Nekromanti Oldtimer i Sverox 32

[Rosen]

Sådär - på Sveroks hemsida har de till slut fått upp pdf:en av Sverox #32, plus den oavkortade versionen av intervjun med Oldtimer. Jämfört med versionen inne i tidningen innehåller den framför allt mycket mer om turerna kring den gamla utgivningen av svenska D&D.

Som jag sa på Sverok-forumen känns det lite pyrt att se att svenska AD&D hade kunnat bli utgivet om inte AB Jan Edman hade varit så inställda på att helt satsa på Lancelot Games. Lite märkligt att de spenderade alla pengar på en helt ny och grön utgivare hellre än att investera i en svensk utgåva av världens mest sålda rollspel.
I och för sig tur för vissa av oss - utan ABJE hade Western knappast kommit ut, t.ex - men de hade ju faktiskt kunnat spendera en begränsad summa åt båda hållen; det var (för den här branschen) ganska stora summor riskkapital som hälldes över Lancelot.

--
Åke

 

[Shaggy]

Ålder

Är det verkligen åldern 10-16 år som är den stora basen för svenskt rollspelande? Jag hade snarare gissat på något i stil med 15-21 år.

 

[Johan K]

Kul läsning !!

Det är ju lite småkul att läsa om "gammlinagrna" inom rollspel. Man känner igen sig i visssa saker ju.

 

[Oldtimer]

Lite märkligt att de spenderade alla pengar på en helt ny och grön utgivare hellre än att investera i en svensk utgåva av världens mest sålda rollspel.

Jag tror bestämt att jag reagerade på samma sätt den gången.

Vår misstanke var att herrarna på JE hade fört en så aktiv kampanj mot D&D under 80-talet att de tyckte det skulle vara pinsamt att plötsligt vända kappan efter vinden. Fast jag trodde det var just sådana vändningar man hade säljare och marknadsföring till.

Nåväl, livet gick ju vidare ändå...

/Mikael

 

[Oldtimer]

Re: Ålder

Är det verkligen åldern 10-16 år som är den stora basen för svenskt rollspelande? Jag hade snarare gissat på något i stil med 15-21 år.

Intervallgränserna är mest valda efter hur Sveriges befolkningsstatistik presenteras. 10-16 är kanske lite lågt, men jag tror nog 15-21 är lite för högt. 12-18 kanske?

I vilket fall är 10-16 en mycket vanlig demografisk grupp, både i befolkningsstatistiken och annat (t.ex. målgrupper för annonser i serietidningar).

/Mikael

 

[Shaggy]

Re: Ålder

Där ser man. Jag har alltid haft en bild, både från konvent och andra håll, av rollspelare som i gymnasie- eller högskoleålder. Det bör alltså snarare vara mellan- och högstadieålder. Jag finner det väldigt otroligt, men om det finns gjorda undersökningar på att det är så så får jag väl tro på det.

 

[Dimfrost]

Re: Ålder

Tänk på att det är ganska stor skillnad när man snackar målgruppen för spel på svenska i slutet av 80-talet, jämfört med rollspel idag generellt sett. Jag tror nog att medelåldern var lägre under Äventyrsspels glansdagar än vad den är idag.


/Dimfrost

 

[Oldtimer]

Re: Ålder

Jag har alltid haft en bild, både från konvent och andra håll, av rollspelare som i gymnasie- eller högskoleålder.

Nu tänker du ju på rollspelare i största allmänhet. Och den gruppen omfattar ju rätt många som köper och spelar engelska spel. När jag pratar om målgrupp för en svensk rollspelsfabrikant av typen Äventyrsspel, ligger det snarare på mellan- och högstadienivå.

/Mikael

 

[Shaggy]

Re: Ålder

Jag har heller aldrig upplevt att det finns en uppdelning mellan de som spelar svenska spel och de som spelar engelska. Att det första spelet man köper är på svenska känns rätt uppenbart (och en del stannar förmodligen dessutom vid det), och därmed är medelålden för svenska spel troligen något lägre. Men att den skulle vara större än fem år känns även det lite för svårt för mig att svälja rakt av.

 

[Rosen]

Re: Ålder

Jag har heller aldrig upplevt att det finns en uppdelning mellan de som spelar svenska spel och de som spelar engelska.

Kanske inte idag, men definitivt för 10-12 år sedan. De som spelade svenskt och de som spelade engelskt levde i fullständigt skilda världar. Många av de svenskspelande verkade inte ens känna till de engelskspelandes existens (när jag nämnt för 70-talister att jag aldrig spelat DoD, har jag flera gånger fått reaktioner av typen kaffet i vrångstrupen, utstående ögon och "V-varför inte det?!?" - jag hade lika gärna kunnat säga att jag aldrig använt en telefon; det vore iofs en lögn, men det hade inte gjort dem mindre överraskade).

De engelskspelande betraktade för sin del de svenskspelande Ä-kidsen med öppet frätande förakt. (Jag har kompisar som spelat rollspel sedan 80-talets gryning, som aldrig har hållit i en Sinkadus och inte kan namnge några produkter från Äventyrsspel - jag har testat.)
På 80-talet hölls det inga turneringar i svenska spel på de svenska konventen. Jag har hört en anekdot från GothCon... '88 tror jag det var, när någon försökte kränga en DoD Expert-box på konventsauktionen. Så fort förrättaren sa titeln utbröt ett högljutt asgarv i hela salen. Då viftade han lite generat med boxen och sa "Öh, okej... Är det nån här som spelar svenska spel?" En kille längst bak höll upp en hand. "Okej, ger du en tia för den?" Ingen bjöd emot.

Jag ser fö en stor anledning till att Khelataar inte sålde bättre än det gjorde i just den uppdelningen; de svenskspelande var för unga och äventyrliga för att gilla relationsbaserad grisodling, och de engelskspelande som kunnat uppskatta det tittade inte på det eftersom det var på svenska, så det vände sig till en målgrupp som inte existerade.

--
Åke, vars första spel var Traveller

 

[Nightowl]

Re: Ålder

Kanske inte idag, men definitivt för 10-12 år sedan.

Oh ja. Rising vs. Krille, rond fem, var en storm i ett vattenglas i jämförelse med de debatter jag hade med en del som bara spelade engelskt - av märkliga lokala orsaker gjorde min grupp båda.

Därför fann jag hatet mot Mutant Chronicles och Chronopia oerhört lustigt; de som växt upp under Äventyrsspels glansdagar betedde sig precis lika oresonligt, ofta irrationellt och gärna osakligt mot de nya yngre spelarna som de själva blivit behandlade.

Erik

 

[Archer]

Re: Lyfter på hatten

Lyfter på hatten åt OldTimer för hans insatser, dåtida och nutida.
Tyvärr hör jag till den gruppen som började mitt rollspelande med DoD, och inte ens hörde talas om Dungeons&Dragons förens jag hade spelat i några år. Men då var man redan fast i ett spel, och det var inte möjligt med den spelgrupp man hade då att byta spel. Så här i efterhand önskar man att man hade börjat spela med D&D istället....

 

[Troberg]

Re: Ålder

Kanske inte idag, men definitivt för 10-12 år sedan. De som spelade svenskt och de som spelade engelskt levde i fullständigt skilda världar.

Det där kan vara lokalt betingat, jag känner inte alls igen det.

 

[walium]

Oldtimer [OT]

Den gode Oldtimer har faktiskt en egen lakrits som kommer i två smaker, söt och salt.

 

[Magnus Seter]

Bifall

Jag kommer också ihåg detta. Som troberg säger var det inte så mycket i Borlänge, vi är öppna människor som gillar att prova nya saker (muahahahhahahahahahaha... snyft... snörvel), och vi spelade en massa olika spel, så fort vi FICK REDA på att DoD och Mutant INTE var de enda rollspelen i universum. Jag minns när jag fick tag på Call of Cthulhu första gången... salig lycka!

Alltnog, det Rosen beskriver är sant. På ett konvent ropade man in Drakar- och Mutant-prylar för att sedan gå ut på skolgården och rituellt bränna produkterna. Allt under ivrigt påhejande av en massa... idioter, skulle jag säga... och det gör jag... IDIOTER!

Trots den härliga glans som numera tillskrivs Drakar-produkterna och hur fantastiskt allt var på den tiden, ansåg väldigt många att svenska rollspel var skit. Inte av nån speciell anledning, mest för att man SKULLE tycka så, annars var man inte sofistikerad.

Tur nog sket de unga rollspelarna i vad den sofistikerade eliten tyckte, och spelade det de själva tyckte var kul. TYVÄRR växte de sedan upp och hämnades genom att införa samma diktatur gentemot engelska rollspel, som under 90-talet mest var skit och endast spelades av kobolder.

Suck...

M.

 

[Magnus Seter]

Vad jag aldrig fattat

Hat.

Just hatet mot andra spel eller spelformer.

Hur kan någon hata ett spel?

Hur kan någon lägga ner energi på att hata ett rollspel?

Hur kan någon känna sig personligen förolämpad av ett rollspel?

Jag har aldrig fattat det...

M.

 

[Shaggy]

Re: Ålder

Det där var nog månadens mest intressanta inlägg. Nu fick tråden fem stjärnor av mig.

Jag är själv 70-talist (född 1975) och det där hade jag ingen aning om. Det förklarar ju både ett och annat. Det känns dock skönt att det inte är så längre. Annars hade jag förmodligen antingen inte varit rollspelare alls, eller en person som folk skrattar åt på konvent.

Själv har jag fortfarande fler svenska än engelska spel. Andelen krymper visserligen ständigt, men det släpps tillräckligt mycket på svenska för att jag ska kunna upprätthålla den någorlunda.

Magnus, Ä-kid

 

[Troberg]

Re: Vad jag aldrig fattat

Hat.

Jepp. Gotta love it!

Hur kan någon hata ett spel?

Aldrig hört talas om golf?

Hur kan någon känna sig personligen förolämpad av ett rollspel?

Aldrig läst Central Castings disclaimer?

Hur kan någon lägga ner energi på att hata ett rollspel?

Ingen aning. Ogillar jag något brukar jag kanalisera över det i att göra något bättre.

 

[Shaggy]

Re: Ålder

Det förklarar ju möjligen även fixeringen vid att återerövra leksakshandlarna. Själv tycker jag, som jag förklarar i annat inlägg, att det är ett överspelat kapitel.

 

[Mekanurg]

Re: Anti-svenskt

Joag kan addera vissa av mina minnen till Magnus' och Rosens reminiscenser. Jag blev ett etablerat namn i den engelsktalande delen av spelhobbyn under perioden 1974-84 när jag sysslade mycket med fansin, Gothcon och Traveller-kampanjer.

1985 började jag på Ä-spel och blev förbluffad över de trakasserier vi då utsattes för. På ett konvent i Gränna i mitten av 80-talet fick vi inledningsvis inte ha våra försäljning brevid de andra butikerna, utan någon konventsarrangör placerade oss i ett avigt rum dit ingen hittade. Lyckligtvis kom det efter ett tag en redig arrangörstjej och flyttade Ä-spels spelbod till de andra spelbutikerna.

Jag blev också vid olika tillfällen anklagad för att ha "stulit" Drakar & Demoners innehåll från amerikanska spel, dels från RuneQuest (Ä-spel hade köpt rättigheterna till BRP från Chaosium) och dels från något fantasyspel som jag inte kände till.

Lyckligtvis gick den här anti-Ä-spelsvågen över. Numera får jag nästan bara beröm för mina insatser för den svenska spelhobbyn på 1980-talet.

Intressant nog fick jag dåförtiden ett stort erkännande från tyskkunniga amerikanska spelkonstruktörer som kunde hacka sig igenom vad jag hade skrivit på svenska. Där var man inte ogin.