Nekromanti Om kreationen av en Gubbe

[keno]

I de allra flesta rollspel som finns ute, så börjar man med att skapa en gubbe.
Då brukar det fungera så att man enligt ett poäng system får köpa sig färdigheter, grundegenskaper och annat.
Det är dessa som avgör hur bra gubben klarar av att utföra vissa handlingar, och hur bra den kommer att klara sig i vissa situationer.
Ju högre (eller lägre i vissa system) värde du har i dessa desto bättre är din gubbe.

Hur skulle det fungera om man tog bort detta system i ett rollspel?
Alltså: Man får välja när man gör gubben, hur bra den ska vara.
Enda restriktionen är att de färdighets värden man väljer måste vara knutna till bakgrundshistorien gubben har.

Nån som provat detta? Hur har det gått?

 

[Guest]

Det förekommer i en hel del spel bl.a. Västmark om jag inte minns fel. De flesta tvåtimmars kreationer jag har knåpat ihop har även de använt samma system.
På det stora hela brukar det funka bra om spelarna och spelledaren förväntar sig samma typ av spel.

 

[Genesis]

Tja, det funkar rätt bra, som ignatius sade, om alla är överrens. Men det fungerar nog bara med erfarna rollspelare. Det gäller att spelarna är ute efter att skapa en så intressant karaktär som möjligt, och inte en så “bra” karaktär som möjligt. I min erfarenhet så är det ofta så att ju mer man spelar ett rollspel, desto mer tenderar man att strunta i kreationsreglerna i alla fall, eftersom man har en vision av sin “gubbe” och inte vill bli hindrad av att man råkade slå fram fel resultat på de hatade tabellerna, eller att det finns för få poäng för att köpa de nödvändiga färdigheterna.

 

[Gurgeh]

Jag har aldrig testat något renodlat sådant system, däremot låter jag ofta spelarna få lite fler poäng om de märker att det inte räcker till den rollperson de velat skapa (och denna rollperson är rimlig).

För att det ska fungera måste man naturligtvis ha spelare som är mer intresserade av att skapa intressanta rollpersoner, än att skapa ostoppbara mordmaskiner. Jag tror att jag själv lätt skulle spåra ur om jag fick fri tillgång till färdigheter, eftersom jag tenderar att tycka att otroligt skickliga personer är intressanta att spela. De behöver inte vara otroligt skickliga på något användbart, bara de är otroligt skickliga på något.

/tobias

 

[Man Mountainman]

Tja, det finns ju faktiskt många som tycker att det är *roligt* att skapa en rollperson underkastad reglernas begränsningar. Det blir en sorts utmaning. I spel där rollpersonens utveckling är central, är det nästan nödvändigt att underkasta rollpersonsgenereringen ett balanssystem. Vissa kampanjer kan även kräva att man sätter gränser för rollpersonernas förmågor inom vissa områden.

I alla andra sammanhang tycker jag dock att alla former av balanssystem för rollspel är ganska onödiga. Jag litar på att de flesta spelare har ett visst grundläggande begrepp om vad som är lämpligt och inte. Mäktiga rollpersoner tycker jag inte heller är ett problem, om det är vad spelarna vill spela. Då justerar man bara motståndet i motsvarande grad. Jag är en förespråkare för frihet framför balans, i alla lägen.

 

[Man Mountainman]

Det gäller att spelarna är ute efter att skapa en så intressant karaktär som möjligt, och inte en så “bra” karaktär som möjligt.

Jag ser egentligen inte vari problemet ligger, här. De flesta av de rollspelare som är ute efter att skapa bra gubbar vill ju göra det *inom systemets gränser*, de vill alltså testa sin förmåga att utnyttja systemet. Jag tror faktiskt att de flesta kobolder jag känner, om de blev erbjudna att själva få placera ut sina speldata, faktiskt skulle ha tackat nej. Det är inte roligt på det viset, helt enkelt.

I övrigt tycker jag inte att "bra" karaktärer är något problem. I sådana fall hade det ju varit svårt att spela superhjältekampanjer, till exempel.

 

[Troberg]

Tror inte på det

Först och främst föraktar jag användandet av ordet 'gubbe' för 'karaktär'.

Bortsett från det så tror jag att även en erfaren och sansad spelare lätt kan ryckas med och ta lite högre nivåer här och lite fler "ströfärdigheter" där.

Jag tror det är risk att man tappar karaktärernas särart om man det blir för lätt för alla att fylla ut med ströfärdigheter som simma, övertala, smyga, diplomati, arkeologi, första hjälpen och så vidare.

Om inte annat så slipper man en massa onödiga diskussioner med ett regelbaserat karaktärsgenereringssystem.

 

[Genesis]

Det kanske ligger nåt i det...

Hm, du kanske har rätt. I alla fall vissa kobolder kan nog botas på det sättet. Men jag tror inte att det funkar på alla. Nej, en jag känner är inte riktigt ute efter att utnyttja systemet. Han vill snarare känna sig mäktig och bättre än andra (vad taskig jag låter. Det är faktiskt en schysst kille). Jag tror att om man gav honom fria händer så skulle han nog skapa en überkaraktär. Å andra sidan, så om man fortsatte att göra det, så skulle han nog tröttna ganska snart. Det kräver att man har en stadig spelgrupp, dock. Det funkar inte om man bara träffas nån gång i månaden, rent sporadiskt.

“Bra” karaktärer i sig är inget problem, det jag är emot är obalans i spelgruppen. Har du ett gäng medelbra rollpersoner och en über så blir det inte riktigt lika skoj för de underlägsna. Detta gäller naturligtvis inte alltid, men ofta kan det kännas lite trist. Det skapar också problem för SL att fixa lagom utmaningar.
Som sagt, dessa problem kan säkert lösas lätt och en obalanserad spelgrupp kan ha skitskoj om SL och spelarna är erfarna och vet vad de gör. Det skulle dock inte funka lika bra i en spelgrupp där vissa är oerfarna och osäkra.

 

[Klon]

Nja...

jag tror nog att det väldigt lätt skulle kunna urarta. att bara skapa den rakt av sådär kan mycket enkelt leda till att man gör en alldeles för bra karaktär. Eller att den blir fullkomligt ologisk.
Reglerna begränsar ju inte enbart, de leder in karaktären i en viss riktining så att den blir lite mer "trovärdig" om man nu kan använda det ordet.

Tänkte säga en sak om balans också.
alltså. Jag har hört en hel del om att balansera svårigheter med hur bra gruppen är, att det skall vara balamnserat mellan spelare i gruppen osv osv.
ibland att det skall finnas balans mellan olika raser i spel och så vidare.
Är man orolig för att någon balans skulle rubbas om man inte hade regler för skapelsen, då vissa kanse förmår hålla igen på en massa färdigheter och höga värden och andra inte, så tycker jag att man bör fundera lite.
Varför skall det behöva vara balanserat alls?
Skillnader ska ju finnas, och jag verkligen avskyr då man för att vara stark får dra ner på antingen intellekt eller någon form av karisma, personlighet whatever... varför? kan man inte vara stark, trevlig och smart?

Samtidigt kan ju någon vara klen, ful och otrevlig, ochinte kompensera det på något vis alls. Så balansering inom rollspel är jag helt emot.
Ser alltså inte det problemet här.

Jag är dock fortfarande ytterst tveksam till denna skapelsemetod. man kan ju tumma på regler för att byta lite resultat på tabeller, kanske ge lite färdigheter som passar om man tycker det behövs, men att frångå systemen helt tror jag kan bli kaotiskt och inte minst tidsödande

 

[Sting]

Diskussionen om obalans i spelargruppen missar ju något väsentligt, det är av stor betydelse Vad man är bra på. Att en rp har x antal mer poäng totalt sett är ju inget problem om det rpn är bra på inte används lika frekvent som det som den som är mindre poängstinn har spenderat sina på. Det tenderar ju ofta att bli så att någon kanske premierar socialinteraktion medans någon annan premierar magi. De kan ju annat men är bäst på "sitt" område. Om någon är bättre, dvs har mer poäng totalt sett, så kan det ofta balanseras genom att sl tänker igenom vilka situationer som presenteras och ser till att alla ges en lika chans att glänsa. Det stora problemet upppstår när någon är bättre än de andr inom alla fält eller när någon är bra på tex strid och löser allt genom sitt specialområde (det kan också gälla sociala rper).

 

[Sting]

Re: Svenska ord

Nu är det så Troberg, att om du kallar en Rollperson för Karaktär så är du antingen en friformare som struntar i bakgrunden, du kanske har spelat för mycket engelska rollspel eller så har du missat vad ordet betyder. I engelskan går uttrycket character att använda så, i svenskan betyder det egenart (och mer men inte person). Om man ska anmärka på folks ordval så bör man se till att man vet vad orden betyder....
Karaktärgenereringssystem betyder alltså att det är ett system som genererar egenarter, eller vad man in rollspelandet skulle kalla för rpns personlighet.

*låter jag lite småsur så beror det på att jag är det, på folk som inte kan fatta att det inte går att direktöversätta allt från engelska till svenska och ändå behålla betydelsen*

 

[Troberg]

Re: Svenska ord

Nu är det så Troberg, att om du kallar en Rollperson för Karaktär så är du antingen en friformare som struntar i bakgrunden, du kanske har spelat för mycket engelska rollspel eller så har du missat vad ordet betyder. I engelskan går uttrycket character att använda så, i svenskan betyder det egenart (och mer men inte person). Om man ska anmärka på folks ordval så bör man se till att man vet vad orden betyder....
Karaktärgenereringssystem betyder alltså att det är ett system som genererar egenarter, eller vad man in rollspelandet skulle kalla för rpns personlighet.

Ah, nu blir det intressant. Ur en filosofisk synvinkel, vad är det som gör oss till individer om inte vår egenart, vår karaktär? Med andra ord så syftar orden troligen tillbaka till samma grundmening, fast via olika krångliga vägar.

Nåväl, ordet karaktär är inte nödvändigt, det går även bra med spelarperson, rollperson eller liknande.

Gubbe däremot begränsar bilden väldigt mycket. En gubbe är en gammal man. Inte en kvinna. Inte ett barn. Inte en ung man. Inte ens en medelålders man. Det är därför jag inte gillar det ordet.

Hade du några synpunkter på de viktiga bitarna i mitt inlägg?

 

[Renfield]

Men det som du kallar "det stora problemet" kan lika gärna vändas till ett lysande tillfälle.

Bara en sån sak som att en välsmord kille löser alla problem med folk innan den huffande och puffande krigaren fipplat fram sitt svärd borde göra honom tämligen fundersam, på ett eller annat sätt. Antingen borde han fundera över sitt yrkesval, eller kanske över den andres stryktålighet, eller dylikt, vilket kan sätta igång stora rullningar och till och med skifta livsmål i en rollpersons personlighet..

Tänk till exempel en bondtölp som av någon anledning slår sig ihop med en -FET- magiker eller dylikt. Att gång på gång på gång se honom lösa alla problem med sin flashiga magi, 50 troll som går under i flammor, levitera upp till toppen av tornet, få bondens yxa att skära plåt som smör, etc, allt under flashiga ljuseffekter.

Borde man inte i ett sånt läge tänka om? "Öh, farsgubben sa att en vass plog va de bäste man kunde ha" [ursäkta gotländskan]

 

[Krille]

Snus å mus å brännvin...

"Tänk till exempel en bondtölp som av någon anledning slår sig ihop med en -FET- magiker eller dylikt. Att gång på gång på gång se honom lösa alla problem med sin flashiga magi, 50 troll som går under i flammor, levitera upp till toppen av tornet, få bondens yxa att skära plåt som smör, etc, allt under flashiga ljuseffekter. Borde man inte i ett sånt läge tänka om?"

...det beror väl på. Om trollkarlen dessutom är ett socialt ufo som inte vet hur man raggar tjejer (och dessutom kvicksilverförgiftad nog för att inte längre nog veta vad man ska göra med dem eller har förmågan att göra det) så känner sig nog bondtölpen klart mycket överlägsen efter "uträttat värv".

Sen spelar det faktiskt föga roll. Den enda spelbalans som jag bryr mig om är att alla spelare ska ha lika kul. Tycker en spelare att det är kul att spela fälthaubits så ska han väl få göra det, så länge som det inte sabbar för övriga spelare. Och tycker en spelare att det är kul att spela bondtölp så ska han få göra det. Det enda att tänka på är väl att ingen spelare ska med sin rollperson göra en annan spelares närvaro onödig.

Det tristaste på den punkten som jag har varit med om var väl i en Star Wars-kampanj, när jag som skeppare på egen skuta och en mekaniker pratade om hur vi skulle få in jaktpilotens jaktskepp i lastrummet (det var massa prat om att montera av vingarna, plus förstås extra avgifter för skrymmande last och särskild hantering och fan och hans moster) - och gruppens jedi-mästare helt enkelt löste problemet genom att använda kraften och vika ihop vingarna. Skoj å äventyra då, liksom: "Äh, låt gubben äventyra själv. Han klarar jobbet så mycket bättre och vi är bara i vägen. Vi går å tar en öl istället."

 

[Niklas73]

Håller med...

Skapandet av en karaktär kan begränsas mer eller mindre kraftigt. Som sägs, så kan det vara en utmaning att leva sig in ie n karaktär som itne alls får de värden man tänkt sig men det kan ockmså vara ett problem. Det beror väl på vem som slår karaktären.

I Starchallenge finns 5 olika metoder att slå fram en karaktärs grundegenskaper just med tanke på vilken spelgrupp eller vilken person man har att göra med (grundegenskaperna avgör därefetr mycket av karaktären och har därför stor betydelse). Allt från strikta till väldigt fria. Jag tror att det viktigaste är att ha kul och om det innebär att en person har skalle nog att skapa en karaktär fritt så låt honom eller henne göra det.

 

[regelslaktaren]

Det systemet brukar vi använda om vi skapar karaktärer till skräckspel, då vi redan från början vill lära känna våra rp ordentligt. Så att man blir mer rädd.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Svenska ord

Nu är det dessvärre så att detta inte är sant. Termen "karaktär" har använts för roller i pjäser hur länge som helst, och har då inbegripit hela rollen, inte bara personligheten. Alltså, det funkar utmärkt att säga "karaktär".

 

[Johan K]

Testa kan man ju alltid göra !

Visst så kan man testa det hela & se ifall det går. Jag har iof aldrig testat det hela.. Men man vet ju aldrig förrän man testat om, det är bra elelr mindre bra.
Jag för min del gillar det där med värden & sådan, i viss mån iaf.. Känns som det är enklast att ha en viss siffervärde när man ska spela.

 

[Matt Evans]

Re: Svenska ord

Precis....ordet Character är en s.k. falsk vän som min engelskalärare uttryckte det. Har inte samma betydelse på svenska och engelska.

Detta ord används alltså också på ett felaktigt sätt i några rollspel (t.ex. Tellus)

// Matt Evans

 

[Krille]

"Då brukar det fungera så att man enligt ett poäng system får köpa sig färdigheter, grundegenskaper och annat."

Ska dock tilläggas att det finns möjligheten att man slår fram grundegenskaper och annat också, istället för att köpa dem.

"Alltså: Man får välja när man gör gubben, hur bra den ska vara. Enda restriktionen är att de färdighets värden man väljer måste vara knutna till bakgrundshistorien gubben har. Nån som provat detta? Hur har det gått?"

Det funkar bra, om man antingen inför någon annan form av reglering eller har bra spelare som inte är för koboldiga.

Västmark har nämnts, så det är väl dags att förtydliga det. I tredje utgåvan beskriver man sin figurens bakgrund i ett antal steg. Under varje steg plockar man ut en lista med egenskaper och skickligheter som man tycker passar. Därefter diskuterar man figuren med spelledaren, som bestämmer en "hjältenivå" på figuren givet figurens bakgrund. Det ger ett antal värden att placeras ut (några +2, lite färre +4 och noll till två stycken +6 - bättre figur, fler värden på respektive nivå). Så det är så att säga en kompromiss - man har visserligen kopplat figurens bra-het till skickligheter och egenskaper, men det sker inte helt fritt. Inte heller köper man poäng, utan placerar ut färdigköpta nivåer. Slutligen finns det en koppling mellan skickligheter och bakgrunden - ens skickligheter och egenskaper är alltid motiverade av bakgrunden.