Nekromanti Nya unga rollspelare

[talgboll]

@talgboll: vad tänker du dig ska driva "sense of urgency"? Vad är spelarnas gemensamma syfte? Om de ska agera under press (vilket kan göra spelet spännande) vad ska utgöra pressen/förlusträdslan? Kan figurerna ha ackumulerat något som riskeras att berövas dem om de inte agerar smart och tillsammans?

Jag tänker att utforskning är kul, och att hoarda grejer är kul. Ett hot skulle ju kunna vara tidspress, att det gruppen har samlat ihop riskerar att förlora i värde efter en viss tid.

Medkänsla är kul. Det kan vara någon annan som hotas av någon form av våld eller förtryck, och att man ska ut och rädda.

Knäcka gåtor och förstå sammanhang är kul. Man kan utforska olika falangers drivkrafter och försöka hitta win-win-lösningar.

Samla ihop mysko artefakter över hela jordklotet? Artefakterna har hamnat på olika spännande platser och spelarna måste interagera med folk från en massa olika kulturer, hjälpa dem och få ledtrådar i utbyte, avvärja ett anfall (kan vara ett anfall av skogsskövlare mot de människor som bor i skogen, behöver inte vara blanka vapen). Antingen i vår värld eller i en parafras.

Nu känner jag att jag ramlar in i facket "pedagogiska uppfostrande PK-spel som kan användas i skolan under en temadag", men det behöver inte vara fel. Bara man gör det kul.

Som lärare är uppfostrande spel ett självklart element. Klart jag kommer att bygga in i mekaniken och belöna beteenden som jag önskar att ungarna utvecklar men eftersom jag fortfarande är väldigt luddig (mer kommer sen) så välkomnar jag alla förslag. Samla, utforska, känna sig smart tillsammans, samarbeta är alla bra grejer. Tack! Tävla och tidspress är dock inget jag kommer att ha med.

 

[Voldstagg13]

Har du några i åtanke för spelet, eller ska det generellt vända sig till den åldersgruppen?

 

[God45]

Nu känner jag att jag ramlar in i facket "pedagogiska uppfostrande PK-spel som kan användas i skolan under en temadag",

Jag skulle just säga det Det låter lite som Captain planet fast utan superhjälten eller eldkastare ringen... Eller Ferngully. Problemet är ju att ingen i världen gillar att bli predikad på, speciellt inte tonåringar. Så jag tror det är fel väg att gå.

 

[talgboll]

Har du några i åtanke för spelet, eller ska det generellt vända sig till den åldersgruppen?

Jag tänker mig det som en generell ungefärlig ålder och som ett första rollspel.

 

[Fridigern]

Fortfarande löst i kanterna men karaktärerna ska inte själva utöva våld nej. Tror inte heller våld ska förekomma alls nej. Jag gillar inte att våld/hot om våld alltid ska vara det som skapar drama och spänning. Det finns massor med andra incitament Fokus ska ligga på samtal, samarbete, påhittighet och uppoffringar är min första tanke.

Jag står rätt nollställd. Kan du ge exempel på något äventyrsfrö du kokat ihop så kanske man kan spåna fram något?

Det enda min degenererade hjärna kan få fram efter att ha sorterat bort allt innehållande våld är:

1) Socialrealistiska äventyr. Änkan Fridelius är skyldig fogden 10000 sm, annars tar de hennes hus och driver ut henne på gatan. Rollpersonerna måste övertyga byn om att hjälpa henne genom att tala med alla.

2) Chuthuloida skräckäventyr. Inget våld, men hotande vansinne och förtvivlan. Rymdmonster som bara skräms? Spöket har skrämt slag på Get-Bengt igen, kan vi fördriva det på något sätt? Det är spöke för att det blev så ledset när det dog en naturlig död oälskat - kanske kan någon gammal släkting lägga lite blommor på graven eller nåt?

 

[Arfert]

Jag skulle hållit våldet på Harry Potter/Cirkeln-nivå. Magiskt våld.

 

[talgboll]

Jag står rätt nollställd. Kan du ge exempel på något äventyrsfrö du kokat ihop så kanske man kan spåna fram något?

Det enda min degenererade hjärna kan få fram efter att ha sorterat bort allt innehållande våld är:

1) Socialrealistiska äventyr. Änkan Fridelius är skyldig fogden 10000 sm, annars tar de hennes hus och driver ut henne på gatan. Rollpersonerna måste övertyga byn om att hjälpa henne genom att tala med alla.

2) Chuthuloida skräckäventyr. Inget våld, men hotande vansinne och förtvivlan. Rymdmonster som bara skräms? Spöket har skrämt slag på Get-Bengt igen, kan vi fördriva det på något sätt? Det är spöke för att det blev så ledset när det dog en naturlig död oälskat - kanske kan någon gammal släkting lägga lite blommor på graven eller nåt?

Kolla första posten. Jag är inte ute efter att vi ska bolla ihop mekanik, setting eller scenario tillsammans - jag frågade vad du gillade att spela i den åldern eller vad de du känner gillar att spela i den åldern (förutom våld). Så man behöver inte gissa heller nej

 

[olaberg]

Tävla och tidspress är dock inget jag kommer att ha med.

Tävling sinsemellan spelarna tänkte jag inte heller på, men mot klockan eller annan gemensam fiende?

Att jag utforskar hur du ser på press beror på att jag tänker i termer av grundläggande motivationspsykologi och grupppsykologi: för att vi ska drivas att samarbeta behöver vi se ett gemensamt meningsfullt syfte. Syftet är inte meningsfullt om inte våra val faktiskt betyder något, men det får inte vara så svårt eller innehålla såpass hög risk att det förlamar oss.

Så i "brist" på våld behöver, tror jag, spelet innehålla någon annan reell risk för förlust, annars upplevs inte de val man kan göra i spelet som meningsfulla. De positiva erfarenheterna av gott samarbete är en följd av att man som grupp dryftat vägval som får faktiska konsekvenser, både goda och mindre goda, och att man efter lite ibland dyrköpta erfarenheter formar gemensamma beslutsstrategier som gör det bättre för hela gruppen.

I ett våldsamt spel kan det vara överlevnaden som är det meningsskapande. Om man av etiska skäl vill undvika våld tror jag att man behöver något annat viktigt som faktiskt står på spel. Det blir bara meningsfullt om det finns en risk för upplevd smärta och förlust.

Så vilka förluster tycker du är acceptabla att utsätta figurerna/spelarna för? Vilken press? Vad i spelet ska få lov att göra så att det knyter sig i magen på spelarna?

Det tänker jag är viktig information för att kunna hjälpa dig att hitta på bra och spännande utmaningar.

 

[talgboll]

Jag skulle just säga det Det låter lite som Captain planet fast utan superhjälten eller eldkastare ringen... Eller Ferngully. Problemet är ju att ingen i världen gillar att bli predikad på, speciellt inte tonåringar. Så jag tror det är fel väg att gå.

Jag skulle just säga det Det låter lite som Captain planet fast utan superhjälten eller eldkastare ringen... Eller Ferngully. Problemet är ju att ingen i världen gillar att bli predikad på, speciellt inte tonåringar. Så jag tror det är fel väg att gå.

Jag har undervisat barn i den här åldern i 15 år. Jag har bra koll på pubertet, vad ungarna gör och gillar, pedagogik och uppfostran. Jag vet vad jag är ute efter. Har du inget att bidra med, håll det för dig själv, tack.

 

[God45]

1) Socialrealistiska äventyr. Änkan Fridelius är skyldig fogden 10000 sm, annars tar de hennes hus och driver ut henne på gatan. Rollpersonerna måste övertyga byn om att hjälpa henne genom att tala med alla.

Det här är ju socialt orealistiskt. Det är på inget sätt sådant här fungerar och att lära ut att man kan lösa det genom att gå runt och prata med alla för att människor är snälla är inget bra budskap.

Vill du göra det här vill du ha ett spel där man spelar socialarbetare som utreder och behandlar personer med sociala problem med missbruk, psykisk ohälsa och våld i nära relation... Men vid allt heligt, DET är INTE ett spel för någon under 18.

 

[talgboll]

Tävling sinsemellan spelarna tänkte jag inte heller på, men mot klockan eller annan gemensam fiende?

Att jag utforskar hur du ser på press beror på att jag tänker i termer av grundläggande motivationspsykologi och grupppsykologi: för att vi ska drivas att samarbeta behöver vi se ett gemensamt meningsfullt syfte. Syftet är inte meningsfullt om inte våra val faktiskt betyder något, men det får inte vara så svårt eller innehålla såpass hög risk att det förlamar oss.

Så i "brist" på våld behöver, tror jag, spelet innehålla någon annan reell risk för förlust, annars upplevs inte de val man kan göra i spelet som meningsfulla. De positiva erfarenheterna av gott samarbete är en följd av att man som grupp dryftat vägval som får faktiska konsekvenser, både goda och mindre goda, och att man efter lite ibland dyrköpta erfarenheter formar gemensamma beslutsstrategier som gör det bättre för hela gruppen.

I ett våldsamt spel kan det vara överlevnaden som är det meningsskapande. Om man av etiska skäl vill undvika våld tror jag att man behöver något annat viktigt som faktiskt står på spel. Det blir bara meningsfullt om det finns en risk för upplevd smärta och förlust.

Så vilka förluster tycker du är acceptabla att utsätta figurerna/spelarna för? Vilken press? Vad i spelet ska få lov att göra så att det knyter sig i magen på spelarna?

Det tänker jag är viktig information för att kunna hjälpa dig att hitta på bra och spännande utmaningar.

Stort tack! Spelet kommer inte att vara ett traditionellt rollspel. Det kommer att ha element som det jag precis gjort (Testamentet). Ingen SL, inga förkunskaper, snabbt att komma igång med och spelas klart på någon timme. Det kommer att ha specifika mål och det är de som driver både agerande och ihop gruppen. Som jag skrev ovan så är poängen inte att vi ska bolla ihop - då hade jag behövt vara mycket mycket mer specifik, utan att hör vad ni själva gillade då eller vad ungdomar ni känner gillar (ej våld)

 

[cogitare]

Folk dör i Harry Potter, de sista böckerna/filmerna är ganska dystra och riktar inte sig främst till en ung/barn-publik (säg runt 7-8 år) utan till ungdomar, kanske tom. en bit upp i ungdomsåldrarna (säg 14-16 år kanske).

Någon sorts action eller stämningshöjare tror jag behövs. Som sätter saker och ting på spel, annars kan man "bara sitta runt lägerelden" och berätta en gemensam historia. Inget fel i detta men är för mig inte rollspel som innefattar någon sorts regler förutom setting.

Vad jag funderat på om jag vore du:
- Setting eller settinglöst (ie. generiskt system som kan appliceras på din favoritsetting typ Harry Potter, Bilbo, Eddings, Star Trek eller vad nu fångar din ungdoms intresse).
- Stakes (tja, vad säger man på svenska, insatser). Det måste finnas en spänningshöjare (vilket är det som våldet ofta är i de flesta rollspel jag spelat (och vi har oftast 'combat as a sport' snarare än att det skall simulera verkligheten 'as such').
- Att systemet ganska snabbt och enkelt kan fånga in en. För att använda den gamla klassiska termen 'easy to learn, hard to master'.

Jag tror jag hade nöjt mig där till att börja med. Själv hade jag börjat med systemet (för det är vad jag tycker är roligast) och det kan även ge svar (eller delsvar) på 'Stakes' också. Fått upp ett embryo som man kan ta till någon sorts målgrupp (antar att du har några du har tänkt skall spela/testa det du gör) och se om det fångar dem. Själv hade jag försökt bygga upp det med en så enkel grundmekanism som möjligt men försökt ha öppningar till att fördjupa systemet med ytterligare val och komplexitet som man kan välja till på något sätt.

Lite luddiga svar kanske men problemställningen är också ganska bred och jag tror det kommer behöva flera trådar som är mer nischade för att komma ned till mer detaljerade och specifika svar.

EDIT: Missade att du hade en mer specifik fråga. I den åldern spelade jag först Drakar och Demoner (en kompis fick/köpte det) och sen fick jag Mutant (2089, svarta lådan) i julklapp. Det förekom våld och vapen i det vi spelade. Men i formen som man ser i action-filmer för unga. 'Combat as a sport' (som jag skriver ovan) skulle jag kalla det. Allt var ganska svartvitt (som Sagan om Ringen böckerna vi läst eller Eddings eller Star Wars eller Indiana Jones, alla action-fiktion som kan konsumeras av ungdomar i 12-13 års åldern. Så vi spelade alltid certifierade hjältar (TM) och det var de första åren aldrig några moraliska betänkligheter att döda de som var certifierade skurkar och vi lämnade aldrig utrymme för att några direkta gråzoner. Så här i efterhand var väl det någon sorts kontrakt i gruppen (om än inte alls uttalat vid den tiden). Att ha kål på stormtrupper, orcher eller vad än annars var skurkar var helt enkelt inget vi tänkte på eller gav oss moraliska betänkligheter. Det var först långt senare i vår rollspelskarriär, sena tonåren och uppåt som vi hade mer moraliska gråzoner. Dock var standarden i någon mening redan satt och även att vi är runt 40 nu så har spelet, när vi väl spelar, fortfarande en touch av detta. Som spelare så vet och förstår man när någon är skurk och man kan ganska tryggt och säkert puckla på denne (ännu säkrare med vedertagna monster) även om SL i mycket större utsträckning kastar kurvbollar på spelarna när de har haft kål på någon och så dyker deras barn/fruar/bättre hälfter/osv. upp och ser vad som har hänt (för att ta ett exempel).

Cog.

 

[olaberg]

Som jag skrev ovan så är poängen inte att vi ska bolla ihop - då hade jag behövt vara mycket mycket mer specifik, utan att hör vad ni själva gillade då eller vad ungdomar ni känner gillar (ej våld)

OK, jag förstod inte att du redan hade en såpass färdig tanke. När jag har gjort LARP-liknande spår och hajker för scouter i 12-15-årsåldern har det kretsat runt konkret problemlösning och utforskning, samt social interaktion med "SLP":er. Ofta att SLP:erna har ett känslomässigt behov "Snälla, hitta min försvunna enhörnng", det har funnits en metaplott som de har upptäckt under vägens gång, och ofta har vi vävt in något pedagogiskt element i det, till exempel att de artefakter som ska hittas under spårets gång hör ihop tematiskt (typ: miljögifter som hotar skogens alla enhörningar eller vad man nu vill lära ut).

När jag själv var i den åldern tyckte jag VÄLDIGT mycket om sådana spår. Det jag gillade var utforskandet och pusslandet och rollspelandet med SLP:erna förstås, men absolut viktigast att försöka trixa sig nära den där tjejen i patrullen jag var förtjust i, eller få tillfälle att visa upp min enorma humor och charm (ähum...). Samspelet och den delade upplevelsen var alltså grejen. Gruppgrejen.

 

[.113]

Det börjar lukta bannhammare..


Eftersom du nämner vad du jobbar/jobbat med så undrar jag om det alltså är tänkt som ett rollspel i klassrummet? Eller mer på fritidsnivå eller så, det kan ju påverka hur man ser på det. . . Ska det t.ex. förekomma i klassrummet så är det ganska uppenbart att våld inte får förekomma, du skulle mest troligt få sparken rätt fort föräldrastorm, folket rasar i aftonbladet osv..

Med andra ord VART är det tänkt man spelar det här spelet?

Nästa fråga blir: VAD spelar man? är det science fiction, fantasy eller nån sorts realistisk skildring av nutid/dåtid? Det påverkar nämligen också väldigt mycket..


Just nu tycker jag du är lite för allmän för att man ska kunna ge vettiga tips, eller snarare gör man allt jobbet åt dig Men jag är ju snäll så..

I fantasy är det ju väldigt vanligt med våld, det är ju grunden från sagor med drakdödande prinsar och prinsessor, så det är nog en utmaning att ta bort våldet från det tänker jag. Det går nog, men det är svårare.

I science-fiction är det ju iofs vanligt med våld, men jag skulle nog påstå att även utforskande är en ganska stor grej. Det är också, liksom fantasy, fullt möjligt att slänga fram alla möjliga konstiga saker som går att förklara med alien teknologi eller magi, vilket då gör det lättare att få till spännande. Men vad gör saker spännande? Våld är ju spännande, men jag förstår hur du menar. Jag tänker mig att som lärare är det svårt motivera att göra ett våldsspel till barn/ungdomar.


Men, hur ser du på skräck? Det kan ju räknas som en sorts våld att bli hotad att bli uppäten av ett monster t.ex. men om man inte har möjlighet överhuvudtaget att slåss mot saken så är det ju lite 50/50 om det går räkna som våld. Det finns ju även mer indirekta sätt att ha med skräck, hotet om något som KANSKE finns t.ex. speciellt i en utomjordiskt tunnel på jakt efter en mystisk teknologi.

Man kan ju vara ute på upptäcktsfärd för att jorden håller på gå under eller whatever, och leta botemedel eller bara sätt rent allmänt att förbättra för mänskligheten typ..

Men som sagt, det känns lite som att man behöver veta lite mer innan man kan hjälpa dig på allvar..

 

[Krille]

Okej, så låt oss utesluta våld men försöka hitta något som är intressant för målgruppen. Då har vi sex kvar. Så jag hade fokuserat det här på dramatiska förhållanden, självmord när folk inte älskar en, skrikmatcher över otrohet och att man spelar karaktärer som mer eller mindre är emetoionella självmordsbombare som drar andra med en i fallet.
Vid 13 hade jag nog gillat att fluffet var antingen Shakespearianskt (men det blir svårt utan mord och fäktning som du ju inte vill ha) eller vampyrer (men det är lite mycket gammal skåpmat nuför tiden).

Jag skulle just säga det Det låter lite som Captain planet fast utan superhjälten eller eldkastare ringen... Eller Ferngully. Problemet är ju att ingen i världen gillar att bli predikad på, speciellt inte tonåringar. Så jag tror det är fel väg att gå.

Det här är ju socialt orealistiskt. Det är på inget sätt sådant här fungerar och att lära ut att man kan lösa det genom att gå runt och prata med alla för att människor är snälla är inget bra budskap.

Vill du göra det här vill du ha ett spel där man spelar socialarbetare som utreder och behandlar personer med sociala problem med missbruk, psykisk ohälsa och våld i nära relation... Men vid allt heligt, DET är INTE ett spel för någon under 18.

Moderering:

God45, det finns en anda bakom min tidigare moderering. Talgboll har en vision av sitt nybörjarspel. Dina visioner är inte ett dugg kompatibla med dessa.

Istället för att bara konstatera att "det här är inget för mig" så fortsätter du att förpesta tråden med dina önskemål och käfta emot talgboll.

Vi VET att du ville ha sex och våld i dina rollspel som trettonåring. Det är över huvud taget inte i talgbolls vision. Men du fortsätter att envisas, trots att du är uttryckligen tillsagd att din vision över huvud taget inte är intressant för talgboll, och trots en fetröd moderering. Det är respektlöst, det är trådkapning, det är nedskräpning, men framförallt är det mot "Don't be a dick"-regeln.

Därför stänger jag av dig i 48 timmar.

 

[IcarusDream]

Jag skulle föreslå att du kikar på Witch Quest.. barnigt rollspel. helt utan våld. Kanske inte exakt det du är ute efter, men du kan nog titta lite på metodiken och framförandet och inspireras.

 

[Nässe]

Huj, försöker minnas vad jag gillade då... Så länge sedan!!! Vad säger kidsen du undervisar? Rollspel om rivaliteten mellan Messi och Ronaldo

 

[.113]

Numenera är ju ett science fiction fantasy spel med fokus på upptäckande och sånt, kan ju vara en grej att kolla in också. Det förekommer en del våld, men man får inte erfarenhet vad jag minns, så det är ju upp till var och en hur mycket man egentligen har med (som vanligt egentligen). Men det finns ju en hel del tekniska fenomen i det, så om inte annat lite roliga finurliga saker.

 

[talgboll]

Cogitare. Jag har en ganska färdig tanke. Syftet med min frågeställning var om jag missat något, som jag kanske kan få in i min idé. Någon som har erfarenheter av saker som är kul i just den (ungefärliga) åldern. Mina implicita designprinciper kommer ju synas i vad spelet går ut på, vad man kan göra, vad målet är etc och det är inget traditionellt spel utan en enkvällare. Man kan styra beteende (värderingar) med mekanik och belöningscykler. Något man kan läsa tillsammans och spela direkt. Något en förälder kan ge (självklart är det gratis) till sina ungar och deras kompisar och som de kan ha kul med själva. Så det tangerar dina punkter

 

[talgboll]

.113. Tanken är ganska klar. Det är en specifik setting och situation och ett spel som bygger på detta. Självklart med en viss variation så att man kan spela om det men det ska vara ett introduktionsspel. Det ska alltså adressera saker jag anser är grundbultar i rollspel (och här vet jag att vi alla tycker olika haha). Syftet är att göra ett spel som visar upp det unika med just rollspel framför andra (ibland konkurrerande) medier som digitala spel och varför detta är kul. Rollspel är du kul i min mening att jag även vill att kommande generationer ska ha glädje av det. Spelet är inte tänkt att använda i skolan. Det finns inga kursplanemål i det men visst, jag delar ju värdegrunden så principerna är samma.