Re: Om humor [OT]
Ge mig tre exempel på spelsystem som inte kan optas.
Eller vafan, ge mig ett enda. Finns det ett system, kan det optas.
Tja, jag gjorde ett spel för länge sedan som hette Charlatan. Där hade rollpersonerna inga egenskaper, utan rullade bara tärningar för att snoka reda på sätt staden kan lurendrejas. Man valde själv hur många tärningar man slog, men ju fler man slår, desto större är risken för att man blir driven från staden. Det kan ju uppenbarligen inte optas när man skapar sin rollperson (eftersom rollpersonerna inte har några mekaniskt viktiga egenskaper), men i spel kan det väl optas, ungefär som Yatzy kan optas.
With Great Power ... har jag svårt att se hur det kan optas. Det enda man bestämmer på sin rollperson är olika sätt han kan lida på, och rent mekaniskt är de alla identiska.
Eller vad sägs om det här systemet: Spelarna frispelar som i friform, men varje spelare ges fem markörer. Vid ett valfritt tillfälle under spelets gång kan de använda en markör för att hålla en inre monolog för sin karaktär, riktad mot "publiken", det vill säga de andra spelarna. Under denna monolog får ingen avbryta. Hur optar du det systemet?
Eller det här: Spelarna turas om att säga en mening vardera som för historien framåt. De kan inte kontrollera andras rollpersoner, men måste välja om deras mening gäller deras egen rollperson eller omvärlden i övrigt.
Eller det här: Precis som friform, men varje gång klockan slår måste alla ta en sup.
Eller ett system som Rising talade om någon gång när han också ville bevisa en poäng: När det blir konflikt så singlar man slant om det.
---
Men det där är naturligtvis extremfall. Som sagt, så håller jag med om att
så gott som alla system kan optas. Och man kanske kan sträcka ut det till "alla system kan optas", men inte utan att töja begreppet "optning" så mycket att det blir värdelöst.
Med problemet att de, åtminstone för såna som mig som verkligen, verkligen, VERKLIGEN avskyr metatänkandet, helt enkelt inte känns roliga. Jag tycker inte att regler ska uppmuntra eller bestraffa beteenden. Om min tänkta spelstil är "system ska kunna göras helt osynliga för spelarna, metatänkande förstör inlevelsen, och totalimmersion i rollpersonens tänkande och kännande är det önskvärda" så har jag svårt att se hur man skriver regler för detta om man ska använda Forgetänk eller för den delen Risingtänk.
Tja, det enklaste sättet är väl att köra på systemet "SL bestämmer", såsom du oftast gör? Jag sade aldrig att det var allas kopp te. Jag menar, det är ju inte så att du är nöjd med system som kan optas, heller, va? Men använder man sådana system, så tycker jag att det känns okonstruktivt att klaga när folk optar. Det är inte deras fel, det är systemets. Släng ut systemet eller dölj det för spelarna, såsom du gör, är jättebra lösningar. Att byta till andra system där optning inte sabbar historien, är en annan lösning. Du gillar den ena, och jag gillar den andra, men jag ogillar tänket att försöka ignorera problemet och köra över systemet. Fast det finns väl folk som gillar att göra så, också, antar ajg.