att man skulle kunna vända striden.

 

[Eksem]

Döda mig inte om jag har fel, men nästan alla spel jag spelat har normalt medvetslöshet som slutmål i striden, inte död. Som t.ex. Drakar och Demoner.

 

[Krille]

Döda mig inte om jag har fel, men nästan alla spel jag spelat har normalt medvetslöshet som slutmål i striden, inte död. Som t.ex. Drakar och Demoner.

Nja. Medvetslösheten är oftast en fördröjd död om man inte råkar ha överlevande med helande drycker, eftersom man blir av med en poäng per runda och man inte kan göra så mycket åt saken när man är medvetslös.

Det är ganska få spel som inte har automatisk död som konsekvens av medvetslösheten, och de som har det har det mest som ett specialfall av att slå folk i bakhuvudet för att få dem att tuppa av.

 

[Troberg]

Massor av missuppfattningar, varav de flesta redan avhandlas.

Ett viktigt problem som glömts är att man ofta slåss mot "monster". Hur motiverad är man att ge upp mot ett troll, en drake, en zombiehord eller en jättebläckfisk? När enda skillnaden är att man blir uppäten levande så är inte motivationsnivån lysande.

Fram för fler intelligenta och förhandlingsbara fiender!

 

[Duddmannen]

Tzu och Clausewitz

Herrarna Carl von Clausewitz och Sun Tzu hade dock ett problem – de tänkte på ett mänskligt, futtigt sätt.

Som rollspelare/spelledare måste jag höja blicken och se det som de mäktiga demonerna i Buffy-verse’s forntid. På den tiden då mardrömmar vandrade mäktiga och fria (inte små och inspärrade i människors hjärnor som idag) och demonfurstarna härskade över jorden. Då gällde det att samla allt man kunde kontrollera under sig och förstöra allting annat. Mycket mer digitalt, mycket mer absolut.

Sun Tzu och andra som skrivit om krigets konst eller hur man bör gå tillväga i strid har alla förutsatt att det hela handlar om att erövra eller kontrollera med ett minimum av förluster i resurser.

Min inställning är att strid måste handla om total seger, annars är det bara sparrning, övning, bjäffs. Diplomati är ok, handel och politik likaså. Men så snart strid inleds är det bara total seger som räknas.

Total seger ger dessutom fördelen att efterkonstruera utan kritiska röster.

 

[Krille]

Darth Bush

Herrarna Carl von Clausewitz och Sun Tzu hade dock ett problem – de tänkte på ett mänskligt, futtigt sätt.

Är det inte snarare futtigt att bara tänka i absoluter? Sånt sysslar bara mentalt begränsade entiteter som sith-herrar och George W Bush med.

 

[Duddmannen]

Du har nog rätt. [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Big Marco]

Ett viktigt problem som glömts är att man ofta slåss mot "monster". Hur motiverad är man att ge upp mot ett troll, en drake, en zombiehord eller en jättebläckfisk? När enda skillnaden är att man blir uppäten levande så är inte motivationsnivån lysande.

Fram för fler intelligenta och förhandlingsbara fiender!

Detta är en egentligen grunden i resonomanget. Och en liten aha-upplevelse för mig. Det beror på motståndets natur hur stridssystemet bör vara utformat. Om det är ett generisk fantasylir så bör monstren vara just livsfarliga monster, medan i ett agent-lir så bör det finnas massor av andra möjligheter.

Generellt har jag undermedvetet tänkt på detta, men nu har det blivit konkretiserat på ett bra sätt.

 

[Big Marco]

Eftersom spelare är extremt motvilliga att ge upp kontroll över sin karaktär.

Mycket viktig poäng. Men skulle ett system som innehåller "Modighetsslag", "Ge upp-slag" etc vara så illa? Ofta fokuserar stridssystemen på det fysiska (hur skadad är min kropp? kan jag kämpa vidare trots dessa skador? etc) och väldigt sällan det psykiska (moral, rädsla, överlevnadsinstinkter, etc).

Hmmm. Jag kanske skulle tänka lite på strid till Eon IV...

 

[Grog]

Om det utspelas i en värld med fungerande rättsystem, vill man inte gärna dra på sig mer polisresurser och eventuellt längre fängelsestraff genom att döda sin motståndare än genom att bara ge honom en rejäl käftsmäll. Själv använder jag en egenskap, Heat, för att mäta hur sugna snutarna är på jaga rätt på rollpersonerna. I fantasy skulle man kunna tänka sig ett system ungefär som DoD Samurai, där man räknar karma och anseende.

I storskalig strid, krig, är man inte intresserad av att döda motståndarna utan det handlar om att binda upp resurser. En skadad soldat kräver minst två andra soldater som drar honom bort från striden, sedan månader av läkarvård etc. En död soldat ligger där han fallit och kostar motståndarna ganska lite egentligen. Det är en av anledningarna varför kemiska och biologiska stridsmedel är så attraktiva, ur ett kallt strategiskt synsätt.

 

[Troberg]

Detta är en egentligen grunden i resonomanget. Och en liten aha-upplevelse för mig. Det beror på motståndets natur hur stridssystemet bör vara utformat. Om det är ett generisk fantasylir så bör monstren vara just livsfarliga monster, medan i ett agent-lir så bör det finnas massor av andra möjligheter.

Naturligtvis. Sedan skadar det ju inte om stridssystemet har ett läge mellan "Oh shit, jag kan inte vinna" och "Stendöd". Man måste helt enkelt ha något sätt att veta att man ligger pyrt till.

Å andra sidan så vet jag spelare som har reagerat på detta med "Åh va tråkigt, nu har jag ju ingen chans att vinna. Nu kommer jag att dö." eftersom de är så skadade av andra spel att tanken på att ge upp inte ens dykt upp i huvudet på dem.

 

[Arfert]

Re: Darth Bush

Inte ens Bush tänker så, nu när han senaste tiden format allianser med forna fiender (sunnimuslimer i Irak) för att ge sig på Al Qaida. Med viss framgång också, som framgått om man ser fler kanaler än SVT.

 

[Arfert]

tja, har spelat flera spel sedan hedenös där man kan välja mellan att antingen döda motståndaren eller att knocka honom (man skiljer ofta på "tillfällig skada" och permanent, vanlig skada).. Har till och med ett svagt minne av att det fanns sådana regler i gamla D&D på 70-talet (Subdue tror jag de kallade det). Man säger helt enkelt till innan attacken om man vill döda motståndaren eller inte..

Saga har sådana regler, by the way.. kanske inte supereleganta, men de funkar.

 

[Big Marco]

Jag funderar på en mätare som typ ger ens handlingskapacitet. Ju längre striden pågår ju mer sjunker mätaren (kalla den "Övertag", "Initiativ" (i ordets rätta bemärkelse), eller liknande). Exempel:

10-5 = Alla handlingar tillåtna
4-1 = Ge upp / Fly tillåtna, inga anfallshandlingar
0 = Ger upp.

Fast mer mer fluff/val kring. Pss hamnar man i ett läge där man ser att det bättre alternativet är att Fly om man hamnar i underläge.

Lite spontant systemtänkande sådär.

Eller är det för trist?

 

[Arfert]

Re: Nu måste vi döda varandra... OT

När kommer Eon IV? Och hur stor skillnad blir det från senaste versionen?

/Tomas (som börjat gilla Eon, men tycker att rödpennan borde arbeta hårt i kommande versioner)

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
Eller är det för trist?

[/ QUOTE ]

Ja. Det är roligare om den taktiska utmaningen ligger på spelaren. "Ok, jag kan chansa på att fortsätta striden men risken är stor att jag får pisk, men å andra sidan, om jag inte vinner så vet jag att det är mitt eget fel. Jag kan fortfarande fly...blablabla"

Vad man bör göra är att tydligt visa konsekvenser som känns för både spelare och RP. Eller snarare på ett sätt som påverkar RPn genom spelaren. Eller om det blir tvärtom...

 

[Krille]

Re: Darth Bush

Inte ens Bush tänker så, nu när han senaste tiden format allianser med forna fiender (sunnimuslimer i Irak) för att ge sig på Al Qaida.

Sent ska syndaren vakna, som det heter.

 

[Krille]

Det är roligare om den taktiska utmaningen ligger på spelaren. "Ok, jag kan chansa på att fortsätta striden men risken är stor att jag får pisk, men å andra sidan, om jag inte vinner så vet jag att det är mitt eget fel. Jag kan fortfarande fly...blablabla"

Vad man bör göra är att tydligt visa konsekvenser som känns för både spelare och RP.

Det var tanken bakom skadesystemet i T10-systemet och dess Omtöckning. Det funkade dock inte helt klockrent, som det här gamla inlägget visade, men det tror jag mest berodde på ovana vid den sortens system.

 

[Dimfrost]

Fast det där löser ju sällan problemet. Poängen är att man ska kunna anstränga sig maximalt för att vinna striden utan att för den sakens skulle behöva sikta på att döda. Ofta gör ju icke-dödlig skada mindre för att avgöra striden än dödlig sådan.


/Dimfrost

 

[Arfert]

Det beror väl bara på hur man skriver reglen.. inget problem egentligen.