Nekromanti Om kärlek och sånt

magoo

Hero
Joined
19 Oct 2002
Messages
1,117
Location
Umeå
Om en person inte kan hitta någon ledig att älska, vad ska den då göra, tycker ni? Vänta i obestämd tid eller försöka erövra någon redan upptagen?

Frågan är alltså: är det fel att försöka stjäla kärlek? Och nu talar jag inte om att erövra någon för en kväll utan mer varaktigt.
 

haltageten

Dum inuti huvudet
Joined
11 Apr 2004
Messages
578
Location
Stockholm
Såga mig sönder och samman nu men jag ser inget fel i att träffa någon som redan är tillsammans med någon annan. Bara om man går in för det helhjärtat och inte tar sönder något som kommer hålla bättre. Jag har själv varit med om att både bryta upp ett förhållande och få ett förhållande uppbrutet. Om två personer gillar varandra så varför inte?

- Jocke, slänger in ett snabbt inlägg.
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Nej det är inte fel i sig. Vad man inte får glömma är att man inte kan styra över sina känslor. Den man blir kär i blir man kär i, oavsätt vad denne, man själv eller omgivningen tycker. Och det är aldrig fel att närma sig den man är kär i. Om sedan det får konsekvenser, om man t.ex. går och kärar ner sig i sin bäste väns partner, så får man helt enkelt göra en avvägning av vilken av relationerna som känns viktigast. I sådana fall finns egentligen inget rätt eller fel utan man får helt enkelt bara ta och, med risk att låta som en gammal bok ur vita serien, följa sitt eget hjärta.

/Anders
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Jag tycker att det hör till god ton att låta bli upptagna personer. Jag vill inte att någon stöter på min flickvän så jag låter bli att stöta på andras flickvänner.

Ja, det kan vara jobbigt att vara kär i en upptagen person. Å andra sidan kan det vara lika jobbigt att vara kär i en ledig person (som man inte får) och att det kan upplevas som en befrielse när personen blir tillsammans med någon annan.

Dewil
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Om en person inte kan hitta någon ledig att älska, vad ska den då göra, tycker ni? Vänta i obestämd tid eller försöka erövra någon redan upptagen?

Frågan är alltså: är det fel att försöka stjäla kärlek? Och nu talar jag inte om att erövra någon för en kväll utan mer varaktigt.
Jag tror att man redan har en känsla för om ens känslor är besvarade. Är de det, så håller redan det andra förhållandet på att holkas ur inifrån som ett ihåligt träd. Ja, man kommer antagligen att såra folk, men jag tror att i längden så är det värre att stanna i ett förhållande som saknar glöd. Även om förhållandet som spricker redan i längden var dömt så kommer man att vara den som ger det nådastöten, och det kommer att ogillas av en del inblandade.

Med andra ord, man stjäl inte något, man blåser liv i en glöd som slocknat och tar hand om den själv. Som alltid när man tar hand om något så måste man dock vara seriös och ta väl hand om det. Lika lite som man kan skaffa en hundvalp och sedan låta bli att mata den kan man ta över den glöden och sedan låta den slockna.

Själv är jag för trög för att ens uppfatta när någon är intresserad av mig, jag brukar inte fatta det förrän "ögonblicket" har passerat. Frustrerande.

En liten not: Jag vet inte om du pratar ur ett generellt perspektiv eller ur personlig synvinkel. Är det personligt kan det vara smart att inte skriva på ett publikt forum.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Det var bannemej den svåraste frågan jag fått i hela mitt liv.
Men ja, man får bryta kärlek, så länge ingen är otrogen!!!
Otrohet har jag inte råkat ut för men är ändå det värsta jag vet!!! !!! !!!
Är man öppen och ärlig då man bryter för att välja annat är det okej, man kan ju inte vara ihop om man inte älskar varandra längre.
Man skall ju vara ihop med någon man älskar. :gremconfused: :gremwink:
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
Det här är i praktiken ingen lätt fråga men i teorin är grunden lätt. Att stöta på upptagna människor är i mina ögon väldigt fel. Själv har lagt mig på den nivån att jag sällan ens ser på upptagna tjejer som potentiella flickvänner utan automatiskt som kompisar (har visserligen hänt med oupptagna tjejer också) och uppträder därefter vilket ibland fått intressanta konsekvenser.

Om en person blir kär i en upptagen bör denne inte försöka snärja denna utan istället försöka släppa det hela en stund. Om det visar sig att detta inte går kan man berätta att man står till förfogande om den akutella relationen skulle spricka. Efter att ha hört detta öppet lär personen snart bestämma sig för vem den vill ha egentligen.

Viktigt är iallafall att ingen otrohet förekommer
 

avatarex

Helmgast
Joined
18 Dec 2000
Messages
4,233
Location
Göteborg
Det är inget fel i att försöka stjäla kärlek, det är den som blir stulen som bär på ansvaret för sina handlingar. Följer bara folk sina hjärtan så är det inte fel.
 

vandraren

Swordsman
Joined
17 May 2002
Messages
453
Location
stockholm
Det är en svår fråga som beror mycket på situationen. Det är lätt att sitta i sitt trygga hörn och uttala sig, men om man är på den ena eller andra sidan i en verklig situation så har åsikter en tendens att ändra sig väldigt fort. Det man ska försöka komma ihåg är de principer man hade innan situationen uppstod och handla efter dem, det är då man brukar vara nöjd med sig själv efteråt också.

Med det sagt så tycker jag allmänt att man INTE ska "stjäla" kärlek som du säger, i alla fall om det ingår att försöka få en person att vara otrogen för att bryta förhållandet personen är i. Om man håller sig borta från otrohet så ser jag egentligen inget fel i det. I så fall kommer man ju bara kunna "stjäla" kärleken ifall personen i fråga är 100% med på det själv och inte lockas i fördärvet i ett svagt ögonblick (otrohet).
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Ja säger man inte "allt är tillåtet i krig och kärlek"? Man lever bara en gång. Se bara till att det du vinner inte förstör nåt som är viktigare för dig, som nån persons vänskap...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
är det fel att försöka stjäla kärlek?
Man kan inte. Jag avskyr det där jävla skitpratet om att "stjäla" flickvänner etc - vad är bruden, en säck potatis? Tar man henne över axeln och springer?

Nejförihelvete, det rör sig om människor, individer precis som dig eller mig. De har egna tankar, egna känslor, gör egna avvägningar.



Så nej, det är inte fel. Om det är en kamrats flickvän, och kamraten inte kan fatta att det är bruden som gör ett eget val, då kan väl vännen helt enkelt dra åt h-e tills denne lugnat ner sig, om det nu skulle bli något.

//Krank, som både blivit av med flickvänner och fått flickvänner på det viset. Visst är det surt att bli av med, men om flickan ändå inte tyckte om mig mer än så var det väl skit samma...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Om en person inte kan hitta någon ledig att älska, vad ska den då göra, tycker ni?
Well, det jag har gjort; att bli en bitter och världsfrånvänd matinéskurk som gror ett sjudande hat mot mänskligheten (och mot Risifrutti); det funkar i vart fall inget vidare. Men vänta bara tills jag har byggt färdigt min Dödsstråle, då kommer jag att tvinga mig till er kärlek...

Vänta i obestämd tid eller försöka erövra någon redan upptagen?
Jag personligen är extremt lam; ty jag skulle själv aldrig låta mig erövras om jag var ihop med någon (vilket låter nobelt, men det är förvisso lätt för en mus att avhålla sig från storvilt), men samtidigt skulle jag inte klandra min partner om hon lämnade mig för en erövrare. Tvärtom tror jag att mina flickvänner har något fel i huvudet varje dag som de inte lämnat mig.

Men rent generellt och filosofiskt: Det du talar om är nog en variant på det som kallas Fångarnas Dilemma: De som tycker det är okej att försöka erövra upptagna personer - och som själva gärna låter sig erövras - de kommer alltid att vara mer framgångsrika än de som respekterar relationer och klarar att vara trogna. Men; en population som till huvuddelen består av erövrare kommer vara osäkrare och mindre gynnsam för samtliga, än vad en population kommer vara där man till huvuddelen är trogna och respekterar andras relationer.

Sålunda tar naturen hand om att bestämma vilken andel av erövrare/trogna som är mest gynnsam; följaktligen behöver vi inte blanda in någon "moral" i detta. Vi bör bara eftersträva att vara oss själva, sedan bestämmer naturen huruvida vårt beteende kommer leva vidare eller inte.

Vad man (=jag) däremot kan ställa för moraliska krav på varandra, det är väl snarast:
1. Ni i relationer; gå inte med på krav ni inte kan leva upp till. (Vilket i praktiken är omöjligt eftersom vi lever i en kultur där det förväntas av en att man ska ingå pakter "tills döden skiljer er åt". Hur många par har egentligen en sansad och saklig diskussion om hur mycket "nöd" (som i "nöd och lust") man egentligen är redo att dela med ens partner innan man kommer dra i jakt på något bättre?)
2. Vi ensamma losers; vi måste erkänna andras åsikter som lika mycket värda våra egna. Det betyder att vi bör vara lite aktsamma inför att försöka erövra personer i relationer där båda ser trohet som något heligt. Vi borde åtminstone börja leta efter kärleken bland de osentimentala swingers-paren och sedan successivt arbeta oss upp mot de frikyrkliga paren.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Frågan är alltså: är det fel att försöka stjäla kärlek?"

Det beror på om du har en bra hälare. Och det funkade ju inte så bra för Paris, prins av Troja precis...

Seriöst: Fan vet. Är känslorna besvarade är det ju bara att tuta och köra, men obesvarad kärlek är ganska så jobbigt (ska tydligen vara bra för folk i poesibranchen dock). Det enklaste skulle nog vara att vara ärlig och erkänna, får man nobben så får man ta det, då har man sagt sitt och kan sedemera gå vidare, vilket torde vara bättre än att alltid ha den där "tänk om..." i bakhuvudet. Men nu har jag använt på tok för många kommatecken.


Storuggla, franska pudlar i tapetklister
 

lanariel.silver

Veteran
Joined
11 Sep 2006
Messages
91
Location
Hasslebro Håla
Det går inte att "stjäla" kärlek, och om en utomstående kan krossa relationen så var den inte stabil från början.

Detta sagt så, ja jag har också fått en partner "stulen"
 

Lindenius

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2003
Messages
1,896
Location
Umeå
Någon snubbe sade…

Kärlek är inte den man vill leva med utan den man inte kan leva utan.

Alltså…

Ge sjutton i att pilla på folk som är i ett förhållande… av respekt för den parten som drabbas. Jag köper inte att det inte finns någon moralisk aspekt av det eftersom en person som suktar efter folk känslomässigt uppenbart gör det för egen personlig vinning.

Och även om man givetvis inte kan prata om att "äga" en annan människa så handlar det om att någon kan "äga sina känslor" till någon. [bamse]Det är fult att stjäla[/b].

Var går då gränsen för vad som är okej? Kan man "låna någon lite"? Jag tycker man kan resonera så här. Kan du ärligen säga ditt uppsåt till den drabbade parten och få ett jakande svar, då är det ok. Om du tycker det känns obehagligt att fråga, så är det förmodligen inte okej – det kallas samvete för den som är obekant med känslan.

Alltså. Go ahead. Fråga bara:

– Är det okej att jag och din flickvän/pojkvän knullar lite medan du inte vet om det?
– Är det okej om jag försöker förföra din pojkvän/flickvän?
– Är det okej om jag bjuder din flickvän/pojvän på te, med avsikt att se om hon/han är intresserad av mig.
– Jag var full och tog henne/honom lite på brösten/dicken. Det var väl okej för dig?

//erik. tycker det varit alldeles för många "hmmm… jo det är väl okej att såra andra människor bara för att tillfredställa sig själv"-svar här.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Re: Någon snubbe sade…

Om du tycker det känns obehagligt att fråga, så är det förmodligen inte okej – det kallas samvete för den som är obekant med känslan.
Mot samvete, min stolthet, och mina övriga hormoniella funktioner brukar säga så mycket dumt, att man inte kan gå efter enbart dem.

Båda parterna i ett förhållande är egna individer. Om den ena individen känner sig osäker på det förhållande som finns, och vill testa något annat eller kanske helt bryta upp förhållandet för att gå med någon annan, så ser jag inte problemet.

Otrohet däremot, är en helt annan sak. Knulla kan folk fanimig låta bli.

Det är alltså en klar gradskillnad. Att ta en fika, umgås, gå på bio - det ska man kunna göra även med folk som är i förhållanden. Upptäcker man att det finns intresse, bör man ta ett snack. Vill man då gå vidare, så ska det gamla förhållandet vara överstökat först.


Man ska alltså inte blanda samman otrohet i konceptet "sukta efter och försöka bli tillsammans med någon som för tillfället är upptagen". Det är inte samma sak, det tål att påpekas.


(sedan beror det ju lite på vart man drar gränsen för "otrohet" också. Vissa stollar och stollor tycker ju t.om att tänka på någon annan är att vara otrogen, eller att fyllehångla med en kompisskulle vara otrohet. Själv säger jag - Penetration.)
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Nejförihelvete, det rör sig om människor, individer precis som dig eller mig. De har egna tankar, egna känslor, gör egna avvägningar.

I teorin, ja - precis som att konsumenter är upplysta och gör rationella val, vilket leder till att de överlägsna produkterna alltid vinner i längden.

I praktiken tror jag dock inte riktigt på det där. Ta följande scenario:

Adam och Berit är tillsammans och har det bra. Ceasar är dock också lite intresserad av Berit. Antag att två saker kan hända här: antingen börjar Ceasar stöta på Berit, varpå Berit fimpar Adam och blir ihop med Ceasar istället. Eller så ger Ceasar fan i det, varpå Adam och Berit lever lyckliga. Vad är bäst? Tycker Berit bättre om Ceasar om hon väljer honom framför Adam? Det är inte säkert, det kan ju vara så att Ceasar bara är coolare, slickare och bättre på att spela på rätt strängar hos Berit. Och varför skulle inte Berit kunna gilla bägge två lika mycket, förresten?

Näe, det där med helt rationella val är en dålig modell när det kommer till kärlek. Och jag köper inte riktigt att det skulle vara moraliskt kritvitt att stjäla andras flickvänner. Den typen av social darwinism gör sig inte riktigt i samvaron mellan vänner, om man inte råkar leva i någon slags Nietzschianskt samförstånd.

/Sax, don't be evil
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Jag har nog vanlgitvis hamnat i stadiet att dyrka på avstånd. Har svårt att se mig själv som en förhållandetjuv... däremot har jag hamnat i det konstiga dilemmat när det efter hand uppenbarar sig saker som; hon som jag just strulat ihop det med visar sig ha en pojkvän, eller "slut" på tidigare förhållande var inte så slut som jag trott. Där har jag haft bara moderat vånda och känt mig lite snuvad, men inte som huvudskurk i dramat. Plus att jag tagit det som tecken på att damerna i fråga inte är några jag ska ha långvariga förhållanden med :gremcool:

Jag har också haft funderigna på hur snart efter ett brustet förhållande man kan visa sitt intresse... tror det borde ha någon form av relation till förhållandets längd också... någon som kan den korrekta tiden?
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Är de det, så håller redan det andra förhållandet på att holkas ur inifrån som ett ihåligt träd.

Det kan vara så, men jag tycker inte att det är självklart. Bygger inte ditt resonemang är på någon slags helig tvåsamhetsmyt? Jag menar, varför skulle man inte kunna vara kär i två personer samtidigt?
 
Top