Nekromanti Om fula spel
- Thread starter Genesis
- Start date
clarence redd
FrostByte Books
(Sorry, det blev en föreläsning...)
Konsten har ägnat sig åt fulheten i ungefär hundra år. Och det finns mycket som är kul med den - både medvetet och omedvetet fula saker får oss att le och förskräckas. Allt från Robert Rauschenbergs get på Moderna Museet och Andy Warhols omfamnande av massproduktionen, till Lars Vilks rondellhund utforskar vårt förhållande till det fula på lite olika sätt.
En slags fulhet som saknas i rollspel är gammal hederlig kitsch. En av de roliga grejerna med kitschen är att konstnären ofta lägger ner extremt mycket möda på att åstadkomma något (som många upplever som) riktigt fult. Den motsättningen är intressant. Att kitschen dessutom leker med våra föreställningar om vad som är fint/fult, folkligt/elitistiskt, banalt/coolt, genuint/fejk, exklusivt/billigt, kommersiellt/anti-kommersiellt ger den en extra filosofisk dimension.
Men.
Då slår det mig att illustrationerna i många rollspel i själva verket ligger väldigt nära den klassiska kitschen. Bokomslag till Harlequin-romaner, till exempel, må ha helt andra motiv än rollspel, men i bildlösningar och tekniker påminner de mycket om varandra. Inom konstvärlden skulle många till och med likställa traditionell fantasy-konst med kitsch. Eller åtminstone peka på väldigt stor släktskap.
Och hur går en kitsch-indränkt kulturyttring vidare i sitt förhållande till illustrationer? Jag ser många intressanta försök att ompröva i de senaste årens utgivning. Järn och Hjältarnas Tid tar inspiration av samtida, mer grafiska illustrationer och får på så sätt en otroligt tydlig profil. Vissa rollspel struntar helt i bilder, både av ekonomiska och principiella skäl. Oktoberlandet tar upp tråden från tiden och platsen som skildras i spelet på ett snyggt sätt. Och det anti-kommersiella perspektivet fångas upp av enkla streckteckningar i medvetet tafflig mellanstadiestil.
Det finns hopp med andra ord. Den frejdiga D&D-kitschen kommer naturligtvis att finnas kvar och fortsätta att vara kommersiellt högintressant. Men det finns hopp om större variation bland illustrationerna - precis som för rollspelen i allmänhet. Och det måste väl ändå tyda både på utveckling och mognad?
Konsten har ägnat sig åt fulheten i ungefär hundra år. Och det finns mycket som är kul med den - både medvetet och omedvetet fula saker får oss att le och förskräckas. Allt från Robert Rauschenbergs get på Moderna Museet och Andy Warhols omfamnande av massproduktionen, till Lars Vilks rondellhund utforskar vårt förhållande till det fula på lite olika sätt.
En slags fulhet som saknas i rollspel är gammal hederlig kitsch. En av de roliga grejerna med kitschen är att konstnären ofta lägger ner extremt mycket möda på att åstadkomma något (som många upplever som) riktigt fult. Den motsättningen är intressant. Att kitschen dessutom leker med våra föreställningar om vad som är fint/fult, folkligt/elitistiskt, banalt/coolt, genuint/fejk, exklusivt/billigt, kommersiellt/anti-kommersiellt ger den en extra filosofisk dimension.
Men.
Då slår det mig att illustrationerna i många rollspel i själva verket ligger väldigt nära den klassiska kitschen. Bokomslag till Harlequin-romaner, till exempel, må ha helt andra motiv än rollspel, men i bildlösningar och tekniker påminner de mycket om varandra. Inom konstvärlden skulle många till och med likställa traditionell fantasy-konst med kitsch. Eller åtminstone peka på väldigt stor släktskap.
Och hur går en kitsch-indränkt kulturyttring vidare i sitt förhållande till illustrationer? Jag ser många intressanta försök att ompröva i de senaste årens utgivning. Järn och Hjältarnas Tid tar inspiration av samtida, mer grafiska illustrationer och får på så sätt en otroligt tydlig profil. Vissa rollspel struntar helt i bilder, både av ekonomiska och principiella skäl. Oktoberlandet tar upp tråden från tiden och platsen som skildras i spelet på ett snyggt sätt. Och det anti-kommersiella perspektivet fångas upp av enkla streckteckningar i medvetet tafflig mellanstadiestil.
Det finns hopp med andra ord. Den frejdiga D&D-kitschen kommer naturligtvis att finnas kvar och fortsätta att vara kommersiellt högintressant. Men det finns hopp om större variation bland illustrationerna - precis som för rollspelen i allmänhet. Och det måste väl ändå tyda både på utveckling och mognad?
Jag kunde inte ens läsa tredje utgåvan av Nobilis för det var så jävla fult. Bilderna är inte bara fula, deras stil och motiv kändes som en skymf mot allt stämning i andra utgåvan och våran kampanj. Jag är en Nobilisfanboy, och reglerna var säkert mycket bättre än 2nd ed. Men jag kunde bara inte. T_T
Det där tycker jag är fascinerande. krank sade ju något liknande. Jag vill inte bagatellisera upplevelsen, men för mig är det så svårt att förstå. Det är ju bara fula bilder, liksom. Texten är fortfarande där. Bilderna är ju på intet sätt i vägen (mer än bilder alltid är). Har så svårt att fatta hur det kan göra texten svår att läsa.Sodivra;n245279 said:
Mogger
Hipsteranka
Det är samma för mig. Jag kan inte läsa fula böcker, och i gengäld kan jag tycka lite för mycket om snygga* böcker. Men helst ska de båda samverka.Genesis;n245332 said:
*Jag går inte igång nämnvärt på snygga bilder och glattigt papper men uppskattar verkligen god typografi.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Så det är som snygga och fula människor när man dejtar liksom? Vissa är ytligare än andra och bryr sig mer om utseendet än andra och missar de med ett vackert inre (bra text). Men vid slutet av dagen vill alla ligga med en supermodell, det är bara att affären blir kort om det inte finns något annat än ett snyggt yttre där?
Det är inte logiskt, det är bara fanboy-kränkthet över att skaparen svikit det jag trodde vi hade mellan oss.Genesis;n245332 said:
https://youtu.be/wt39TNCpRTg
Jag blev så avtänd när jag såg den senaste upplagan av Nobilis att jag valde att inte köpa den, trots att jag verkligen gillade den tidigare upplagan. Jag kan inte förklara varför, men på något plan måste jag anta att den som medvetet valt att använda bilder som ser ut sådär till sitt spel omöjligt har omdöme att producera text som är läsvärd. Det är naturligtvis inte nödvändigtvis sant, men det är lätt att tänka så.Genesis;n245332 said:
Texten blir inte svår att läsa, men eftersom bilderna är en del av texten (i den bredare betydelsen av ordet text) så försämras mitt intryck av det texten försöker förmedla.Genesis;n245332 said:
EDIT: Liknelse som jag kom på nyss och som därmed inte nödvändigtvis håller: Hur man lägger mat på en tallrik spelar roll. Lägger man upp det snyggt eller slänger man bara dit? Låter man varje del av måltiden ligga separat eller lägger man allt i en stor blandad hög?
Att läsa ett spel som är fult är lite som att äta mat som körts genom en mixer: det må vara samma näringsinnehåll och delvis samma smak, men en hel del textur och aptitlighet har försvunnit i processen...
Minimoni
Homelander
Nej, de är inte människor. De är i bästa fall ondskefulla kultister som offrar människor och i sämsta fall nazister... Så nej, Indy skjuter inte människor utan monster som tagit formen av människor. ;-)2097;n244912 said:
