Spelbara Arter: Mandragoror
Mandragoror
Mandragoror är växtvarelser, fröformen av en magisk växt som kallas alruna. En alruna kan bara gro i det begravda liket av en besjälad varelse. Det är en storväxt planta som liknar förvuxna rabarber. Rötterna liknar mänskliga lemmar. När en alruneblommar pollinerats, växer det ut en frukt som liknar en enorm bönskida. När den mognat spricker den och ut kommer en mandragora.
Alla mandragoror som vuxit från samma alruna ser likadana ut, och de i sin tur är intill förväxling lika den varelse som de växte ifrån. Mandragorors egenskaper, personlighet och talanger influeras av den varelsen, och varje mandragora kommer ur skidan fullvuxen, med grundläggande kunskaper om världen härstammande från dess "grogrund". En mandragora är dock medveten om att han inte är denna varelse. Istället svävar dess suddiga minnen omkring som en halv ihågkommen favoritfilm. Mandragoror har också åtminstone vaga aningar om saker dess alruna lärde sig i sin fröform, och föds därför med långt större kunskaper än andra varelser - den är direkt beredd att leva ett aktivt liv.
De mandragoror som kommit från samma alruna - en alruna kan ge upphov till kanske ett dussin under sin livstid - kan alltid känna instinktivt och telepatiskt var dess syskon befinner sig. De har samtidigt en instinkt som driver dem att inte skada sina syskon , och att undvika deras samvaro. Mandragoror lever därför tillsammans med mandragoror från andra alrunor, eller med icke-mandragoror. De betraktar det som en sorts incest att ens bo i samma samhälle som sina syskon. Detta märkliga förhållande är till för att de ska sprida sig så mycket som möjligt men inte konkurrera med varandra.
Mandragoror åldras långt fortare än andra varelser, och lever som mest i något tiotal år. När de närmar sig ålderns höst börjar dock något liknande brunst dyka upp, fast vad mandragoran vill är att
plantera sig. Detta kräver en bördig plats där en besjälad varelses lik förmultnat men inte helt. De flesta civiliserade mandragoror planterar sig på en gravplats (om de kan); vilda mandragoror letar upp en lämplig kandidat, slår ihjäl vederbörande, och gräver ned denne på lämplig plats. När mandragoran väl planterat sig, domnar den bort i takt med att den utsöndrar rötter och blad, och en alruna växer upp på platsen.
Sin märkliga livscykel och "familjeliv" till trots liknar mandragorors liv förvånansvärt mycket andra varelsers. Civiliserade mandragoror har ett arbete de utför för att förtjäna sitt uppehälle, eftersom de är lika beroende av föda, husrum och kläder som alla andra, och lika intresserade av nöjen och dylikt. Barbariska mandragoror lever i små grupper i vildmarken, och sliter för tillvaron som andra grupper av jägare, herdar och bönder. Mandragoror, mer än andra folk, umgås dock helst med sina egna, just därför att familjeband fungerar så annorlunda för dem att de kan känna sig alienerade från andra arter.
Mandragoror ser i stort sett ut som en varelse av en annan art, om man inte ger dem djupa sår eller utför kirurgi på dem. Deras blod är en tunn, gröngul sörja. Få av dem är lepidopter, serpentider eller djupfolk, eftersom de sällan dör under sådana omständigheter att en mandragora kan växa från den. När mandragoror blir sex-sju år gamla får deras ögon och hud en grönbrun ton och börjar krackelera, samtidigt som löv börjar spira från huvud och axlar. Om en mandragora blir skadad, kommer "ärret" att vara gröngult, och ofta växer enstaka löv från ärret medan huden kring det bli gröngrå och barkliknande.
Egenskaper
<ul type="square">
[*]
Visdom Mandragoror börjar med 1t6 i Smart, eftersom de bär på ett helt tidigare liv och generationers visdom sedan födseln. De kan höja egenskapen till 1t12+2.
[*]
Hortophyl Mandragoror har helt annan metabolism än andra varelser. De behöver visserligen föda, men den måste vara flytande. (Normal kokkonst hos mandragoror går ut på att jäsa organiskt avfall i vatten, men de är ganska förtjusta i öl och mjölk också.) De behöver såväl sova som andas, och gör så ungefär lika ofta som andra, men om de måste kan de skjuta upp att andas i en timme och att sova i tre dagar. De är immuna mot alla gifter, droger och sjukdomar som inte påverkar växter, men påverkas av dessa. En mandragora läker skador bara en fjärdedel så snabbt som levande varelser, men lyckas automatiskt med alla läkeslag. Även avhuggna lemmar växer ut igen. Den som försöker hela en mandragora på olika sätt har -2 på slaget - detta inkluderar magi.
[*]
Främmande Mandragoror har -2 på Karisma när de aktivt interagerar med andra varelser, men inte bara om de möter dem. Problemet är att mandragoran inte alltid ger rätt respons, inte att de reagerar på mandragorans blotta närvaro. Dock har andra också -2 på att Hota eller Reta dem, av samma skäl.
[*]
Sticklingar Mandragorors förmåga att känna sina syskons närvaro gör att de aldrig kan överraska varandra. Eftersom de känner sin alruna på samma sätt, och den knappast flyttar på sig, har de +2 på att orientera sig.
[*]
Årstidsbunden Mandragoror är känsliga för värme och kyla. De påverkas dubbelt så snabbt av väldigt varma och kalla omgivningar, och tar +2 skada från attacker baserade på endera.
[*]
Grogrund En mandragora får välja en fysisk eller mental egenhet som den ärvt från sin "grogrund". Ta en av de punkter som finns under det folk som varelsen den spirade ur kom ifrån, t.ex. en barbars överlevnadsinstinkt eller en serpentids sinnen.
[*]
Nedärvt minne En mandragora börjar med 4 extra poäng att köpa färdigheter för, resultatet av dess nedärvda minnen. Efter att den skapats krävs dock 10, inte 5, erfarenhetspoäng för att få göra ett Framsteg inom färdigheter.
[/list]
"Djupfolk" är en klockren benämning för övrigt.
Drakblod, kentauroid, insektsartad, demonögd, stenartad och så vidare är saker jag vill se.