Nekromanti Nya trender inom rollspelsmakande?

[Morgoth]

Re: Jaså, en utmaning? *drar pistol*

Nåja, det är en metadebatt. Jag tror nämligen inte att trenden du föreslår finns överhuvudtaget. Speciellt inte hos indierollspel. Det spel du nämnde som exempel (T8) är professionellt. De andra exempel jag kan komma på är Krilles spel, och de är ungefär så nära professionella man kan komma och fortfarande vara indie.

Woah, handlade det här om indierollspel? Jaja, sovdags. Puss, pojkar. >_<

 

[Man Mountainman]

Re: Jaså, en utmaning? *drar pistol*

Med knastrig röst: "jorden till Mogge, jorden till Mogge"

Det är ju faktiskt ett rollspelsmakarforum, det här. Du antydde det själv i följande mening:

Nu tycker jag att vi saktar ner lite. Jag menade att independentrollspelsmakare (Tja, jag får erkänna att markeringen var min) har mer människa att rikta sig mot, eftersom det inte finns några pengar att hämta.

Jag tror för övrigt inte trenden förekommer vare sig inom industrin eller inom indiehobbyn, utan att du förläst dig på dina två favvorollspel och utövar rent och skärt *önsketänkande*. Det tycks mig faktiskt så tydligt att jag har rätt i det avseendet, att jag var tvungen att dra upp det, trots dess skenbara meningslöshet.

 

[Anders]

Bra tråd Rising, du är återigen kung. <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />

Nedanstående är en blandning av önskemål, funderingar och mysko, flummiga idéer. Håll till godo.

Spel via dator
Att internet blivit alltmer betydelsefullt är det nog ingen som missat. De tekniska möjligheterna ökar hela tiden samtidigt som folk bor längre ifrån varandra och har svårt att ses IRL (kanske har man aldrig ens träffats IRL utan lärt känna varandra via nätet). Redan idag så spelas rollspel över nätet. Utan att ha någon erfarenhet av det så påstår jag att det nog finns en hel del som kan hända på den fronten. Som jag fattat det så är det de vanliga rollspelen som dominerar nätrollspelandet och det är sällan någon särdeles häftig teknik som används utan mestadels hederlig chat. Det borde dock finnas väldiga möjligheter att använda ljud- och bildeffekter av det mer spektakulära slaget. Vad sägs om att höra orchernas skrän i hemmabioanläggningen och se dem torna upp framför en mörk klippvägg sig på fetefilmduken i vardagsrummet (för snart är man väl helt ute som har en vanlig Philips-burk?) istället för att läsa i ICQ-fönstret ”du kommer in i ett rum där det står två orcher”? Ska ett rollspel vara med och konkurrera om nätrollspelarna måste satsa på annat än det gamla hederliga ”regler och miljöer i bokformat”. Program anpassade för rollspel över nätet! Bilder! Filmer! Miljöljud! Röster! Lättillgängliga grejer som man inte behöver vara ung smart hacker för att kunna använda! Det är dags att övertyga såna som jag själv, som ser nätrollspel som en nödlösning att undvika in i det längsta, att det faktiskt är en genre som har sina egna möjligheter.

Datorn och särskilda rollspels- och animationsprogram kan också utnyttjas som stöd för vanligt rollspel. Istället för att sucka sig igenom feta strider med högar av tärningar så slänger man in uppgifterna i burken och får se ett animerat slag utspela sig. Spelarna kan förutom att se hur situationen utvecklar sig få uppgifter om hur rollpersonen känner sig och kan också gå in och ge nya instruktioner till sin rollperson.

Andra sorters nybörjare och nybörjarspel
Det snackas om att det behövs nybörjarspel och det vore kul om fler började spela. Håller med. Tyvärr så verkar dock nybörjare vara liktydigt med ”kille 9-13 år som tycker det är häftigt med action”. "Bra nybörjarspel" verkar vara liktydigt med ”det första DoD eller Mutant som jag köpte för 15-20 år sedan”.
Förutom spel som vänder sig till ovan nämnda grupp så behövs det spel som vänder sig till äldre personer, till tjejer, till actionhatare m fl. Det finns en jäkla massa folk i det här landet som skulle passa perfekt till att bli rollspelare men som inte kommer i kontakt med mediet eftersom det inte vänder sig till dem. Och det är dags att sluta tro att de gamla 80-talsspelen som man själv började med är Guds gåva till mänskligheten och det bästa en nybörjare kan få. Med dagens konkurrens från bl a datorspel måste det som är unikt för rollspel, användandet av fantasi och möjligheten till gränslöst interaktivt skapande lyftas fram mer. Utan att ha några större förhoppningar så håller jag i a f tummarna för att det dyker upp rollspel som vänder sig till alla de personer som bara väntar på att förvandlas till rollspelare.

Fokus på spelform
Du nämnde demokratiserad spelledarroll och jag hoppas verkligen att du har rätt. Jag har nämligen blivit besviken gång på gång p g a bristen på nyskapande i det avseendet. Spelen är väldigt fokuserade på hur utgången av olika fysiska situationer ska avgöras och på hur spelvärldens miljö ser ut. Inget fel på att ha med sådant, mina egna alster är också koncentrerade på detta kan erkännas. Det som ofta saknas är dock nya tankar om spelets form och stöd för detta i spelet. I den mån det finns så är det inget som lyfts fram när spelet presenteras. Jag tänker på sånt som:
- Vilken betydelse ges spelare respektive spelledare i skapandet av en historia/handling/äventyr?
- Har man en spelledare? Två spelledare? Ingen spelledare? Byta spelledare under pågående kampanj?
- Är spelarna delaktiga i hur ett äventyr utvecklar på andra sätt än genom sina rollpersoner?
- Har spelledare och/eller tärningar stort inflytande på hur rollpersonerna ska vara? (En väldigt viktig fråga för mig, men jag ser aldrig svaret på den när jag läser på ryggen av den inplastade spelboken eller när jag läser om spelet på nätet.)
- Hur ser man på tärningsanvändandet under spelets gång?Mycket, så lite om möjligt eller inte alls?
- Vad är det egentligen man ägnar sig åt när man spelar? En avancerat variant av Drakborgen? Socialt umgänge där rollspelet har ungefär samma funktion som godisskålen som står på bordet? Kollektivt dagdrömmande? Ett sätt att ta upp och reflektera över händelser och funderingar från verkliga livet?

Reallajv
Lajv och Killer känner vi till. Likaså dokusåpor och tävlingsprogram med vanliga Svenssons i huvudrollerna. Nästa steg är något som jag kallar för Reallajv. Här har man ett alter ego dygnet runt och det kan hända saker var som helst och när som helst. Spelledarna kan ha saftiga hjälpmedel som kameror, SLP-medhjälpare, nyckel till deltagarnas lägenheter e t c. Ett rollfigursliv som gör tillvaron mer spännande blir en påtaglig del av tillvaron. Istället för att gå ut med hunden så går man ner på stan och träffar en kontaktperson för utbyte av hemliga uppgifter. Istället för att sitta och glo på TV i sin ensamhet får man besök av en okänd person som deltagande berättar om de fasansfulla experiment som han utsattes för i det hemliga laboratoriet och vill att man ska hjälpa honom att avslöja den fruktansvärda konspirationen. Istället för att sticka ut och jogga så blir man jagad av två torpeder från ryska maffian. Istället för att skriva på www.rollspel.nu så skriver man ett hemligt brev att sända till den där adressen som en dag stod på en lapp i en lägenhet. När telefonen ringer på kvällen är det inte mormor som vill prata om vädret utan det är ens gode vän som äntligen hittat vampyrernas högkvarter och omedelbart vill ge sig dit. Säkerligen inget som passar majoriteten rollspelare, jag är t ex inte själv så intresserad, men det borde finnas folk som är med på noterna. Trots allt så ställer ju folk upp i dokusåpor där verkligheten blir alltmer artificiell och det finns ju de som kutar runt i parker mitt i natten, jagar varandra med fejkpistoler och låtsas vara varulvar. Räkna med att reklamkanalerna skulle börja få upp ögonen för sånt här rollspel. ”Nu ska vi se hur Nisse reagerade när Stasi kom till hans lägenhet och efter pausen ska ni få reda på vad som stod i brevet Lasse hittade i den gamla lagerlokalen där han lyckades ta sig in osedd”. Så, käre rollspelare, är du redo för det verkliga hardcorerollspelandet – reallajv?

Arcana

 

[Anders]

Ner med SL från tronen!

Det är ju mest spelmakare/spelledare här, jag undrar vad spelarna tycker om det.

De flesta är nog spelare också. Sen finns det förstås många spelare som gärna är passiva konsumenter, ungefär som när de upplever en film eller en bok. Det finns dock ingen anledning till att deras ointresse att påverka ska gå ut över de som faktiskt vill vara med och skapa. Folk ska som jag ser det ha en reell möjlighet att vara med och skapa och sen är det upp till dem hur de vill göra med dem. För mig är det stor skillnad på om att fråga någon om denne har några idéer och denne svarar ”nej, fixa allt du” kontra att bestämma att nu gör jag allt på mitt sätt utan att fråga.

Det som kanske fungerar bäst är nog om man har en blandning beträffande skaparbenägenhet i gruppen. Körde själv en mycket lyckad kampanj förra året där en av spelarna hade idéer för hela konceptet i kampanjen och vars rollperson gavs en central roll, en spelare hade en del idéer men ingen av dem sådan att den påverkade själva kampanjkonceptet och den tredje spelaren hade ganska marginellt med idéer. Alla var nöjda med sin roll i det hela.

”Sen vet jag inte hur ny den trenden är, åtminstone inte den sista biten med att styra skeenden, det trodde jag var själva grejen som skiljer rollspel från böcker, film och teater.”

Rollspel i allmänhet är som jag ser det helt insnöade på att spelledaren ska sitta och vara allsmäktig och bestämma allt. Ta bara en sån sak som betygen för att återknyta till ett kärt ämne. Det vanliga är att spelledaren ska sitta där och ges rätten att på egen hand bestämma hur väl folk gestaltat sina rollpersoner. Inte nog med att den som faktiskt spelat rollpersonen och alltså borde ha bäst koll på läget lämnas utanför bedömningen, inte heller de andra får vara med och avgöra saken eftersom de råkar ha etiketten spelare. Kollar jag på spelen som står i min hylla så är de helt inne på konceptet med spelledare som skapar äventyren och spelare som har att göra sin rollperson och agera efter vad spelledaren hittar på. Det finns kanske där och var, men jag har i a f ytterst marginella erfarenheter av spel där spelarna kan uppfinna nya länder, kulturer, äventyr, personer e t c under spelets gång eller innan spelet startar. Något som spelledare ofta kan göra ganska fritt, framförallt i världar som inte har vår egen som utgångspunkt. Den fördelning av ansvar för en kampanj som de flesta spel inriktar sig på är enligt min erfarenhet inte bra för vare sig spelare eller spelledare. Spelarna får för lite ansvar och blir därför lättare oengagerade och beter sig ansvarslöst. Spelledaren i sin tur känner sig pressad eftersom ansvaret för att man har trevligt ihop i så stor utsträckning vilar på honom.

Arcana

 

[DanielSchenström]

Re: Ner med SL från tronen!

Jag citerar mig själv igen då nån missat att läsa vad jag skrev.

”Sen vet jag inte hur ny den trenden är, åtminstone inte den sista biten med att styra skeenden, det trodde jag var själva grejen som skiljer rollspel från böcker, film och teater.”

Så de där gångerna jag frågar spelarna vad gör ni? Det påverkar inte skeendet?

SL: Vad gör ni?
Spelarna: Vi går in i huset.
SL: Ni åker iväg bort från huset.

Märkliga spelmöten vissa har

"Det finns kanske där och var, men jag har i a f ytterst marginella erfarenheter av spel där spelarna kan uppfinna nya länder, kulturer, äventyr, personer e t c under spelets gång eller innan spelet startar."

Jag har bara ett spel som är så, Amber. Alla andra förutsätter att spelledaren, med eller utan inblandning gjort världen, äventyren och kulturerna själv. Personer är inte så ovanligt, "jag söker upp mitt ex" och liknande kväden från spelarna.

Det där med belöningarna vet jag inte vart det kom från, debatterade vi inte ur oss allt i den diskussionen? Eller har du följt Risings råd om att utmana och skaka om? Jag har sagt det jag vill i frågan i alla fall.

"Den fördelning av ansvar för en kampanj som de flesta spel inriktar sig på är enligt min erfarenhet inte bra för vare sig spelare eller spelledare."

I min erferenhet är de flesta spelen väldigt bra utformade, jag gillar den traditionella spelledarrollen, men åsikter och erfarenheter är personliga saker. Inget mer att tillägga från mitt håll.

"Spelarna får för lite ansvar och blir därför lättare oengagerade och beter sig ansvarslöst."

Min erfarenhet på detta område är att spelare är som de är, olika typer av spelande ändrar inte på det. I min spelgrupp är det rätt klart att de som gillar att hålla på är de som blivit spelledare. Resterna är spelare. Rollspelare är inte annorlunda mot andra människor, en del gillar att engagera sig, andra inte.

"Spelledaren i sin tur känner sig pressad eftersom ansvaret för att man har trevligt ihop i så stor utsträckning vilar på honom."

Press, ja, men den motsvaras ju av belöningen man får när man lyckas, som typ allt annat i livet. Om man inte vill ha pressen, då kan jag förstå att man vill blanda in spelarna mer, men precis som jag inte vill att en massa andra människor ska vara med och rita i mina teckningar för att pressen ska bli mindre på mig så gäller samma sak inom spelledandet. Jag vill stå på egna ben.

 

[Nightowl]

"Bullrunk"?





va?

Erik

 

[Morgoth]

Re: Jaså, en utmaning? *drar pistol*

Jag tror för övrigt inte trenden förekommer vare sig inom industrin eller inom indiehobbyn, utan att du förläst dig på dina två favvorollspel och utövar rent och skärt *önsketänkande*. Det tycks mig faktiskt så tydligt att jag har rätt i det avseendet, att jag var tvungen att dra upp det, trots dess skenbara meningslöshet.

Okej, okej, sluta peka med den där puffran på mig. Jag antar att det bara är jag som tänker så, då. För att vara helt ärlig så hoppades jag på att se om andra tänkte likadant, men jag skrev väl i fel tråd från början.

Vad har det här med mina favoritspel att göra, förresten?

 

[Anders]

Re: Ner med SL från tronen!

”Jag citerar mig själv igen då nån missat att läsa vad jag skrev.

”Sen vet jag inte hur ny den trenden är, åtminstone inte den sista biten med att styra skeenden, det trodde jag var själva grejen som skiljer rollspel från böcker, film och teater.”

Så de där gångerna jag frågar spelarna vad gör ni? Det påverkar inte skeendet?”

Som jag fattade det så menade Rising mer än så med att styra skeendet. Att spelarna kan välja vad deras rollpersoner ska göra under spelets gång är ju som du mycket riktigt påpekar inget nytt i rollspelandet. Alltså var det något mer än så som Rising menade, sånt som att kunna styra händelser som inte har med rollpersonens kontroll att göra. Så jag tror faktiskt att det är du som missat vad Rising menade med det han skrev. Men det var lite luddigt skrivet i hans inlägg så om du eller jag missade vad han menade så är det nog inget konstigt med det.

"Jag har bara ett spel som är så, Amber. "

Skulle du kunna nämna något mer om det? Skulle kanske kunna vara intressant att titta på vid tillfälle.

”Det där med belöningarna vet jag inte vart det kom från, debatterade vi inte ur oss allt i den diskussionen? ”

Jag är inte efter att diskutera betygen igen! <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" /> Som jag skrev (eller försökte i a f) så ville jag ge ett exempel ett område inom rollspelen där det är tydligt att spelarna och spelledaren ges helt olika ansvar för att peka på den traditionella uppdelningen.

”I min erferenhet är de flesta spelen väldigt bra utformade, jag gillar den traditionella spelledarrollen, men åsikter och erfarenheter är personliga saker. Inget mer att tillägga från mitt håll.”

Då verkar vi vara eniga i sakfrågan; spelledarrollen är i de flesta spel av den traditionella typen. Vi har olika uppfattning om huruvida det är bra eller dåligt, inte mycket mer att säga från min sida heller. Vi ses i någon annan tråd, hej! <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />

”Eller har du följt Risings råd om att utmana och skaka om? ”

Kan inte påminna mig om att Rising gett mig några såna råd och jag tycker mig ha fått en del indikationer under Risings tid på forumet att han klarar den biten utmärkt själv...

Arcana

 

[Vindhand]

1. Har jag glömt några trender? Tycker ni er ha uppmärksammat något annat rollspelsmakar-mode som jag missat?

Jag vet inte om det är övergripande nog för att kallas en trend men det känns som allt fler inser att realistiskt inte är synonymt med detaljerat eller motsatsen till enkelt.

2. Vad tror ni blir morgondagens trender?

Visste jag det skulle jag vara där redan, gnyendes över hur trögfattade alla andra var

 

[Oldtimer]

...det känns som allt fler inser att realistiskt inte är synonymt med detaljerat eller motsatsen till enkelt.

Hear, hear!

/Mikael

 

[Krille]

Sten-sax-påse

"Runka bulle" - nedsättande smeknamn på sten-sax-påsandet som titt som tätt inträffar i vampyrlajv.

 

[DanielSchenström]

Om Amber, uppdaterad

"Skulle du kunna nämna något mer om det? Skulle kanske kunna vara intressant att titta på vid tillfälle."

Amber baseras på två romanserier av Roger Zelasny. Det är ett tärningslöst system och man håller en liten auktion för sina grundegenskaper. För att få extrapoäng till detta och de övriga sakerna man vill ha till sin RP kan man erbjuda sig att göra olika saker till spelet, rita bilder av allas RP, skriva krönika och dylikt.

Man spelar en slags otroligt mäktiga (lite åt gudahållet) prinsar i Ambers hov. Ambers hovs motpol är Kaoshovet. Som prins bor man i den sanna verkligheten som är just Amber, allt annat är skuggvärldar av den verkligheten, inkluderande vår egen.

Dessa skuggvärldar existerar i oändliga variationer så om du är ute efter en romantisk stund med din kära så ger man sig in i skuggvärldarna och färdas tills man kommit rätt.

Spelaren beskriver alltså vad han är ute efter och hur han vill komma dit, det är en blandning av att färdas fysiskt samtidigt som man manipulerar dimensioner, jag tänker mig det ungefär som att man önsketänker och det man önsketänker dyker upp, runt hörnet, genom nästa port och så vidare, men om man vänder sig om så är man helt i den nuvarande, senast önsketänkta versionen.

På så sätt hittar spelarna på egna världar och personerna i den under spel.

En klar favorit, köp, köp, köp.

Följ gärna fljande länk till ett annat inlägg med en länk:

http://forum.rollspel.nu/showthreaded.ph...true#Post231241

 

[walium]

Re: Ner med SL från tronen!

"Det vanliga är att spelledaren ska sitta där och ges rätten att på egen hand bestämma hur väl folk gestaltat sina rollpersoner. Inte nog med att den som faktiskt spelat rollpersonen och alltså borde ha bäst koll på läget lämnas utanför bedömningen, inte heller de andra får vara med och avgöra saken eftersom de råkar ha etiketten spelare. "

Jag avskyr också att som varandes spelledare ikläda mig någon sorts domarroll. Jag vill inte var den som avgör vad som är bra och vad som är dåligt rollspelande. Men min erfarenhet är att om man erbjuder spelarna att bedömma varandra istället så tackar de nej. Att belöna bra initiativ och ideér är en sak men att tala om för spelarna vad som är bra och dålig karaktärsgestaltning är något mycket knivigare. Hur skapar man ett belöningssytem som alla parter kan godta och som funkar i praktiken? Just nu är debatten till stora delar styrd och dominerad av folk som mestadels själv är spelledare. Det hade nog varit nyttigt att höra inbitna spelares åsikt också.

"Spelarna får för lite ansvar och blir därför lättare oengagerade och beter sig ansvarslöst. Spelledaren i sin tur känner sig pressad eftersom ansvaret för att man har trevligt ihop i så stor utsträckning vilar på honom."

Vilken lösning är bäst, att låta spelarna få mer inflytande eller låta alla gruppmedlemmar turas om att vara spelledare? Som spelledare kan man ibland uppleva att man antingen blir betraktad som en okritiserbar gud eller en producent vars enda uppgift är att tillfredställa sina kunder spelarna. Jag är och vill vara en i gänget och inte skiljd ifrån resten av spelarna.

 

[Rising]

"independentrollspelsmakare gått från att försöka imitera/konkurrera med publicerade rollspel till att komplettera dem (eller rent av strunta i dem) och göra saker som kanske inte ens kan göras av etablerade spelmakare."

Jag håller med, och tycker också att det är en positiv utveckling.

"vad hände med Mytomnesia, förresten?"

Det har bakats in i Eskapix.

/Rising

 

[walium]

Undran

"1. Nydanande rollspel anpassade för skräcksessioner."

Om inte ens forumets klokaste hjärnor kan enas om vad som är skräck, vad ska då innefattas i ovanstående önskan? Vad rymms egentligen i ordet "nydanande skräckrollspel"?

 

[walium]

På tal om önskelistor

Jag har bara en egentlig önskan (förutom världsfred, mer pengar till mig och de fattiga, större muskler och mer hår) och det är att rollspelare i allmänhet och unga sådana i synnerhet, slutar vara så räddhågsna och regelfixerade. Regler, moduler, monster, världsbeskrivningar allting är bara vägledning. Neogames hyr inte in torpeder (men Krille kanske gör det) som går runt och avrättar alla som inte tycker att misslor är gulliga. Alla borde spela precis som de vill och plocka det bästa ur alla rollspel istället för att inbilla sig att det finns rätt och fel sätt att spela på. Att spela intrigerande vampyrer som LIDER med varje andetag är inte finare eller bättre än att springa runt i stora grottkomplex och döda slemmiga tentakelmonster (här har ni en mening som ni kan påminna mig om i framtiden när jag rackar ner på någon spelform ). Inget rollspel är bäst eller sämst precis så enkelt är det.

 

[DanielSchenström]

Re: Ner med SL från tronen!

"Hur skapar man ett belöningssytem som alla parter kan godta och som funkar i praktiken?"

Gör som Arcana och belöna inte rollgestaltandet helt enkelt, utan nöj dig med vad RP gjort och eventuellt för nån klok idé. Om det innebär lite färre poäng att dela ut, höj då för RP-göromål.

"Vilken lösning är bäst, att låta spelarna få mer inflytande eller låta alla gruppmedlemmar turas om att vara spelledare?"

Jag tror att bägge sakerna är bra. Vi är 11-12 spelare i vår klubb och av dem är 5 spelledare rätt ofta. De flesta har prövat på det vid ett tillfälle eller annat. Det är bra av flera skäl, det ger de andra spelledarna vila och tid att planera sina saker, det låter spelledarna spela så de vet vad som är kul ur spelarsynvinkel och alla förstår vilket jobb det kan vara att vara spelledare.

När det gäller spelarinflytande, pröva och se. Det kan ju göras olika konkret, men det ska inte vara nåt tvång. Inget "nu ska ni göra en stad var" eller nåt sånt. Fråga om de vill vara med att skapa världen, vilken typ av äventyr de gillar, om de har nån sjysst kampanjidé. Tala med dem både i grupp och enskilt så att alla verkligen får säga sitt.

Testa gärna spel med annorlunda spelledarroller som Baron Munchausen, Aria och liknande. Pröva också med roterande spelledarsäte med samma kampanj men med olika spelledare varje äventyr.

Och jag har aldrig upplevt spelledarrollen som nåt som fjärrmar mig från spelarna, alla är liksom en i gänget förutom när de kommit nya.

Det var mina 5 cent.

 

[DanielSchenström]

Re: På tal om önskelistor

"Att spela intrigerande vampyrer som LIDER med varje andetag är inte finare eller bättre än att springa runt i stora grottkomplex och döda slemmiga tentakelmonster (här har ni en mening som ni kan påminna mig om i framtiden när jag rackar ner på någon spelform ). Inget rollspel är bäst eller sämst precis så enkelt är det."

Nähä, så är det inte alls, det skulle vara som att säga att Nick Cave and the bad seeds inte är bättre än Britney Spears, att Ayumi Kazuki Band inte är bättre än A*Teens, och det går ju inte.

"det är att rollspelare i allmänhet och unga sådana i synnerhet, slutar vara så räddhågsna och regelfixerade."

...

"Alla borde spela precis som de vill och plocka det bästa ur alla rollspel istället för att inbilla sig att det finns rätt och fel sätt att spela på."

Oj oj oj, du anar inte. Om man frekventerar lite ytländska forum lägger man märke till nåt som heter Canon, vilket betyder den sanna versionen (ett ord som tidigare användes för att visa som var rätt inom en religion). Forumsida upp och forumsida ner debatteras detta och vad som är rätt och fel, och då snackar vi inte 13-åriga D&D-spelare, utan 30-40 åriga rollspelare.

"Den enda sanna versionen var Gygax"
"Nä det vet väl alla att allt som gavs ut till Wizard$ är true"
"Nä, är det officiellt publicerat så är det CANON"

Bla bla bla. Så det är inte åldern, det är personligheten.

 

[Rising]

Flundran

"Om inte ens forumets klokaste hjärnor kan enas om vad som är skräck, vad ska då innefattas i ovanstående önskan?"

Min definition: Skräck = Läskigheter.

Ergo: "Nydanande rollspel anpassade för skräcksessioner" = Rollspel med anpassningar för en ny sorts läskiga sessioner.

"Vad rymms egentligen i ordet "nydanande skräckrollspel"?"

Well, splatterskräck känns passé. Gothångestskräck känns passé. Skräckfilmsklyschor känns passé.

Det mesta annat är välkommet. Exempel:

Extremrealistisk skräck.
Skräckblandningar. (Ex: Westernskräck, Barockskräck, Ninjaskräck)
Humoristisk skräck?
Sublim, finstilt skräck?
Psykadelisk skräck?
Politisk skräck?
Helt djävla Uuuuöööh! Skräck? (?!)

Vem vet? (I själva verket klurar jag på flera ovanstående)

/Rising

 

[Krille]

Re: På tal om önskelistor

"Neogames hyr inte in torpeder (men Krille kanske gör det) som går runt och avrättar alla som inte tycker att misslor är gulliga."

Näe. Torpeder är så dyra. Det är mycket enklare att peka finger och gapgarva åt fjortisarna som vill vara så hårda som möjligt.